Rogntudjuu!

Eriksson vs. Migrationsverket

2008-10-11T22:43:00.002+02:00

För en rapport om första rättegångsdagen i tvisten mellan Lennart Eriksson och Migrationsverket, se FiM-bloggen.

Intressant.se

Historien har redan givit oss rätt

2008-10-06T21:21:00.002+02:00

Torbjörns enkla och raka budskap blev faktiskt en favorit hos hela redaktionen. Med elegans sammanfattar han, med en ironisk blinkning åt Fidel Castros håll, borgerlighetens försprång.

- Historien har redan givit oss rätt.

Så står det på SvDs ledarblogg, Borgerliga slagord – resultaten, del 4.

Och "Torbjörn", ja det är ju undertecknad det.

Intressant.se

Internationellt pressmeddelande

2008-09-28T21:41:00.001+02:00

COURT CASE FOR SWEDE EXERCISING FREEDOM OF EXPRESSION

The Swedish Migration Board is in court pursuing a claim against an employee charged with being a Conservative who also wrote favourable comments on his private website about the US and Israel as pillars of democracy. The Swedish Migration Board feels that Conservatives and people who express themselves favourably about these two countries are not fit to hold a unit management position.

Lennart Eriksson, 52, has worked at the Swedish Migration Board, Göteborg, Sweden in various capacities for more than 20 years. In October 2007 he was ousted from his job as unit manager. The reasons are twofold: because he ran a website on the Internet in which he gave his opinions on various issues, and because he is a Conservative in his personal political affiliations.

Political views dictated to employees

On his website, which his employers knew about for many years, Eriksson voiced appreciation of the US and Israel as examples of thriving democracies. He also praised US general George Patton as a hero of World War Two. Eriksson has never spent work-time on his website and he has never used his work computers for this purpose. Neither do his employers contend that he ever did so.

Lennart Eriksson sued the Swedish Migration Board in Mölndal county court, Göteborg. He maintains he has in effect been fired from his job as asylum assessment unit manager, camouflaged in the form of a demotion or transfer. Lennart Eriksson feels that whatever the terminology, there is no legal or justifiable cause for the move. The Migration Board confirms that Lennart Eriksson has been transferred as a result of the opinions he expressed on his private website.

Trial venue and dates

The main hearing will take place on Friday October 10 and Monday October 13, 2008, starting at 09:00 on both days. The court’s address is: Mölndals tingsrätt, Södra Vägen 25, Göteborg, Sweden.

The case is of fundamental importance in a country that is nominally a democracy. The right to freely express opinions on political, cultural and social issues without risk of reprisal is the very foundation of a democratic society. The opinions that Lennart Eriksson expresses are based on a strong democratic foundation whose cornerstone is the unassailable affirmation of every individual’s equal human value. In the political perspective, Lennart Eriksson’s opinions are traditionally Conservative.

Political persecution

Political persecution is unfamiliar in a country where generations of citizens have been told that this sort of thing cannot occur at home. The Swedish Migration Board fulfils a vital social function. Protecting human rights and offering asylum to victims of persecution are among the Board’s central roles. However, with the Swedish Migration Board revealing that it will not hesitate to victimise its own employees for political beliefs that are at odds with those of its managers, its credibility and the public’s confidence in its operations risk irreversible erosion.

On trial: freedom of expression in Sweden

This trial follows hard on the heels of another high-profile case in which a Swedish intern working at a Swedish embassy abroad was summarily fired and sent home when his political affiliations were discovered. That case was taken up by Sweden’s Chancellor of Justice who ordered the Foreign Ministry to pay the sacked intern compensation for wrongful dismissal. The verdict against the embassy was remarkable for its particularly brusque wording.

That case bore an uncanny resemblance to the situation in which Lennart Eriksson finds himself: the freedom to have political beliefs and to express them privately resulting in a state-run institution terminating an employee’s tenure.

Hjärtat sitter till vänster, hjärnan gör det inte

2008-09-19T09:39:00.002+02:00

Ung Vänster försökte försökte i förrgår "föda en ökad förståelse för det palestinska folkets situation" genom att upprätta check-points – säkerhetskontroller – vid Gustaf Adolfs torg i Malmö och stoppa förbipasserande. Detta läser jag i Sydsvenskan.

Gissningsvis gick deras "poäng" förlorad. Som Sydsvenskan skriver:

Och för att öka förståelsen för det israeliska folkets situation skall Ung vänster ikväll, torsdag, skjuta hemmabyggda raketer från Rosengård mot Slottsstaden – nej, det där sista var ett skämt.

Intressant.se

Amfetamin erövrar Tidningarnas Telegrambyrå

2008-09-09T22:40:00.003+02:00

Enligt TT:

Bruket av amfetamin och dess derivat ökar snabbt i Asien och Mellanöstern, rapporterar FN:s drogorgan UNODC.
[...]
Rapporten bygger på siffror från 2006, då nära hälften av Asiens länder rapporterade om ökad förekomst av amfetaminliknande preparat. Det året beslagtogs över 12 miljoner ton amfetamin i en variant kallad Captagon i Saudiarabien.
[...]
Årsproduktionen uppskattas till 500 ton.

En snabb överslagsräkning ger vid handen att det jättebeslag som gjordes enbart i Saudiarabien förrförra året motsvarade vad som produceras i hela världen under 24.000 år, dvs allt amfetamin som producerats sedan ca 14.000 år innan Weichselistiden avklingade, förutsatt att produktionen av Captagon legat på dagens nivå i över tjugotusen år. Heavy shit!

Dessutom känner TT att de måste förmedla Arabförbundets generalsekreterares, Amr Mussas, missnöje:

...fått nog av de palestinska gruppernas oförmåga att komma överens. Förbundet överväger därför sanktioner mot dem.
[...]
Nästa steg är att de stora grupperna Hamas och Fatah ska komma överens om en gemensam linje gentemot Israel.

"Linjen gentemot Israel" verkar vara fullständigt i samklang - fysisk förintelse - men sinsemellan har de tydliga problem.

Tack, TT! Nyheter, analyser, klarsyn, faktakoll.

Intressant.se

Ny variant av Turingtestet

2008-09-07T23:32:00.008+02:00

Känner ni till Turingtestet? Det var den berömde Alan Turing som föreslog en metod att testa en dators förmåga att uppvisa intelligens. Metoden är simpel - låt en människa A kommunicera via skärm och tangentbord med dels en annan människa B, dels en dator som försöker uppträda mänskligt, när dessa båda är dolda för A. Om A efter att ha kommunicerat med båda inte med säkerhet kan avgöra vilken konversation som var med datorn och vilken som var med människan, då har datorn klarat testet.

Har man följt de senaste årens "nyhetsrapportering" från Israel i svenska medier slås man av hur taffligt enkelspårig och falsk den är. Turings test kan lätt modifieres:

Ge mig två artiklar om Israel - en från svenska medier, och en skriven av någon med genuin förståelse för den arabisk-israeliska konflikten - och jag kan direkt skilja dem åt. Den dagen då jag inte längre kan det, då har vi äntligen fått en nyhetsrapportering värd namnet.

Som tur är finns det fortfarande riktig journalistik även relaterad till Israel (vilket jag länkar till längre ner), men den släpps inte in i massmedierna...än.

I kvällens skörd av "nyheter" finns en om att Olmert bör åtalas för korruption (Några skånska tidningar) och en som rapporterar att (SvD, Sydsvenskan, Dagen, Några skånska tidningar):

En grupp arabiska advokater och människorättsaktivister kallade på söndagen Israels blockad av Gazaremsan för folkmord.

Angående Olmert - någon måste ju ha röstat fram karln, eftersom han sitter där han sitter, men det är idag svårt att hitta dessa väljare, eftersom få vill kännas vid honom.

Få tror att han kommer att inneha premiärministerposten efter nästa val, och många tror att det valet kommer att skyndas på pga korruptionsanklagelserna mot honom. Jag tänker inte säga emot.
Det riktigt ironiska i Olmerts opinionsmässiga situation är att korruptionsanklagelserna har givit Israel en riktig uppskjuts i den arabiska opinionen. I slutet av maj skrev Jerusalem Post:

The corruption case against Prime Minister Ehud Olmert has earned Israel tremendous respect throughout the Arab world, where many have called on their leaders to benefit from Israel's democratic system and independent judicial system.

Words of praise for Israel are a rare phenomenon in the Arab media. But judging from the reactions of many Arabs to the corruption case in the past week, the trend appears to have changed.

Even some Arabs who describe themselves as "sworn enemies of the Zionist entity" have begun singing praise for Israel. Over the past week, the corruption case against Olmert received wide coverage in the mainstream Arab media, prompting an outcry about the need for transparency and accountability in the Arab world.

Där ges en mängd exempel på kommentarer som fällts av läsarna i arabiska medier apropå korruptionsanklagelserna mot Olmert. Några smakprov:

"Show me one Arab or Islamic country where a prime minister or a senior government official was ever questioned for financial corruption or bribery." (Majed)

"Although we are talking about Israel, which I have always hated very much, there is still no one above the law there." (Khaled, Saudiarabien)

"Despite my strong hatred for the Zionist regime, I have a lot of admiration and respect for this entity because there is no one above the law. In the Arab world, laws are broken every day and no one seems to care." (Syrien)

"In the Arab world, our leaders don't accept less than $1 million in bribes; the money must be deposited in secret bank accounts in Switzerland. Olmert is a fool if he took only a small sum." (Algeriet)

"Only a few thousand dollars? What a fool! This is what an Egyptian minister gets in a day or what a Saudi CEO gets in 45 minutes, or a Kuwaiti government official in five minutes. This is what the physician of the emir of Qatar gets every 30 seconds." (Ahmed, Jordanien)

"Why don't you seek Arab citizenship? There you can take as much money as you want. Even if they discover the theft, they will erect a statue for you in a public square." (Jasser Abdel Hamid)

"Unfortunately, this is the real democracy. Our enemies are very good in practicing democracy. In the Arab world, our leaders steal everything and no one ever dares to ask a question." (Abu Yusef, Egypten)

Korruptionen i arabvärlden är ingen perifer företeelse, utan en viktig faktor bakom den arabisk-israeliska konflikten. Om ni vill förstå konflikten har jag ett tips. Ilya Meyer har precis skrivit fyra utmärkta artiklar som nu ligger på FiM-bloggen. Läs dem!

Det är journalism som den borde vara! För att ni inte ska vara utan läsning bjuder jag på ännu en artikel från Jerusalem Post den 24/3. Ett smakprov:

The farmers and ranchers of the Galilee, like their counterparts in the Negev are at wits' end. Fearing Arab riots or political condemnation by the Israeli Left, Arab leaders, the Islamic Movement and their allies abroad, the police and the state prosecutors have simply stopped enforcing the laws against the Galilee and Negev Arabs. Surrounded by increasingly hostile and lawless Arab and Beduin villages, local Jews' livestock and crops are continuously plundered.

They are faced with three equally unacceptable options for contending with this state of affairs. They can do nothing and let their livelihood and lives' work be destroyed. They can pay protection money to Arab criminal gangs, who in exchange agree not to rob them. Or they can try to sell off their lands and abandon agriculture altogether.

När får vi läsa något sådant i svensk press?

Intressant.se

Processen

2008-09-04T21:23:00.003+02:00

Lennart Eriksson, som jag skrev om i förra bloggposten, har av förståeliga skäl stämt sin arbetsgivare Migrationsverket. Efter att Migrationsverket förhalat processen i tingsrätten har nu domstolen äntligen bestämt datum för huvudförhandling. Lennart Eriksson skriver själv på sin blogg:

Välkomna till Mölndals tingsrätt!
Som ni vet har min statliga arbetsgivare tyckt att mitt stöd för demokrati och frihet och för Israels rätt att existera, samt mitt ställningstagande mot terror, något som jag inte minst givit uttryck för i denna blogg, utgjort en avgörande orsak för att säga upp mig från min anställning och omplacera mig till en lägre befattning. Jag har därför stämt min statliga arbetsgivare inför Mölndals tingsrätt.

Mitt ställningstagande står som jag ser det helt i överensstämmelse med vad Sveriges regering uttryckt i dessa avseenden. Sveriges regering står för frihet och demokrati, Israel har enligt Sveriges regering rätt att existera och Sveriges regering har tagit ställning mot terror i flera avseenden t. ex. såvitt avser Hamas.

Varför har då inte jag rätt att ha kvar min anställning som svensk statstjänsteman när min uppfattning är identisk med den som uttrycks av Sveriges regering? Eftersom det hittills har varit min arbetsgivares inställning att jag inte har denna rätt, så måste slutsatsen till synes bli att denna min arbetsgivare, en svensk statlig myndighet, inte delar Sveriges regerings inställning i fråga om Israels rätt att existera, demokrati, frihet och terror.

Men får en svensk statlig myndighet driva en egen politik och utrikespolitik i dessa avseenden? Jag tror inte det.

Nå, frågan kommer som sagt att ventileras ur ett arbetsrättsligt perspektiv i Mölndals tingsrätt. Tid för huvudförhandling har nu bestämts till fredagen den 10 oktober och måndagen den 13 oktober 2008. Alla är välkomna att lyssna! Adress: Södra vägen 25, Göteborg.

Intressant.se

Godkänd av Migrationsverkets åsiktskontroll

2008-09-01T23:52:00.009+02:00

I december 2007 skrev jag om Lennart Eriksson, som fråntogs sin tjänst som enhetschef på Migrationsverket pga sitt ställningstagande för Israel. Jag gjorde jämförelsen med två andra anställda vid Migrationsverket, makarna Birgitta Elfström och Arne Malmgren, vilka båda sedan länge varit djupt engagerade i Palestinagrupperna i Sverige. Deras åsikter tycks inte utgöra något hinder, eftersom Arne Malmgren sedan affären började de facto har befordrats (!). Läs mer i bloggposterna

Lennart Eriksson, tycker fel enligt Migrationsverket.

Skandalen letade sig faktiskt hela vägen till SvDs ledarblogg i februari:

Ursprungligen hade flera bloggare, däribland jag, olovandes lagt ut bilder på Birgitta Elfström i Libanon. Bilderna var tagna från Merit Wagers blogg. Den ena bilden föreställde Birgitta Elfström omfamnande en kvinna i Hezbollahutstyrsel, den andra när hon provar ett vapen i vad som synes vara en kombinerad lamp- och vapenaffär. Efter att skandalen uppmärksammats i SvD fick flera bloggare mail från Merit Wager som förklarade att tillgripande av andras bilder kan få grava ekonomiska konsekvenser. Jag tog bort bilderna. Nu ser jag att de även tagits bort från Merit Wagers blogg. En retuscherad variant av den ena bilden finns här, och den andra kan beskådas här.

Att det finns rätt och fel åsikter enligt Migrationsverket befästs ytterligare av en artikel i gårdagens Göteborgs-Posten (klicka på bilderna nedan) och en i Hallandsposten den 12/8. Artiklarna handlar om Tina Kolhammar, handläggare på Migrationsverket, som ska delta i det kristna s k "följeslagarprogrammet" EAPPI.

Kolhammar säger:

Generellt håller vi oss neutrala, men vi tar ställning mot brott mot folkrätten och mot mänskliga rättigheter. Jag hoppas att vi också ses som neutrala även om vi tvingas rapportera fler övergrepp från den ena sidan.

Det låter ju vackert. En alternativ förklaring är att om man bara letar fel hos den ena sidan, så är det bara där man hittar dem. Lite underligt är det att EAPPI (som ju är ett kristet initiativ) inte ens försökt skydda Västbankens kristna från de förföljelser de utsatts och utsätts för från muslimskt håll. De kristna flyr. Under den senaste 40-årsperioden har andelen kristna på Västbanken sjunkit från 20% till 2%! I Betlehem var 62% kristna 1995, idag färre än 20%! Muslimerna driver systematiskt ut de kristna, och därom råder tystnad...

Men än mer skrämmande är den brist på perspektiv som genomsyrar EAPPI. Jag ogillar religiösa fanatiker av alla de slag, och dit hör en stor andel av Hebrons judar, men omvärlden tycks helt sakna förståelse för deras prekära situation. Vad skulle hända om deras barn gick oskyddade i Hebron? De skulle inte överleva 5 minuter, det är vad som skulle hända. Kan vi lita på att EAPPI skyddar dem om Israels militär lämnar Hebron? Knappast...

Ralph Haglund har skrivit en utmärkt text om följeslagarna.
Lennart Erikssons blogg.

Intressant.se

Lost in translation

2008-08-27T23:39:00.003+02:00

Bloggen TT-kritik är numera inte så aktiv, tyvärr. Men det kanske inte behövs. Det material bloggen samlat under årens lopp räcker långt för att föra i bevis att TT driver en vedervärdig politisk agenda.

Ikväll läste jag en TT-text (finns även här), och tänkte att jag skulle jämföra med originalet från Reuters. Jämförelsen bjöd inte på några överraskningar - dvs texterna är helt väsensskilda. Följande stycke har tagits bort:

A U.N. report prepared by a team of independent border security experts appeared to confirm Israel's allegations that arms still flow into Lebanon from Syria, despite a ban that the Lebanese border authorities are responsible for enforcing.

Apart from some limited progress in tightening up border monitoring, it said the situation had improved little since a year ago, when the Lebanon Independent Border Assessment Team (LIBAT) made recommendations on improving the situation.

"The overall situation renders Lebanon's borders as penetrable as was the case one year ago," LIBAT's new report said. It did not say it had uncovered specific cases of arms smuggling.

The Lebanese government's rate of progress implementing the previous year's recommendations has been "insufficient" and has "achieved, at most, disconnected islands of progress without a decisive impact on overall border security."

Däremot har ett nytt stycke lagts till:

Libanonkriget pågick under 34 dagar 2006 då 1 200 libaneser, merparten civila, och över 160 israeler, varav de flesta soldater, dödades.

Likt Palestinagrupperna driver TT linjen att "de det dör flest av har rätt". Behöver man påpeka att det dog fler tyskar än engelsmän under 2:a världskriget?

TT är dessutom noga med att inte ange källor för sina siffror. De israeliska förlusterna är lätt att redogöra för. Den journalist som så önskar kan säkert ta reda på vad samtliga dödade israeler hade för skostorlek...Israel är ett öppet samhälle. Men den merpart civila dödade libaneser TT talar om är och förblir en hörsägen. Ingen vet, och att lita på de siffror Libanon eller Hizbollah serverar hamnar någonstans i skalan mellan naivitet och medlöperi.

Den libanesiska regeringen gjorde inte skillnad på civila och Hezbollahsoldater i siffrorna på antalet döda. Som MyUSTINET skriver:

The report lists the 1,086 dead as "martyrs." It does not differentiate between civilians and Hezbollah combatants, because the government considers them all Lebanese citizens. It also can be difficult to tell a Hezbollah fighter because many do not wear military uniforms.

Därför får man gissa utifrån andra källor:

Hezbollah själva medgav bara ett fåtal stupade. Den 21/7 medgav de att sex soldater dödats (samtidigt som Israel hävdade 100), fyra dagar senare var siffran uppe i 27. Den 21/2 året därpå (2007) rapporterade International Herald Tribune:
More than 1,000 Lebanese were killed during last year's fighting, according to tallies by government agencies, humanitarian groups and The Associated Press. The count includes 250 Hezbollah fighters that the group's leaders now say died during Israel's intense air, ground and sea bombardments in Lebanon. Israel has estimated its forces have killed 600 Hezbollah fighters.
Telegraph skrev den 4/8 att:
Lebanese officials estimate that up to 500 fighters have been killed in the past three weeks of hostilities with Israel, and another 1,500 injured.
Den 22/8 skrev Telegraph att:
A UN official estimated the deaths at 500, 10 per cent of the force Hizbollah is thought to muster, not all of whom are front-line fighters.
MyUSTINET skrev den 28/12 att:
Israel initially said 800 Hezbollah fighters died but later lowered that estimate to 600.
Kuwait Times skrev den 30/8 att Hezbollah begravt 700 av sina krigare, och hade fler att begrava.
The New York Sun skrev den 4/8 att:
Although Hezbollah has refused to make public the extent of the casualties it has suffered, Lebanese officials estimate that up to 500 fighters have been killed in the past three weeks of hostilities with Israel, and another 1,500 injured.
Lebanese officials have also disclosed that many of Hezbollah's wounded are being treated in hospitals in Syria to conceal the true extent of the casualties.They are said to have been taken through al-Arissa border crossing with the help of Syrian security forces.

Hur stor andel av de libanesiska "martyrerna" som var Hezbollahsoldater får vi aldrig veta, men en sak framstår klart, nämligen att Hezbollah (och den libanesiska regeringen) gjort allt för att blåsa upp siffran över civila offer. Ännu en del av det propagandakrig som fick namnet Hezbollywood.

Intressant.se

Ytterligare en insändare publicerad

2008-08-21T01:09:00.002+02:00

Den långdragna debatten i Västerbottens Folkblad rullar vidare. Läs mer på FiM-bloggen. Idag har VF publicerat min insändare:

Svar på Anita Bergqvists insändare i VF den 12 augusti:
OM MOSHE DAYAN istället hade sagt ”Det fanns inte en arabisk by som inte tidigare hade en judisk befolkning”, så hade detta varit lika sant och andemeningen förblivit densamma, nämligen att lösningen på den arabisk-israeliska konflikten är att lära sig att leva tillsammans.
Men islam står i vägen för detta. Judar har alltid betraktats som lägre stående, och behandlats därefter. Alla de judar som plundrades, våldtogs (både kvinnor och män), mördades och torterades under den 33 dagar långa pogromen i Safed 1834 skulle nog inte kalla det fredlig samexistens. Ordet sionism fanns inte ens då. I dag utgörs nära hälften av Israels judiska befolkning av flyktingar från arabvärlden.
Enligt FN:s delningsplan 1947 skulle ingen mark byta ägare. 60 procent av det tilltänkta Israel utgjordes av den sterila Negevöknen. Vari ligger orättvisan? Det var arabernas våld som tvingade fram en delning, och de hade tio år tidigare förkastat en för dem mycket fördelaktigare delningsplan.

ORSAK KOMMER FÖRE verkan, även i den arabisk-israeliska konflikten. Araberna anföll, och de utländska jihadisterna var på plats innan en enda arab tvingats på flykt. De var orsak, inte verkan.
Som Benny Morris sa (i den intervju Stig Johansson citerade): ”Ett samhälle som vill döda dig, tvingar dig att förstöra det. När valet står mellan att förstöra eller förstöras, är det bättre att förstöra.”

TORBJÖRN KARFUNKEL
redaktör för bloggen Fred i Mellanöstern

Intressant.se

Den som gräver en grop för andra...

2008-08-20T00:17:00.004+02:00

Här är en riktigt intressant artikel, om än inte så förvånande. Under den gångna helgen har den italienska tidningen Corriere della Sera publicerat ett brev från den f d italienske presidenten Francesco Cossiga. På 70-talet tjänstgjorde han som inrikesminister under premiärminister Aldo Moro.

Cossiga berättar att Aldo Moro slöt ett avtal mellan Italien och flera palestinska terrororganisationer. Palestinierna fick fri rörlighet för sig och sina vapen, i utbyte mot att Italien skonades från terrorattacker.

"The terms of the agreement were that the Palestinian organizations could even maintain armed bases of operation in the country, and they had freedom of entry and exit without being subject to normal police controls, because they were 'handled' by the secret services," Cossiga explained.

As Interior Minister, Cossiga said that he learned PLO members in Italy had diplomatic immunity as representatives of the Arab League. When he became alarmed by the heavy weapons defenses installed around the homes of PLO members living in Rome, the guards were persuaded to switch to light arms.

Vidare berättar Cossiga om de starka banden mellan palestinska terrorister och den italienska extremvänstern.

According to Cossiga, he received a telegram from the head of an anti-Israel terrorist group headquartered at the time in Beirut requesting the return of one of their surface-to-air missiles that had gone missing. The missile was intercepted by Italian police while being "driven on the streets by a well-known ideologue of the extra-parliamentary left!" Cossiga wrote.

Denna extremvänster blev sedermera Moros död. Den 16 mars 1978 kidnappades han av Brigate Rosse (Röda Brigaderna). I 54 dagar hölls han fången, varpå han mördades. Hans lik återfanns i bakluckan på en bil i Rom.

Intressant.se

Ännu en insändare publicerad

2008-08-18T09:39:00.002+02:00

Som svar på denna insändare i Barometern den 5/8 har jag fått följande insändare publicerad:

H-G Strömer tycker (5/8) att Svensk Israel-Information ska skriva "om israeliska soldaters övergrepp på civilbefolkningen på Västbanken". Ett rimligare krav är att Palestinagrupperna skriver om hur skyddsbarriären räddar liv, om rasistisk propaganda i palestinska skolor, den etniska rensning av kristna som pågår på Västbanken och i Gazaremsan och om konfliktens upprinnelse. Till skillnad från Svensk Israel-Information lever ju både Palestinagrupperna och den palestinska myndigheten på svenska skattemedel.

Torbjörn Karfunkel
redaktör för bloggen Fred i Mellanöstern

Intressant.se

Insändaren publicerad

2008-08-06T18:26:00.003+02:00

Den insändare jag skickade till Västerbottens Folkblad för några dagar sedan (se förra bloggposten) har publicerats. Läs mer på FiM-bloggen.

Intressant.se

Debatt i Västerbottens Folkblad

2008-08-03T14:08:00.003+02:00

Sedan flera månader pågår en debatt på insändarsidan i Västerbottens Folkblad:

Varför jublar Israel? (Henrik Lindström, okänt datum, länk saknas)
Därför jublar Israel (Björn Kjellsson, 24/5)
Ologiskt resonemang (Anita Bergqvist, 27/5)
Ignorans skapar konflikt (Björn Kjellsson, 2/6)
Så byggs fred i Palestina (Anita Bergqvist, 5/6)
Vilket land skulle inte försvara sig mot terror? (Carinne Sjöberg, 1/7)
Fredsuppgörelse krävs (Anita Bergqvist, 7/7)
Palestinas lista kan göras lång (Birgitta Janai, 16/7)
Vad mera har Israel att "ge"? (Anita Bergqvist, 21/7)
Läs Hamas Charter och PLO:s stadgar i stället för att snyfta (Birgitta Janai, 24/7)
Visst finns det stunder av tårar (Anita Bergqvist, 26/7)
Palestina = vilda västern? (Stig Johansson, 26/7)
Håll koll på historien (Mats Hellgren, 2/8)

Jag har skickat följande inlägg till debatten. Återstår att se om det kommer i tryck:

Debatten om Israel har fullständigt spårat ur. Först klippte Anita Bergqvist bort en halv mening i ett citat av Moshe Dayan, den halva där Dayan sa att marken köptes från araberna. Samtliga fyra byar som nämndes byggdes på 1920-talet på inköpt mark.

Därefter satte Mats Hellgren lågvattenmärket genom att insinuera att Birgitta Janai anser att Israels existensberättigande är att "Gud lovat judarna landet", vilket hon aldrig påstått. Resten är lögn. 1947 ägdes ca 6-7% av marken av judar, mindre än 20% av araber och resten var statlig mark. FNs delningsplan skulle inte ändra detta, men några timmar efter FNs beslut gick araberna till anfall. De skröt om att de skulle utföra ett folkmord. Inte bara palestinaaraber stred – där fanns t ex många irakier och bosniska nazister.

Ca 726.000 araber blev flyktingar till följd av kriget. 10-20% av dessa fördrevs av judar, resten flydde av andra skäl, många på uppmaning från arabiska ledare. Fördrivningen var inte, som Hellgren påstår, planmässig.

Jämför detta med de områden som ockuperades av araberna, Gaza och Västbanken, där inte en enda jude tilläts stanna. Från övriga arabländer fördrevs långt över 800.000 judar. De bestals på tillgångar uppskattade till 300 miljarder dollar och land motsvarande nästan 5 gånger Israels yta. De flesta hamnade i överfulla tältläger i Israel. Sderot är sprunget ur ett sådant läger. Är dessa flyktingar förövare och araberna som misslyckades med sitt planerade folkmord offer?

Ännu fler judiska flyktingar har kommit från Europa, också bestulna på allt. Hellgren väljer själv att vara blind och döv inför vissa fördrivningar.

Torbjörn Karfunkel
redaktör för bloggen Fred i Mellanöstern

Intressant.se

al-Durrahfalsariet uppmärksammas

2008-08-01T11:39:00.004+02:00

Det som länge orsakat stor medieuppståndelse utomlands, al-Durrahfalsariet, har slutligen letat sig fram till några svenska tidningar. Jag tog upp detta falsarium i bloggposten Pallywood i februari. Igår behandlades ämnet i en ledare i Blekinge Läns Tidning ("Pojken som aldrig dog"), och idag har det blivit en ledare i Corren ("Propaganda är ett dödligt vapen").

Hur tolkar man det faktum att det tagit så lång tid? En möjlighet är att våra medier anser att det saknar nyhetsvärde, vilket rimligtvis borde implicera att svenskar anser det ointressant jämfört med det som faktiskt blir nyheter. Är det så?

En annan möjlighet är att medierna är kraftigt beroende av TT för sitt nyhetsflöde, och att TT i sin tur har en politisk agenda där detta inte passar in.

Vad tror ni?

Fler kommentarer på FiM-bloggen (här och här).

Intressant.se

Humanisternas feltänk

2008-07-25T15:48:00.005+02:00

Humanisterna, en organisation som jag är mycket positivt inställd till, beskriver sig på sin hemsida bl a med orden:

Grundläggande för humanismen är kritiskt tänkande och en vetenskaplig kunskapssyn. Humanismen är en sekulär - icke-religiös - livssyn som anser att det inte finns några förnuftiga skäl att tro på religiösa dogmer, gudar eller övernaturliga förklaringar av tillvaron. Humanister har en kritisk inställning till alla former av religion, nyandlighet och ockultism.
[...]
Humanister vill ha en klar åtskillnad mellan kyrka och stat, respektive religion och skola. Religionen är en privatsak och skall inte blandas in i det offentliga samhället. Den internationella humaniströrelsen slår vakt om det sekulariserade samhället som en omistlig grund för demokratin.

Detta skriver jag under på utan att tveka.

Men...ständigt detta men...

Att omsätta dessa lovvärda tankar i politisk praktik kräver emellanåt en djupare analys än ett-snäpp-bättre-är-rätt-riktning. Det gäller, återigen, lagstiftningen kring äktenskap/partnerskap, vilket jag skrivit om tidigare i bloggposten Äktenskapsbekymmer. Den bloggposten är kanske i kortfattadaste (nytt ord!) laget, men vad jag avser framgår tydligt om ni läser den långrandiga diskussion som förts i kommentarerna.

Nu hyllar Carl-Johan Kleberg, ordförande för Humanisterna 1999- 2004, på Expressens debattsida Göran Hägglunds förslag att "äktenskapet återförs till det civila samhället". Problemet är, enligt Klebergs analys, att homosexuella diskrimineras med nuvarande lagstiftning (vilket han har rätt i) och "det motstånd att viga homosexuella som finns inom Svenska kyrkan och alla samfund" (rätt igen).

Kleberg blickar ut mot Europa och säger att

Civiläktenskap är den europeiska lösningen. Stora länder i Europa som Tyskland, Frankrike och Italien har sedan länge den formen som kan kompletteras av den religiösa eller borgerliga ceremoni om man önskar.

Här har Kleberg gått fullständigt vilse.

Varför ha en äktenskapsbalk överhuvudtaget? Vilken funktion fyller den? Att folk vill gifta sig innebär inte att detta behöver regleras enligt lag, eller? Själva uttryckssättet att "äktenskapet återförs till det civila samhället" implicerar att äktenskap ursprungligen varit en civil angelägenhet som sedan kidnappats av religionen. Så är inte fallet.

Det finns ingen anledning att ordet äktenskap ens skall nämnas i lagtexter. Att leva tillsammans och att skaffa barn är inte ekvivalent med äktenskap, och det kräver inte heller att någon präst, imam eller person "som länsstyrelsen har utsett för respektive kommun" (s k borgerlig vigsel) gör ett smack. Det är bara att flytta ihop och kopulera.

De som ändå vill ha festligheter och ceremonier (de flesta) får ha det om de vill, men att tvinga sig på de religiösa samfunden är emot själva grundtanken i humanismen. Ingen präst ska tvingas välsigna ett äktenskap som han/hon av religiösa skäl anser syndigt.

Humanisterna har här tänkt helt fel. Den rätta vägen att gå är inte att hitta rätt lagstiftning för äktenskap, för varje sådan lagstiftning kommer att diskriminera mer än avsaknaden av dito. Tydligen är äktenskapet så djupt rotat i folks medvetanden att tanken på att avskaffa det helt ur lagstiftningen inte ens fallit Kleberg in.

Intressant.se

Ny blogg

2008-07-25T02:57:00.004+02:00

Jag vill passa på att göra reklam för ett nytillskott i bloggosfären - Mellanöstern Aktualia mm.

Författaren, Arieh Fürth, är född och uppvuxen i Stockholm, flyttade till Israel 1972 och bor numera i Maale Adumim.

Vems värderingar?

2008-07-19T20:01:00.009+02:00

Häromdagen skedde en "fångutväxling" mellan Israel och Hezbollah. Hezbollah fick fem fångar ur israeliska fängelser och kropparna efter 199 arabiska krigare. Fyra av fångarna var Hezbollahmedlemmar, men det var den femte, Samir Kuntar, som väckte störst uppståndelse. Av förståeliga skäl, mer om det nedan.

Israels utbyte i "fångutväxlingen" var kropparna av de kidnappade och mördade soldaterna Ehud Goldwasser och Eldad Regev.

Eldad Regev (t v) och Ehud Goldwasser (t h).

I DN läser jag följande intressanta kommentar om byteshandeln:

- I Israel finns en prestige i att ta hem sina egna trots att det sker till ett högt pris. Men det ger också en bild av att israeliska liv är värda mer, på sätt och vis visar man en överlägsenhet, säger Jan Joel Andersson, programchef och forskare på Utrikespolitiska Institutet, till TT.

Vad Jan Joel Andersson, programchef, forskare och "nummer två" på Utrikespolitiska Institutet, egentligen menade vill jag höra från honom personligen (han är tillfrågad och kommer att få tillfälle att svara här på bloggen utan klipp). Jag behöver däremot inte gissa vad TT försöker antyda med sitt citat. De försöker framställa denna "fångutväxling" som ännu ett exempel på att Israel är rasistiskt.

Det råder ingen tvekan om att det råder en avgrundsdjup skillnad mellan de värderingar som är grundläggande för Israel å ena sidan och dess fiender å den andra, men den slutsats som TT med ovanstående citat försöker få läsarna att dra är milt sagt långsökt. Det ligger inte i Israels makt att ensidigt bestämma "priset" i denna makabra byteshandel. Och skulle Israel ha trissat upp priset på sina döda soldater i någon pervers motsats till prutning?

Låt oss ta en titt på de olika värderingarna in action. Vi börjar med Samir Kuntar.

Han avtjänade ett straff på fem livstidsdomar plus 47 år för sin medverkan i ett vämjeligt terrordåd 1979. Bland annat tog Kuntar under vapenhot med sig 31-årige Danny Haran och dennes 4-åriga dotter Einat ner till stranden i Nahariya, där han mördade Danny framför ögonen på dottern genom att först skjuta honom i ryggen och sedan dränka honom i havet för säkerhets skull. Därefter krossade han den 4-åriga flickans huvud mot en sten med sin gevärskolv. Se denna film om Samir Kuntar:

Under sin fängelsevistelse gavs Kuntar tillfälle att både gifta sig och skaffa sig en universitetsutbildning.

Jämför nu detta med Regev och Goldwasser. Deras enda brott var att de var israeliska soldater som patrullerade gränsen mot Libanon. Den 12 juli 2006 attackerade Hezbollah en israelisk patrull med sprängämnen och raketer. Tre soldater dödades, tre sårades och två kidnappades, Regev och Goldwasser.

De kidnappade soldaterna fick ingen universitetsutbildning under fångenskapen. De mördades. Och deras familjer tvangs leva i ovisshet om huruvida de var vid liv eller inte.

Kuntar, som krossade en 4-årig flickas huvud mot en sten på stranden i Nahariya, mottogs som en hjälte i Libanon. Lustigt nog hade Kuntar en del att säga till Hezbollahs TV al-Manar:

To tell you the truth, we envy our enemies. The way they care for a body and will go to the end of the world in order to get it back, and how they care for the hostage and will go all the way to return him

Vari ligger då skillnaden i värderingar? Golda Meir sade en gång att

Peace will come when the Arabs will love their children more than they hate us.

Golda menade naturligtvis inte att araber inte älskar sina barn, vilket vore ett absurt påstående. Nej, hon satte fingret på själva kärnan i konflikten, vilken idag förvanskas medvetet. Flyktingar och landtvister är inte orsak till utan följder av konflikten. Det är arabernas vägran att låta judar ha en egen stat som är konfliktens kärna. Denna vägran har sin grund i islams (och i viss mån kristendomens) judehat.

Idag ser det muslimska judehatet ut som det kristna judehatet gjorde för 100 år sedan - judar utmålas som onda, blodtörstiga och framför allt mäktiga. Denna variant av judehat är relativt ny i den muslimska världen. Den såg sin gryning i Damaskusaffären 1840, och tog fart under andra hälften av 1800-talet, i huvudsak som en importvara från Europa.

Men judehatet har funnits i islam sedan Muhammeds dagar, fast i en annan skepnad. Judar sågs inte som mäktiga konspiratörer, utan tvärtom som maktlösa och värdelösa. Eliezer Ben-Yehuda, den moderna hebreiskans fader, uttryckte det så här:

The Muslim Arabs hate [the Jews] perhaps less than they hate all other non-Muslims, but they despise them as they do not despise any other creature [...] in the world.

Benny Morris skriver i sin bok Righteous Victims - A History of the Zionist-Arab Conflict, 1881-1999:

The view of the Jews as objects, unassertive and subservient, was to underlie to some degree both the initial weak, irresolute Ottoman and Arab responses to the gradual Zionist influx into Palestine - Why bother, the Jews could achieve nothing anyway! - and the eventual aggressive reactions, including vandalism and murder - the Jews were accursed of God and meant only harm; their lives and property were therefore forfeit. And the traditional view of the Jews as inconsequential weaklings was for decades thereafter to stoke the fires of resentment and humiliation. In the course of the twentieth century the Arabs of the Levant were repeatedly to be humbled by the Jews, and none more so than the Palestinians, ultimately transformed into a weak minority in their own land. Such slights the Muslim world found difficult to countenance; such a situation could not be allowed to endure.

Här är konfliktens kärna och kärnan i Golda Meirs uttalande! Araberna har haft alla chanser att välja fredlig samexistens, men tanken på en självständig judisk stat mitt i det muslimska folkhavet tycks oacceptabel, så till den milda grad att man väljer krig och de tragedier det leder till hellre än att låta Israel existera.

Den dagen muslimerna kan förlika sig med Israels existens, när Israels fiender sätter större värde på att bygga välfärd för sig själva än på att rasera judars välfärd, först då kan det bli fred.

Intressant.se

Jobb, jobb, jobb...

2008-06-24T10:27:00.002+02:00

Än en gång måste jag be om överseende med det faktum att jag inte hinner blogga så mycket ett tag framöver. Arbetsbördan kommer att lätta snart.

Under tiden kan ni ju titta in på FRED I MELLANÖSTERN, som jag sedan några dagar är redaktör för.

Njut av sommaren så länge...jag är snart tillbaks i gamet.

Skogkär vs Uddén: 1-0

2008-05-20T07:18:00.003+02:00

Jag har precis uppdaterat listan över artiklar som behandlar Israels 60-årsjubileum i mitt förra inlägg, 60 år. Det jag lagt till är Mats Skogkärs lysande artikel i gårdagens Sydsvenskan, En nakba kommer sällan ensam.

Från den 4 maj och framåt uppmärksammade Sveriges Radio, SR, Israels 60-årsjubileum med en rad inslag och reportage. I programmet Medierna ställdes frågan om svenska medier är partiska i sin rapportering kring den israelisk-palestinska konflikten.
Är påven katolik? Har tomten skägg?
Just SR är ett bra exempel.
Radions inslag om det 60-årsjubilerande Israel har samlats på en särskild temasida på SR:s webbplats. Fram till igår såg den ut på följande sätt.
Längst upp en överrubrik:
”Förlovat eller förlorat land - Israel 60 år.”
Längre ner på sidan fanns ytterligare två stora rubriker.
”Palestinier minns dagen för sin katastrof.”
”Palestinsk befolkning ännu på flykt.”
Det är i praktiken inte Israels jubileum som uppmärksammas, det är nakba. Det handlar om Israel, men Israel ur ett mycket bestämt perspektiv: palestiniernas, de palestinska flyktingarnas och de israeliska arabernas.

Intressant.se

60 år

2008-05-18T09:21:00.008+02:00

David Ben-Gurion läser upp Israels självständighetsförklaring
i Tel Aviv den 14:e maj 1948.

Som väntat har Israel varit ett hett samtalsämne den gångna veckan, i samband med 60-årsfirandet av statens självständighet. Ett axplock av vad som skrivits:

Aftonbladet: Grattis på 60-årsdagen Israel! (33 riksdagsledamöter)
AiP: Fredspolitik för Mellanöstern (A Linde)
BT: Vänsterns omvända rasism
Corren: Sextio år vid katastrofens rand
Corren: Israels framtid måste säkras (D Demirbag-Sten)
Dagens Arena: Pendeln rör sig åter (P Wirtén)
DN: Långt till freden
DN: Att lära av Israel (P Jönsson)
DN: Minne mot minne (G Rosenberg)
DT: En 60-åring värd att fira! (L Sacrédeus)
DT: Rädda palestinska barn! (S Jeresi)
GA: Israel ett hopp, inte ett hot (B-O Andersson)
Gotlands Tidningar: Riv muren och låt palestinierna flytta hem! (B Ullberg Gardell)
GP: Efter 60 år är det dags att göra upp (G Grahn-Hinnfors)
GP: De första 60 åren
HN: Palestinierna behöver omvärldens stöd (5 "aktiva i Palestinagruppen i Varberg")
HN: Sveket mot palestinierna (P Granstedt)
KvP: Drömmarna och krigen (S Schulman)
Magasintet Neo: Unga offer i gammal konflikt (P Olofsson)
NWT: En internationell lösning på konflikten? (L Abramowicz)
SvD: Flyktinglägret blev hans hem efter den stora katastrofen (B Hammargren)
SvD: Vi firar inte Israels 60-årsdag (16 "svenska judar")
SvD: Spelet kring delningen 1948 (M Bergquist)
SvD: Demokratin lever trots alla år av hot (T Gür)
SvD: Inte en enda dag av fred ("valda representanter för de svenska judarna")
Sydsvenskan: Demokratijubileum i Mellanöstern (E Manor)
Sydsvenskan: Fira inte en apartheidregim (Y Ruwaida)
Sydsvenskan: Ingen apartheidregim i Israel (L Abramowicz & U Öfverberg)
Sydsvenskan Det första kriget (M Skogkär)
Sydsvenskan En nakba kommer sällan ensam (M Skogkär)
TÅ: Ingen fred om inte Hamas erkänner Israel (F Malm)
VF: Israel måste tänka om (T Nilsson)
VF: Alla demokrater bör fira Israel (B Ohlsson & N Larsson)
VK: En omstridd jubilar
VK: Jämför med Indien/Pakistan (T Hellström)
VLT: Växande antisemitism gör judisk stat viktig (B-O Andersson)
VLT: Israel förverkligade en gammal dröm (J Jakubowski)

I vanlig ordning går meningarna isär om huruvida man ska fira eller sörja. Och i likaledes vanlig ordning gör vår högt aktade "public service" sitt bästa för att betona det senare alternativet, vilket i Cecilia Uddéns fall tar sig smått löjeväckande proportioner. I programmet Godmorgon, världen! intervjuar hon den israeliske "fredsnestorn" Uri Avnery, som bland annat avslöjar hur hemsk den israeliska arkitekturen är (ca 25 minuter in i del 2):

Han talar om arkitekturen som inte smälter in i landskapet, om glasfasaderna på skyskraporna i Tel Aviv - "ett rent kriminellt energislöseri, eftersom glasväggar gör att husen kräver konstant luftkonditionering i ett varmt klimat", säger Uri Avnery, även om Bauhausarkitekturen som nyligen klassats som världsarv i Tel Aviv försökte någonting annat.

Han talar också om bosättningarna på Västbanken med sina "sneda röda tak, som har en funktion i alplandskap, där snön måste kunna glida av, men här är de bara till för att visa dominans", säger han.

Skyskraporna i Dubai och övriga Mellanöstern skiljer sig säkert inte på den punkten, men vem är intresserad av att höra något negativt om arabernas arkitektur?

När journalistkåren är upptagen med att avslöja den dolda agendan bakom de sneda röda taken på Västbanken, så hinner man inte rapportera om petitesser. En sådan händelse som helt förbisågs var den arabiska raketattacken mot Ashkelon den 14/5. En Gradraket träffade en barnklinik i ett shoppingcenter. Minst 94 skadades, flera allvarligt. Bilder tagna av Edi Israel, IsraelNewsPhotos.com:

Firandet av Israels 60-årsdag har konkurrens. Bland araberna högtidlighålls minnet av al-nakba, katastrofen. Eftersom ingen mig veterligen sagt det rakt ut i svensk press, så gör jag det nu:

Hur har de mage?
För 60 år sedan skröt araberna vitt och brett med att de skulle utföra ett folkmord på judar, men de misslyckades. Det är deras katastrof!

I SvD publicerades en artikel där 16 "svenska judar" tog avstånd från firandet av Israels 60-årsdag. Det besynnerliga med denna artikel är inte dess innehåll (man börjar bli van), utan det faktum att en till antalet försumbar grupp extremister tycks ha en gräddfil till landets opinionsbildande tidningssidor. Kan någon förklara det? Är det debattens motsvarighet till en freak show? Allting som är udda lockar? Eller lever redaktörerna i villfarelsen att Henry Ascher & co har en stor skara bakom sig?

Denna artikel föranledde ett upprop, som jag ser att Per Gudmundson redan lagt ut på sin blogg:

Vi firar Israels 60 årsdag

Den 5 Ijar år 5708 i den hebreiska kalendern vilket motsvaras av den 14 maj 1948 i den gregorianska kalendern, återupprättades den judiska staten omkring 1900 år efter att romarna ockuperade och förstörde den antika judiska staten och dess huvudstad Jerusalem. Israels återfödelse vilar på solida folkrättsenliga, nationella och historiska grundvalar:

Balfourdeklarationen 1917, Versailles- och San Remokonferenserna 1919 respektive 1920, FN:s delningsförslag 1947 samt en 3000 år kontinuerlig judisk nationell identifiering med och närvaro i hemlandet Israel.

Under de 1900 år som skiljer Masadas och den antika judiska statens fall från moderna Israels självständighetsdeklaration, så upprättade ingen annan nation ett hemland i området.

Medan Romarriket,Babylonien, antika Egypten och andra mäktiga imperier är begravda i historien har den judiska nationen mot alla odds återupprättats som en modern stat med Jerusalem åter som sin huvudstad i sina förfäders hemland.

Detta vill vi fira.

I nära 2000 år har generationer av judar i exil från Sevilla i väster till Bagdad i öster, från Kairo i söder till Warszawa i norr uttalat orden ”nästa år i Jerusalem” och drömt om att återvända hem till sina förfäders hemland Israel. Samtidigt har 3000 år av kontinuerlig judisk närvaro i hemlandet Israel bevarat den fysiska och andliga länken mellan det antika och moderna Israel. Det judiska folkets unika historia av passionerad och kontinuerlig hemlängtan trots generationer av exil, har inspirerat otaliga icke-judar över hela världen inklusive den kända engelsk-viktorianska författarinnan George Elliot vars bok Daniel Deronda från 1876 förutspådde att en återupprättad judisk stat i öst skulle ge det judiska folket ett permanent och värdigt hem men också sprida ett ljus av hopp och humanism åt andra nationer i regionen.

Det hebreiska språket vars användningsområde i exil begränsades främst till bön och korrespondens mellan ett fåtal judiska lärda, är idag åter motorn i en blomstrande hebreisk kultur och ett levande samt dynamiskt modersmål åt nära sex miljoner judar i den återupprättade judiska staten.

Detta vill vi fira.

Den moderna och internationellt ofta isolerade judiska staten har mot alla odds under 60 år överlevt sju arabiska aggressionskrig, kontinuerlig arabisk terror, historierevisionistisk hatpropaganda och internationella bojkotter. Under samma tid har det judiska folket vandrat den långa och mödosamma stigen från ett stadium av en nära total försvarslöshet och beroende av Europas, den muslimska världens och andras välvilja till etableringen av en regional militär stormakt med en av världens starkaste försvarsmakter som den yttersta garanten för det judiska folkets fortsatta existens.

Detta vill vi fira.

Det moderna Israel har mot alla odds under sex korta decennier förvandlats från ett fattigt jordbruksland till en högteknologisk och dynamisk ekonomi samt världens viktigaste centrum för teknologisk innovation och forskning vid sidan av Silicon Valley. Den judiska statens medborgare är idag bland de mest välutbildade och kreativa i världen med fler vetenskapsmän och forskare per capita än något annat land i världen.

Detta vill vi fira.

Den moderna judiska staten har under sex korta decennier absorberat och blivit ett värdigt hem åt tre miljoner judiska immigranter och deras barn samt barnbarn. Bland dessa återfinns majoriteten av de av omvärlden ignorerade 900.000 utblottade, etniskt rensade judiska flyktingarna från arabvärlden vars omfattande egendomar och ägodelar konfiskerades av arabländerna. Vidare har hundratusentals traumatiserade judiska överlevande från Förintelsen i Europa och förföljda judar från världens alla hörn fått ett värdigt hem i Israel.

Detta vill vi fira.

Det moderna Israel har utvecklat en demokrati av högsta västerländska standard och blivit en stabil ö av frihet och humanism åt alla oavsett etniskt ursprung, kön och religion, mitt i en orolig ocean av despotism, intolerans och barbari.

Detta vill vi fira.

Den moderna judiska staten har genom flera generationers hårt arbete återuppodlat ökenområden, planterat otaliga miljoner träd till skogar och dränerat malariasjuka sumpmarker vilket gagnat både människor och djurfauna. Detta har resulterat i att Israel blivit en grön oas som utifrån rymden lyser som en grön smaragd i en övervägande karg ökenregion.

Detta vill vi fira.

Trots de kontinuerliga existientiella hoten mot Israel, så har den judiska statens förhoppningar om en varaktig fred inte släckts.

Det judiska folket fortsätter att sträcka fram en hand för en sann fred och samarbete med alla grannar och parter som är villiga att uppriktigt arbeta för fred och ömsesidig tolerans. Medan det judiska folket mödosamt väntar på att den gamla bibliska profetian om att lejon och lamm skall leva fredligt sida vid sida skall realiseras, har det judiska folket i sitt självständiga och återupprättade hemland dragit lärdom av sin historia och transformerats från ett försvarslöst lamm till en stark men fredlig nation som är fast besluten att Masada skall aldrig mer falla.

Detta vill vi fira.

Vi vill fira detta genom att önska staten Israel ett stort grattis och mazal tov på 60 årdagen som återupprättad familjemedlem bland världens nationer. Må de kommande 60åren inbringa ännu mer av demokratisk, ekonomisk, kulturell och vetenskaplig utveckling samt en genuin och permanent fred för Israel och dess grannar i Mellanöstern.

(texten i uppropet formulerad av Daniel Krygier)

1 Bo Sallmander (ordf i Zionit)
2 Bengt-Ove Andersson
3 Ingalill Sallmander
4 Ilya Meyer
5 Torbjörn Karfunkel, doktorand, Göteborg
6 Josef Zorski, läkare
7 Mikael Romanus läkare, doc.
8 Siewert Öholm
9 Alf Norbäck
10 Annelie Enochson, Riksdagsledamot
11 Birgitta Janai, Sverige/Israel
12 Ron Tennenbaum
13 Anita Gradin, ordförande Handelskammaren Sverige-Israel
14 Helena Isaksson
15 Bertil Adania, fil.mag. religionsvetenskap.
16 Jerzy Wasserman Professor Med. Dr
17 Peter Kádár
18 Marcus Benjamin Henriksson, Göteborg
19 Susanne Krygier
20 Josef Krygier, läkare
21 Alexander Krygier, statsvetenskapsstudent, fri tänkare, Israel
22 Oded Meiri (ordf i Fred i Mellanöstern)
23 Wlodek Richter, Stockholm
24 Dmitri Vasserman, (Systemutvecklare, bloggare och fri debattör)
25 Juliusz Brzezinski, professor em.
26 Livia Fränkel, V.ordf. Föreningen Förintelsens Överlevande
27 Maria Linde
28 Lisa M. Cohn, Ekonom, Stockholm
29 Dag Selander, red. FiM-bloggen
30 Daniel Krygier, civilekonom, V. ordf FIDIM, fri debattör, Köpenhamn
31 Ralph Haglund, fil.lic. Lund
32 Mi Grandin, Frilansskribent
33 Eva Hermelius
34 Kent Ekeroth, civilekonom
35 Mikael Hirschberg, läkarstuderande, Stockholm
36 Alexander Gonn
37 Ted Ekeroth, civ ing, ordf FIDIM", Lund
38 Eric Gottlieb, Leg. Optiker
39 Andreas Körösi
40 Annette Westöö
41 Sofia Sudit
42 Lev Sudit
43 Kristina Kockum, socionom
44 Amos Griner, Civ.Ing.
45 Robert Weintraub, enhetschef BlåHuset
46 Peter Wistingsgård-Johansson
47 Johan Gustafson
48 K G Jan Gustafson, Professor Emeritus
49 Franz T. Cohn, redaktör
50 Eva Cohn
51 Leopold Rapoport
52 Martin Blecher
53 Folke Holtz, Mag i religionshistoria och Teol. Kand.
54 Lotta Jansson sjukgymnast
55 Jan Owen Jansson professor
56 Fred Goldberg, docent
57 Ulf Birnik, pol.mag., Stockholm
58 Evie-Lou, Stockholm
59 Gunilla Davin
60 Peter K Guter
61 Emilia Rotstein, läkare
62 Berit Levy
63 Daniel Epstein
64 Thomas Grünwald
65 Mikael Fligman
66 Allan Rubin
67 Eva Rubin
68 Kay Birnik
69 Dora Weinberg
70 Martin Weinberg
71 Peter Birenstam
72 David Wernering, Företagare
73 Tommy Klatzkow
74 Eva Portnoff-Klatzkow
75 Estera Wernering, läkare
76 Olle Wernering, civiling.
77 Katarina Warman
78 Michal Bron Jr, Uppsala
79 Andres Lempira
80 Sarah Rinkel
81 Carl-Axel Liebermann
82 Tommy Wernering, Redaktör
83 Judith Bergman, jur kand
84 Salomo Berlinger, f.d. ordförande i Judiska Församlingen, Stockholm
85 Marianne Ahrne
86 Beatrice Sommerfeld
87 Peter Revesz
88 Marianne Wolff
89 Zvi Wirschubsky, leg läk.. Dr med sc.
90 Yvonne Ekdahl,matkreatör
91 Boris Fogelman, Film composer, Stockholm
92 Svante Erhardson
93 Aira Edelmann
94 Yrjö Edelmann, konstnär
95 Britt Nilsson, (Samfundet Sverige-Israel Dalarna)
96 Dan Nilsson, (Samfundet Sverige-Israel Dalarna)
97 Filippa von Platen, (Samfundet Sverige-Israel Malmö)
98 Dr Bo Kuritzén leg. läkare (MD), Stockholm
99 Alexander Stolin, professor, Göteborg
100 Martin Telinius, statsvetare
101 Markus Stettiner, Kristianstad
102 Albert Feldman, Stockholm
103 Irena Feldman, Stockholm
104 Salek Altauz, Stockholm
105 Julius Glaser, professor, Stockholm.
106 Flora Belostotska, Stockholm
107 Roman Belostotski, Stockholm
108 Borys Wolynski, Stockholm
109 Jerzy Cwifeld, Stockholm
110 Danny Nadler, Göteborg
111 Elena Leytman, socionom, Stockholm
112 Marina Kurzina, Stockholm
113 Jan Tencer, Lund
114 Maria Tencer, Lund
115 Boguslaw Stocki, Stockholm
116 Larisa Tireshina, Stockholm
117 Vadim Tirechin, Stockholm
118 Genja Tireshina, Stockholm
119 Mila Andelman, Stockholm
120 Boris Andelman, Stockholm
121 Tanja Andelman, Stockholm
122 Viktor Andelman, Stockholm
123 Lena Milstein, Stockholm
124 Olga Flis, psykoterapeut, Stockholm
125 Annika Richter, Stockholm
126 Björn Iggsten, Stockholm
127 Henryk Rozenberg, redaktör, Lund
128 Ilia Vasserman, Systemutvecklare, Stockholm.
129 Camilla Olofsson, Stockholm
130 Claude Kayat, Författare
131 Jerzy Lewin
132 Carinne Sjöberg
133 Jerry Hollenberg, IT konsult
134 Robert Szigeti, docent, barnläkare
135 Barbara Rubinstein
136 Jan Vladimir Lapter
137 Helena Marder
138 Edward Ejdelman
139 Michael Feigin
140 Oliver Gindin
141 Peter Winitsky
142 Lars Grünberger
143 Helene Sommerfeld
144 Joanna Lagberg
145 Dan Fransson
146 Ulf Sallmander
147 Catherine Sallmander Prien
148 Charlotte Falck
149 Margarete Nudel
150 Stefan Levy
151 Caroline Sallmander Ternstrand
152 Ingvar Haskel
153 Sissy Haskel
154 Lisa Abramowicz, Svensk Israel-information
155 Ben Benson
156 Daniel Ram
157 Irene Lederhausen,
158 Max Belchat
159 Barbara Kolovsky
160 Anita Burg, civ.ing.
161 Björn Axellie, Sverige/Israel
162 Eva Grünberger, Stockholm
163 Ernst Salamon, Stockholm
164 Joj Lind, London
165 Bo Lind
166 Isa Lind, London
167 Piotr Blaszkowski; Stockholm
168 Anders Hallbäck, Stockholm
169 Henrik Rak, Stockholm
170 Eva Adler, Lidingö
171 Jan Grünberger, Sollentuna
172 Ingegerd Grünberger, Sollentuna
173 Berith Niburg, Stockholm
174 Charlie Niburg,Stockholm
175 Bertil Davin
176 Jakob Gorsetman, läkare
177 Göran Wennergren, professor, Göteborg
178 Adam Ilicki, läkare
179 Adam Erdheim, civ. ing. , Stockholm
180 Bronia Feldman, Stockholm
181 Jakob Feldman, Stockholm
182 Jozef Lieb, Köpenhamn/Danmark
183 Anna Sierczynska, anestesiolog, Frederiksberg/Danmark
184 Mietek Szyber, Stockholm
185 Olga Szyber, Stockholm
186 Wieslaw Kochanski, Stockholm
187 Wiktor Drukier, Köpenhamn/Danmark
188 Julian Better, Stockholm
189 Ewa Better, Stockholm
190 Ada Werkelius-Sallmander, Stockholm
191 Simon Fish, Köpenhamn/Danmark
192 Marek Kiesler, civ. ing.
193 Tomasz Jozefowicz, Hvidovre/Danmark
194 Hans C Pettersson jur kand, Malmö
195 Karin Rebel
196 Jonas Tovi, distr läk, med dr.
197 Daniel Huberman läkare
198 René Jacobs
199 Rose Lagercrantz
200 Hugo Lagercrantz
201 Elisabeth Goldstein, Stockholm
202 Solweig Lewin socionom, Eslöv
203 Henry Nordin, föreståndare för Israels Vänner
204 Eva-Britta Sundkvist, Boliden
205 Alfons Sundkvist, Boliden
206 Mona Erichsén
207 Jörgen U Bengtsson, präst, Svenska kyrkan, Lunds stift
208 Helena Huberman, tandläkare
209 Sofia Zorski, sjuksköterska
210 Vilmos Rényi, Stockholm
211 Wlodek Launberg, Stockholm
212 Britt Muschel, Stockholm
213 Samuel Muschel, Stockholm
214 Ryszard Konar, civ. ing. ,Stockholm
215 Maria Tendler, Malmö
216 Aron Tendler, Malmö
217 David Tendler, Malmö
218 Ignacy Szymchowicz, Köpenhamn/Danmark
219 Anna Konar, Stockholm
220 Ita Erdheim, leg. läkare, Stockholm
221 Rosalie Holmgren
222 Arne Holmgren
223 Dora Goldfarb
224 Izydor Rosenwald
225 Roman Gotlib, Lund
226 Jadwiga Gotlib ,Hultsfred
227 Wanda Aleksandrowicz,Lund
228 Tatjana Gromakowa, Tjeljabinsk
229 Jolanta Widen
230 Lola Baral
231 Maria Rendell
232 Ludvig Rendell
233 Benny Epsten
234 Stephanie Epsten
235 Mats Olofsson
236 Leona Rapoport
237 Olga Rumyantseva, läkare, Lerum
238 Bertil Rossel, Pensionär
239 Shelly Rothschild
240 Willy Salomon, Israel/Sverige
241 Berit Salomon Israel/Sverige
242 Paul Movschenson, fd överläkare, Röda korsets center
243 Anki Luschan-Birnik, Stockholm
244 Jan-Eric Blecher
245 Elise Blecher
246 Leif Birnik, Göteborg
247 Ragnar Fridman, Linköping
248 Thomas Bloch, Stockholm
249 Britt-Marie Fridman, Stockholm
250 Ivona Gerber
251 Mikael Schvili
252 Sara Olinius
253 Robert Olinius
254 Lennart Eriksson
255 Nina Garpenlind, Malmö
256 Sigmund Waserbrot, Göteborg
257 Marion Wiener, producent
258 Miriam Knudtzon, journalist
259 Susanne Metzger, Överläkare
260 Henry Metzger, Företagsledare
261 Dorotha Eliasik
262 Dorota Gruszka Malmö
263 Helena Michlewicz-Kalisz, leg. Läkare, Stockholm
264 Klara Sigvardsson, Örebro IT-handläggare
265 Zosia Gorski, Köpenhamn/Danmark
266 Alex Gorski, Köpenhamn/Danmark
267 Mattias Lewandowski, Rånne/Danmark
268 Michael Orbuch, Köpenhamn/Danmark
269 Rosa Bornstein, Lidingö
270 Jozef Bornstein, Lidingö
271 Stanislaw Rodau
272 Gönenc Ertem, Journalist
273 Jonas Vogel, Tågmästare, Göteborg
274 Ulrika Holmström
275 Regina Feierberg
276 Lilian Rosenwald
277 Boris Bystritski, MD, Vällingby
278 Anna de Tusch-Lec, cand.hort, Köpenhamn/Danmark
279 Jerry Bergman, reporter, Köpenhamn/Danmark
280 Bernard Bernhol, Täby
281 Jacob Rendell, Dr, forskare, Lehavim, Israel
282 Hannah Rendell, konstnar, Lehavim, Israel
283 Victor Swiecicki, Santa Clarita, CA, USA
284 Birgitta Eriksson
285 Peter Kockum
286 Wlodzimierz Konar, New York
287 Barbro Posner
288 Kamila Tennenbaum
289 Ewa Walden-Krygier
290 Natan Walden
291 Catarina R Dohlsten, Civ Ek, Läkare
292 Ruslana Faingersh, civilingenjör
293 Boris Faingersh, civilingenjör
294 Susanne Thorell, Goteborg
295 Benyamin Grolman
296 Mikael Rendell, studerande, Bournemouth, England
297 Ulf Linder
298 Hanife Delibas, journalist
299 Mathias Hannau, lärare
300 Said Kader
301 Paul Vaderlind, Stockholms universitet
302 Hans Nordén, författare Sverige/Israel
303 Carl-Johan Rudman, präst Rättvik
304 Henrik L Barvå, redaktör, Karlstad
305 Jolanta Bajll, Köpenhamn/Danmark
306 Julian Bajll, Köpenhamn/Danmark
307 Mriam Mozel Ostrom
308 Kristina Horowitz, Köpenhamn/Danmark
309 Vladislav Mints
310 Marcus Waserbrot, studerande, Göteborg
311 Friedrich Hilliges
312 Ella Hilliges
313 Hans W. Levy, f.d. ordf. GBgs. Jud. Förs
314 Lilo Levy
315 Irena Cynkier, tekn Dr, överlevande från Holocaust, (f.d. ordförande i Judiska Föreningen i Uppsala), Uppsala
316 Artur Klamer, Göteborg
317 Alexandr Tchekhov
318 Paul Wechselblatt
319 Sabina Kajdman
320 Aron Kajdman
321 Sharon Kajdman
322 Martin Cohn
323 Natha Ferrigan-Oz
324 Vincent Ferrigan-Oz
325 Sam Rotstein
326 Lola Piasecka
327 Ulrika Holmstrom
328 Adam Johannisborg
329 Isabella Johannisborg
330 Elizabeth Konar
331 Ulla Grunberger
332 Helena Kazarina
333 Eva Yaron
334 Rita Lippman
335 Ulf Swenzen
336 Cathrine Swenzen
337 Annika Welinder, Stockholm
338 Svetlana Richter

Sydsvenskan (1)
SvD (1,2,3,4,5,6,7,8,9)
Dagen (1)
Intressant.se

Håll ut

2008-05-06T08:40:00.000+02:00

En vecka till är jag strängt upptagen. Sen blir det bloggning för hela slanten igen.

Att hälla bränsle på elden

2008-04-15T01:57:00.005+02:00

Jag läser att Israel kommer att återuppta bränsleleveranserna till Gazaremsan på onsdag. Ingen blir förvånad. En aldrig sinande ström av mat, mediciner och bränsle färdas från Israel till Gazaremsan, och i andra riktningen färdas raketer (Qassam- och Grad-) och palestinier som söker sjukhusvård. Det kallas asymmetrisk konflikt. Jag har skrivit om det flera gånger tidigare.

I oktober skrev jag, i Det är tydligen svårt med perspektiv:

Vad hindrar Ryssland från att förse Gaza med olja? Eller Egypten?

Ni som läser någon av ovan länkade artiklar...tänk efter nu! Var får Israel sin olja ifrån? Här kan ni läsa om det. Det borde inte komma som någon överraskning att arabländerna vägrar sälja olja till den sionistiska fienden. Undantaget är Egypten, som i fredsuppgörelsen 1979 förpliktade sig att låta Israel lägga bud på olja som Egypten inte själv behöver. Men den olja Israel importerar från Egypten stod år 2000 enbart för en åttondel av Israels import.

Fram till den islamiska revolutionen i Iran 1979 importerade Israel olja därifrån. Sedan stängdes även den kranen.

Så var kommer oljan ifrån? Svaret är att det mesta kommer från Ryssland och andra f d Sovjetrepubliker. Tidigare har man importerat mycket från Angola, Colombia, Mexiko och Norge.

Återigen, vad hindrar Ryssland eller Egypten att förse Gaza med olja? Ingenting! Men varför försitta chansen att skälla på judarna?

Sådana är perspektiven idag. Arabländerna har i över 30 år vägrat exportera olja till Israel, och ingen bryr sig. Men när Israel vägrar sälja den olja man själv importerat långväga ifrån till ett område som dagligen beskjuter dem med raketer, då djävlar får det vara nog!

I januari, i Mörkret sänker sig över nyhetsrapporteringen, skrev jag om hur israeler riskerar livet för att förse Gazaremsan med energi, och förra veckan, i Vad hände sen?, skrev jag om två av dessa arbetare som mördades av palestinier just för att de förser Gazaremsan med energi.


Oleg Lipson	Lev Cherniak

En "vild gissning": trots att bränsleleveranserna återupptas kommer Hamas göra gällande att Israel orsakar en humanitär kris. Propaganda über alles.

Ett Reuterstelegram från i söndags sade (min fetstil):

The enclave's 1.5 million people were still short of fuel on Sunday, four days after militants attacked the terminal in Israel from which fuel is pumped to Gaza. Western officials confirmed Israeli statements that some two days' supply of gasoline and diesel were lying untapped in tanks in Gaza.

Hamas said Israel was causing a fuel crisis, while Israel accuses the Islamists of engineering shortages. Palestinian fuel distributors said they were on strike in protest at Israeli limits on their imports of fuel, and denied any Hamas role.

Ibland undrar jag vad det är som gör européer i synnerhet så benägna att svälja Hamas propaganda. Är det månne deras charm?

SvD
Intressant.se

Vad hände sen?

2008-04-11T00:02:00.006+02:00

Än en gång...jag har nu på tok för mycket att göra för att hinna blogga regelbundet, men jag ska göra mitt bästa för den trogna läsarskarans skull. Idag tänkte jag följa upp några tidigare bloggposter.

I september skrev jag i bloggposten Nazisters nyhetsvärde om ett gäng judiskättade nazister som gripits i Israel. Nu skriver Jerusalem Post och Ynetnews om dem igen.

Fyra av dem kommer efter förhandlingar med åklagaren att få fängelsestraff mellan 15 månader och 4½ år. För de återstående fyra nazisterna har förhandlingarna inte slutförts.

Åtminstone texten i JP har redigerats under torsdagen, för när jag läste artikeln tidigare stod där om kräkens ångerfullhet. De flesta tog nu helt avstånd från sina brott, och någon ville till och med tjänstgöra i armén. Dream on...

I oktober, i Hatets drivkraft, citerade jag den avhoppade islamisten Hassan Butt - ett citat från brittiska The Observer som tål att upprepas:

When I was still a member of what is probably best termed the British Jihadi Network, a series of semi-autonomous British Muslim terrorist groups linked by a single ideology, I remember how we used to laugh in celebration whenever people on TV proclaimed that the sole cause for Islamic acts of terror like 9/11, the Madrid bombings and 7/7 was Western foreign policy.

By blaming the government for our actions, those who pushed the 'Blair's bombs' line did our propaganda work for us. More important, they also helped to draw away any critical examination from the real engine of our violence: Islamic theology.

Nu har Reuters intervjuat honom och även 60 minutes. TV-intervjun kan ses i nedanstående klipp. Tack Jihad i Malmö, som uppmärksammat dessa intervjuer!

Del 1 (7:17 min)

Del 2 (3:24 min)

I januari, i Mörkret sänker sig över nyhetsrapporteringen, skrev jag om Hamas propagandakupp då de (inte Israel) mörklade Gazaremsan. Jag citerade då Miko Zarfati, som arbetar på Israel Electric Corporation, som beskriver den absurda situationen, där israeler, bl a vid kraftverket i Ashkelon, arbetar för att försörja Gazaremsan med elektricitet, under konstant beskjutning med Qassam- och numera även iranska Gradraketer:

"This is Palestinian spin. No one has stopped the supply of electricity to the Strip," Zarfati told Ynet. He claimed that his employees worked day and night in a power plant in Ashkelon while putting themselves in danger of being hit by Qassam rockets falling in the area.
[...]
"The situation is totally absurd. We're continuing to supply them electricity despite the (demand) overload for electricity in Israel and despite the fact that Israeli residents and Electric Company workers that are being sent to Gaza Vicinity communities are under threat from Qassam rockets," Zarfati railed.

"The Electric Company sends people to fix power outages that are caused from the Qassam barrages everyday in Sderot and the Gaza vicinity and more than one worker has already been injured in these rocket attacks."

Nu har två av de israeler som arbetar för att försörja Gazaremsan mördats (SvD 1, 2, 3 Sydsvenskan 1, 2). De mördade var Oleg Lipson, 37, från Uzbekistan och Lev Cherniak, 53, från Ryssland.


Oleg Lipson	Lev Cherniak

Båda arbetade som tankbilsförare, kuggar i det maskineri som försörjer Gazaremsans befolkning med förnödenheter. Just det maskineri som Hamas vill sabotera. Alltid läsvärde Dick Haas skriver:

Enligt Hamas uttolkning av den egna läran, Islam, är krig mot judarna alltid något lovvärt, för sådana krig anfördes av Muhammed själv, och om judarna försvarade sig, så var det något otillåtet och ett uttryck för ren ondska. Det är Hamas teologiska världsbild i klartext.

Av samma skäl låtsas Hamas inte om att ca 70 långtradare med livsmedel och medicin kör in i Gaza från Israel i stort sett varannan dag. Elverket i Gaza förser bland annat stadens sjukhus med ström, strömmen produceras med hjälp av dieseloljan från Israel, som levereras via Karni-terminalen direkt till elverket i remsan. Ett sabotage mot Karni-depån skulle med andra ord kunna användas som ännu ett "bevis" för att israelerna gör sitt bästa för att förpesta tillvaron för befolkningen i Gaza.

Hamas har ofta i det förflutna låtit förstå att det är så man vänder den egna propagandan mot Israel. De israeliska källorna byggde sina resonemang på vad man hört tidigare från Hamas-håll. Hur som helst skulle Hamas via attacken vid Karni ha förberett en planerad stormning av gränsen i södra änden av remsan, gränsen mot Egypten och Sinai. Där är tusentals egyptiska soldater på plats för att förhindra en upprepning av Hamas sprängning av gränsmuren i januari i år, då det beräknas att närmare 200 000 Gazabor stormade in i Egypten för att köpa förnödenheter, matvaror och annat, som Hamas med flit undanhöll Gazaborna. Man förde inte varorna vidare till de lokala grossisterna i remsan.

Oleg Lipson begravs

Lev Cherniaks fru Leah till vänster och
Oleg Lipsons fru Jana i mitten

Attacken mot oljedepån Nahal Oz föregicks av en strid mellan israeliska soldater och palestinier vid Kissufim på Gazaremsan. En enhet ur den israeliska armén genomsökte området på jakt efter terroristernas infrastruktur. Det är vanligt med krypskytte mot de israeliska jordbruken runt Kissufim. Enheten hamnade i ett bakhåll och en israelisk soldat sköts ihjäl.

Den stupade israeliska soldaten var Sayef Bisan, 21, drusisk arab från Galiléen.

Sayef Bisan

Allt tyder på att propagandasegern i vintras gav Hamas mersmak. En officer i israeliska armén, Nir Press, uttalar sig i Ynetnews:

Hamas is presenting a distorted picture of reality in the Gaza Strip and creating a phony humanitarian crisis in order to score points, a senior IDF officer charged Thursday evening.

Referring to the latest terror attack at Nahal Oz, Colonel Nir Press, who heads the Erez Crossing Coordination Office, told Ynet that the attack is part of the campaign led by Hamas, aimed at "creating a false display of crisis in order to gain international legitimacy."

The claims made by Hamas regarding a supposed humanitarian crisis in the Strip have turned out to be false, Press said.

"The buds of this phenomenon emerged at the end of 2007, when we heard claims that gas used by hospitals in Gaza has run out, making it impossible to use operation rooms," the senior officer said. "We immediately brought in large quantities… Hamas' objective in that case was to direct an accusatory finger at Israel, as if it undermines the operation of hospitals."

Press said Hamas established a special body, The Popular Committee for Fighting the Siege on the Gaza Strip, in order to make accusations against Israel.

"For example, they started to count the number of patients who died of disease in the Strip and blamed us for failing to provide treatment," he said. "When the list reached 60 people we undertook a thorough examination and discovered that 20 of them were treated in Israel, while the rest did not even ask to enter Israel for treatment."

"In the past year, the defense establishment allowed more than 7,000 patients and a similar number of escorts to enter Israel for treatment," he said. "Had these 40 patients asked for it, they would have received the same permit."

"Hamas realizes that its situation on the Palestinian street is difficult, and every such accusation resonates in the media and creates international support," Press added. "In reality, the ones who cut off the electricity supply in January were Hamas."

Och under tiden som livet och döden går sin gilla gång i Mellanöstern, så passar vår utrikesminister på att skämma ut sig. Han försöker åtminstone inte utge sig för att vara neutral.

Intressant.se

Tjafset fortsätter...

2008-04-07T10:51:00.003+02:00

Debatten om hur äktenskapet ska vara föremål för lagstiftning rullar på i SvD. Frågan om det ska vara föremål för lagstiftning överhuvudtaget lyser med sin frånvaro.

Se min tidigare post om äktenskap (med lång diskussion i kommentarerna).

Intressant.se

Fyra nyanser av brunvänster

2008-03-25T12:27:00.011+01:00

Underrubrik:
Gaza - världens största utomhusdagis
Mycket jobb ger lite tid till bloggning, men ett litet svep genom det svenska medieträsket kan jag bjuda på, och samtidigt passa på att visa upp fyra av den rasistiska vänsterns trynen.

Al-Qaidas andreman, Ayman al-Zawahiri uppmanar till kamp mot judar
(inte israeler eller sionister). Behövde han göra det? Det var liksom underförstått...

I SvD läser jag att vissa delar av den svenska intelligentian bibehåller sin låga kvalitet. Islamologen Jan Hjärpe har tidigare tyckt att Irans president Ahmadinejad hade en poäng när han i ett tal den 24:e april 2006 sa att Israels judar borde återvända till sina fädernesländer i Europa, vilket jag skrev om här. Att hälften av Israels judiska befolkning har rötter i muslimska länder, och att Ahmadinejads israeliske presidentkollega vid tillfället för Ahmadinejads utspel, Moshe Katsav, själv är flykting från Iran, bekommer inte Hjärpe.

Jan Hjärpe, tänker så det knakar.

Denna gång har Hjärpe lagt pannan i djupa veck:

Jag menar att vi nu ser en ganska tydlig sekulariseringsprocess i den muslimska världen. Maktens religiösa legitimitet underkänns av dem som är mest religiöst engagerade. Alltså fungerar det inte längre för makten att åberopa religion för sin legitimitet. Oppositionen med religiöst språk kommer så – som vi har sett i det palestinska valet, liksom i Egypten och i Pakistan – att lieras med strävan efter demokrati (så som ”folkrörelserna” i Sverige gjorde). Då blir det nödvändigt för makten att finna andra grunder än det religiösa för sin legitimitet.

Genom kravet på mer religion i samhället blir det istället mindre. Den religiösa aktiviteten ökar, men staten sekulariseras på sikt.

Ja, just det, Jan...tydliga tecken på sekularisering.

Mats Skogkär (Sydsvenskan) ställer sig något tveksam till den respekterade islamologens skarpsinniga slutsatser:

För några veckor sedan uppmärksammades en stor undersökning av Gallup World Poll om attityder bland världens muslimer. En slutsats av denna framstår som tämligen otvetydig:
Om den muslimska världen är på väg att sekulariseras, så är det långt kvar.

Av samtliga tillfrågade i ett tiotal länder ansåg 79 procent att sharia – den gudomliga lagen byggd på Koranen och profetens exempel – skulle vara den enda eller åtminstone en av grunderna för landets lagstiftning. I Egypten och Pakistan ansåg en klar majoritet att sharia borde vara den enda juridiska källan.
På frågan om religionen var en viktig del av deras dagliga liv svarade allt från 99 procent (Indonesien) till 74 procent (Iran) av de tillfrågade ja.

Flera artiklar ger bilden av att Fatah är i krig med islamister (SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6 och Sydsvenskan 1, 2). Det påminner mer om maffiakrig.

Men Bitte Hammargren (SvD) vet naturligtvis var skon skaver. Hon har letat upp "Khalil Shikaki och hans Palestinian Center for Policy and Survey Research, vars mätningar både statsmakter och analytiker runt om i världen brukar följa noga – även om det inte lyckades förutsäga Hamas valseger 2006", och Shikaki kan förtälja att:

Det har skett en markant förändring i den palestinska opinionen. Under de senaste tre månaderna har stödet för Hamas ökat kraftigt, medan tilltron till president Mahmoud Abbas har avtagit, också på Västbanken.
[...]
[B]rytpunkten kom när Hamasaktivister stormade gränsbarriären i det instängda Gaza i januari, vilket följdes av israeliska räder mot Gaza som skördade 130 dödsoffer, samtidigt som raketbeskjutningarna mot civila i Sderot och Ashkelon ökade i intensitet och attentatet mot en judisk religiös skola i Jerusalem, vilken står bosättarhögern nära, ledde till åtta döda.

Jag antar att Bitte kände sig extra nöjd när hon hittat en så pålitlig analytiker (synd på den där missade valprognosen) som vet hur man sammanfattar på ett så kärnfullt sätt. Det vore väl onödigt att komplicera saker och ting. Läsare kan ju knappast förväntas ha något utbyte av en kronologi. Försök själva, och se om ni hänger med:

Det börjar med sju års konstant raketbeskjutning av det judiska flyktinglägret Sderot.
Den 23/1 spränger Hamas apartheidmuren mot Egypten. Israel fruktar då att terrorister ska ta sig in i Israel via Sinai.
Som ett brev på posten...den 4/2 slår en självmordsbombare till i Dimona. En kvinna mördas. Detta heroiska dåd firas i Gaza med godisutdelning på gatorna.
Den 9/2 sprängs 8-årige Osher Twitos ena ben bort av en raket som skjuts mot Sderot. Hans storebror skadas också allvarligt.
Den 27/2 sprängs den 47-årige fyrabarnspappan Roni Yichiyah till döds i Sderot av en raket.
Ambulanspersonal för bort Roni Yichiyah, som dör strax efteråt av skadorna.
Därefter slår Israel till mot Hamas. Enligt en palestinsk medborgarrättsgrupp, oberoende av Hamas, miste Hamas och dess allierade (såsom Jihad) mellan 97 och 105 väpnade män, medan antalet civila dödsoffer uppgick till ca 27. Hamas använder rutinmässigt civila som "sköldar".
Den 6/3 tar sig en palestinier in i en judisk skola och skjuter ihjäl 8 personer. Många skadas. Hamas tar stolt på sig ansvaret.

Se, så komplicerat allting blev. Lika bra att säga att allting skedde samtidigt, annars förleds man att tro att israelerna agerar rationellt.
Med palestinierna föreligger naturligtvis ingen sådan risk, och heller inget krav. Några kallar Gazaremsan för ett utomhusfängelse. Jag tycker att "dagis" är en bättre jämförelse. Inga krav ställs. Mat skickas in i ena änden (några hundra långtradare per vecka forslar in förnödenheter från Israel, inte ett lingon från Egypten), och ut kommer bara skit.

Detta leder mig till den första nyansen av brunvänster. Jens Börjesson, ordförande för Ung Vänster i Blekinge, har skrivit en smått fantastisk insändare i Blekinge Läns Tidning den 12/3. Hans insändare är ett svar på en tidigare insändare av en israelisk kvinna, och han inleder med att kritisera henne:

I det inlägg som skrevs om Israel–Palestina-konflikten kunde man tydligt se vem som talade. Var det en av dem som dagligen blir trakasserade av israeliska bosättare? Eller en av dem som inte kan få den sjukvård de behöver tack vare återkommande isoleringsblockader av mediciner? Lever hon vid sidan av den åtta meter höga betongmuren, som hon måste passera för att ta sig till jobbet varje dag?Var hon en av dem som blev nedskjuten av israelisk militär efter att ha fredligt demonstrerat mot ockupationsmakten?Var det en av dem som lever i ett totalt misär tack vare en ohuman ockupationspolitik?

Tragiskt nog tror jag inte han är medveten om vilket självmål han gör - en bleking som läxar upp en israel om krigets allvar. Även Börjesson sopar undan kronologin ovan och gör följande sammanfattning (min fetstil):

För någon helg sedan rapporterades en israelisk offensiv in i Gazaremsan. Resultatet var flera 100 döda palestinier och ett halvt dussin israeler. Anledningen var just att en av de palestinska ropen på hjälp i form av en raket hade träffat sitt mål.

Som sagt...ett stort dagis. Och så en storstilad sorti, när ordföranden för Ung Vänster i Blekinge briljerar med sina historiekunskaper:

Kriget började år 1948 då israelerna intog ett redan befintligt land.

Ung Vänster och Vänsterpartiet är emot betyg inte bara i historia, utan i alla ämnen...

Över till den andra nyansen av brunvänster. I en artikel i SvDs Brännpunkt skriver SSUs ordförande Jytte Guteland:

Människor i Gaza upplever den värsta situationen på 40 år.
[...]
Vi SSU:are är besvikna och bestörta över omvärldens reaktion efter det val där Hamas vann makten. Vi menar att omvärlden, och därmed också Sverige, bär ansvar för det ökade våldet.
[...]
Bildt skrev dessutom bara några dagar före sin utnämning under ett upprop tillsammans med 134 före detta premiärministrar, utrikesministrar och andra dignitärer från hela världen, där det bland annat står att vi bör ”stödja en palestinsk nationell samlingsregering och avsluta den politiska och ekonomiska bojkotten av den palestinska staten”.

Trots detta svek omvärlden och genomförde en förödande ekonomisk och politisk bojkott. Vilket vi nu ser vidriga skadeverkningar av.

Ibland märks det tydligt att brunvänsterns "debatt" till stor del går på autopilot. Ett exempel har vi här, där det är givet att Guteland ska bearbeta läsarna med "fakta från en rapport som Amnesty International, Rädda Barnen, Care och flera andra organisationer har publicerat nyligen" som framhäver palestiniernas lidande. Den tänkta effekten är sympati med palestinierna, och naturligtvis att skulden läggs på Israel.

Hade Guteland brytt sig om att reflektera över vad som sägs, skulle hon säkert helst ignorerat rapporten. Den värsta situationen på 40 år - i klartext betyder det att så illa som det är nu när Israel lämnat Gazaremsan har det inte varit sedan Gaza var ockuperat av Egypten. Den israeliska ockupationen var tydligen bra för Gaza.

Naturligtvis har vi dagisaspekten igen. Omvärlden bär skulden för våldet, och har gjort sig skyldig till svek i form av "en förödande ekonomisk och politisk bojkott".

För det första har pengarna fortsatt att strömma in. Carl Bildt inledde med att öka bidragen till palestinierna, men att inte kanalisera pengarna via Hamas. Vilket irriterar SSU.

Är vi skyldiga att stödja en nazistisk regim, bara för att den vunnit ett demokratiskt val?

Har kanske "omvärlden" tvingat palestinierna att välja mellan ett korrupt Fatah och ett nazistiskt Hamas? Jag trodde det var deras egna skapelser...

Guteland avslutar med SSUs kravlista:

1. Omedelbart stopp för det israeliska övervåldet.
2. Bestraffning av den israeliska invasionen.
3. Ett slut på de av Hamas understödda terroraktionerna.
4. Ett slut på bojkotten av Palestina och Gazaremsan.
5. Omedelbar dialog för att lösa de senaste kriserna. Carl Bildt måste kritisera omvärldens svek och inleda dialog med Hamas.

Punkt ett är extra intressant - "det israeliska övervåldet"?

Benny Morris skrev en kritik av pekoralen "The Israel Lobby and U.S. Foreign Policy" av John J. Mearsheimer och Stephen M. Walt i The New Republic. Här finns ett stycke om det påstådda övervåldet:

Without a doubt, the ratio of Israeli power to Palestinian power in 2000-2005, the years of the second intifada, was at least 100:1 in Israel's favor, in terms of raw conventional military strength. (This, without taking into account Israel's non conventional military capabilities.) This intifada, this war, was launched by the Palestinians, who enjoyed the propaganda benefit of underdog status. The photograph of the disheveled stone-throwing or Kalashnikov-brandishing fighter facing down the Merkava Mark-III main battle tank became a representative image of this conflict. But it was a misleading representation. For the fearsome Merkava tanks almost never used their firepower against the Palestinians, much as the IAF F-16s and Apache attack helicopters usually (but not always) attacked empty Palestinian public buildings or individual terrorists in cars. The Hamas and Fatah fighters operated from behind a shield of Palestinian civilians and from crowded urban refugee camps and neighborhoods, and so Israel fought with both hands tied behind its back. Its actual firepower--its tanks, aircraft, and cannon--was never unleashed.

This accounts for the relatively low number of Arab deaths (four thousand in five years of warfare), and the relatively low proportion of Arab to Jewish deaths (3.5:1), as compared with the actual calculus of Israeli versus Arab military strength (100:1) and the relative proportion of armed to unarmed Arab casualties(about 2:1). Most of the Arabs killed in the intifada, despite the fact that it was mostly fought in heavily populated Arab areas, were armed fighters, not civilians. And the ratio of armed to unarmed Arab casualties has steadily risen in recent years as the IDF has perfected its modus operandi and become more careful. The famous battle of the Jenin refugee camp in spring 2002 is an illuminating example. Arab lies and gullible journalism about an indiscriminate slaughter notwithstanding (Human Rights Watch and other non-partisan bodies subsequently upheld the Israeli version), only fifty-three Jeninites died, all but five or six of them armed combatants. Israel lost twenty-three infantrymen in the battle. Had Israel dealt with that Fatah-Hamas bastion as, say, the Russians dealt with Grozny--from afar, with massive ground and aerial bombardments--no Israeli lives would have been lost, and Jenin would no longer be standing.

Throughout the second intifada, Israeli policy was to avoid, so far as possible, harm to non-combatants, and the IDF generally took great operational care to avoid civilian casualties. Some "collateral damage" did occur, given the nature of the battlefield. Some Israeli soldiers were trigger-happy and exceeded orders. But generally the targeted killing of terrorists--who see themselves, quite correctly, as soldiers in a war, and hence are legitimate targets for attack--resulted in few civilian casualties. (The Israeli air and artillery attacks in Gaza earlier this month offer a characteristic example: of eighteen Arabs killed, fifteen or sixteen, by Palestinian admission, were combatants.)

On the other hand, during the second intifada Arab attacks on Israelis claimed twice as many civilians' lives as soldiers' lives. (Mearsheimer and Walt bury this fact in a footnote, without explanation.) This was a result of deliberation and intention, not accident. Throughout the intifada, Hamas, Fatah, and Islamic Jihad primarily targeted "soft" civilian targets (buses, restaurants, shopping malls, and last week a Tel Aviv falafel kiosk), preferring them to "hard" military targets, which were more difficult and more dangerous. The Palestinian objective was to sow terror in
Israel's rear areas. The difference in strategy, and all that this implies in terms of moral orientation, was stark. The Palestinian aim was to kill as many civilians as possible; and the Palestinian masses rejoiced in the streets of Gaza and Ramallah every time a suicide bomber successfully blew up a bus or a shopping mall or a café in Israel. And this, historically speaking, was merely a refinement of the Palestinian tactics of terror used against the Yishuv since the 1920s (and not, as Arab propagandists would have it, only after 1967).

The IDF's aim, by contrast, was to kill guerrillas/terrorists and their commanders, such as Sheik Ahmed Yassin. Mearsheimer and Walt misleadingly call him the "spiritual" head of Hamas. One might, with equal accuracy, call Hitler the "spiritual" head of the Nazi Party. Neither actually murdered anyone with his bare hands. But their differences notwithstanding, both were the organizational and operational directors of their respective movements, as well as the movements' "spiritual" leaders.

Vilket för mig till den tredje nyansen av brunvänster, representerad av Andreas Malm, syndikalistisk skribent i Arbetaren och DN Kultur.

2002 kontaktade Andreas Malm svenska medier och påstod att han med egna ögon såg hundratals, kanske tusentals dödade palestinier i Jenins flyktingläger. TT nappade på Malms berättelser och släppte ett långt telegram med hans utsagor. Senare bekräftade Amnesty, HRW, FN och även Palestinska Myndigheten att i Jenin dödades 23 israeler och 56 palestinier, de flesta beväpnade män. Men Malm driver fortfarande konspirationsteorin att det skedde en stor massaker i Jenin.

På bilden ovan syns Andreas Malm i mitten. Några palestinier och ISMare sparkar israeliska soldater. De tycks inte frukta något övervåld.

Andreas Malm blev rikskändis pga sitt stöd till Hezbollah (läs mer här). Tydligen är detta tillräckliga meriter för att platsa som skribent på DN Kultur.
Man kan undra varför TT agerade megafon åt Malms fantasier. Bloggen TT-kritik har länge granskat TTs agerande, och TT får illustrera den fjärde nyansen av brunvänster. I TT-kritiks arkiv finns en uppsjö av exempel på vinklingar, lögner, undanhållna fakta och felöversättningar.

En av de fulare fiskarna har tidigare varit Stefan Hjertén, numera pensionerad. Han har visat framfötterna genom att försvara förintelseförnekaren Robert Faurisson:

När man kommer över den första chocken over Faurissons påstående och börjar bläddra i historieböckerna, upptäcker man att gaskamrarna faktiskt är besvarliga ur källsynpunkt.

Hans politiska hemvist är inte svår att lista ut, med tanke på hans engagemang för Nordkorea (en passion han delar med stalinisterna i KP).

SvD (1)
Intressant.se

Väderspänning

2008-03-13T22:11:00.006+01:00

Det var på tiden! Jag är för en gångs skull oense med SvDs ledarskribent Per Gudmundson i en politisk fråga. För dem som inte är logiskt lagda - det betyder inte nödvändigtvis att jag i övrigt är ense med honom. Vissa frågor engagerar mig helt enkelt inte. Hur som helst är vi oense denna gång, och eftersom jag i vanlig ordning har rätt måste Per således ha fel.

I dagens ledarblogg skriver han om köttskatt, vilket han är klart emot. Några vettiga argument blandas med några mindre vettiga i en soppa som skär sig. Det problem som debatteras är kornas pruttar. När idisslande djur släpper väder släpps metan ut, och metan är en växthusgas.

Gudmundson citerar i sin tur en annan bloggare, Danne Nordling:

Det som inte kom fram i programmet mer än i förbigående var två saker. Ris svarar faktiskt för 40 procent mer metanutsläpp på jorden än idisslarna (där vilda bufflar ingår). Ransonering eller straffskatt på ris ligger alltså ännu mera i farans rikting.

Snacka om att blanda bort korten. Två "argument" tas upp:

Ris är värre. Vi ska inte åtgärda problem a, för problem b är värre.
Bufflar fiser också. Ska vi reglera vår herres hage?

Det förstnämnda argumentet är svagt. Visst, om risodlingar utgör ett större problem, så bör man prioritera att minska dem innan man minskar köttproduktionen, men det ena utesluter inte det andra.

Det andra argumentet är däremot rent löjligt. Drar man det in absurdum kan man sabotera många politiska diskussioner. Koldioxidbeskatta vulkaner! Och folk som släpper ut koldioxid helt i onödan pga nöjesmotion! Kräv att sälarna slutar fånga torsk!

Att ett fenomen förekommer naturligt betyder inte att samma fenomen kan förekomma i vilken skala som helst utan att bli skadligt. Folk har fångat fisk i tusentals år, men det betyder inte att man inte kan ta kål på en fiskpopulation genom överfiske. Träd har fällts i tusentals år, men för den skull kan man inte röja hur mycket som helst utan att skada skogen, capice?

Men Gudmundson bottenskrapar ändå med sin "analys":

Folk som tidigare inte fått gehör för sina krav på planekonomi, förbud och socialism lanserar sina program på nytt, nu miljömärkta. I grunden är det dock samma moraliserande över konsumtion som ligger bakom, vilande på nollsummeantagandet att om någon äger en fin sak blir någon annan utan.

[...]

Klimatet är bara ett svepskäl. Problemet är att vissa människor har mer pengar än andra - själva grundfelet i den socialistiska tron.

Så oavsett om köttproduktionen utgör ett problem eller inte, så bör vi inte ens diskutera det, eftersom de som hävdar att det är ett problem egentligen bara försöker införa socialism! De lömska små...!

It's so cunning you can brush your teeth with it!

Nog sagt om Gudmundsons ickeargumentation. Jag tänker inte säga att köttskatt är varken en bra eller en dålig idé, men att sopa bort diskussionen på det vis som Gudmunson gör är både oärligt och farligt. Att köttproduktionen är energislukande råder det stor enighet om, och det handlar inte bara om kofisar.

Av miljöskäl äter jag gärna kött. Betande djur behövs för att bevara viktiga biotoper. Det är en fråga om kvantitet. Den genomsnittliga köttkonsumtionen i Sverige är helt enkelt för hög. (Tabell från FAO):

Att äta mindre kött är en sak man kan göra för att förbättra miljön. Och det finns många fler, men att sticka huvudet i sanden är inte en av dem.

Intressant.se

Pest och kolera

2008-03-11T10:36:00.017+01:00

I en kommentar till min tidigare bloggpost Att bomba ett flyktingläger skrev jag

Hur demokratiskt valda Hamas än är, så är det utsiktslöst att försöka få till en fredsuppgörelse med dem, av två skäl:
a) En fredsupppgörelse kräver någon form av kompromiss, ett mellanting mellan vad parterna har som mål. Hamas mål är att utrota alla judar (inte bara i Israel). Hur kompromissar man om något sådant?
b) Hamas agerar utifrån religiösa övertygelser. Det gör att de inte är villiga att kompromissa.

Dick Haas, vars nyhetsförmedling från Israel jag starkt rekommenderar och genast länkar till i högermarginalen, kommenterade detta igår (apropå en artikel i SvD):

Svenska Dagbladet har en artikel idag ( tisdag ) om konflikten mellan Hamas och Israel som ytligt sett handlar om vad som kanske är början till ett verkligt eld upphör. Men i sina glidningar och luddigheter är artikeln också ett gott vardagsexempel på hur en svensk propalestinsk reporter manipulerar fakta - lägger till och drar ifrån.

Reportern är Bitte Hammargren, som oftast numera fungerar som tidningens utsända i Gazaremsan.

Uppgifterna om ett stundande eld upphör i formell mening är ännu mycket lösa. Både ministrarna i den israeliska regeringen och Hamas förnekar att man förhandlat med varandra direkt eller indirekt. I den vevan skriver Hammargren att "Hamas och Israel inte erkänner varandra som motparter."

Det är inte en korrekt beskrivning av förhållandena:

Hamas har på sitt program att utplåna Israel och antingen döda eller fördriva den israeliska befolkningen från Mellanöstern. Med den inställningen och det programmet är det klart att Hamas inte vill förhandla direkt med Israel. Hamas kan på sin höjd låta Egypten agera medlare. Man skulle i sammanhanget inte heller någonsin erkänna att man är intresserad av en informell vapenvila, för att kunna hämta sig efter ett hårt militärt bakslag.

Hammargren tar givetvis inte upp faktum att en israelisk regering inte skulle ha mycket att förhandla om, så länge motparten till och med vägrar att betrakta samma regering som en förhandlingspartner. Vad ska man förhandla om när den ena parten säger till den andra: Vi tänker utplåna er!

Men skulle Hamas en gång erkänna Israels rätt att finnas till, skulle israelerna gladeligen inleda direkta politiska samtal med Hamas. För erkännandet skulle ju innebära, åtminstone i teorin, att Hamas ändrat ståndpunkt och är redo att förhandla om lösningar, byggda på ömsesidiga kompromisser.

När PLO/Fatah efter flera decenniers vägran att tala med israelerna, till sist erkände Israels existensrätt, inledde parterna samtal med varandra. Det var den dåvarande israeliska regeringen som tog initiativet till samtalen.

Hammargren låtsas aldrig ha hört talas om detta.

Enligt henne är Israels vägran att tala med Hamas av samma obevekliga sort som Hamas vägran att erkänna israelernas existensrätt. Hon verkar inte förstå begreppen orsak och verkan.

"Israel har ingen fredspartner!"

Det har vi hört några gånger, från olika håll. Från israeliskt håll, allvarligt menat. Från brunvänstern med syrlig ton, antydandes att oavsett vad araberna tar sig för kommer Israel inte acceptera dem som fredspartner.

Så det är väl en himla tur att palestinierna nu lyckats vaska fram en "moderat" ledare för Fatah, Mahmoud Abbas.

Helyllekille

Abbas föddes i Safed, och hans familj blev flyktingar 1948, varpå de flyttade till Syrien. Efter studier i Syrien och Egypten åkte han till Sovjetunionen, där han 1982 doktorerade vid Institutet för orientaliska studier i Moskva på en avhandling med titeln Kopplingen mellan nazism och sionism 1933-1945.

I denna doktorsavhandling argumenterar Abbas för att ingen kan säga hur många judar som dödades, men framhäver att det kan ha varit avsevärt färre än 6 miljoner, "till och med färre än 1 miljon". Han hävdar dessutom att historikern Raul Hilberg tror antalet var färre än 896.000, vilket Hilberg aldrig påstått.

Vidare hävdar Abbas att gaskamrar aldrig användes för att döda judar - ett påstående han hämtar från Robert Faurisson. Huvudtesen i avhandlingen är att Förintelsen var en gemensam aktion utförd av nazister och sionister tillsammans.

"Avhandlingen" utgavs senare på engelska, med titeln The Other Side: the Secret Relationship Between Nazism and Zionism. Här avfärdar Abbas

"den sionistiska fantasin, den fantastiska lögnen att sex miljoner judar dödades. Det begränsade antal som dukade under föll offer för en [nazistisk-sionistisk] komplott."

Abbas var en av grundarna av Fatah 1957. Enligt Abu Daoud var det Mahmoud Abbas som ordnade finansieringen för massakern vid Olympiska sommarspelen i München 1972, som ledde till 11 israeliska idrottsmäns död.

Var står han nu då? Tja, MEMRI (en annan utmärkt nyhetskanal, som jag också härmed länkar till i högerkanten) har läst den sammanfattning, som den 28:e februari trycktes i den jordanska tidningen Al-Dustour, av en genomgång som Abbas gett till redaktionen på samma tidning. Några exempel därifrån är

Han vägrar erkänna en judisk stat.
Han skryter med att han avfyrade den första kulan i "motståndskampen":
It was I who, in 1965, had the honor of firing the first bullet.
Han skryter med att de (Fatah) lärt upp så käcka grupper som exempelvis Hezbollah:
We [Fatah] had the honor of leading the resistance. We instructed everyone, including Hizbullah, as to what the resistance means. They were educated in our camps...
Hezbollahs sympatiske ledare, Hassan Nasrallah, har bland många kloka ord sagt:
If they (Jews) all gather in Israel, it will save us the trouble of going after them worldwide.
Trevliga kompisar Abbas har...
Han är emot väpnad kamp just nu, av den enkla anledningen att de inte har förmågan att vinna, men i framtiden däremot...:
At this time, I object to the armed struggle, since we are unable to conduct it; however, in future stages things may change...

Konstigt att det aldrig blir fred...

SvD (1,2,3,4,5,6,7)
Sydsvenskan (1,2)
Dagen (1,2,3)

Intressant.se

De utlovade bilderna från massakern

2008-03-09T23:47:00.012+01:00

Som jag lovade häromdagen kommer här bilder från massakern i Jerusalem.
Samtliga bilder är tagna av Avy Ohayon på GPO.
SvD (1, 2, 3,4)
Sydsvenskan (1, 2, 3, 4)

Intressant.se

Bilder från massakern

2008-03-07T20:34:00.003+01:00

Jag har fått en serie bilder från massakern i Jerusalem. Bilderna är tagna av Avy Ohayon, GPO.

Tyvärr har jag glömt ta med mig nätsladden till min bärbara dator hit till tassemarkerna, så jag lever på lånad tid (batteriet tar snart slut). Därför kommer jag lägga ut bilderna så fort jag återvänder till Göteborg.

Att bomba ett flyktingläger

2008-03-03T08:53:00.014+01:00

Samtalsämnet för dagen är det kanske inte, men åtminstone det som genererar flest spaltmeter - kriget i Negev och Gaza. Det har pågått i åratal. En ledare i Sydsvenskan konstaterar att:

Sedan 2001 har palestinska grupper i Gaza avfyrat omkring 2400 raketer och 2500 granater mot södra Israel. Efter att Israel lämnat Gaza 2005 ökade antalet attacker från drygt 400 till över 1600 år 2007 – i genomsnitt mer än fyra om dagen. Omkring 25 israeler har mist livet och långt över 600 har skadats fysiskt.

Detta har inte orsakat någon nämnvärd upprördhet i omvärlden. Det gör det däremot när Israel försöker få stopp på mördandet. Varför? För att varje civilt arabiskt offer utnyttjas maximalt i propagandakriget.

Fördömanden står som spön i backen. "Oproportionerligt" skriks det när fler araber än israeler dör. Detta är ett av israelkritikens kännetecken - det finns så mycket som Israel inte får göra, men inga (rimliga) förslag på vad Israel bör göra. Hur ska Israel agera utan att riskera civila arabers liv? Omöjligt. Bloggen Israellycool skriver:

The terrorists are operating within civilian areas, many times with the actual assistance of these civilians, and more often than not with their tacit approval. Brace yourselves for the palestinian propaganda offensive going into overdrive, including stories about civilian deaths, many of which may not be true.

Och han ger ett exempel på hur Pallywood åter drar igång:

Earlier Friday night, the Palestinians reported of four people killed in IDF strikes in the Strip, including a one-year-old baby. However, there were conflicting versions over the circumstances of the child’s death.

At first, the Palestinians accused the IDF of attacking the baby’s house, but later reported that the house was hit by a stray rocket fired by the Palestinians from within Gaza.

Bret Stephens kommentar på de befängda kraven på proportionalitet återges i SvDs ledarblogg:

Ska det 'proportionerliga' ställas i relation till avsikten hos dem som avfyrar kassamraketer - att sprida blind terror ibland civilbefolkningen? I så fall vore ett 'proportionerligt' israeliskt svar, kanske, att skjuta 2500 artillerigranater slumpmässigt över civila mål i Gazaremsan. Eller ska det proportionella gälla effekterna av kassamraketerna - en delikat utformad operation, öga för öga, med avsiktligt dödande av dussintals palestinier och stympning och traumatisering av flera hundra ytterligare?

Konflikten beskrivs ofta som assymmetrisk (t ex här), och jag kan bara instämma, men av helt andra skäl. Araberna har möjligheten att lägga ner vapnen och sluta fred...den möjligheten har inte Israel.Slutligen en liten kommentar till DNs lilla "faktaspalt". Där sägs att:

Över hälften av invånarna [i Gazaremsan] är flyktingar.

Varför inte en faktaspalt om Sderot? Dagens stridigheter orsakas ju av att araberna i åratal beskjutit ett judiskt flyktingläger med raketer. Så här kunde en faktaspalt se ut:
Bild från judiskt flyktingläger i Israel på 1950-talet.

Sderot är sprungen ur ett tältläger som på 50-talet hyste judiska flyktingar från främst Kurdistan. Sedermera fick lägret en majoritet av judiska flyktingar från Nordafrika, framför allt från Marocko.

Artiklar:
SvD (1,2,3,4,5,6,7,8,9)
DN (1,2,3,4,5,6,7)
Sydsvenskan (1,2,3,4,5,6,7)
Dagen (1,2,3,4,5)

Intressant.se

Reuters inkompetens till glädje för rubrikmakare

2008-02-29T16:12:00.003+01:00

TT har kul idag. I SvD och DN är rubriken:

Israelminister: Gaza mot förintelse

Ju mer intensiv Qassam-beskjutningen blir och ju längre raketerna når, desto mer kommer de att dra på sig en större förintelse eftersom vi kommer att använda alla våra till buds stående medel för att försvara oss, sade Vilnai.

Vilnai är Israels biträdande försvarsminister. Ännu roligare hade rubrikmakarna i England:

Reuters: Israel minister warns Palestinians of “shoah”
The BBC: Israel warns of Gaza ‘holocaust’
The Guardian: Israeli minister warns of Palestinian ‘holocaust’
The Times (of London): Israel threatens to unleash ‘holocaust’ in Gaza

Att döma av rubrikerna planeras ett folkmord, eller hur?

Det hebreiska ordet för Förintelsen, HaShoah (השואה), betyder ordagrant katastrofen. Vad Vilnai sade var däremot Shoah (שואה), dvs utan bestämd artikel. Då betyder det katastrof.

Men det säljer inte lika många lösex.

Intressant.se

Hvergang!

2008-02-26T13:50:00.017+01:00

Moralen gör ständigt nya landvinningar i Sudan. När den sudanesiska regimen har lite ledig tid mellan varven, så sätter man ner foten i frågor om moraliskt förfall. Nyligen tillrättavisades den brittiska lärarinnan Gillian Gibbons, som haft det synnerligen dåliga omdömet att låta en sudanesisk skolklass ge en teddybjörn namnet Muhammed (världens antagligen vanligaste namn). I ett svagt ögonblick lät man henne undslippa spöstraff, trots att hundratals demonstranter krävde att hon skulle dödas.

Nu har turen kommit till Skandinaviens Sodom och Gomorra - Danmark.

Sudan proklamerade i dag en landsomfattande bojkott mot varor från Danmark i protest mot att dansk press nyligen än en gång publicerade en av de så kallade Muhammedkarikatyrerna.

Och det är inte bara i Sudan. Jihad i Malmö skriver:

Dannebrogen brinner redan i Jordanien, Indonesien, Gaza (Hamastan), Pakistan och på fler ställen för varje dag. Islamistiska element i Danmark har startat SMS-kedjor för att bojkotta danska varor i hela arabvärlden, inklusive Nörrebro. Sudans islamistiske president har beslutat att förbjuda import av danska varor. Vad kan en vanlig Danmarks-vän egentligen göra? Att starta en mot-bojkott mot t ex Sudan torde vara meningslöst. Vår import av dadlar och slavar är minimal….

Sant. Sudan har ju olja också, men den har redan vår utrikesminister lagt vantarna på.

Från Gaza rapporteras att Hamas lyckas göra kampanjen mot Danmark så där charmig som bara de kan.

Assud, den mordiska kaninen på Hamas egen barn-TV (som efterträdde biet Nahoul, som dog martyrdöden (som i sin tur efterträdde musen Farfour, som också hade äran att dö martyrdöden)) uppmanar också barnen att bojkotta Danmark.
Ni kan nog själva räkna ut vad som bör göras. Ett tips:
För dem som är för unga att minnas reklamen och inte kan läsa vad som står:

Du Perikles - Ka' Du sige mig - hvornaar smager en Tuborg bedst?
Hvergang!

Uppdatering:

SvD (1,2,3,4)

Sydsvenskan (1)

Intressant.se

Hårda och mjuka ord om döda män

2008-02-15T22:53:00.014+01:00

Död man XX

Citat 1:

Beskedet om XXs död kom som en chock för oss, som haft förmånen att jobba tillsammans med XX. Han arbetade på SvD under två decennier och alltid med samma brinnande lust. Kanske var det just den lusten som blev hans öde.

I morse hörde vi XX försvara dagens publicering av Muhammedteckningen. Han såg inget märkvärdigt i den och han ansåg den inte vara någon medveten provokation. Just bilder var ett av XXs stora publicistiska intressen. Under sin tid på SvD stred han framgångsrikt för bildernas journalistiska betydelse i nyhetsförmedlingen. Vi är många som minns hans smittande entusiasm, hans leenden och positiva syn på de mest komplicerade problem. Han var en tidsoptimistisk lagspelare och en god representant för SvD-andan. Det känns ofattbart att han ryckts ur sin gärning. Nyligen tilldelades XX som första mottagare förre pressombudsmannen Olle Stenholms pris för pressetik och debatt.

Citat 2:

Salam Alyikom

Idag (Onsdag) beslutade Tidningen Sydsvenskan att publicera Muhammed bilderna ännu en gång.

>http://sydsvenskan.se/varlden/article300796.ece
För visa sitt stöd för Jyllands Posten och yttrande friheten.

Han som tog beslutet idag heter XX och är Chefredaktör på Tidningen.

Allahdulliah Allah sände direkt sitt straff till denna otrogna Hund och XX dog senare under dagen.

Vi Tackar Allah för denna underbara gåva att han släckt denna gris liv.

>http://sydsvenskan.se/globalinfo/article300839.ece

Jag vill samtidigt Tacka Alllah att det finns bröder som kämpar för släcka dom 2 andras liv

Lars Vilks och Kurt Westergaard, jag önskar dom all lycka och ber Allah skänka dom en underbar seger och hoppas någon dödar dom mycket plågsamt.

Död man YY

Citat 3:

Den eliminerade Hezballah-ärketerroristen och massmördaren YY kommer inte bli saknad i den civiliserade delen av världen.

Citat 4:

The assassination (of YY) has destroyed all hopes to revive the peace process between Israel and Syria. Whoever seeks peace does not act in terror.

Som synes har inte alla människor samma värderingar. För två nyligen avlidna män finns fyra helt skilda epitafier.

Person XX är Peter Melin, som var chefredaktör på Sydsvenskan.

Citat 1 är taget från SvDs epitafium, SvD sörjer Peter Melin.

Citat 2 är taget från en diskussion på Sindbad.se, "muslimernas mötesplats i Skandinavien", återgivet av bloggen Højrebladet Komet.

Här skriver Sydsvenskan om sin bortgångne chefredaktör, och här skriver Sydsvenskan om beslutet att publicera Kurt Westergaards teckning av profeten Muhammed:

Muhammedteckningen är lika smaklös som alltid, tycker Peter Melin, chefredaktör och ansvarig utgivare för Sydsvenskan. Han publicerar den ändå i dagens tidning eftersom han anser att teckningen fått ett nyhetsvärde.
– Vi publicerade inte första gången när Jyllands-Posten gjorde det eftersom vi inte ville stötta den provokation det var.Men nu finns det nyhetsmässiga skäl för publicering, det är rimligt att våra läsare får se hur den ser ut, säger han.

Skäl nog att tacka "Allah för denna underbara gåva att han släckt denna gris liv"? Tydligen anser de som debatterar på "muslimernas mötesplats i Skandinavien" det. Och de är inte ensamma:

SvD: Bangladesh fördömer Muhammedbild (DN)
DN: Muslimska protester mot Danmark ökar
DN: Muhammedteckningarna på diplomatnivå
DN: Advokat bekräftar karta över Vilks hus
DN: Minst 11 tidningar tryckte teckning
DN: Protester mot utvisning av tunisier
SvD: Bränderna skakar Danmark
SvD: Fler anlagda bränder i Danmark
SvD: Hoten tvingar Vilks att flytta
SvD: al-Qaida belönar mord på Vilks
SvD: Muslimska protester även mot Sverige
SvD: Danska avbilder värre än Irans egna porträtt
SvD: Iransk protest mot Muhammedbild
Sydsvenskan: Ännu en stökig natt i Köpenhamn
...och så vidare...

Kravet är att alla måste visa respekt för islam och profeten Muhammed. Inte så svårt, eller? Det borde vi kanske bjuda på?

Tillåt mig citera Rowan Atkinson (från The Daily Telegraph):

To criticise a person for their race is manifestly irrational and ridiculous but to criticise their religion - that is a right. That is a freedom.
The freedom to criticise ideas - any ideas even if they are sincerely held beliefs - is one of the fundamental freedoms of society.
And the law which attempts to say you can criticise or ridicule ideas as long as they are not religious ideas is a very peculiar law indeed.
It all points to the promotion of the idea that there should be a right not to be offended. But in my view the right to offend is far more important than any right not to be offended.
The right to ridicule is far more important to society than any right not to be ridiculed because one in my view represents openness - and the other represents oppression.

Jag kan inte påstå att valet mellan Rowan Atkinson å ena sidan och den skränande pöbeln i Pakistan och Köpenhamn å den andra är särskilt svårt. Därför lägger jag nu också ut den berömda bilden.

Är det en provokation? Ja, absolut! Det är en provokation mot alla de som anser att islam är höjt över all kritik. Och sådana finns det gott om. Bilder från London 2006:

Det här är inte kränkta människor. Det är potentiella mördare. Och deras älskade profet var en massmördare. Varför skulle jag visa respekt för någon som inte är värdig att respekteras?

Det finns fler som tycker som jag, så därför har den muslimska mobben kommit på ett skäl för oss att visa respekt, nämligen hot.

Person YY är Imad Mughniyeh, en annan muslimsk massmördare med hundratals liv på sitt samvete, bl a de 85 som mördades då det judiska centret i Buenos Aires bombades 1994.
Citat 3 är av en vän till mig, och jag håller fullständigt med honom.

Det minst sagt löjeväckande citat 4 kommer från den syriske utrikesministern Walid Muallem. För det första stod världens säkerhetstjänster i kö för att avliva Mughniyeh, så att skylla på Israel är förhastat, men tradition. För det andra är det svårt att matcha Muallems chutzpah när han klagar på terrorhandlingar, dels med tanke på vem som avlivades och dels med tanke på hur Syrien beter sig i Libanon. Som en extra krydda kom Muallems uttalande exakt på dagen 3 år efter att Syrien mördade Libanons tidigare president Rafik Hariri, just med en bilbomb.

SvD: Hizbollah: Öppet krig med Israel (Sydsvenskan)
SvD: Hizbollah hotar hämnas
SvD: Hizbollah-kidnappare dödad i Syrien
DN: Hizbollah hotar med krig
DN: Tusentals libaneser marscherar för Hariri

Intressant.se

Underbar insändare

2008-02-14T08:09:00.001+01:00

I dagens SvD finns en mycket välformulerad insändare:

Skulle inte stat och religion skiljas?
Vår liberale högskoleminister Lars Leijonborg föreslår en statligt finansierad imamutbildning. Vi förstår och sympatiserar med hans önskan om att inordna en växande religion i en domesticerad lightversion för folkhemsbruk, men vill i sammanhanget uppmärksamma följande problematik:
Vi lever i en sekulär stat med tydlig åtskillnad mellan religion och statens angelägenheter.
Vi anser att åtskiljandet mellan kyrka och stat ska fullföljas och i linje med denna skilsmässa befria staten från all form av konfessionell högskoleutbildning. På vilket sätt är det här förslaget en del av den processen?
Hur ska Koranen med dess våldsförhärligande och kvinnoförnedrande innehåll kunna förenas med Högskolelagens skrivningar om vetenskaplig grund och trovärdighet, jämställdhet mellan kvinnor och män, samt förbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning, handikapp eller etnisk tillhörighet?
Att Bibeln används som studielitteratur är bedrövligt nog, men till dess försvar kan anföras den textkritik som den numera är föremål för inom religionsvetenskapen. Men är islam verkligen beredd på en motsvarande textkritik av Koranen? Det vore förvisso en välgärning om så skedde, men vi tro att det är en utopi. Koranen får inte ifrågasättas! Så hur ska man inom det statliga högskoleväsendet hantera skrifter och religiösa urkunder när dessa absolut inte får kritiseras och alltså inte kan bli föremål för akademisk granskning?
Vi lever ännu med en kvardröjande effekt av statskyrkosystemet, men ska vi åberopa rättvisa i det här fallet måste vi också ha i åtanke att Svenska kyrkan och islam endast är två av 74 registrerade trosrörelser i Sverige i dag och således exkluderar Leijonborg en rad religiösa grupper, vilket vi uppfattar som orättvist.
För det är väl inte kriteriet att vara avvikande och i behov av anpassning som gör att imamer i Sverige ska utbildas på statliga högskolor och universitet? Då vill vi hävda att Jehovas äldstebröder behöver kurs i demokratiska rättigheter i HBT-frågor, scientologikaplanerna behöver kurs i logisk empirism samt att pingströrelsen behöver kurs om kvinnors rättigheter i samhället.
Insändare av
Camilla Grepe
Täby
Carina Schedvin
Tyresö

Ståhej om Migrationsverkets klavertramp

2008-02-13T16:33:00.004+01:00

I december skrev jag två bloggposter om Migrationsverket. Den första handlar om Lennart Eriksson, som blev av med sin anställning som enhetschef på Migrationsverket i Kållered, därför att han på sin privata hemsida tar ställning för Israel och har en länk till moderaterna.

Den andra handlar om Birgitta Elfström och hennes man Arne Malmgren. Båda har i många år arbetat på Migrationsverket, och båda har varit djupt involverade i Palestinagrupperna i Sverige, bl a genom att blogga. Birgitta har gått i pension, men Arne har nyligen befordrats (!!). Här är mina tidigare bloggposter i ämnet:

Länge har det varit tyst om Lennarts fall, men nu har det lossnat.

Idag skriver Per Gudmundson om det på SvDs ledarblogg, och den kristna tidningen Världen idag har två artiklar i ämnet (artikel 1, artikel 2).

Den 8 februari hade den israeliska tidningen Maariv en artikel, här fritt översatt till engelska av en vän:

Senior employee at Swedish Migration Board demoted after he expressed support for Israel.

By Liran Lotker, Maariv reporter in Stockholm.

It might be difficult to believe, but a senior employee of the Swedish Migration Board discovered that things he wrote on his private website have had a negative effect on his job. Lennart Eriksson was recently demoted from his post and was graded lower on the professional ranking scale after he expressed pro-Israel and pro-American opinions.

Eriksson, 51 years old, has worked at the Swedish Migration Board for 20 years. Since 2002 he has served as a manager of a refugee assessment unit. A couple of months ago he returned from an extended vacation, and immediately upon his arrival he was summoned to a meeting with his immediate superior, Eugene Palmer.

During this discussion my manager explained to me that in his view it is not suitable for a man in a managerial position at the Swedish Migration Board to express his private political views, even if they are expressed outside work,” said Eriksson. “When I asked him since when it is forbidden to express opinions according to the democratic right of freedom in a democratic country, my manager replied that the fact that I express these opinions is problematic. However, the truth is that other employees at the Swedish Migration Board have expressed strong political opinions in favour of Palestinians, yet no any action has ever been against them.”

After this incident, Eriksson was transferred to another post with a lower rank, checking refugee files. He decided to sue the Swedish Migration Board following this unjustified demotion. In his lawsuit he is requesting to return to his previous post, along with monetary compensation for this breach of his democratic rights. “It is simply not reasonable that (my superiors) harm me professionally in a country that is supposed to support freedom of expression and freedom of political opinion,” commented Lennart Eriksson. The Swedish Migration Board declined to provide a response before this article was published.

På nätet har det varit än mer uppmärksamhet. Många bloggar och liknande, både i Sverige och utomlands har tagit upp fallet. Exempelvis Jihad i Malmö och
Tundra Tabloids.

Intressant.se

Pallywood

2008-02-11T00:03:00.005+01:00

Har ni sett filmen Wag the Dog? Den handlar om hur en politiker tar hjälp av en Hollywoodproducent för att avleda folks uppmärksamhet från riktiga problem. Ett krig hittas på, och kring det fiktiva kriget produceras falska nyhetsreportage och en hel del annat. En mycket underhållande film...rekommenderas.

Om ni inte sett filmen, så behöver ni inte springa iväg till videoaffären...slå på valfritt nyhetsprogram på TV eller öppna en tidning. Där finns verklighetens Wag the Dog. Inte allt, naturligtvis, men i sektionen för Mellanösternrapportering hittar ni det definitivt. Industrin har fått ett smeknamn - Pallywood.

Nu senast hade vi "energikrisen" i Gaza, som var en samproduktion mellan Hamas och den kritikerrosade TV-kanalen Al Jazeera. De som hängt med i rapporteringen om den arabisk-israeliska konflikten blir knappast förvånade. Vi har sett det så många gånger förr. Det som var mest förvånande den här gången var att det var så taffligt genomfört, och att folk går på det ändå! Riktigt komiskt blir det när man lägger fram bevisen, svart på vitt, och de mest inbitna antiisraelerna ändå anser att Israel måste fördömas.

Här tvingas t ex parlamentet arbeta till ljuset av stearinljus...

...fast det hade varit enklare att dra bort gardinerna, eftersom bilden togs vid 13-tiden på dagen.
Neonbelysningen verkar ha fungerat...

...liksom gatubelysningen.

Och den stackars bebisen i kuvösen, som syntes i tidningar världen över...

...kunde åtminstone glädja sig åt att det fanns el till kuvösen.

Det här har pågått i åratal. Intensivast var arbetet i sagofabriken under kriget i Libanon 2006, och det fick snabbt namnet Hezbollywood. Ett av de mer kända exemplen är ambulansen på bilden nedan, som påstods ha träffats av en israelisk missil.
Bluff, så klart. Hålet i taket, som påstods vara missilens ingångshål, visade sig vara en ventil.

Fallet med Libanons mest otursförföljda kvinna:
Först dök hon upp på omslaget till The Spectator den 22 juli, begråtandes sitt hus som bombats sönder av israelerna.
Samma dag som föregående bild publicerades bombade israelerna sönder ett annat av hennes hus i södra Beirut. (Reuters)
Och som lök på laxen bombade israelerna sönder ytterligare ett av hennes hus i en förort till Beirut den 5 augusti. (AP)

Hennes olycka blev knappast mindre av att hon gjordes till driftkucku, bl a med denna bild:

Tricket med en jämrande äldre kvinna användes även av Saddam Hussein under Gulfkriget på 90-talet, då det uppdagades att samma kvinna jämrade sig och skrek slagord mot USA i flera TV-inslag från olika bombade ställen.

Allra mest uppmärksamhet just under kriget i Libanon fick Adnan Hajj, en libanesisk frilansfotograf som arbetade åt Reuters. När det uppdagades att han photoshoppat bilder avbröt Reuters samarbetet med honom.

Men det finns subtilare sätt att manipulera bilder. Exempelvis vill man kanske ge omvärlden intrycket att Israel bombar civila byggnader. Då gör man så här:

Ta med en hoper leksaker, gärna dockor eller kramdjur, till en ruin (bombad av Israel eller inte, det spelar ingen roll).
Placera sedan ut leksakerna där de gör sig bra på bild, och vips...

...har man dramatiska vittnesmål om judisk blodtörst. De tre första leksaksbilderna är tagna av en och samma fotograf, Sharif Karim (Reuters).

Jag har faktiskt sett det här tricket i en film - en krigsreporter som alltid hittar en (medhavd) docka i ruinerna - men jag kan inte komma på vilken film det var. Om någon läsare vet vilken film det är...lämna en kommentar! Fiffigt är det hursomhelst. Man skulle kunna försörja sig på det...eh, just det...det är ju det vissa gör.

Det mest kända falsariet är det om Muhammed al-Durrah.
Den officiella arabiska versionen skapades av den palestinske kameramannen Talal Abu Rahma. Enligt denna hamnade Muhammed och hans far i en eldstrid i Netzarimkorsningen i Gazaremsan den 30 september 2000, och den 12-årige pojken Muhammed sköts kallblodigt till döds av israeliska soldater.
Hela incidenten visade sig vara dikt. Det finns inget som tyder på att det ens avlossades några skott från israelisk sida, eller att pojken i filmen skulle skadats på något vis. Bluffen har blivit rättssak i Frankrike.

SvD Brännpunkt: Bildt tiger om helvetet i Gaza

Intressant.se

It takes two to tango

2008-02-10T12:29:00.000+01:00

TT rapporterar (SvD, Sydsvenskan) att en Hamasledare dödats av en robot från ett israeliskt obemannat flygplan. Han hade till och med ett namn - Mohammed Mutar.

I förbigående sägs att:

En raket från Gazaremsan tidigare på lördagen sårade ett åttaårigt israeliskt barn allvarligt.

Även åttaåringen har ett namn, även om TT inte anser det relevant. Namnet är Osher Twito, och han kommer aldrig att dansa tango. Hans ena ben amputerades nämligen. På bilden ovan syns hans 19-årige bror, Rami, som också skadades allvarligt i attacken.

Intressant.se

Yad Vashems hemsida på arabiska

2008-02-03T09:37:00.000+01:00

Yad Vashem har nu en arabiskspråkig hemsida. Hjälp gärna till att sprida den. Bilden ovanför är från Bergen-Belsen.

Intressant.se

Handikappomsorgen i Övre Eufratdalen

2008-02-02T20:33:00.000+01:00

SvD, DN och Sydsvenskan har en artikel från TT om att Bagdadbor rasar mot myndigheterna efter gårdagens bombattentat, som tog minst 99 liv. Denna gång hade terroristerna spänt fast bomber på två förståndshandikappade kvinnor (båda med Downs syndrom), och fjärrutlöst bomberna.

Inom islam anses personer med Downs syndrom vara utan synd, och därför kommer de automatiskt till paradiset när de dör.

Fiffigt.

Nu var det ju inte första gången muslimska terrorister använde sig av förståndshandikappade som självmordsbombare. På bilden ovan syns 15-årige Hussam Abdo, som av Al-Aqsa-martyrernas brigader förseddes med ett bälte med 8 kg sprängmedel och skickades till en israelisk checkpoint den 24 mars 2004 för att spränga sig själv och så många judar som möjligt. Den utlovade belöningen bestod av 100 NIS, ca 170 kronor, och sex med jungfrur i paradiset.

Men Hussam kom inte så långt. Han väckte soldaternas misstankar, och när de riktade vapnen mot honom sträckte han upp händerna i vädret. En robot skickades fram till honom, och han klippte själv av kablarna, medan han gång på gång sa till soldaterna att han inte ville dö.

Och denna bild föreställer 19-årige Amar Ahmed Mohammed, som den 30 januari 2005 sprängde sig själv till döds. Ingen annan kom till skada. Samma dag som parlamentsvalet gick av stapeln i Irak, kidnappades Amar (även han hade Downs syndrom) av terrorister, förseddes med sprängämnen och övertalades att spränga sig.

Intressant.se

Äktenskapsbekymmer

2008-01-27T09:57:00.002+01:00

Per Gudmundson skriver i dagens SvD om äktenskapslagstiftning. Vilka ska få gifta sig?

Tänk att det ska vara ett sånt tjafs om äktenskap. Jag tycker att det är jätteenkelt.

Låt äktenskap vara en renodlat religiös företeelse. Vill någon bo tillsammans - varsågod, det finns inga lagliga hinder för det! Kvinna+man, 2 män, 2 kvinnor, eller x män + y kvinnor...fullt lagligt. Vill samma personer ha sex, kanske till och med barn, go ahead. Inte min ensak.

MEN om de vill gifta sig, då klampar de in på religionens revir. Det finns ingen anledning att ordet äktenskap ens skulle förekomma i en lagtext. Överlåt detta helt åt religionerna. Beskattning och arv skall inte heller ta hänsyn till äktenskap.

Återstår en sak, vilka ska få gifta sig i kyrka/synagoga/moské/annat tempel? Det är de troendes ensak. Folk är i sin fulla rätt att tro att vissa sexuella läggningar och äktenskap är ogudaktiga, och då ska de inte tvingas viga dessa konstellationer i sina bönehus, punkt slut.

Så varför envisas homosexuella med att vilja vigas enligt en religion som tycker homosexualitet är syndigt? Det har jag aldrig fattat.

Relaterad ledare i DN.

SvD Brännpunkt (1,2,3)

Intressant.se

Vad tusan är en bosättning, egentligen?

2008-01-25T00:02:00.000+01:00

Jag läser i SvD (uppdatering), DN och Sydsvenskan (uppdatering) att:

Israeliska bosättare sköt på torsdagen ihjäl två palestinier, som hade attackerat elever på en skola med kniv. De två palestinierna hade tagit sig in i en skola i bosättningen Kfar Etzion på Västbanken där de knivhögg några elever.

Vad som är förvirrande är orden bosättare och bosättningen. Vad menas?

Enligt Wikipedia är en bosättning en "plats där flera människor bor". Enligt Svenska Akademiens ordlista "område med bostäder", men även "handlingen att bosätta sig". Kan det vara så enkelt? Naturligtvis inte. När kallades senast någon för bosättare, som inte var israel? Vi är ju alla bosättare.

Anledningen att man använder uttrycket bosättning enbart om israeler är att man vill få läsarna att själva dra den felaktiga slutsatsen att det handlar om något som tillkommit efter sexdagarskriget. Att judarna har stulit marken och börjat flytta in för att tränga undan araberna. Drömmen om Stor-Israel har ni väl hört talas om?

Detta har påståtts om Har Homa, vilket jag kommenterade i En liten lektion i konsten att ljuga.
Det har påståtts om Atarot, vilket jag kommenterade i Fler lögner.
Det har påståtts om Ma'ale Adumim, vilket jag kommenterade i Vilseledningen fortsätter.
Och nu har turen kommit till Kfar Etzion. Bilden ovan visar Kfar Etzion i slutet av 1920-talet. Kibbutzen grundades 1927, och hade ett stort inslag av judiska flyktingar från Jemen. Ursprungligen hette kibbutzen Migdal Eder, vilket betyder "flocktorn", ett torn där man skyddar djurflockar mot rövare. Det är vad som står på skylten på bilden.

Precis som judarna i Gaza och Hebron tvingades invånarna i Migdal Eder fly undan de arabiska judeförföljelserna 1929. 1934 gjordes ett nytt försök. Mer land köptes in, och namnet Kfar Etzion var en hyllning till en av grundarna, Shmuel Tzvi Holtzman (Holz betyder trä på tyska och yiddish, och Etz betyder trä på hebreiska). Han syns på bilden nedan.

1939 var man tvungna att fly igen, undan judeförföljelserna under det arabiska upproret 1936-9. I april 1943 gjorde man ett nytt försök. Tillsammans med 3 andra kibbutzer i närheten utgjorde Kfar Etzion vad som kallades Gush Etzion, eller Etzionblocket.

Enligt FNs delningsplan 29 november 1947 skulle dessa kibbutzer hamna långt in i den arabiska staten. Delningsplanen föreskrev att alla skulle få stanna och behålla sin mark, både judar i den arabiska staten och vice versa. Men detta var som bekant inte vad som hände. Araberna anföll redan några timmar efter delningsplanen, och Gush Etzion belägrades. Man stod inför ett val. Skulle man försöka stanna kvar, eller skulle man överge sina hem?

Eftersom läget var strategiskt viktigt, på vägen mellan Hebron och Jerusalem, valde man att stanna kvar. Flera konvojer från Jerusalem med förnödenheter misslyckades eller led stora förluster. Kvinnor och barn evakuerades i januari 1948 med brittisk hjälp.

I några månader var de fyra kibbutzerna belägrade, och den 13:e maj 1948, dagen före Israel utropade sin självständighet, gav Kfar Etzions försvarare upp. Men araberna ville ha hämnd för den massaker som Irgun och Lehi utfört i Deir Yassin 34 dagar tidigare, då mellan 107 och 120 araber dödades.

Ungefär 130 personer dödades i massakern i Kfar Etzion. Endast 3 män och en flicka lyckades undkomma, tre av dem med hjälp av araber som beskyddade dem. De övriga tre kibbutzerna gav upp dagen därpå, och försvararna togs till fånga, men frigavs efter några månader.

Helsingborgs Dagblad

Dagen

Kristianstadsbladet

Trelleborgs Allehanda

Ystads Allehanda

Intressant.se

Vad sysslar Johannes Wahlström med?

2008-01-24T14:08:00.000+01:00

Bloggen Riktig Vänster - Frihet, Jämlikhet, Broderskap rapporterar något intressant. Rikslögnaren Johannes Wahlström har av okänd anledning hotat att polisanmäla blogginnehavaren.

Det hoppas jag innerligt att han gör. Ju mer ljus som faller på Wahlström, desto fler kommer inse vad han är - slöseri med protein.

Intressant.se

Tänd ett ljus, riv en mur

2008-01-24T09:41:00.000+01:00

Det händer grejer i Gaza minsann. Hamas senaste propagandatrick, att slå av strömmen och skylla på Israel gick hem, men kanske inte i lika hög grad som de tänkt sig, eftersom det genomfördes så klumpigt. Se mitt förrförra inlägg. Nu har palestinska journalister vittnat om hur de deltagit i denna teater:

On at least two occasions this week, Hamas staged scenes of darkness as part of its campaign to end the political and economic sanctions against the Gaza Strip, Palestinian journalists said Wednesday.

In the first case, journalists who were invited to cover the Hamas government meeting were surprised to see Prime Minister Ismail Haniyeh and his ministers sitting around a table with burning candles.

In the second case on Tuesday, journalists noticed that Hamas legislators who were meeting in Gaza City also sat in front of burning candles.

But some of the journalists noticed that there was actually no need for the candles because both meetings were being held in daylight.

"They had closed the curtains in the rooms to create the impression that Hamas leaders were also suffering as a result of the power stoppage," one journalist told The Jerusalem Post. "It was obvious that the whole thing was staged."

Another journalist said he and his colleagues were told to wait for a few minutes before entering the chamber of the Palestinian Legislative Council so that each legislator would have time to light his candle. He said that when he saw that the curtains had been closed to prevent the light from entering, he realized that Hamas was trying to manipulate the media for political gain.

Propaganda, näst raketer är det Gazas främsta exportprodukt.

Efter den senaste utvecklingen, där Hamas rivit apartheidmuren mot Egypten (läs SvD, DN, Sydsvenskan, SvD och DN) och Israel sagt sig vilja "bryta kontakten" med Gaza (läs SvD, DN och Sydsvenskan) undrar några kanske om det inte vore en god idé att inkorporera Gaza i Egypten.

Det kommer inte att ske. Som ägaren till ett sunkigt vandrarhem i Tiberias, där jag bodde några nätter 2005, sa till mig angående palestiniernas status i arabvärlden:

Everybody loves them, but nobody wants them.

Vad han menade var uppenbart. I sin retorik ger samtliga arabiska ledare sitt stöd åt palestinierna, och spyr galla över Israel. Men det är enbart i Jordanien som palestinierna ges fullt medborgarskap. På andra ställen är de inspärrade i egna städer eller flyktingläger, och de tillåts inte inneha vilka yrken som helst. Hade palestinierna, som andra flyktingar, sorterat under UNHCR så skulle FN arbetat för att åtgärda detta. Men nu har palestinska flyktingar ett eget organ, UNRWA, som permanentar eländet istället. Se mitt tidigare inlägg, De glömda flyktingarna. Så länge palestinierna lever i misär, så länge kan man fortsätta sitt krig mot Israel.

Därtill kommer Hamas själva. Den egyptiska regimen vill inte ha in fler islamister, de har tillräckliga problem med Muslimska Brödraskapet.

DN Ledare

Intressant.se

Glöm inte...

2008-01-21T10:57:00.000+01:00

Ikväll är jag tillbaks i TV-rutan, som regerande Besserwisser.
Kanal 9 kl 19.30.

Mörkret sänker sig över nyhetsrapporteringen

2008-01-21T00:43:00.000+01:00

Gazaremsan var kolmörk på söndagkvällen, sånär som på ficklampor och enstaka bilstrålkastare. I skymningen tog dieseloljan slut i områdets enda kraftanläggning, efter tre dagars total israelisk blockad.

Detta står att läsa i DN. Och i SvD läser jag att

Mörka byggnader, stående hissar och en sjukvård på väg mot kollaps. Israels strypning av Gazaremsan fick på söndagen kraftiga återverkningar.

Redan tidigare har jag ifrågasatt varför Israel måste förse Gazaremsan med bränsle. I över 30 år har arabländerna vägrat exportera olja till Israel, och ingen bryr sig. Men när Israel vägrar sälja den olja man själv importerat långväga ifrån till ett område som dagligen beskjuter dem med raketer, då djävlar får det vara nog! Sådana är perspektiven.

Men det är mer än så som luktar illa om denna rapportering. Det är helt enkelt ett mediaspin skapat av Hamas för att, i vanlig ordning, fiska sympatier. En handfull artiklar i ynetnews.com ger en ganska klar bild av vad som är på gång:

I den första artikeln hävdar flera företrädare för den israeliska regeringen att det varken råder brist på bränsle, mat eller vatten i Gaza.

Defense Minister Ehud Barak only ordered the restriction of fuel on Thursday, we don't transport fuel as it is on Friday and Saturday, so the order only went into effect today. There is enough diesel in Gaza to power the station. And to the best of our knowledge there is also enough fuel for cars. Enough fuel has been provided and there should not be any shortage. [...]
Our feeling is that someone over there, apparently Hamas, is trying to exaggerate the problem and make it seem as though there is a humanitarian crisis. There is no truth to this

I den andra artikeln uttalar sig en talesman för israeliska armén.

While admitting that the situation in the Gaza Strip was far from good, the official rejected claims that Gazans were suffering from a power shortage due to the shutting down of turbines at the local power plant.

"Even today, Israel is behind 70% of the power supply to Gaza, and therefore any claim to the effect that there are electricity problems in Gaza is unfounded," he stated. "These are media spins by interested parties. We did not cut back on electricity and don't intend to do so at this point.

"The Palestinians are in fact the ones who shut down power for several hours a day in a bid to create a crisis. At the moment, their fuel supply has not run out yet. If there is shortage of fuel oil at the power plants, they should ask themselves what happened to the supply they received."

Intressantast tycker jag ändå den tredje artikeln är, eftersom den synvinkel som återges av Miko Zarfati, som arbetar på Israel Electric Corporation, är så totalt väsensskild från allt som kan tänkas levereras av TT.

The Israeli Electric Company (IEC) is supplying nearly 70% of electricity to the Gaza Strip despite Palestinians' claims of a power shortage in Gaza, said Miko Zarfati, the chairman of the workers' committee at the power company.

"This is Palestinian spin. No one has stopped the supply of electricity to the Strip," Zarfati told Ynet. He claimed that his employees worked day and night in a power plant in Ashkelon while putting themselves in danger of being hit by Qassam rockets falling in the area.
The Gaza power plant only produces 30% of the electricity consumed in the Strip while Israel supplies the rest.

"It is simply offensive and arrogant for them to claim that there is shortage," Zarfati said.

The IEC employee was upset that Israel continues to supply electricity to Gaza while the Qassam rockets continue to land in the western Negev.

"The situation is totally absurd. We're continuing to supply them electricity despite the (demand) overload for electricity in Israel and despite the fact that Israeli residents and Electric Company workers that are being sent to Gaza Vicinity communities are under threat from Qassam rockets," Zarfati railed.

"The Electric Company sends people to fix power outages that are caused from the Qassam barrages everyday in Sderot and the Gaza vicinity and more than one worker has already been injured in these rocket attacks."

According to Zarafti, the workers have been pressuring him to cut off the flow of electricity to the Strip: "I am being pressured to disconnect the electricity, but I am of course a law-abiding man and I cannot do this.

Intressant.se

Uppdatering:
TT struntar blankt i verkligheten. Där är det business as usual...

Bobby Fischer

2008-01-18T14:31:00.000+01:00

En riktig knäppgök har gått ur tiden. En riktigt genial knäppgök, nämligen f d schackvärldsmästaren (såna fanns en gång i tiden, innan FIDE flippade ur totalt) Bobby Fischer.

Det verkar snarare vara regel än undantag att de största inom schacket är kompletta idioter på andra områden. Några andra exempel:

Alexander Aljechin, världsmästare och nazist
Garri Kasparov, den störste någonsin, har gjort en del bisarra uttalanden, men verkar ha skärpt sig något på sistone
VM-matchen 1978 mellan Anatolij Karpov och Viktor Kortjnoj var en riktig cirkus

Intressant.se

SvD

Mördaren är stoppad

2008-01-16T12:58:00.000+01:00

Bilden ovan visar Walid Abeidi, alias Abu al-Qassam, ledare för al Quds-brigaderna, Islamiska Jihads väpnade gren. Eller snarare före detta ledare, för som SvD och DN rapporterar sköts han idag till döds av israelisk militär.

Good Riddance!

Här ser ni resultatet av ett av denne mördares dagsverken. En bomb sprängdes i en shawarmabar i Tel Aviv 17 april 2006. 11 människor mördades.

Det bästa som kan sägas om Abeidi är att han kunde skämta. I juli 2007 sade han ju att al Quds-brigaderna kunde tänka sig att sluta med självmordsbombningarna. Generöst...fast då hade ju redan säkerhetsbarriären ("apartheidmuren") satt stopp för deras blodiga korståg mot judarna.

Ajöken, Walid.

Intressant.se

Visst är Gaza ockuperat

2008-01-15T12:00:00.000+01:00

SvD skriver om strider i Gazaremsan, eller rättare sagt TT skriver om det. Artikeln avslutas med:

Palestinierna betraktar fortfarande Gaza som ockuperat, eftersom Israel kontrollerar territoriets gränser, kust och luftrum.

Visst är Gazaremsan ockuperad, nämligen av araber. Inte en jude finns kvar efter några tusen års judiskt liv i Gaza.

Men araberna anser att det är judarna som ockuperar Gazaremsan, eftersom araberna inte tillåts trafikera gränserna till Israel som de vill. Konstigt, va?
Här ser vi ju hur ivriga araberna är att få exportera sina produkter till Israel. Som bekant blomstrar Gazaremsans ekonomi. De största importprodukterna är biståndspengar och kaliumnitrat, och exporten består av raketer.

Jag skrev i september om judarnas historia i Gaza. Vi tar det igen:

Det finns inte längre några judar i Gazaremsan. Den långa judiska närvaron där bröts första gången år 61, då romarna förvisade judarna därifrån. De kom tillbaks, men försvann igen 1799, då Napoleons här förde med sig en epidemi. Judarna kom tillbaks igen på 1800-talet, men deporterades av turkarna under 1:a världskriget. Efter kriget kom judarna tillbaks igen, men fick fly under de arabiska judeförföljelserna 1929. 1946 grundades kibbutzen Kfar Darom, men judarna fick återigen fly när Gazaremsan ockuperades av Egypten 1948. Israel ockuperade remsan under Sexdagarskriget 1967, och judiska bosättningar började byggas tre år senare. Alla dessa utrymdes 2005.

Intressant.se

Namninsamling

2008-01-15T11:23:00.000+01:00

En anonym kommentator nämnde namninsamlingen Rädda Torsken i Kattegatt!

Skriv på! Kanske man skulle starta en med uppmaning att förbjuda import av scampi? Hmm...ska se hur man gör.

Intressant.se

Inte äta mela läkol

2008-01-14T22:05:00.000+01:00

Så sjunger en av mina vänner, Sören, i en visa (mel. Tramp, tramp, tramp, gå på och trampa) om anrika kinakrogen Thai Shanghai i Haga, och gör sig därmed lustig över kinesernas oförmåga att uttala bokstaven R.

Sören, socialt kompetent trubadur

Och vilken rubrik passar väl bättre som kommentar till detta?

The story so far...

Den 8:e ondgör jag mig över jätteräkorna i mitt inlägg HIGNDIDJIII … ROGNTUDJUUUU!

Den 13:e gör Susanna Baltscheffsky detsamma i SvD.

...vilket jag kommenterar den 14:e i Hotet mot mangroven.

Nu visar det sig att SvD samma dag som Baltscheffskys inlägg publicerat ett recept från Tasteline på lax- och scampispett...och scampi är (liksom tigerräkor) synonymt med jätteräkor.

SvD beslutar därför att framledes inte publicera några recept som innehåller tigerräkor.

Tack, SvD! Ett steg i rätt riktning. Jag hoppas att 'bollen är i rullning nu', och att fler följer efter.

Här är Fältbiologernas sida om jätteräkor.

För den som är mer intresserad av Sören än av räkorna, här är några fler länkar:

Sören Alexandersson Västsvensk mästare 2004
Sören Alexanderssons hemvist
Alexandersson & Paulsson - Jaemmerdahls visorkester

Intressant.se

Mer om havet

2008-01-14T10:27:00.000+01:00

Plötsligt verkar tidningarna upptäckt att havet hotas på olika sätt. Positivt, men på tok för sent. Gårdagens huvudledare i DN handlar om utfiskningen av torsken.

Politikerna har på ett katastrofalt sätt misslyckats med att stoppa utfiskningen. Hoppet står till konsumenternas makt. Stjärnkrögarnas torskbojkott är en viktig signal.

I Sydsvenskan argumenterar Junilistans EU-parlamentariker Hélène Goudin och Nils Lundgren för ett EU-förbud mot fosfater i tvättmedel.

I ett inlägg i oktober skrev jag om problemet med övergödning, bland annat.

Inlägg jag skrivit om havet

Intressant.se

Hotet mot mangroven

2008-01-14T06:48:00.000+01:00

Häromdagen nämnde jag jätteräkornas negativa effekter på miljön. Därför är det glädjande att se att Susanna Baltscheffsky tar upp just det ämnet i sin kolumn i gårdagens SvD.

Intressant.se

Mp på rätt spår

2008-01-11T14:56:00.000+01:00

Miljöpartiet vill ersätta allt inrikesflyg söder om Sundsvall med snabbtåg. Jag håller fullständigt med dem. Här finns Luftfartsverkets siffror på flygets utsläpp i Sverige.

Intressant.se

Tillbaks i TV-rutan

2008-01-10T11:32:00.001+01:00

Jag ser på Kanal 9s hemsida att Besserwisser, där jag ju är regerande mästare sedan innan jul, drar igång igen den 21:a. Det är inte vad jag fick höra (se tidigare inlägg), men jag antar att det är den 21:a som gäller. Programledaren (se ovan) har numera en något anständigare frisyr...och klädsel. Boka TV-soffan!

Intressant.se

Nakna brudar? Nej tack!

2008-01-09T23:05:00.000+01:00

Jag står för rubriken, faktiskt. Till 100%!

Ja, det vill säga inte i alla situationer. I sängkammaren, på TV, på skivomslag, i snabbköpet, på spårvagnen, baksidan av corn flakespaketet...alla de där vanliga situationerna, där ser jag ju gärna avklädda kvinnor. Bara trevligt med lite sammet för ögonen.

Men ett ställe är fredat från oskylda behag - kalendern! Man måste kunna ta reda på att 'imorgon är det föräldramöte och Holger har namnsdag' utan att gripas av köttsligt begär på kuppen.

Därför var det med stor tillfredsställelse jag såg att nedanstående kalender togs i bruk i vårt hem. (Klicka för större bild)

Åtminstone blir inte jag pilsk av denna kalender, men jag kan ju inte tala för min sambo.

Bilderna är stämningsfyllda, exempelvis

Råoljemotor från 1930-talet
Rävar på Svegs Bilskrot
Brobygge i Tännäs

Intressant.se

Majorna

2008-01-08T14:22:00.000+01:00

Nu har jag placerat min blogg geografiskt i Majorna på bloggkartan.se.

Då var det dags igen...

2008-01-08T12:13:00.000+01:00

Nu har tydligen Hezbollah gjort de önskade omstruktureringarna, för de har återupptagit beskjutningen med Katyusharaketer.

Förra gången (2006) lyckades dessa nazister bränna ner 750.000 träd, döda 43 civila israeler, skada 4262 civila israeler och driva 3-500.000 på flykt. Att förödelsen i Libanon blev ännu större var tydligen ett lågt pris att betala.

Golda Meir lyckades formulera problemet ypperligt:

The Muslims can fight and lose, then come back and fight again. But Israel can only lose once.

Står även i DN.

Intressant.se

Ny blogg

2008-01-08T10:31:00.000+01:00

Jag vill uppmärksamma FRED I MELLANÖSTERN, en ny blogg som bådar gott.

Intressant.se

De flitiga araberna

2008-01-08T09:13:00.000+01:00

SvD och DN rapporterar om en "utbildningskris" i arabvärlden.

Enligt en utredning gjord av Arabförbundet råder djup kris i utbildningsväsendet i arabvärlden. Nästan var tredje invånare kan varken läsa eller skriva.

I de 21 arabländerna finns det 100 miljoner analfabeter och tre fjärdedelar av dem är i åldern 15 till 45 år, visar undersökningen som gjorts av Arabförbundets organisation för utbildning, kultur och vetenskap (Alecso). Minst lika alarmerande är enligt Alecso att 46,5 procent av kvinnorna i regionen är analfabeter.

Är det någon som blir förvånad? Har araberna gjort sig kända för sin flit? Ta detta lilla citat ur en rapport från United Nations Development Programme, skrivet av Joseph Nye, professor på Harvard.

Half the world's countries are democracies, yet none of the 22 Arab countries is among them. The UN's Arab Human Development Report is frank in its criticism of the region's economic and social progress. Economic growth has been slow, approximately half of all women are illiterate and the region is not well integrated into the world economy. Indeed, with a population of more than 300 million, Arab countries export less to the world, excluding oil and gas, than Finland.

Låt det sjunka in...om man räknar bort de fossila bränslena, så lyckas 300 miljoner araber exportera mindre än vad 5 miljoner finnar exporterar!!!

Nu är ju inte inkomsterna från de fossila bränslena några struntsummor, men vad gör de med pengarna?

De lever i lyx. De bygger skrytbyggen. De finansierar krig och moskéer världen över.

Måtte oljan sina snart.

Intressant.se

HIGNDIDJIII … ROGNTUDJUUUU!

2008-01-08T05:10:00.000+01:00

Folk säger till mig att min blogg har ett obegripligt namn. Kanske det, men nu ligger det fast. För dem som inte begriper alls vad namnet "betyder"...det är taget ur de tecknade seriernas värld, närmre bestämt ur den belgiska serien Gaston. Denne uppfinningsrike slashas sprider katastrofer kring sig, och den vars nerver prövas hårdast är hans chef, Mossberg. När det rinner över för Mossberg tar han till låtsassvordomar, varav favoriten är just Rogntudju! (med varianter).

Namnet må vara obegripligt för dem som inte vuxit upp med Franquins serier, men det fångar ganska väl den känsla jag alltför ofta får av att öppna en tidning och se hur illa det är ställt med folks förståndsförmågor och samveten. Som till exempel när jag läser det här.

Att det storskaliga industrifisket hotar fiskbeståndet är känt. Men fiskarna blir inte bara färre, överfisket vållar att fiskarna blir allt mindre och det påverkar arternas utveckling.
- Det handlar om fiskarter som är hårt exploaterade och har en relativt sen naturlig könsmognad, säger Anna Gårdmark vid Fiskeriverket i Öregrund till Upsala Nya Tidning. Dessa fiskar hinner inte få någon avkomma innan de fångas av fiskeredskap som främst tar upp större individer ur vattnet.
- Om vi fortsätter att döda stora fiskar som lättare fastnar i näten blir det mer gynnsamt för de små fiskarna som växer långsamt. Vi ser en tendens till tidigare könsmognad och att fiskarna får mindre storlek.

Att fiskens (genomsnittliga) storlek och utveckling påverkas är så självklart (och tidigare konstaterat för åtminstone Nordsjösill) att jag innerligt hoppas att den refererade artikeln i Science inte hade till syfte att undersöka OM utan HUR fiskbestånden påverkas. Om jag hinner ska jag titta efter när jag är på jobbet och har tillgång till tidskriften.

I än högre grad blir jag frustrerad när jag läser G-Ps artikel från igår, Torsken slås ut redan i år. Inga nyheter, alla har vetat om det här i flera decennier. Och idag finns några av kommentarerna till denna artikel med i tidningen:

Var och en som sportfiskar vet hur lite fisk det finns i dag. Förr kunde man komma hem med fisk av alla möjliga arter. Nu är nästan allt borta. Det har gått på 20 år, så länge som jag själv sportfiskat.
Fred
Intressant att läsa hur ”våra” yrkesfiskare ska kompenseras vid ett eventuellt fiskeförbud. Ännu mer intressant hade varit att få läsa om hur våra yrkesfiskare ska kompensera oss andra när de har lyckats utrota till exempel torsken.
Fredrik
Tack GP för artiklarna om torsken. Tack Isabella Lövin! Har sedan länge undvikit att köpa/äta torsk, en av de finaste matfiskarna. Livet, naturen, skapelsen måste alltid ha företräde. Vi sågar annars bara av den gren vi själva sitter på! Arbeta för alternativ matfisk. Vad är det för fel på sill, skarpsill?
Erland Svala, präst
Efterfrågan i en snabbt växande värld kommer att ”dammsuga” upp de sista resterna av i första hand de stora rovfiskarna, bland annat torsk. Cirka 90 procent av dessa arter är i dag försvunna jämfört med tidigare bestånd. Vilken blir nästa art?
Joe
Är det inte dags för Ica och Coop att sluta sälja torsk? Som symbolhandling vore det viktigt. Kortsiktigt får de en mindre ekonomisk förlust men det skulle innebära att man tar Coops miljöprofil på större allvar. Upplys kunderna om varför och marknadsför alternativen till torsk med hjälp av receptförslag etc.
Alm
Som medlem i Sportfiskarna vill jag uppmana föreningen att ta avstånd från tävlingar förlagda till havs.Vi kan inte kritisera fiskarna och sedan blunda för att vi bidrar till utrotningen! Totalt fiskestopp är enda lösningen,både du och jag får ta ansvar.
Johan

Det är så dags att vakna nu. Plötsligt verkar alla hela tiden ha tyckt att något måste göras åt utfiskningen av haven. Ett meddelande till er alla:

Det är för sent!

Nej, jag menar inte att fiskbestånden inte går att återställa. Teoretiskt går det, även om det i praktiken inte kommer att ske. Vad jag menar är att bestånden har redan kraschat, alla har vetat om att de skulle krascha, alla har vetat hur man skulle undvika att krascha bestånden, men...

Ja, detta eviga men...

Folk bryr sig inte. Idag har vi möjlighet att planera för hur vi ska återuppliva fiskbestånden. Hade folk brytt sig för 20 år sen, så skulle problemet snarare varit att fördela fiskekvoterna från icke kraschade bestånd.

Folk bryr sig inte, helt enkelt. Ta en titt i soprummet, så ser ni hur lite folk bryr sig. OK, jag håller med om att sopsortering ibland är riktigt svårt, men det går helt klart att peka ut dem som helt enkelt inte bryr sig.

Eller jätteräkorna. Vad är det för samvetslösa skitstövlar som köper dem? Det kan väl inte ha undgått någon vad problemet är med jätteräkor? Och ändå finns de på i stort sett varenda ostasiatisk restaurang, i varenda mataffär. Inte ens de "miljömärkta" räkorna är att lita på. Läs mer om det här.

Det är dessa saker som får mig att känna mig som Mossberg på bilden till höger...när man påtalat fakta i 20 år utan att någon bryr sig, och sen när det är för sent, då tas den kunskap man försökt förmedla i 20 år som självklar.

Alla vill ståta med sin miljövänlighet idag. Tack så jävla mycket, men var det inte dig jag försökte avråda från att köpa möbler av regnskogsträ för 20 år sen, och du bara skrattade? Rogntudjuu!

Sitter jag kanske här om 20 år och läser i G-P alla fördömande kommentarer om arabernas slutliga utrotningskrig mot Israel? Det skulle inte förvåna mig. För ingen bryr sig.

Intressant.se

Film från flyktinglägret

2008-01-07T10:20:00.000+01:00

Jag har tidigare skrivit om den aldrig sinande raketbeskjutningen av det judiska flyktinglägret Sderot. Här är en film på tre minuter om ämnet.

Intressant.se

Retrospektion

2008-01-03T01:11:00.000+01:00

Av helt egennyttiga arkiveringsskäl lägger jag här ut de debatter jag varit involverad i i svensk press. Mina egna inlägg bär mina initialer, TK. Debatten i Arbetaren länkas till Arbetarens arkiv online, resten förekommer som bildfiler, en del inscannade, andra gjorda från textfiler. Håll till godo!

Arbetaren maj-juni 2002:
Nr 18/02: Inget självklart ställningstagande (TK)
Nr 19/02: Sionismen är rasistisk (Kjell Sundström)
Nr 22/02: En rasist i våra led (SUF-Stockholm)
Nr 23/02: Socialismen löser inte judarnas problem (TK)

SvD mars-april 2005:
22/3: Medier förtiger sanningen om Israel (Nils och Agneta Eriksson)
23/3: Att mäta vem som lidit mest ger ingenting (Anders Carlberg)
24/3: En tidsfråga innan våldet blossar upp (Henrik Carlborg)
Även judar har rätt att återvända (TK)
29/3: Ställ hårdare krav på Israel (Nils och Agneta Eriksson)
31/3: Samma rättigheter för alla i Israel? (Lasse Wilhelmson)
4/4: Samfundet struntar i judiska flyktingar (TK)
7/4: Lika rättigheter angår alla i Israel (Lasse Wilhelmson)

Hudiksvalls Tidning maj-juni 2005:

27/5: Melodi för demokrati? (Gunnar Olofsson)
Isolering en björntjänst (Lars Carlsson)
31/5: Kasta lögnerna i soptunnan! (Ron Tennenbaum)
1/6: Vägrar bemöta kritik med fakta ("SP")
3/6: Politisk blindhet vad gäller Israel (Ilya Meyer)
Låt oss slippa kollektiv masspsykos (Fredrik Malm)
Vem blir mest instängd av muren? (TK)
Palestinier kränker också (Niklas Bergkvist)
8/6: Brott mot tryckfrihetslagen? (Gunnar Olofsson)
HT-kommentar (Mats Åmvall)
10/6: Klassisk antisemitisk argumentation (Ilya Meyer)
Israel klarar svår balansgång bra (TK)
16/6: Ockupationen kärnfråga i konflikten (Gunnar Olofsson)
HT-kommentar (Mats Åmvall)
18/6: Israel en demokrati med brister (Eli Göndör)

Borås Tidning juni-augusti 2006:
14/6: Befria religionen från politik (Marie Anell)
28/6: Lögner genomsyrar Palestinarörelsens bild av konflikten (TK)
10/7: Fanatiskt försvar av Karfunkel (Tre SSUare)
1/8: Konflikten handlar inte om land (TK)

Borås Tidning juni-juli 2007:
28/6: Palestinierna är fortfarande statslösa (Bengt Ingvar Ekman)
10/7: Snedvridet perspektiv på MÖ-konflikten (TK)
10/7: Ju mer läget förvärras desto bättre för extremisterna (Bengt Ingvar Ekman)

Slak gul kuk

2007-12-25T16:28:00.000+01:00

Jag kan inte låta bli att undra...vad är det för fel på kineser? Allt som är längre än det är brett, eller ännu hellre utrotningshotat, det maler de ner för att få ståfräs. Epidemisk impotens? Knappast, med tanke på hur snabbt de förökar sig.

Intressant.se

Den store poeten Greider

2007-12-25T13:54:00.000+01:00

Göran Greider har publicerat några korta julsagor i sin egen lekstuga. Hans storhet kommer fram i all sin glans och härlighet. Ett exempel:

2. Det var en gång en kristdemokratisk finansmarknadsminister som hette Mats Odell. Han trodde på Gud, men Gud trodde inte på honom. Vad skulle Gud göra med honom? När Gud försökte auktionera ut honom till högstbjudande var det ingen som bjöd. Så han blev arbetslös och levde olycklig i alla sina dagar!

En i sanning stor poet, den där Greider. Här är mer poesi på samma nivå:

Alla barnen har två ben utom Therese,
hon har protes.

Intressant.se

Judar ockuperar, muslimer...lånar?

2007-12-25T01:57:00.000+01:00

SvD och DN fortsätter att skriva om Israels byggande av bostäder på "ockuperat område". Tidigare har jag kommenterat det i mina bloggposter

För den som eventuellt undgått att förstå min huvudtes, här kommer den i klartext:

De områden som vanligen benämns "ockuperade" är enligt internationell lag "omtvistade". När de ockuperades av araber 1948 slängdes de judiska invånarna ut.

Idag låtsas världen inte om att detta någonsin ägt rum. Man har stor medkänsla med de arabiska flyktingar som arabernas krig mot judarna resulterade i, men de judiska flyktingarna tigs det om.

Som jag tidigare påpekat finns det tre stora flyktingströmmar involverade i denna konflikt:

Judiska flyktingar från Europa. Över två miljoner.
Judiska flyktingar från arabvärlden och Iran. Ca 900.000.
Arabiska flyktingar från Israel. Ca 726.000.

Bara de arabiska flyktingarna har fått internationell hjälp.

Men mer väsentligt i just det här fallet är "gränserna", eller snarare avsaknaden av dito. Israel har aldrig haft internationellt erkända gränser, så varje gång man hör uttrycket "-67 års gränser" ska man ta sig i akt, för då är det nåt lurt på gång. Vad som funnits är en stilleståndslinje från 1949, som byggde på militära realiteter, utan hänsyn till att både judar och araber drivits på flykt.

Att Israel skulle lämna ifrån sig de judiska delarna av Jerusalem, inklusive klagomuren, är orimligt. Avancerade förslag till gränsdragningar har lagts fram, men de har alla fallit på en och samma stötesten:

Araberna vägrar se en judisk stat existera!

Intressant.se

Vilseledningen fortsätter

2007-12-23T09:09:00.001+01:00

Detta är en fortsättning på två tidigare bloggposter:

Idag fortsätter vilseledningen om judiska bosättningar på Västbanken för tredje gången på kort tid. Det börjar likna en målmedveten kampanj.

I de tidigare bloggposterna har jag påpekat att tidningsartiklarna "glömt" att nämna att "bosättningarna" Har Homa och Atarot ägdes av judar (i Har Homas fall åtminstone till största delen) innan 1948, då de ockuperades av Jordanien. Idag glömmer SvD och DN lägligt nog i sina artiklar om Ma'ale Adumim att nämna att detta område var statsägd mark, både under turkiskt och jordanskt styre.

Konsekvent fortsätter svenska media att berätta halva sanningen, i många fall rena lögner. Hur ofta anser media det nödvändigt att upplysa sina konsumenter om att tidernas begynnelse, i Mellanöstern lika väl som i andra delar av världen, inte inträffade under Sexdagarskriget, utan att det fanns en tid innan dess då dessa områden var ockuperade av Jordanien? Jag vet till och med den exakta siffran över antalet judar som tilläts bo kvar i det av Jordanien ockuperade Jerusalem och Västbanken, liksom i det av Egypten ockuperade Gaza.

Noll. Inte en enda. Alla slängdes ut eller dödades.

Men idag vill man få folk, framför allt den yngre generationen, att tro att ockupationen (den israeliska, naturligtvis, inte den jordanska) är konfliktens orsak och att Israel hade en erkänd gräns innan 1967. Detta är lögn, om något.

Intressant.se

Fler lögner

2007-12-21T10:00:00.001+01:00

En fortsättning på min tidigare bloggpost, om olika sätt att ljuga, där jag påpekade att det finns två sätt att vilseleda:

Att ljuga, dvs att säga något som inte är sant.
Att förtiga en del av sanningen, dvs utelämna delar på ett sånt vis att helhetsbilden blir skev.

Nu ser jag i DN och SvD att USAs utrikesminister Condoleezza Rice "hyllar" det israeliska beslutet att skrinlägga planerna på "nya bosättningar" i Atarot.

- Jag tror att det är ett klokt beslut, sade Rice i en exklusiv intervju med AFP sedan Israels bostadsdepartement övergav planerna för Atarot-området i östra Jerusalem, där palestinier vill ha sin framtida huvudstad.
[...]
- Jag tror att israelerna förstod att det som hände med Har Homa har bidragit till att undergräva förtroendet i den sköra och helt nya fredsprocessen, sade Rice.
För två veckor sedan begärde Israel in anbud för byggande av omkring 300 fastigheter i bosättningen Har Homa i det ockuperade och annekterade östra Jerusalem. Åtgärden kom en vecka efter det att israeler och palestinier återupplivat fredssamtal vid en konferens i den amerikanska staden Annapolis.

Atarot 1944.

Vad väljer man att inte förtälja denna gång då? Jo, ungefär det man lät bli att berätta om Har Homa, nämligen att Atarot ägdes av judar fram tills att det stals av araber under Självständighetskriget 1947-1949. Vilken skillnad den informationen gör, eller hur?

Intressant.se

Vasst formulerat

2007-12-18T09:31:00.000+01:00

I dagens SvD finns en härlig insändare. Kommentarer överflödiga:

Lösningen på växthusproblematiken
Finansdepartementets expertgrupp för miljöstudier har konstaterat att Sverige svarar för cirka 0,2 procent av de globala växthusgasutsläppen och kan inte märkbart påverka klimatet genom utsläppsminskningar! Låt oss dela in jorden i 500 zoner som var och en står för cirka 0,2 procent av de globala växthusgasutsläppen. Ingen zon kan då märkbart påverka klimatet genom utsläppsminskningar!Frågan är om växthuseffekten ens längre existerar efter denna radikal åtgärd.
Karl Krook

Intressant.se

152 kronor

2007-12-17T09:52:00.000+01:00

I dagens SvD skriver utrikesminister Carl Bildt och biståndsminister Gunilla Carlsson att Sverige nu ska ge ännu större ekonomiskt bistånd till palestinierna. 1,37 miljarder under detta och kommande år. Det motsvarar 152 kronor per svensk - vuxna och barn. 608 kronor från min tvåbarnsfamilj.

Det finns ett enormt behov av upprustning av samhället i Gaza och på Västbanken, men det verkar som att just detta samhälle utvecklat immunitet mot biståndspengar. Som många påpekat, bl a United States Institute of Peace, är

Palestinians the largest per capita recipients of international development assistance in the world

De får alltså mer bistånd per person än offer för tsunamin häromåret, mer än de överlevande från folkmorden i Rwanda och Sudan, mer än de svältande i östra Afrika. Och vilket synligt resultat har det givit? Som den palestinske politikern Mohammed Dahlan sa om biståndspengarna i The Guardian 2004:

[5 miljarder dollar] have gone down the drain, and we don't know to where

Och i vanlig ordning kommer bara struntsummor från de oljestinna arabstaterna.

Det intressantaste avsnittet i Bildts och Carlssons artikel tycker jag ändå är detta:

Alla parter i den arabisk-israeliska konflikten måste ta sitt ansvar för att en varaktig fred ska bli verklighet. Det arabiska fredsinitiativet visar på grannländernas önskan att avsluta konflikten.

Jag är inte den typen som ser ett halvfullt glas där andra ser ett halvtomt, men detta stycke gav mig hopp om att Bildt är mer slipad än jag hittills misstänkt. Det är tre uttryck här som gör mig hoppfull:

Alla parter
den arabisk-israeliska konflikten
grannländernas...

Det verkar som att Bildt och Carlsson äntligen ser denna konflikt för vad den är - inte en konflikt mellan Israel å ena sidan och palestinier å den andra, utan mellan Israel å ena sidan och arabländerna å den andra. Tänk om den poletten äntligen trillat ner! I så fall är mina 152 kronor en väl investerad uppoffring!

Mer om givarkonferensen:

SvD

Sydsvenskan

Intressant.se

Expos kamp mot väderkvarnar

2007-12-15T01:05:00.001+01:00

Tidningen Expo har givit ut en skrift som heter Kriget mot islam. I ingressen står det:

Islamofobin är inget nytt fenomen. Men i skuggan av kriget mot terrorismen och en ökad misstro mot muslimer har en ny europeisk anti-islamsk rörelse börjat ta form. För första gången granskas den nya rörelsen mot islam. [...] Akademiker, bloggare och politiker gör gemensam sak med högerextremister. Under de två senaste åren har en rad nya anti-islamska nätverk bildats. Expo granskar personerna bakom den nya rörelsen.

Så vem är det som pekas ut? Ja, det är det som är problemet. Expo har buntat ihop en handfull nazister med andra som helt enkelt ser islamismen som ett hot. Å ena sidan de som företräder en folkmordsideologi, å andra sidan de som motarbetar en folkmordsideologi. Den bakomliggande tanken kan bara vara en - muslimer i alla dess former är höjda över varje form av kritik. Jag hade tänkt skriva ett längre inlägg om Expos hatskrift, men eftersom flera andra bloggare redan gjort det på ett föredömligt sätt, ger jag er några länkar till dessa i stället:
argumentum ad ignorantiam
Jihad i Malmö
Östra Ölands fria horisont (flera inlägg i ämnet)
Fader Jonatans Blog
skafferitrollen
Det finns naturligtvis fler...

Intressant.se

Uppdatering om Besserwisser

2007-12-11T13:03:00.000+01:00

De av er som sett mig i Besserwisser (jag skrev tidigare om detta) vet att jag hittills vunnit tre program, som gick på kanal 9 förra veckan, 4-6 december. Nu gör programmet ett juluppehåll fram till 14:e januari. Eventuellt kommer säsongen inledas med en veckas "kändis-Besserwisser", så än så länge vet jag inte om mitt nästa program sänds den 14:e eller 21:a januari. Jag informerar er så fort jag vet själv.

Intressant.se

Mer om Birgitta Elfström

2007-12-11T09:13:00.003+01:00

Birgitta Elfström, som jag nämnde i min förra bloggpost, har inte bara bloggat för PGS, utan har även skrivit på Merit Wagers blogg. En av de mer talande bloggposterna handlar om när Birgitta, som en av ytterst få västerländska kvinnor, lyckades få till ett möte med Hezbollahs ledare Hassan Nasrallah.

Tidigare hade jag här några bilder från Merit Wagers blogg, men har blivit ombedd att ta bort dem. De omtalade bilderna finns här.

Innan vi hann sätta oss ner uppenbarade sig plötsligt Hassan Nasrallah. Det kan låta konstigt, men det kändes som om luften plötsligt uppfylldes av en helig aura. Där kom han, Hizbollahledaren, utstrålande ett stort lugn och med ett varmt leende på läpparna. ”Är detta verkligen Hassan Nasrallah?” tänkte jag. Han hälsade artigt, fortfarande leende. Han bad mig sitta närmast honom i en av de höga stolarna och jag fick börja med att ge en kort presentation av mig själv.
Hassan Nasrallah inledde med att prisa den svenska demokratin och Sveriges arbete för mänskliga rättigheter. Sedan pratade han om sin son som blev ett av Mellanösterkonfliktens offer, om Hizbollahs arbete i parlamentet, om palestiniernas situation i Libanon, om Israels ockupation av södra Libanon och om framtiden. Han berättade med inlevelse om Hizbollahs sociala verksamhet som omfattade bl.a. skolor och sjukhus.För mig framstod Hassan Nasrallah som en vänlig, påläst, intelligent och skarpsynt man med en påtaglig utstrålning som kändes i hela rummet. Det var ett speciellt och mycket minnesvärt möte.

Intressant.se

Migrationsverket sätter gränser

2007-12-11T00:25:00.001+01:00

I dagens G-P finns nedanstående artikel (ej online, klicka på bilden för att förstora den).

En enhetschef på Migrationsverket har omplacerats på grund av en hemsida där han tar ställning för Israel och har en länk till moderaterna. [...] Lennart Eriksson har arbetat på Migrationsverket i Kållered i drygt 19 år. De senaste fem åren har han varit enhetschef och arbetat med asylfrågor. Men sedan den 8 oktober har han haft en lägre befattning som beslutsfattare. I somras kallades han upp till den nytillträdde chefen för verksamhetsområdet asyl, Eugéne Palmér, och fick veta att han inte fick ha kvar sitt jobb på grund av hemsidan.
[...]
Vad finns då på hans hemsida? Det är inte texterna om museijärnvägar, historiska uppsatser eller dikter som retat hans arbetsgivare. Nej, det är snarare en blogg där Israel-Palestina-konflikten diskuteras med hård kritik mot Hamas och det är länkar till moderaterna, diverse nyliberala sidor samt texter om pansargeneralen Patton. [...]
Migrationsverkets jurist Staffan Opitz säger:
-Anledningen till situationen är att Lennart Eriksson inte har överordnad chefs förtroende.
Opitz skriver i sin inlaga att Eriksson på sin hemsida har gett den israeliska sidan sitt oreserverade stöd i Israel-Palestina-konflikten. "Mot bakgrund av att konflikten genererar asylsökande från den palestinska sidan är det offentliggjorda stödet för den israeliska sidan inte möjligt att förena med befattningen som chef vid Migrationsverket."

Här är Lennart Erikssons hemsida, och här är hans blogg. Kan någon hitta något otillbörligt på dessa sidor?

Lennart Eriksson, tycker fel enligt Migrationsverket.

Den enda bisarra rättvisa i denna affär är att Eriksson nu har samma titel (beslutsfattare) som Birgitta Elfström hade. Hon gick nyligen i pension, arbetade i många år som beslutsfattare på Migrationsverket, var engagerad i PGS, och skrev inlägg på PGS antiisraeliska blogg. Men ingen chef verkar ha påpekat det olämpliga i hennes engagemang.

Intressant.se

En liten lektion i konsten att ljuga

2007-12-09T00:24:00.004+01:00

...the truth, the whole truth, and nothing but the truth...

Det känner väl de flesta igen från diverse filmer och TV-serier, en del av den ed man svär innan man vittnar i en amerikansk domstol. Här antyds att det finns två sätt att vilseleda:

Att ljuga, dvs att säga något som inte är sant.
Att förtiga en del av sanningen, dvs utelämna delar på ett sånt vis att helhetsbilden blir skev.

Jag ska ge några talande exempel på hur båda dessa metoder används i svartmålningen av Israel. Exemplen är otaliga och tar sig ibland absurda former, som när en brittisk tidning "avslöjade" att Israel höll på att utveckla en "genetisk bomb" som skulle döda araber men inte judar. Behöver man påpeka att svenska tidningar med glädje återgav den "nyheten"?

I denna veckas skörd av antiisraelisk smörja hittar jag bland annat denna slutreplik i en debatt i Västerbottens-Kuriren. Det är inte mycket skribenten, Göran Burén, lyckas få rätt.

Göran Burén, ljuger som en häst travar.

Det blev aldrig någon palestinsk stat 1948 som avsågs i delningsresolutionen, detta av två orsaker. För det första är det helt klarlagt att Israel inte avsåg att acceptera en sådan stat. För det andra var det palestinska samhället fullständigt raserat efter kriget och FN-medlarna Folke Bernadotte och Ralph Bunche föreslog därför att det som blev över efter kriget, Västbanken och Gaza, skulle tillfalla Jordanien respektive Egypten. Detta var alltså sanktionerat av FN och därför ingen ockupation i folkrättslig mening.

Detta stycke är ren lögn.

Israel avsåg visst att acceptera en palestinsk stat. Detta bevisade Israel i både ord och handling. Att en författare som livnär sig på kommunistiska tidningar anser det "helt klarlagt" att motsatsen gäller stärker till och med mitt påstående.
Bernadotte och Bunche föreslog inte alls att "det som blev över efter kriget, Västbanken och Gaza, skulle tillfalla Jordanien respektive Egypten". Jordanien ockuperade Västbanken och Egypten ockuperade Gaza. En av anledningarna att araberna förlorade kriget var för övrigt att de konkurrerade sinsemellan om vem som kunde roffa åt sig mest. Buréns teori om Bernadottes förslag är minst sagt banbrytande, eftersom Bernadotte faktiskt varit död i 160 dagar då det första vapenstilleståndsavtalet, med Egypten, slöts. Bernadotte mördades ju av Lehi i Jerusalem den 17:e september 1948.
Burén vänder totalt på begreppen när han menar att Israel, till skillnad från Egypten och Jordanien, gör sig skyldig till en "ockupation i folkrättslig mening". Det råkar vara tvärtom. Vad gäller Västbanken är det ett område Israel erövrat i ett försvarskrig, och det tillhörde heller ingen stat. Området är således "omtvistat", inte ockuperat. Varje försök från Israels sida att lämna ifrån sig land i utbyte mot fred och erkända gränser har avslagits av araberna. Golanhöjderna erövrades också i ett försvarskrig, men tillhörde Syrien. De landområden som judar ägde där stals helt sonika 1920. Judarna som bodde i Gaza slängdes ut av araberna 1948.

Nästa stycke är lite väl magstarkt, till och med för en blaska som VK:

Det är sant att det finns stark antipati mot judar på en del håll i arabvärlden, till och med antisemitism med samma uttryck som vi sett i Europa. Men det är ett nytt fenomen, det framträder i huvudsak först efter 1948. Det är en reaktion på bildandet av staten Israel, vilket överallt i arabvärlden uppfattades som djupt orättfärdigt. Rått uttryckt kan man säga att sionisterna tog antisemitismen med sig till arabvärlden.

Antisemitismen är judarnas fel... Den var fin!

Liten (EJ uttömmande) förteckning över muslimska massakrer på judar FÖRE 1948:

Medina (Saudiarabien) 627
Khaybar (Saudiarabien) 629
Fez (Marocko) 1032
Granada (Spanien) 1066
Fez (Marocko) 1146
Marrakesh (Marocko) 1146
Sijilmasa (Marocko) 1148
Fez (Marocko) 1275
Fez (Marocko) 1465
Tu-at (Algeriet) 1492
Alger (Algeriet) 1736
Basra (Irak) 1776
Stora delar av Libyen 1785
Tetuán (Marocko) 1790
Alger (Algeriet) 1805
Alger (Algeriet) 1815
Bagdad (Irak) 1828
Alger (Algeriet) 1830
Tabriz (Iran) 1830
Mashhad (Iran) 1839
Marrakesh (Marocko) upprepade ggr 1864-1880
Barfurush (Iran) 1867
Taza (Marocko) 1903
Settat (Marocko) 1903
Casablanca (Marocko) 1907
Shiraz (Iran) 1910
Fez (Marocko) 1912
Jaffa (Israel) 1921
Damaskus (Syrien) 1925
Jerusalem (Israel) 1929
Safed (Israel) 1929
Hebron (Israel) 1929
Constantine (Algeriet) 1934
Bagdad (Irak) 1941
Tripoli (Libyen) 1945
Aleppo (Syrien) 1947
Aden (Jemen) 1947

Massakrernas omfattning varierar från något dussin till flera tusen dödsoffer. Burén är tyvärr inte ensam om att försöka sprida denna lögn. Exempelvis finns under uppslagsordet islam följande att läsa i Nationalencyklopedins internetversion:

Fråga Varför tror du att judar och muslimer står så långt ifrån varandra idag trots att det finns mycket som förenar dem?

Svar Motsättningarna mellan judar och muslimer är i första hand politiska, inte religiösa. Under århundraden levde många judar under muslimskt välde, både Orienten och i det moriska Spanien utan att det blev några svåra konflikter. Det är upprättandet av Israel som stat och fördrivandet av palestinierna som har väckt sådan vrede på muslimskt håll och har fått judarna att framstå som deras huvudfiender.

Per Beskow, docent

Det moriska Spanien framställs ofta som extra idylliskt. Att enbart massakern i Granada tog 5000 judars liv betraktas tydligen som historisk kuriosa. Men Burén står fast vid att judarna tog med sig antisemitismen till araberna. Petitesser som att profeten Muhammed själv uppmanade till folkmord på judarna är i det sammanhanget oväsentliga, "rått uttryckt".

Han skriver vidare:

Massor av judar tvingades eller kände sig tvingade att lämna olika arabländer som en följd av de antijudiska stämningarna. Jag försvarar självklart inte detta, men glöm inte att judiska styrkor satte igång en brutal etnisk rensning omedelbart efter FN-omröstningen 1947.

Det är väl sympatiskt att han inte försvarar den etniska rensningen av judar från arabländer? Men han ljuger igen. Omedelbart efter FN-omröstningen 1947 (delningsplanen 29:e november) så gjorde judarna vaddå? Jo de firade! Dansade på gatorna!

Och vad gjorde araberna? De började mörda judar, både i och utanför Israel.

Försöker jag påstå att Israel inte gjorde sig skyldig till etnisk rensning? Nej. Men jag vill sätta det i rätt sammanhang:

För det första var det ingen i förväg planerad fördrivning av araber som skedde. Att idén funnits inom den sionistiska rörelsen är sant, liksom att idén förkastades av både etiska och realpolitiska skäl. När FN antog delningsplanen hade den sionistiska rörelsen inga som helst planer på att kasta ut araberna.
För det andra förhöll det sig tvärtom på den arabiska sidan. Redan 1947 drog arabförbundets (då Egypten, Irak, Libanon, Saudiarabien, Syrien, Jordanien och Jemen) politiska kommitté upp riktlinjer för antisemitisk lagstiftning. Lagarna, som till största delen genomfördes, gällde konfiskering av judisk egendom, fängslande av judar som misstänktes vara sionister, och användande av deras konfiskerade egendom till att finansiera kampen mot sionismen.
För det tredje försökte Haganah, föregångaren till Israels armé, in i det längsta bibehålla goda relationer med araberna. Så sent som den 24:e mars 1948 utfärdade befälhavaren Israel Galili en order till alla enheter att
abide, in their behavior toward the Arab communities inside the designated Jewish state areas, by the Zionist movement's long-standing policy of co-existence and mutual respect for life and property.
Denna order var hemlig och på hebreiska, och således inte en motsvarighet till vad dagens palestinska förhandlare säger på engelska om fred och erkännande, bara för att nästa dag mana till heligt krig mot judar på arabiska. Vad var det då som ändrades? Framför allt var det belägringen av Jerusalem, den största judiska staden. Striderna om förbindelsevägen Tel Aviv-Jerusalem var hårda, och läget för de belägrade judarna var desperat.

Jag skulle kunna fylla en bok med alla rena lögner som florerar kring Israel, och det är förmodligen en mycket bättre idé än att försöka pressa in det i ett blogginlägg. Därför går jag vidare till några exempel på det andra sättet att ljuga, nämligen att bara berätta en del av sanningen.

Låt mig börja med en artikel i SvD som berättar att

Israel planerar att låta bosättningen Har Homa på ockuperat område expandera ytterligare [...] På kullarna mellan östra Jerusalem och Betlehem, på ockuperat palestinskt område, ligger den stora bosättningen Har Homa. Bosättningen, byggd som en judisk förstad till Jerusalem, är en nagel i ögat på Betlehemborna, som ser den som ett exempel på den markstöld som undergrävt palestiniernas tilltro till fredsprocessen. [...] För många år sedan var Har Homa en grön kulle, kallad Jabal Abu Ghneim av palestinierna, där den israeliska Fred Nu-rörelsen demonstrerade mot planerna på att bygga en bosättning.

Artikeln följer mall 1a för rapportering från Israel. Intressant är vad artikeln INTE nämner om Har Homa.

Den mesta marken i Har Homa ägdes av judar innan det ockuperades av Jordanien 1948.
Ingen bodde där eller brukade marken där då byggandet av stadsdelen Har Homa inleddes.
Alla landägare (de flesta israeler) kompenserades för den exproprierade marken.

Ett annat exempel hittar jag i DN, signerat Per Jönsson. Han har gnuggat sina geniknölar och kommit fram till att FNs delningsplan från 1947 (resolution 181) är konfliktens orsak:

Delningsplanen var från början orättvis. Den gav 56 procent av Palestinas mark till judarna, som då blott utgjorde en tredjedel av befolkningen och ägde sex procent av marken. Det är inte det minsta märkligt att araberna såväl i som utanför Palestina motsatte sig 181:an

Som jag påpekat tidigare är det inte sant att delningsplanen "gav 56 procent av Palestinas mark till judarna". Delningsplanen innebar en gränsdragning mellan två stater (och ett FN-kontrollerat Jerusalem). Den innebar INTE förflyttning av invånarna eller omfördelning av landägandet. Med andra ord fick varken araber eller judar en kvadratmeter mark enligt resolution 181.

Jönsson aktar sig noga för att nämna två saker.

Det första gäller landägandet. Enkel huvudräkning ger vid handen att araberna ägde 100-6=94% av marken. Eller hur? Nej! Drygt 70% av marken var statsägd, 6-7% ägdes av judar och ca 20% av araber. Redan i Survey of Palestine lades grunden för framtida misstag genom att tabellerna över landägande delas upp i vad som ägdes av judar å ena sidan, och allt som inte ägdes av judar å den andra. Benny Morris påpekar också att
many if not most Palestinian notable families, including the Husseinis, Nashashibis, al Alamis, Dajanis, Abd al Hadis, and so on-the leaders of the Palestinian national movement-sold land to the Jews, and that the meagerness of Zionist purchases was largely dictated by a lack of funds, not by any Arab indisposition to sell.
Det andra gäller Negev. 60% av den mark som skulle utgöra den judiska staten bestod av Negevöknen, en obrukbar sandlåda.

När jag ändå är inne på frågan om markägande vill jag dela med mig av en riktig pärla, taget ur Hudiksvalls Tidning den 8/6 2005 (och jag har sett påståendet på andra ställen också). Gunnar Olofsson argumenterar för att Israel är en apartheidstat, och påstår bl a att

i Israel [...] kan icke-judar inte förvärva statsägd mark.

Detta är ett korrekt påstående. Låt oss se vad herr Olofsson väljer att inte nämna:

I Israel kan judar inte förvärva statsägd mark. Ingen kan det! Däremot står det både judar och icke-judar fritt att leasa marken.
Den Palestinska myndigheten har också lagar om markförsäljning. En sådan lag är att det är förbjudet, även för privatpersoner, att sälja mark till judar. Försäljning av mark till judar räknas som förräderi, och är belagt med dödsstraff! Läs om det här, eller googla er fram! Dödsstraffet har dessutom verkställts ett flertal gånger.

Slut på lektionen för denna gång.

Intressant.se

Bakslag för Venezuelas lille Hitler

2007-12-03T14:27:00.001+01:00

DN, SvD och Sydsvenskan rapporterar en knapp seger för motståndarna till Chavez förslag till grundlagsändring, vilken skulle givit honom möjlighet att sitta kvar som president livet ut. Vad som inte rapporteras i svenska medier är regimens trakasserier av judar, vilket man kan läsa om här:

Police raided Venezuela’s main Jewish social club on the eve of a national referendum.
The raid on La Hebraica late Saturday night occurred just hours before Venezuelans went to the polls to decide on constitutional changes proposed by President Hugo Chavez. The raid was seen as a provocation against the Jewish community, which is almost unanimously opposed to Chavez, a major ally of Iranian President Mahmoud Ahmadinejad, and his leftist reforms.
The police raid took place as 900 Jews enjoyed an all-night wedding party at the nearby Union Israelita synagogue in Altamira, an upscale suburb of Caracas.
According to sources, members of the police unit that investigates drug-trafficking and terrorism broke the main gate of La Hebraica in the middle of the night, allegedly looking for weapons and explosives. Officers searched the premises but found nothing, the sources said.
Venezuelans on Sunday rejected by a narrow margin 69 constitutional amendments proposed by the Chavez government, including eliminating presidential term limits, which would have paved the way for Chavez to be re-elected indefinitely. Saturday night's raid echoed one from November 2005, when Venezuelan police raided a Jewish school in Caracas looking for weapons. None were found.

Intressant.se

De glömda flyktingarna

2007-11-28T23:50:00.002+01:00

Det är rubriken på en artikel i Sydsvenskan av Mats Skogkär. Det är även en direkt översättning av titeln på en film, The forgotten refugees. Det är även adressen till filmens hemsida, med mycket informationsmaterial, theforgottenrefugees.com.

Vad handlar dessa om? Precis som det låter, det handlar om ett bortglömt flyktingproblem. Eller ska man säga ett nonchalerat flyktingproblem? Eller kanske rentav ett av politiska skäl undanskuffat flyktingproblem?

Läsare av denna blogg förstår nog att det handlar om judiska flyktingar från arabländerna och Iran, en skara på ca 900.000, ungefär 150.000 fler än de långtifrån bortglömda palestinska flyktingarna.

En annan artikel på samma tema hittar vi i Gotlands Allehanda häromdagen. Ett ämne som det aktivt tigits om i mer än ett halvt sekel nämns två (!) gånger på en knapp vecka i svenska (!!) medier.

Det är inget sammanträffande. För det första är det idag (29:e) 60 år sedan FN antog sin delningsplan för det brittiska Palestinamandatet, och för det andra hade nyligen JJAC ett möte i New York (i vilket jag personligen deltog).

JJAC står för Justice for Jews from Arab Countries. Vid mötet lades fram 9 dokument som tillsammans visar hur arabförbundets medlemmar samordnade sina åtgärder med syftet att slänga ut sin judiska befolkning, lägga beslag på deras tillgångar och använda dessa tillgångar i sitt krig mot judarna i det som skulle bli staten Israel. Dokumenten är daterade från 24/11 1947 till 21/6 1948, åtta av dem kommer från FNs arkiv, det nionde är en artikel ur New York Times.

Det finns både likheter och olikheter mellan de bortglömda judiska flyktingarna från arabvärlden och de palestinska flyktingarna. Båda har de blivit av med allt de ägde och hade. Båda hamnade i tältläger. Där slutar likheterna.

Olikheterna är lättare att räkna upp:

Palestinierna är världens mesta mottagare av ekonomiskt bistånd per capita. De judiska flyktingarna har inte fått ett öre.
Palestinierna har, till skillnad från andra flyktingar, ett eget FN-organ, UNRWA. De judiska flyktingarna har, till skillnad från andra flyktingar, inte ens fått hjälp från FNs "ordinarie" flyktingorgan, UNHCR.
Palestinierna flydde under ett krig de själva startat, när den gryende staten Israel kämpade för sin fysiska överlevnad. De judiska flyktingarna flydde från ett religiöst förtryck de levt under i 1300 år.
Palestinierna flydde oftast några kilometer. De judiska flyktingarna oftast hundratals mil.

Mats Skogkär refererar till en utmärkt artikel i Wall Street Journal. För att läsa den, klicka på bilden nedan.

Ett talande klipp ur Skogkärs artikel:

Lozowick konstaterar: ”Israel gav de judiska flyktingarna ett hem, medan arabstaterna gav palestinierna permanenta läger.” Historikern och Mellanösternexperten Bernard Lewis gjorde i en artikel i Wall Street Journal i måndags en liknande reflektion. I Jordanien fick palestinierna visserligen en form av medborgarskap, men de fick stanna i lägren. I övriga arabstater har palestinierna förblivit statslösa främlingar utan rättigheter, utan möjligheter, försörjda genom FN:organet UNRWA:s försorg. ”Om en palestinier däremot flydde till Storbritannien eller USA kunde han, paradoxalt nog, få medborgarskap efter fem år och hans barn som föddes i det nya landet blev medborgare där vid födseln. Men om han begav sig av till Syrien, Libanon eller Irak, förblev han och hans efterkommande, nu på väg mot fjärde och femte generationen, statslösa.”

Den judiske författaren Albert Memmi, född i Tunisien, skrev ett öppet brev till Khadaffi 1973, som mycket väl fångar världens svek. Men först bakgrunden:

För 60 år sen bodde ca 38.000 judar i Libyen. De flesta tvingades fly, många mördades. 1970 konfiskerades judarnas kvarlämnade ägodelar. Libyska judar i exil i Italien protesterade, och därpå följde en officiell libysk inbjudan till judarna att återvända och en försäkran att alla ägodelar skulle återlämnas. Vid det laget fanns bara några hundra judar kvar i Libyen, och de hade nyligen förbjudits att lämna landet ens för kortare utlandsbesök.

Inga judar nappade på det generösa erbjudandet. Det finns idag inte en enda jude kvar i Libyen.

Detta är vad Memmi skrev:

Is it true that you have said that the Jews have always lived at peace in the Arab countries? And that you have nothing against Jews, only Zionists? ...

The error which may have been made at Deir Yassine is constantly being thrown in our faces. Ah, but we have undergone a hundred Deir Yassines, a thousand Deir Yassines! And not only in Russia, Germany or Poland, but also at the hand of Arab people; yet the world has never been upset over it! ...

... if you really wanted to avoid having us come together on this particular bit of land, ... Israel ... , then why did you hound us and expel us from the regions over which your power extends? ...

Do you believe that the Jews born in Arab countries can go back and live in the countries from which they were expelled, before being plundered and massacred? ...

... your constant affirmation [is] of the unity of the Arab nation... When you come right down to it, the Palestinian Arabs' misfortune is having been moved about thirty miles within one vast nation. Is that so serious? Our own misfortune, as Jews from the Arab countries, is much much greater, for we have been moved thousands of miles away, after having also lost everything. And today [we] are ... half the population of Israel. ... And no one has the right to challenge our possibility of taking in our past and also, alas!, our future survivors.

Intressant.se

Annapolis, Schmannapolis...

2007-11-27T13:47:00.001+01:00

De flesta verkar ha mycket lågt ställda förväntningar på det pågående Annapolis-mötet. Så även jag, tyvärr. Man får hoppas att vi har fel. Att mötet skulle förvärra situationen verkar åtminstone avlägset. Optimisterna ser det som en framgång att flera arabstater överhuvudtaget sätter sig vid ett förhandlingsbord med representanter från Israel, då de ju inte erkänner staten Israel.

En titt på vad som skrivs om mötet (löjligt stort axplock finns nedan) ger vid handen att våra svenska journalister är odugliga inom de flesta områden utom ordbajseri.

Två saker är värda att nämnas ur denna uppsjö med artiklar:

Carl Bildt lyckas ta sig in på floskeltoppen med sitt uttalande
Nu är vi framme vid den sista stora möjligheten till en tvåstatslösning mellan Israel och palestinierna.
Hur många gånger har vi hört det förut? Vilken bisarr definition av "sista chansen" tillämpas? Att pressen gör sig skyldig till sånt är en sak, de vill ju locka folk att läsa, men en utrikesminister? Löjligt!
DNs analys for dummies är löjeväckande. Här får man veta att det är några detaljer som återstår att lösas innan man har ett slutligt fredsfördrag. Dessa detaljer är
- gränsdragning
- palestinska flyktingar
- Jerusalems status
Detaljer som inte anses viktiga av DN är således
- arabernas vägran att erkänna en judisk stat inom några som helst gränser
- judiska flyktingar

Artiklar om mötet:
SvD: Hamas avfärdar Annapolismötet
SvD: Hoppfullt om fredsförhandlingar
SvD: Kvartetten till Mellanösternmötet
SvD: Låga förväntningar inför fredssamtal
SvD: "Sista chansen för tvåstatslösning"
SvD: Fredsförhandlingar på onsdagen
SvD: Flyktingar i källare sedan 16 år
DN: Hamas avfärdar Annapolismötet
DN: Tusentals protesterar mot fredsmöte
DN: "Sista stora chansen nå en tvåstatslösning"
DN: Fyrtio länder samlade i Annapolis
DN: Bildt om Annapolis: Kan vara sista möjligheten
DN: Rice i diplomatisk spurt
DN: Abbas och Olmert i USA för fredsmöte
DN: Mellanösternmöte fjärran från bistra realiteter
DN: Efter tragedin
DN: En chans för Rice.
DN: Ännu djupfryst

DN: Snabb start på förhandlingarna
DN: Bildt försiktigt optimistisk
DN: Palestinsk stat målet för Bush
DN: Problemen ligger i detaljerna
Sydsvenskan: Tusentals protesterar mot fredsmöte
Sydsvenskan: Försiktigt optimistiskt om start för fredsprocess
Sydsvenskan: Kvartetten till Mellanösternmötet
Sydsvenskan: Efter Annapolis

Intressant.se

Frankrike - Sverige: 1 - 0

2007-11-24T00:18:00.001+01:00

Jag läser i SvD att den franske premiärministern François Fillon varit på besök i Sverige. Ack, dessa franska besök...man blir aldrig klok på dem. Å ena sidan har fransmännen, genom sin historia, visat sig helt inkompatibla med...ja, vad ska man kalla det...hyfs? Å den andra har de idag en president som politiskt har lämnat Sverige (och större delen av EU) vid skampålen.

Jag kan inte låta bli att småle över hur olika jag föreställer mig att föregående stycke kommer att tolkas av de två huvudsakliga fraktioner som läser min blogg, nämligen proisraeler och antiisraeler. Jag vet redan hur min handledare (vänster, inte extrem men ovillig att resonera logiskt) känner. Han kallade Sarkozy fascist i våras. Han sa dock inte vad som gjorde Sarkozy till fascist, och jag frågade inte, för det var inte till mig han pratade vid tillfället.

OK. Till att börja med ska jag grundlägga första stycket.

Vad är det för (historiskt) fel på fransmän? De kom ju med sin revolution och krävde 'Frihet, Jämlikhet, Broderskap', vilket väl är en våt dröm för varje liberal, eller hur? Sant, men försvann judehatet för det? Nej! Varför? För att det kom från prästerskapet, inte från aristokratin.

Det finns en dålig vits med en poäng:

Om en (europeisk) jude skulle säga till en annan år 1930 att det inom 20 år skulle bli ännu ett världskrig, och att judarna i det kriget nästan skulle utrotas, så skulle han fått till svar
-Ja, fransmännen är för djävliga!

Glöm inte att Theodor Herzl, utnämnd till den politiska sionismens grundare i efterhand, fick sina politiska idéer just från hur judar behandlades i Frankrike (Dreyfussaffären).

En annan aspekt av franska statsbesök är Mitterands besök i Sverige på 90-talet (tacksam för länktips) då han lade sitt officiella tal åt sidan, och i stället höll ett timslångt tal (ur minnet, får man förmoda) om relationen Sverige-Frankrike genom historien. Sånt gillar vi!

Jag kan med glädje säga att jag återigen köper franska produkter, vilket är en lättnad. Jag saknade Dijonsenapen.

Valet av Sarkozy inger hopp. Och nu läser man att en av Sarkozys främsta fördelar är en stötesten för Reinfeldt, nämligen Turkiets vilja att gå med i EU. Sarkozy vill inte ha med Turkiet i EU. Gissning...Bildt, som helst skulle se att hela världen blir EU-medlemmar, pressar Reinfeldt?

Bildt verkar leva i den typen av sagovärld där alla onda féer blir till goda älvor bara de får tillgång till en fri marknad. Tja, vad ska man säga...mer än att det är trevligt för Calle att han så lätt kan somna om nätterna. Sov gott, Calle!

Själv är jag LITE mer oroad, men så har ju inte Calle ett tyngande etniskt ok om halsen. Om ett muslimskt land där Hitlers "Mein Kampf" är storsäljare kommer in i EU, och blir (rätta mig om jag har fel) näst folkrikaste land i EU, ja då känner jag mig inte alls trygg. Det är ett snäpp mot att flytta tillbaks in i ghettot (eller mellahn som det kallades i nordafrika).

Tyvärr säger mig historien att europeer är mer intresserade av pengar än av ideal, till skillnad från amerikaner. Kan det bero på att amerikanerna är ättlingar till dem som flydde just för sina ideal? Antagligen. Så om det är ekonomiskt fördelaktigt att låta Turkiet bli EU-medlem, kommer antagligen övriga EU-länder låta det ske, oavsett konsekvenserna för obetydliga minoriteter, såsom judar.

Intressant.se

Besserwisser

2007-11-18T01:05:00.000+01:00

Får man lov att skippa politiken för ett slag? Ja, för det är min blogg. Därför passar jag på att berätta att det första (av hur många säger jag inte...det kanske bara är ett) avsnitt av Besserwisser där jag är med sänds på Kanal 9 tisdag 4/12 kl 19.30.

Jag har viss erfarenhet av frågesport. Det första frågesportsprogram i TV jag deltog i (2001, på TV mars 2002) var Jeopardy! Det blev inga pengar där, men en trevlig vistelse på Söderköpings Brunn. Bilden ovan är från samma år när jag vann 400.000 i Vem vill bli miljonär?

Jeopardy! hade en regel om att man fick vara stormästare högst 5 gånger. Denna regel togs bort för några år sedan, och jag fick då en inbjudan att komma till en ny uttagning. Trots att jag kvalificerade mig kom jag inte med igen, eftersom programmet lades ner innan dess (på tiden, kan man tycka).

2005 lyckades jag vinna en resecheck på 20.000 i en frågesport anordnad av G-P, se bilden nedan. En bonus här var att G-P stod för skatten, så jag fick faktiskt 20.000. I andra program gäller inkomstskatt på vinsten. Av de 400.000 jag vann 2001 gick 160.000 till skatt och drygt 20.000 till att betala tillbaks det bostadsbidrag vi inte längre var berättigade till. Denna skatt slipper man om man vinner på exempelvis Bingolotto. Sedan var det dags för Postkodmiljonären i början av 2006. Där kammade jag hem 75.000. Och nu var det dags igen.

Tillåt mig jämföra lite. Den första iakttagelsen är att svårighetsgraden INTE är proportionell mot vad man kan tjäna. Vinsterna är snarare relaterade till underhållningsvärdet, vilket är naturligt. För att komma med i Jeopardy! krävdes en rejäl dos allmänbildning. Uttagningarna som turnerade runt Sverige var tuffa. För att komma med i Vem vill bli miljonär? krävdes det mer tur - man skulle ringa dyra samtal, och hade man tur blev man uppringd och fick svara på 5 snabba frågor och en utslagsfråga. Jag ringde för kanske 1.000 kronor under ett års tid, men jag bedömde att det skulle löna sig, och jag hade rätt.

Programmet Besserwisser är lite för nytt för att jag ska kunna bedöma hur svårt det är att kvalificera sig. Det var inte jag som sökte upp programmet, utan de som sökte upp mig. Tydligen hade de en pressad tidsplan. Kanal 9 är ganska ny (och liten), och programmet likaså. Att förlita sig till att folk ska hitta ansökningssidan på nätet var för optimistiskt, så produktionsbolaget Eyeworks letade i sina rullor efter gamla deltagare (de producerade Postkodmiljonären), och således blev jag uppringd. Jag fick svara på 10 frågor över telefon, och lyckades komma med.

Vad jag KAN uttala mig om är kvalitén på programmet. Tummen upp! Den nisch de försöker fylla är den som Jeopardy! förut upptog, och Besserwisser är både roligare och mer skicklighetsbaserat.

För det första slipper man det evinnerliga "Vad är...?", som var löjligt från första början.

För det andra slipper man knapptryckningarna. I Jeopardy! hängde allt för mycket på ens förmåga att trycka i rätt ögonblick. I Besserwisser svarar man på varannan fråga (7 sekunders betänketid), och frågan går över till motståndaren (3 sekunder) om man inte svarar rätt.

För det tredje hänger inte så mycket på att man får dubbelchanser. Utan dessa har man liten chans att vinna i Jeopardy!

För det fjärde inbjuder spelplanens upplägg till både roliga kombinationer och, framför allt (tycker jag), till en bra möjlighet att spela taktiskt...ge motståndaren de kategorier man helst undviker själv.

I övrigt kan jag säga att jag hade väldigt roligt. Produktionsteamet var genomgående väldigt avslappnade och trevliga, och Lennart "Hoa-Hoa" var en riktigt trevlig och rolig typ. Men OJ vad han gnällde om mitt "stenansikte", samtidigt som jag ansträngde mig att le. Fast det är inte första gången min sammanbitna min kommenteras...

Tålamod...

2007-11-14T01:07:00.000+01:00

Jag ser att trafiken fortsätter på bloggen, och jag har inte uppdaterat den sen jag kom hem från New York för snart en vecka sen. Misströsta inte - bloggen lever! Anledningen att jag inte uppdaterat bloggen är

att jag är överhopad med arbete.
att inga riktigt heta nyheter dykt upp som jag känt att jag bara måste kommentera.

Under tiden kan ni förkovra er i lite material från det möte jag närvarade i New York.

Om några timmar beger jag mig till Gamlestaden för att än en gång delta i TV-frågesport, något jag vid det här laget får anses rutinerad inom. Denna gång är det programmet Besserwisser på Kanal 9, med Lennart "Hoa-Hoa" Dahlgren som programledare.

Jag återkommer så fort jag hinner!

Paus

2007-10-30T02:00:00.000+01:00

Eftersom jag ska till New York, kommer bloggen förmodligen inte att uppdateras på en vecka. Jag ligger hopplöst efter med de engelska översättningarna pga tung arbetsbörda, men hoppas kunna åtgärda detta snart. Håll ögonen öppna!

Det är tydligen svårt med perspektiv

2007-10-30T01:13:00.001+01:00

Här, här, här, här, här och här rapporteras om Israels nedskärning av energileveranser till Gaza.

Israels justitiekansler Menahem Mazouz sade på måndagskvällen att man inte kan minska elleveranserna till Gazaremsan utan att först grundligt utreda vilka de humanitära konsekvenserna blir.

Jag har tidigare påpekat att det finns en uppsjö av länder som inget hellre vill än att överösa palestinierna med bistånd, däribland Sverige. Länder som slipper att dagligen beskjutas med raketer från Gaza.

FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon fördömde på måndagen Israels bestraffningar av Gazaremsan som "oacceptabla".

Även det ryska utrikesdepartementet kritiserade Israels isolering av Gaza och sade att man knappast kan bekämpa extremism genom att förneka befolkningen dess mest grundläggande behov.

Det här är rent ut sagt obegripligt... Vad hindrar Ryssland från att förse Gaza med olja? Eller Egypten?

Ni som läser någon av ovan länkade artiklar...tänk efter nu! Var får Israel sin olja ifrån? Här kan ni läsa om det. Det borde inte komma som någon överraskning att arabländerna vägrar sälja olja till den sionistiska fienden. Undantaget är Egypten, som i fredsuppgörelsen 1979 förpliktade sig att låta Israel lägga bud på olja som Egypten inte själv behöver. Men den olja Israel importerar från Egypten stod år 2000 enbart för en åttondel av Israels import.

Fram till den islamiska revolutionen i Iran 1979 importerade Israel olja därifrån. Sedan stängdes även den kranen.

Så var kommer oljan ifrån? Svaret är att det mesta kommer från Ryssland och andra f d Sovjetrepubliker. Tidigare har man importerat mycket från Angola, Colombia, Mexiko och Norge.

Återigen, vad hindrar Ryssland eller Egypten att förse Gaza med olja? Ingenting! Men varför försitta chansen att skälla på judarna?

Sådana är perspektiven idag. Arabländerna har i över 30 år vägrat exportera olja till Israel, och ingen bryr sig. Men när Israel vägrar sälja den olja man själv importerat långväga ifrån till ett område som dagligen beskjuter dem med raketer, då djävlar får det vara nog!

Internationell pajas

2007-10-28T23:34:00.001+01:00

IAEAs chef Mohammed ElBaradei pinkar revir. SvD rapporterar att han inte gillar Israels sätt "att ta lagen i egna händer". Det han syftar på är bombningen av ett mål i Syrien, vilket ryktena säger var en anläggning för utveckling av kärnvapen i Nordkoreas regi.
Det korrekta förfarandet, enligt ElBaradei är genom IAEA:

- Det tycker jag är bedrövligt, för vi har ett system att om länder har information om att ett land arbetar med ett nukleärrelaterat program, så ska de vända sig till oss. Vi har befogenheten att börja utreda det, sade IAEA-chefen.
- Att bomba först och fråga sedan, det tycker jag undergräver systemet och ger inte svar på några misstankar, för det är vi som är det internationella samfundets ögon och öron.

Det känns betryggande... IAEA är ju en framgångssaga utan dess like. Vore det inte för dem skulle det vara fritt fram för länder att framställa kärnvapen med syfte att ställa till med folkmord.

Israel hade således inget att oroa sig för. IAEA hade befogenhet att utreda det.

Hatets drivkraft, del II

2007-10-24T09:29:00.000+02:00

Henrik Hamrén recenserar också filmen Det svider i hjärtat i Sydsvenskan.

Debatten om terrordåden mår bra av mindre religion, inte mer.

Så inleds recensionen. Hamréns tes är att problemet endast orsakas av utanförskap:

Den svenske muslimske självmordsbombaren är inte en välintegrerad och välutbildad medelklassmänniska. Här handlar det om unga och resurssvaga killar vars liv kantas av kriminalitet, frånvarande föräldrar, våld och droger. Historien om muslimen Lennart skulle lika gärna kunna vara historien om nynazisten Lennart, eller HA-knutten, eller kanske Plymouthbrodern. Den visar kärnan i extrema sekters dragningskraft och hur längtan efter stadga, trygghet och tröst är sektens livselixir.

”Det svider i hjärtat” öppnar för nya förklaringsmodeller men ger inga definitiva svar. Utanförskapet är den tydligaste faktorn. Till det kommer globalpolitiken i form av USA:s angreppskrig mot delar av den muslimska världen (i vilket Sverige är en del genom vår vapenexport).

Den tredje faktorn är religionen. Men ”Det svider i hjärtat” handlar ganska lite om islam. Den handlar om individer. Filmen gör det än svårare att förstå den gängse mediedebattens envisa fixering vid religion, som känns ungefär lika relevant som att diskutera nynazister enbart utifrån deras upplevda fosterlandskärlek.

Jag tycker mig se en viss skillnad mellan islamister, HA och nynazister å ena sidan, och Plymouthbröder å den andra. Benägenheten att spränga folk i luften...

Som jag hävdade häromdagen, så är jag inte särskilt intresserad av de psykologiska faktorer som får folk att bli religiösa. Utanförskap? Ja, kanske det. Men intressantare är vad som driver folk att vilja mörda och lemlästa urskiljningslöst. Där skiljer sig rekryteringen till Plymouthbröderna markant från rekryteringen till många muslimska samfund. Hatet kommer först, därefter väljer man mellan att bli nazist, kommunist, islamist eller MC-gangster.

Jag kan extrapolera en hel del om vilka som deltog i paneldiskussionen utifrån Hamréns påstående:

Paneldiskussionen efter visningen av ”Det svider i hjärtat” på Panora i Malmö i lördags blottade behovet av nya förklaringar. Alla är överens om att terrordåd mot civila inte är accepterade av islam.

Se mitt tidigare inlägg.


Ambulanspersonal för bort Roni Yichiyah, som dör strax efteråt av skadorna.