För den som eventuellt undgått att förstå min huvudtes, här kommer den i klartext:
De områden som vanligen benämns "ockuperade" är enligt internationell lag "omtvistade". När de ockuperades av araber 1948 slängdes de judiska invånarna ut.
Idag låtsas världen inte om att detta någonsin ägt rum. Man har stor medkänsla med de arabiska flyktingar som arabernas krig mot judarna resulterade i, men de judiska flyktingarna tigs det om.
Som jag tidigare påpekat finns det tre stora flyktingströmmar involverade i denna konflikt:
- Judiska flyktingar från Europa. Över två miljoner.
- Judiska flyktingar från arabvärlden och Iran. Ca 900.000.
- Arabiska flyktingar från Israel. Ca 726.000.
Bara de arabiska flyktingarna har fått internationell hjälp.
Men mer väsentligt i just det här fallet är "gränserna", eller snarare avsaknaden av dito. Israel har aldrig haft internationellt erkända gränser, så varje gång man hör uttrycket "-67 års gränser" ska man ta sig i akt, för då är det nåt lurt på gång. Vad som funnits är en stilleståndslinje från 1949, som byggde på militära realiteter, utan hänsyn till att både judar och araber drivits på flykt.
Att Israel skulle lämna ifrån sig de judiska delarna av Jerusalem, inklusive klagomuren, är orimligt. Avancerade förslag till gränsdragningar har lagts fram, men de har alla fallit på en och samma stötesten:
Araberna vägrar se en judisk stat existera!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar