11 oktober 2008

Eriksson vs. Migrationsverket

För en rapport om första rättegångsdagen i tvisten mellan Lennart Eriksson och Migrationsverket, se FiM-bloggen.

Intressant.se

06 oktober 2008

Historien har redan givit oss rätt

Torbjörns enkla och raka budskap blev faktiskt en favorit hos hela redaktionen. Med elegans sammanfattar han, med en ironisk blinkning åt Fidel Castros håll, borgerlighetens försprång.

- Historien har redan givit oss rätt.
Så står det på SvDs ledarblogg, Borgerliga slagord – resultaten, del 4.

Och "Torbjörn", ja det är ju undertecknad det.

Intressant.se

28 september 2008

Internationellt pressmeddelande

COURT CASE FOR SWEDE EXERCISING FREEDOM OF EXPRESSION

The Swedish Migration Board is in court pursuing a claim against an employee charged with being a Conservative who also wrote favourable comments on his private website about the US and Israel as pillars of democracy. The Swedish Migration Board feels that Conservatives and people who express themselves favourably about these two countries are not fit to hold a unit management position.

Lennart Eriksson, 52, has worked at the Swedish Migration Board, Göteborg, Sweden in various capacities for more than 20 years. In October 2007 he was ousted from his job as unit manager. The reasons are twofold: because he ran a website on the Internet in which he gave his opinions on various issues, and because he is a Conservative in his personal political affiliations.

Political views dictated to employees

On his website, which his employers knew about for many years, Eriksson voiced appreciation of the US and Israel as examples of thriving democracies. He also praised US general George Patton as a hero of World War Two. Eriksson has never spent work-time on his website and he has never used his work computers for this purpose. Neither do his employers contend that he ever did so.

Lennart Eriksson sued the Swedish Migration Board in Mölndal county court, Göteborg. He maintains he has in effect been fired from his job as asylum assessment unit manager, camouflaged in the form of a demotion or transfer. Lennart Eriksson feels that whatever the terminology, there is no legal or justifiable cause for the move. The Migration Board confirms that Lennart Eriksson has been transferred as a result of the opinions he expressed on his private website.

Trial venue and dates

The main hearing will take place on Friday October 10 and Monday October 13, 2008, starting at 09:00 on both days. The court’s address is: Mölndals tingsrätt, Södra Vägen 25, Göteborg, Sweden.

The case is of fundamental importance in a country that is nominally a democracy. The right to freely express opinions on political, cultural and social issues without risk of reprisal is the very foundation of a democratic society. The opinions that Lennart Eriks­son expresses are based on a strong democratic foundation whose cornerstone is the unassailable affirmation of every individual’s equal human value. In the political perspective, Lennart Eriksson’s opinions are traditionally Conservative.

Political persecution

Political persecution is unfamiliar in a country where generations of citizens have been told that this sort of thing cannot occur at home. The Swedish Migration Board fulfils a vital social function. Protecting human rights and offering asylum to victims of persecution are among the Board’s central roles. However, with the Swedish Migration Board revealing that it will not hesitate to victimise its own employees for political beliefs that are at odds with those of its managers, its credibility and the public’s confidence in its operations risk irreversible erosion.

On trial: freedom of expression in Sweden

This trial follows hard on the heels of another high-profile case in which a Swedish intern working at a Swedish embassy abroad was summarily fired and sent home when his political affiliations were discovered. That case was taken up by Sweden’s Chancellor of Justice who ordered the Foreign Ministry to pay the sacked intern compensation for wrongful dismissal. The verdict against the embassy was remarkable for its particularly brusque wording.

That case bore an uncanny resemblance to the situation in which Lennart Eriksson finds himself: the freedom to have political beliefs and to express them privately resulting in a state-run institution terminating an employee’s tenure.

19 september 2008

Hjärtat sitter till vänster, hjärnan gör det inte

Ung Vänster försökte försökte i förrgår "föda en ökad förståelse för det palestinska folkets situation" genom att upprätta check-points – säkerhetskontroller – vid Gustaf Adolfs torg i Malmö och stoppa förbipasserande. Detta läser jag i Sydsvenskan.

Gissningsvis gick deras "poäng" förlorad. Som Sydsvenskan skriver:
Och för att öka förståelsen för det israeliska folkets situation skall Ung vänster ikväll, torsdag, skjuta hemmabyggda raketer från Rosengård mot Slottsstaden – nej, det där sista var ett skämt.
Intressant.se

09 september 2008

Amfetamin erövrar Tidningarnas Telegrambyrå

Enligt TT:
Bruket av amfetamin och dess derivat ökar snabbt i Asien och Mellanöstern, rapporterar FN:s drogorgan UNODC.
[...]
Rapporten bygger på siffror från 2006, då nära hälften av Asiens länder rapporterade om ökad förekomst av amfetaminliknande preparat. Det året beslagtogs över 12 miljoner ton amfetamin i en variant kallad Captagon i Saudiarabien.
[...]
Årsproduktionen uppskattas till 500 ton.
En snabb överslagsräkning ger vid handen att det jättebeslag som gjordes enbart i Saudiarabien förrförra året motsvarade vad som produceras i hela världen under 24.000 år, dvs allt amfetamin som producerats sedan ca 14.000 år innan Weichselistiden avklingade, förutsatt att produktionen av Captagon legat på dagens nivå i över tjugotusen år. Heavy shit!

Dessutom känner TT att de måste förmedla Arabförbundets generalsekreterares, Amr Mussas, missnöje:
...fått nog av de palestinska gruppernas oförmåga att komma överens. Förbundet överväger därför sanktioner mot dem.
[...]
Nästa steg är att de stora grupperna Hamas och Fatah ska komma överens om en gemensam linje gentemot Israel.
"Linjen gentemot Israel" verkar vara fullständigt i samklang - fysisk förintelse - men sinsemellan har de tydliga problem.

Tack, TT! Nyheter, analyser, klarsyn, faktakoll.

Intressant.se

07 september 2008

Ny variant av Turingtestet

Känner ni till Turingtestet? Det var den berömde Alan Turing som föreslog en metod att testa en dators förmåga att uppvisa intelligens. Metoden är simpel - låt en människa A kommunicera via skärm och tangentbord med dels en annan människa B, dels en dator som försöker uppträda mänskligt, när dessa båda är dolda för A. Om A efter att ha kommunicerat med båda inte med säkerhet kan avgöra vilken konversation som var med datorn och vilken som var med människan, då har datorn klarat testet.

Har man följt de senaste årens "nyhetsrapportering" från Israel i svenska medier slås man av hur taffligt enkelspårig och falsk den är. Turings test kan lätt modifieres:

Ge mig två artiklar om Israel - en från svenska medier, och en skriven av någon med genuin förståelse för den arabisk-israeliska konflikten - och jag kan direkt skilja dem åt. Den dagen då jag inte längre kan det, då har vi äntligen fått en nyhetsrapportering värd namnet.

Som tur är finns det fortfarande riktig journalistik även relaterad till Israel (vilket jag länkar till längre ner), men den släpps inte in i massmedierna...än.

I kvällens skörd av "nyheter" finns en om att Olmert bör åtalas för korruption (Några skånska tidningar) och en som rapporterar att (SvD, Sydsvenskan, Dagen, Några skånska tidningar):
En grupp arabiska advokater och människorättsaktivister kallade på söndagen Israels blockad av Gazaremsan för folkmord.
Angående Olmert - någon måste ju ha röstat fram karln, eftersom han sitter där han sitter, men det är idag svårt att hitta dessa väljare, eftersom få vill kännas vid honom.

Få tror att han kommer att inneha premiärministerposten efter nästa val, och många tror att det valet kommer att skyndas på pga korruptionsanklagelserna mot honom. Jag tänker inte säga emot.
Det riktigt ironiska i Olmerts opinionsmässiga situation är att korruptionsanklagelserna har givit Israel en riktig uppskjuts i den arabiska opinionen. I slutet av maj skrev Jerusalem Post:
The corruption case against Prime Minister Ehud Olmert has earned Israel tremendous respect throughout the Arab world, where many have called on their leaders to benefit from Israel's democratic system and independent judicial system.

Words of praise for Israel are a rare phenomenon in the Arab media. But judging from the reactions of many Arabs to the corruption case in the past week, the trend appears to have changed.

Even some Arabs who describe themselves as "sworn enemies of the Zionist entity" have begun singing praise for Israel. Over the past week, the corruption case against Olmert received wide coverage in the mainstream Arab media, prompting an outcry about the need for transparency and accountability in the Arab world.
Där ges en mängd exempel på kommentarer som fällts av läsarna i arabiska medier apropå korruptionsanklagelserna mot Olmert. Några smakprov:
"Show me one Arab or Islamic country where a prime minister or a senior government official was ever questioned for financial corruption or bribery." (Majed)

"Although we are talking about Israel, which I have always hated very much, there is still no one above the law there." (Khaled, Saudiarabien)

"Despite my strong hatred for the Zionist regime, I have a lot of admiration and respect for this entity because there is no one above the law. In the Arab world, laws are broken every day and no one seems to care." (Syrien)

"In the Arab world, our leaders don't accept less than $1 million in bribes; the money must be deposited in secret bank accounts in Switzerland. Olmert is a fool if he took only a small sum." (Algeriet)

"Only a few thousand dollars? What a fool! This is what an Egyptian minister gets in a day or what a Saudi CEO gets in 45 minutes, or a Kuwaiti government official in five minutes. This is what the physician of the emir of Qatar gets every 30 seconds." (Ahmed, Jordanien)

"Why don't you seek Arab citizenship? There you can take as much money as you want. Even if they discover the theft, they will erect a statue for you in a public square." (Jasser Abdel Hamid)

"Unfortunately, this is the real democracy. Our enemies are very good in practicing democracy. In the Arab world, our leaders steal everything and no one ever dares to ask a question." (Abu Yusef, Egypten)
Korruptionen i arabvärlden är ingen perifer företeelse, utan en viktig faktor bakom den arabisk-israeliska konflikten. Om ni vill förstå konflikten har jag ett tips. Ilya Meyer har precis skrivit fyra utmärkta artiklar som nu ligger på FiM-bloggen. Läs dem!
Det är journalism som den borde vara! För att ni inte ska vara utan läsning bjuder jag på ännu en artikel från Jerusalem Post den 24/3. Ett smakprov:
The farmers and ranchers of the Galilee, like their counterparts in the Negev are at wits' end. Fearing Arab riots or political condemnation by the Israeli Left, Arab leaders, the Islamic Movement and their allies abroad, the police and the state prosecutors have simply stopped enforcing the laws against the Galilee and Negev Arabs. Surrounded by increasingly hostile and lawless Arab and Beduin villages, local Jews' livestock and crops are continuously plundered.

They are faced with three equally unacceptable options for contending with this state of affairs. They can do nothing and let their livelihood and lives' work be destroyed. They can pay protection money to Arab criminal gangs, who in exchange agree not to rob them. Or they can try to sell off their lands and abandon agriculture altogether.
När får vi läsa något sådant i svensk press?

Intressant.se

04 september 2008

Processen


Lennart Eriksson, som jag skrev om i förra bloggposten, har av förståeliga skäl stämt sin arbetsgivare Migrationsverket. Efter att Migrationsverket förhalat processen i tingsrätten har nu domstolen äntligen bestämt datum för huvudförhandling. Lennart Eriksson skriver själv på sin blogg:

Välkomna till Mölndals tingsrätt!

Som ni vet har min statliga arbetsgivare tyckt att mitt stöd för demokrati och frihet och för Israels rätt att existera, samt mitt ställningstagande mot terror, något som jag inte minst givit uttryck för i denna blogg, utgjort en avgörande orsak för att säga upp mig från min anställning och omplacera mig till en lägre befattning. Jag har därför stämt min statliga arbetsgivare inför Mölndals tingsrätt.

Mitt ställningstagande står som jag ser det helt i överensstämmelse med vad Sveriges regering uttryckt i dessa avseenden. Sveriges regering står för frihet och demokrati, Israel har enligt Sveriges regering rätt att existera och Sveriges regering har tagit ställning mot terror i flera avseenden t. ex. såvitt avser Hamas.

Varför har då inte jag rätt att ha kvar min anställning som svensk statstjänsteman när min uppfattning är identisk med den som uttrycks av Sveriges regering? Eftersom det hittills har varit min arbetsgivares inställning att jag inte har denna rätt, så måste slutsatsen till synes bli att denna min arbetsgivare, en svensk statlig myndighet, inte delar Sveriges regerings inställning i fråga om Israels rätt att existera, demokrati, frihet och terror.

Men får en svensk statlig myndighet driva en egen politik och utrikespolitik i dessa avseenden? Jag tror inte det.

Nå, frågan kommer som sagt att ventileras ur ett arbetsrättsligt perspektiv i Mölndals tingsrätt. Tid för huvudförhandling har nu bestämts till fredagen den 10 oktober och måndagen den 13 oktober 2008. Alla är välkomna att lyssna! Adress: Södra vägen 25, Göteborg.
Intressant.se

01 september 2008

Godkänd av Migrationsverkets åsiktskontroll

I december 2007 skrev jag om Lennart Eriksson, som fråntogs sin tjänst som enhetschef på Migrationsverket pga sitt ställningstagande för Israel. Jag gjorde jämförelsen med två andra anställda vid Migrationsverket, makarna Birgitta Elfström och Arne Malmgren, vilka båda sedan länge varit djupt engagerade i Palestinagrupperna i Sverige. Deras åsikter tycks inte utgöra något hinder, eftersom Arne Malmgren sedan affären började de facto har befordrats (!). Läs mer i bloggposterna
Lennart Eriksson, tycker fel enligt Migrationsverket.
Skandalen letade sig faktiskt hela vägen till SvDs ledarblogg i februari:
Ursprungligen hade flera bloggare, däribland jag, olovandes lagt ut bilder på Birgitta Elfström i Libanon. Bilderna var tagna från Merit Wagers blogg. Den ena bilden föreställde Birgitta Elfström omfamnande en kvinna i Hezbollahutstyrsel, den andra när hon provar ett vapen i vad som synes vara en kombinerad lamp- och vapenaffär. Efter att skandalen uppmärksammats i SvD fick flera bloggare mail från Merit Wager som förklarade att tillgripande av andras bilder kan få grava ekonomiska konsekvenser. Jag tog bort bilderna. Nu ser jag att de även tagits bort från Merit Wagers blogg. En retuscherad variant av den ena bilden finns här, och den andra kan beskådas här.

Att det finns rätt och fel åsikter enligt Migrationsverket befästs ytterligare av en artikel i gårdagens Göteborgs-Posten (klicka på bilderna nedan) och en i Hallandsposten den 12/8. Artiklarna handlar om Tina Kolhammar, handläggare på Migrationsverket, som ska delta i det kristna s k "följeslagarprogrammet" EAPPI.


Kolhammar säger:
Generellt håller vi oss neutrala, men vi tar ställning mot brott mot folkrätten och mot mänskliga rättigheter. Jag hoppas att vi också ses som neutrala även om vi tvingas rapportera fler övergrepp från den ena sidan.
Det låter ju vackert. En alternativ förklaring är att om man bara letar fel hos den ena sidan, så är det bara där man hittar dem. Lite underligt är det att EAPPI (som ju är ett kristet initiativ) inte ens försökt skydda Västbankens kristna från de förföljelser de utsatts och utsätts för från muslimskt håll. De kristna flyr. Under den senaste 40-årsperioden har andelen kristna på Västbanken sjunkit från 20% till 2%! I Betlehem var 62% kristna 1995, idag färre än 20%! Muslimerna driver systematiskt ut de kristna, och därom råder tystnad...

Men än mer skrämmande är den brist på perspektiv som genomsyrar EAPPI. Jag ogillar religiösa fanatiker av alla de slag, och dit hör en stor andel av Hebrons judar, men omvärlden tycks helt sakna förståelse för deras prekära situation. Vad skulle hända om deras barn gick oskyddade i Hebron? De skulle inte överleva 5 minuter, det är vad som skulle hända. Kan vi lita på att EAPPI skyddar dem om Israels militär lämnar Hebron? Knappast...
Intressant.se

27 augusti 2008

Lost in translation

Bloggen TT-kritik är numera inte så aktiv, tyvärr. Men det kanske inte behövs. Det material bloggen samlat under årens lopp räcker långt för att föra i bevis att TT driver en vedervärdig politisk agenda.

Ikväll läste jag en TT-text (finns även här), och tänkte att jag skulle jämföra med originalet från Reuters. Jämförelsen bjöd inte på några överraskningar - dvs texterna är helt väsensskilda. Följande stycke har tagits bort:
A U.N. report prepared by a team of independent border security experts appeared to confirm Israel's allegations that arms still flow into Lebanon from Syria, despite a ban that the Lebanese border authorities are responsible for enforcing.

Apart from some limited progress in tightening up border monitoring, it said the situation had improved little since a year ago, when the Lebanon Independent Border Assessment Team (LIBAT) made recommendations on improving the situation.

"The overall situation renders Lebanon's borders as penetrable as was the case one year ago," LIBAT's new report said. It did not say it had uncovered specific cases of arms smuggling.

The Lebanese government's rate of progress implementing the previous year's recommendations has been "insufficient" and has "achieved, at most, disconnected islands of progress without a decisive impact on overall border security."
Däremot har ett nytt stycke lagts till:
Libanonkriget pågick under 34 dagar 2006 då 1 200 libaneser, merparten civila, och över 160 israeler, varav de flesta soldater, dödades.
Likt Palestinagrupperna driver TT linjen att "de det dör flest av har rätt". Behöver man påpeka att det dog fler tyskar än engelsmän under 2:a världskriget?

TT är dessutom noga med att inte ange källor för sina siffror. De israeliska förlusterna är lätt att redogöra för. Den journalist som så önskar kan säkert ta reda på vad samtliga dödade israeler hade för skostorlek...Israel är ett öppet samhälle. Men den merpart civila dödade libaneser TT talar om är och förblir en hörsägen. Ingen vet, och att lita på de siffror Libanon eller Hizbollah serverar hamnar någonstans i skalan mellan naivitet och medlöperi.

Den libanesiska regeringen gjorde inte skillnad på civila och Hezbollahsoldater i siffrorna på antalet döda. Som MyUSTINET skriver:
The report lists the 1,086 dead as "martyrs." It does not differentiate between civilians and Hezbollah combatants, because the government considers them all Lebanese citizens. It also can be difficult to tell a Hezbollah fighter because many do not wear military uniforms.
Därför får man gissa utifrån andra källor:
  • Hezbollah själva medgav bara ett fåtal stupade. Den 21/7 medgav de att sex soldater dödats (samtidigt som Israel hävdade 100), fyra dagar senare var siffran uppe i 27. Den 21/2 året därpå (2007) rapporterade International Herald Tribune:
    More than 1,000 Lebanese were killed during last year's fighting, according to tallies by government agencies, humanitarian groups and The Associated Press. The count includes 250 Hezbollah fighters that the group's leaders now say died during Israel's intense air, ground and sea bombardments in Lebanon. Israel has estimated its forces have killed 600 Hezbollah fighters.
  • Telegraph skrev den 4/8 att:
    Lebanese officials estimate that up to 500 fighters have been killed in the past three weeks of hostilities with Israel, and another 1,500 injured.
  • Den 22/8 skrev Telegraph att:
    A UN official estimated the deaths at 500, 10 per cent of the force Hizbollah is thought to muster, not all of whom are front-line fighters.
  • MyUSTINET skrev den 28/12 att:
    Israel initially said 800 Hezbollah fighters died but later lowered that estimate to 600.
  • Kuwait Times skrev den 30/8 att Hezbollah begravt 700 av sina krigare, och hade fler att begrava.
  • The New York Sun skrev den 4/8 att:
    Although Hezbollah has refused to make public the extent of the casualties it has suffered, Lebanese officials estimate that up to 500 fighters have been killed in the past three weeks of hostilities with Israel, and another 1,500 injured.

    Lebanese officials have also disclosed that many of Hezbollah's wounded are being treated in hospitals in Syria to conceal the true extent of the casualties.They are said to have been taken through al-Arissa border crossing with the help of Syrian security forces.

Hur stor andel av de libanesiska "martyrerna" som var Hezbollahsoldater får vi aldrig veta, men en sak framstår klart, nämligen att Hezbollah (och den libanesiska regeringen) gjort allt för att blåsa upp siffran över civila offer. Ännu en del av det propagandakrig som fick namnet Hezbollywood.

Intressant.se

21 augusti 2008

Ytterligare en insändare publicerad

Den långdragna debatten i Västerbottens Folkblad rullar vidare. Läs mer på FiM-bloggen. Idag har VF publicerat min insändare:
Svar på Anita Bergqvists insändare i VF den 12 augusti:

OM MOSHE DAYAN istället hade sagt ”Det fanns inte en arabisk by som inte tidigare hade en judisk befolkning”, så hade detta varit lika sant och andemeningen förblivit densamma, nämligen att lösningen på den arabisk-israeliska konflikten är att lära sig att leva tillsammans.
Men islam står i vägen för detta. Judar har alltid betraktats som lägre stående, och behandlats därefter. Alla de judar som plundrades, våldtogs (både kvinnor och män), mördades och torterades under den 33 dagar långa pogromen i Safed 1834 skulle nog inte kalla det fredlig samexistens. Ordet sionism fanns inte ens då. I dag utgörs nära hälften av Israels judiska befolkning av flyktingar från arabvärlden.
Enligt FN:s delningsplan 1947 skulle ingen mark byta ägare. 60 procent av det tilltänkta Israel utgjordes av den sterila Negevöknen. Vari ligger orättvisan? Det var arabernas våld som tvingade fram en delning, och de hade tio år tidigare förkastat en för dem mycket fördelaktigare delningsplan.

ORSAK KOMMER FÖRE
verkan, även i den arabisk-israeliska konflikten. Araberna anföll, och de utländska jihadisterna var på plats innan en enda arab tvingats på flykt. De var orsak, inte verkan.
Som Benny Morris sa (i den intervju Stig Johansson citerade): ”Ett samhälle som vill döda dig, tvingar dig att förstöra det. När valet står mellan att förstöra eller förstöras, är det bättre att förstöra.”

TORBJÖRN KARFUNKEL
redaktör för bloggen Fred i Mellanöstern

Intressant.se

20 augusti 2008

Den som gräver en grop för andra...


Här är en riktigt intressant artikel, om än inte så förvånande. Under den gångna helgen har den italienska tidningen Corriere della Sera publicerat ett brev från den f d italienske presidenten Francesco Cossiga. På 70-talet tjänstgjorde han som inrikesminister under premiärminister Aldo Moro.

Cossiga berättar att Aldo Moro slöt ett avtal mellan Italien och flera palestinska terrororganisationer. Palestinierna fick fri rörlighet för sig och sina vapen, i utbyte mot att Italien skonades från terrorattacker.
"The terms of the agreement were that the Palestinian organizations could even maintain armed bases of operation in the country, and they had freedom of entry and exit without being subject to normal police controls, because they were 'handled' by the secret services," Cossiga explained.

As Interior Minister, Cossiga said that he learned PLO members in Italy had diplomatic immunity as representatives of the Arab League. When he became alarmed by the heavy weapons defenses installed around the homes of PLO members living in Rome, the guards were persuaded to switch to light arms.
Vidare berättar Cossiga om de starka banden mellan palestinska terrorister och den italienska extremvänstern.
According to Cossiga, he received a telegram from the head of an anti-Israel terrorist group headquartered at the time in Beirut requesting the return of one of their surface-to-air missiles that had gone missing. The missile was intercepted by Italian police while being "driven on the streets by a well-known ideologue of the extra-parliamentary left!" Cossiga wrote.
Denna extremvänster blev sedermera Moros död. Den 16 mars 1978 kidnappades han av Brigate Rosse (Röda Brigaderna). I 54 dagar hölls han fången, varpå han mördades. Hans lik återfanns i bakluckan på en bil i Rom.

Intressant.se

18 augusti 2008

Ännu en insändare publicerad

Som svar på denna insändare i Barometern den 5/8 har jag fått följande insändare publicerad:
H-G Strömer tycker (5/8) att Svensk Israel-Information ska skriva "om israeliska soldaters övergrepp på civilbefolkningen på Västbanken". Ett rimligare krav är att Palestinagrupperna skriver om hur skyddsbarriären räddar liv, om rasistisk propaganda i palestinska skolor, den etniska rensning av kristna som pågår på Västbanken och i Gazaremsan och om konfliktens upprinnelse. Till skillnad från Svensk Israel-Information lever ju både Palestinagrupperna och den palestinska myndigheten på svenska skattemedel.

Torbjörn Karfunkel
redaktör för bloggen Fred i Mellanöstern
Intressant.se

06 augusti 2008

Insändaren publicerad

Den insändare jag skickade till Västerbottens Folkblad för några dagar sedan (se förra bloggposten) har publicerats. Läs mer på FiM-bloggen.

Intressant.se

03 augusti 2008

Debatt i Västerbottens Folkblad

Sedan flera månader pågår en debatt på insändarsidan i Västerbottens Folkblad:
Jag har skickat följande inlägg till debatten. Återstår att se om det kommer i tryck:
Debatten om Israel har fullständigt spårat ur. Först klippte Anita Bergqvist bort en halv mening i ett citat av Moshe Dayan, den halva där Dayan sa att marken köptes från araberna. Samtliga fyra byar som nämndes byggdes på 1920-talet på inköpt mark.

Därefter satte Mats Hellgren lågvattenmärket genom att insinuera att Birgitta Janai anser att Israels existensberättigande är att "Gud lovat judarna landet", vilket hon aldrig påstått. Resten är lögn. 1947 ägdes ca 6-7% av marken av judar, mindre än 20% av araber och resten var statlig mark. FNs delningsplan skulle inte ändra detta, men några timmar efter FNs beslut gick araberna till anfall. De skröt om att de skulle utföra ett folkmord. Inte bara palestinaaraber stred – där fanns t ex många irakier och bosniska nazister.

Ca 726.000 araber blev flyktingar till följd av kriget. 10-20% av dessa fördrevs av judar, resten flydde av andra skäl, många på uppmaning från arabiska ledare. Fördrivningen var inte, som Hellgren påstår, planmässig.

Jämför detta med de områden som ockuperades av araberna, Gaza och Västbanken, där inte en enda jude tilläts stanna. Från övriga arabländer fördrevs långt över 800.000 judar. De bestals på tillgångar uppskattade till 300 miljarder dollar och land motsvarande nästan 5 gånger Israels yta. De flesta hamnade i överfulla tältläger i Israel. Sderot är sprunget ur ett sådant läger. Är dessa flyktingar förövare och araberna som misslyckades med sitt planerade folkmord offer?

Ännu fler judiska flyktingar har kommit från Europa, också bestulna på allt. Hellgren väljer själv att vara blind och döv inför vissa fördrivningar.

Torbjörn Karfunkel
redaktör för bloggen Fred i Mellanöstern

Intressant.se

01 augusti 2008

al-Durrahfalsariet uppmärksammas

Det som länge orsakat stor medieuppståndelse utomlands, al-Durrahfalsariet, har slutligen letat sig fram till några svenska tidningar. Jag tog upp detta falsarium i bloggposten Pallywood i februari. Igår behandlades ämnet i en ledare i Blekinge Läns Tidning ("Pojken som aldrig dog"), och idag har det blivit en ledare i Corren ("Propaganda är ett dödligt vapen").


Hur tolkar man det faktum att det tagit så lång tid? En möjlighet är att våra medier anser att det saknar nyhetsvärde, vilket rimligtvis borde implicera att svenskar anser det ointressant jämfört med det som faktiskt blir nyheter. Är det så?

En annan möjlighet är att medierna är kraftigt beroende av TT för sitt nyhetsflöde, och att TT i sin tur har en politisk agenda där detta inte passar in.

Vad tror ni?

Fler kommentarer på FiM-bloggen (här och här).

Intressant.se


25 juli 2008

Humanisternas feltänk

Humanisterna, en organisation som jag är mycket positivt inställd till, beskriver sig på sin hemsida bl a med orden:
Grundläggande för humanismen är kritiskt tänkande och en vetenskaplig kunskapssyn. Humanismen är en sekulär - icke-religiös - livssyn som anser att det inte finns några förnuftiga skäl att tro på religiösa dogmer, gudar eller övernaturliga förklaringar av tillvaron. Humanister har en kritisk inställning till alla former av religion, nyandlighet och ockultism.
[...]
Humanister vill ha en klar åtskillnad mellan kyrka och stat, respektive religion och skola. Religionen är en privatsak och skall inte blandas in i det offentliga samhället. Den internationella humaniströrelsen slår vakt om det sekulariserade samhället som en omistlig grund för demokratin.
Detta skriver jag under på utan att tveka.

Men...ständigt detta men...

Att omsätta dessa lovvärda tankar i politisk praktik kräver emellanåt en djupare analys än ett-snäpp-bättre-är-rätt-riktning. Det gäller, återigen, lagstiftningen kring äktenskap/partnerskap, vilket jag skrivit om tidigare i bloggposten Äktenskapsbekymmer. Den bloggposten är kanske i kortfattadaste (nytt ord!) laget, men vad jag avser framgår tydligt om ni läser den långrandiga diskussion som förts i kommentarerna.

Nu hyllar Carl-Johan Kleberg, ordförande för Humanisterna 1999- 2004, på Expressens debattsida Göran Hägglunds förslag att "äktenskapet återförs till det civila samhället". Problemet är, enligt Klebergs analys, att homosexuella diskrimineras med nuvarande lagstiftning (vilket han har rätt i) och "det motstånd att viga homosexuella som finns inom Svenska kyrkan och alla samfund" (rätt igen).

Kleberg blickar ut mot Europa och säger att
Civiläktenskap är den europeiska lösningen. Stora länder i Europa som Tyskland, Frankrike och Italien har sedan länge den formen som kan kompletteras av den religiösa eller borgerliga ceremoni om man önskar.
Här har Kleberg gått fullständigt vilse.

Varför ha en äktenskapsbalk överhuvudtaget? Vilken funktion fyller den? Att folk vill gifta sig innebär inte att detta behöver regleras enligt lag, eller? Själva uttryckssättet att "äktenskapet återförs till det civila samhället" implicerar att äktenskap ursprungligen varit en civil angelägenhet som sedan kidnappats av religionen. Så är inte fallet.

Det finns ingen anledning att ordet äktenskap ens skall nämnas i lagtexter. Att leva tillsammans och att skaffa barn är inte ekvivalent med äktenskap, och det kräver inte heller att någon präst, imam eller person "som länsstyrelsen har utsett för respektive kommun" (s k borgerlig vigsel) gör ett smack. Det är bara att flytta ihop och kopulera.

De som ändå vill ha festligheter och ceremonier (de flesta) får ha det om de vill, men att tvinga sig på de religiösa samfunden är emot själva grundtanken i humanismen. Ingen präst ska tvingas välsigna ett äktenskap som han/hon av religiösa skäl anser syndigt.

Humanisterna har här tänkt helt fel. Den rätta vägen att gå är inte att hitta rätt lagstiftning för äktenskap, för varje sådan lagstiftning kommer att diskriminera mer än avsaknaden av dito. Tydligen är äktenskapet så djupt rotat i folks medvetanden att tanken på att avskaffa det helt ur lagstiftningen inte ens fallit Kleberg in.

Intressant.se

Ny blogg

Jag vill passa på att göra reklam för ett nytillskott i bloggosfären - Mellanöstern Aktualia mm.

Författaren, Arieh Fürth, är född och uppvuxen i Stockholm, flyttade till Israel 1972 och bor numera i Maale Adumim.

19 juli 2008

Vems värderingar?

Häromdagen skedde en "fångutväxling" mellan Israel och Hezbollah. Hezbollah fick fem fångar ur israeliska fängelser och kropparna efter 199 arabiska krigare. Fyra av fångarna var Hezbollahmedlemmar, men det var den femte, Samir Kuntar, som väckte störst uppståndelse. Av förståeliga skäl, mer om det nedan.

Israels utbyte i "fångutväxlingen" var kropparna av de kidnappade och mördade soldaterna Ehud Goldwasser och Eldad Regev.
Eldad Regev (t v) och Ehud Goldwasser (t h).

I DN läser jag följande intressanta kommentar om byteshandeln:
- I Israel finns en prestige i att ta hem sina egna trots att det sker till ett högt pris. Men det ger också en bild av att israeliska liv är värda mer, på sätt och vis visar man en överlägsenhet, säger Jan Joel Andersson, programchef och forskare på Utrikespolitiska Institutet, till TT.
Vad Jan Joel Andersson, programchef, forskare och "nummer två" på Utrikespolitiska Institutet, egentligen menade vill jag höra från honom personligen (han är tillfrågad och kommer att få tillfälle att svara här på bloggen utan klipp). Jag behöver däremot inte gissa vad TT försöker antyda med sitt citat. De försöker framställa denna "fångutväxling" som ännu ett exempel på att Israel är rasistiskt.

Det råder ingen tvekan om att det råder en avgrundsdjup skillnad mellan de värderingar som är grundläggande för Israel å ena sidan och dess fiender å den andra, men den slutsats som TT med ovanstående citat försöker få läsarna att dra är milt sagt långsökt. Det ligger inte i Israels makt att ensidigt bestämma "priset" i denna makabra byteshandel. Och skulle Israel ha trissat upp priset på sina döda soldater i någon pervers motsats till prutning?

Låt oss ta en titt på de olika värderingarna in action. Vi börjar med Samir Kuntar.

Han avtjänade ett straff på fem livstidsdomar plus 47 år för sin medverkan i ett vämjeligt terrordåd 1979. Bland annat tog Kuntar under vapenhot med sig 31-årige Danny Haran och dennes 4-åriga dotter Einat ner till stranden i Nahariya, där han mördade Danny framför ögonen på dottern genom att först skjuta honom i ryggen och sedan dränka honom i havet för säkerhets skull. Därefter krossade han den 4-åriga flickans huvud mot en sten med sin gevärskolv. Se denna film om Samir Kuntar:



Under sin fängelsevistelse gavs Kuntar tillfälle att både gifta sig och skaffa sig en universitetsutbildning.

Jämför nu detta med Regev och Goldwasser. Deras enda brott var att de var israeliska soldater som patrullerade gränsen mot Libanon. Den 12 juli 2006 attackerade Hezbollah en israelisk patrull med sprängämnen och raketer. Tre soldater dödades, tre sårades och två kidnappades, Regev och Goldwasser.

De kidnappade soldaterna fick ingen universitetsutbildning under fångenskapen. De mördades. Och deras familjer tvangs leva i ovisshet om huruvida de var vid liv eller inte.

Kuntar, som krossade en 4-årig flickas huvud mot en sten på stranden i Nahariya, mottogs som en hjälte i Libanon. Lustigt nog hade Kuntar en del att säga till Hezbollahs TV al-Manar:
To tell you the truth, we envy our enemies. The way they care for a body and will go to the end of the world in order to get it back, and how they care for the hostage and will go all the way to return him
Vari ligger då skillnaden i värderingar? Golda Meir sade en gång att
Peace will come when the Arabs will love their children more than they hate us.

Golda menade naturligtvis inte att araber inte älskar sina barn, vilket vore ett absurt påstående. Nej, hon satte fingret på själva kärnan i konflikten, vilken idag förvanskas medvetet. Flyktingar och landtvister är inte orsak till utan följder av konflikten. Det är arabernas vägran att låta judar ha en egen stat som är konfliktens kärna. Denna vägran har sin grund i islams (och i viss mån kristendomens) judehat.

Idag ser det muslimska judehatet ut som det kristna judehatet gjorde för 100 år sedan - judar utmålas som onda, blodtörstiga och framför allt mäktiga. Denna variant av judehat är relativt ny i den muslimska världen. Den såg sin gryning i Damaskusaffären 1840, och tog fart under andra hälften av 1800-talet, i huvudsak som en importvara från Europa.

Men judehatet har funnits i islam sedan Muhammeds dagar, fast i en annan skepnad. Judar sågs inte som mäktiga konspiratörer, utan tvärtom som maktlösa och värdelösa. Eliezer Ben-Yehuda, den moderna hebreiskans fader, uttryckte det så här:
The Muslim Arabs hate [the Jews] perhaps less than they hate all other non-Muslims, but they despise them as they do not despise any other creature [...] in the world.
Benny Morris skriver i sin bok Righteous Victims - A History of the Zionist-Arab Conflict, 1881-1999:
The view of the Jews as objects, unassertive and subservient, was to underlie to some degree both the initial weak, irresolute Ottoman and Arab responses to the gradual Zionist influx into Palestine - Why bother, the Jews could achieve nothing anyway! - and the eventual aggressive reactions, including vandalism and murder - the Jews were accursed of God and meant only harm; their lives and property were therefore forfeit. And the traditional view of the Jews as inconsequential weaklings was for decades thereafter to stoke the fires of resentment and humiliation. In the course of the twentieth century the Arabs of the Levant were repeatedly to be humbled by the Jews, and none more so than the Palestinians, ultimately transformed into a weak minority in their own land. Such slights the Muslim world found difficult to countenance; such a situation could not be allowed to endure.
Här är konfliktens kärna och kärnan i Golda Meirs uttalande! Araberna har haft alla chanser att välja fredlig samexistens, men tanken på en självständig judisk stat mitt i det muslimska folkhavet tycks oacceptabel, så till den milda grad att man väljer krig och de tragedier det leder till hellre än att låta Israel existera.

Den dagen muslimerna kan förlika sig med Israels existens, när Israels fiender sätter större värde på att bygga välfärd för sig själva än på att rasera judars välfärd, först då kan det bli fred.

Intressant.se

24 juni 2008

Jobb, jobb, jobb...

Än en gång måste jag be om överseende med det faktum att jag inte hinner blogga så mycket ett tag framöver. Arbetsbördan kommer att lätta snart.

Under tiden kan ni ju titta in på FRED I MELLANÖSTERN, som jag sedan några dagar är redaktör för.

Njut av sommaren så länge...jag är snart tillbaks i gamet.

20 maj 2008

Skogkär vs Uddén: 1-0


Jag har precis uppdaterat listan över artiklar som behandlar Israels 60-årsjubileum i mitt förra inlägg, 60 år. Det jag lagt till är Mats Skogkärs lysande artikel i gårdagens Sydsvenskan, En nakba kommer sällan ensam.
Från den 4 maj och framåt uppmärksammade Sveriges Radio, SR, Israels 60-årsjubileum med en rad inslag och reportage. I programmet Medierna ställdes frågan om svenska medier är partiska i sin rapportering kring den israelisk-palestinska konflikten.
Är påven katolik? Har tomten skägg?
Just SR är ett bra exempel.
Radions inslag om det 60-årsjubilerande Israel har samlats på en särskild temasida på SR:s webbplats. Fram till igår såg den ut på följande sätt.
Längst upp en överrubrik:
”Förlovat eller förlorat land - Israel 60 år.”
Längre ner på sidan fanns ytterligare två stora rubriker.
”Palestinier minns dagen för sin katastrof.”
”Palestinsk befolkning ännu på flykt.”
Det är i praktiken inte Israels jubileum som uppmärksammas, det är nakba. Det handlar om Israel, men Israel ur ett mycket bestämt perspektiv: palestiniernas, de palestinska flyktingarnas och de israeliska arabernas.
Intressant.se

18 maj 2008

60 år

David Ben-Gurion läser upp Israels självständighetsförklaring
i Tel Aviv den 14:e maj 1948.


Som väntat har Israel varit ett hett samtalsämne den gångna veckan, i samband med 60-årsfirandet av statens självständighet. Ett axplock av vad som skrivits:

Aftonbladet: Grattis på 60-årsdagen Israel! (33 riksdagsledamöter)
AiP: Fredspolitik för Mellanöstern (A Linde)
BT: Vänsterns omvända rasism
Corren: Sextio år vid katastrofens rand
Corren: Israels framtid måste säkras (D Demirbag-Sten)
Dagens Arena: Pendeln rör sig åter (P Wirtén)
DN: Långt till freden
DN: Att lära av Israel (P Jönsson)
DN: Minne mot minne (G Rosenberg)
DT: En 60-åring värd att fira! (L Sacrédeus)
DT: Rädda palestinska barn! (S Jeresi)
GA: Israel ett hopp, inte ett hot (B-O Andersson)
Gotlands Tidningar: Riv muren och låt palestinierna flytta hem! (B Ullberg Gardell)
GP: Efter 60 år är det dags att göra upp (G Grahn-Hinnfors)
GP: De första 60 åren
HN: Palestinierna behöver omvärldens stöd (5 "aktiva i Palestinagruppen i Varberg")
HN: Sveket mot palestinierna (P Granstedt)
KvP: Drömmarna och krigen (S Schulman)
Magasintet Neo: Unga offer i gammal konflikt (P Olofsson)
NWT: En internationell lösning på konflikten? (L Abramowicz)
SvD: Flyktinglägret blev hans hem efter den stora katastrofen (B Hammargren)
SvD: Vi firar inte Israels 60-årsdag (16 "svenska judar")
SvD: Spelet kring delningen 1948 (M Bergquist)
SvD: Demokratin lever trots alla år av hot (T Gür)
SvD: Inte en enda dag av fred ("valda representanter för de svenska ­judarna")
Sydsvenskan: Demokratijubileum i Mellanöstern (E Manor)
Sydsvenskan: Fira inte en apartheidregim (Y Ruwaida)
Sydsvenskan: Ingen apartheidregim i Israel (L Abramowicz & U Öfverberg)
Sydsvenskan Det första kriget (M Skogkär)
Sydsvenskan En nakba kommer sällan ensam (M Skogkär)
TÅ: Ingen fred om inte Hamas erkänner Israel (F Malm)
VF: Israel måste tänka om (T Nilsson)
VF: Alla demokrater bör fira Israel (B Ohlsson & N Larsson)
VK: En omstridd jubilar
VK: Jämför med Indien/Pakistan (T Hellström)
VLT: Växande antisemitism gör judisk stat viktig (B-O Andersson)
VLT: Israel förverkligade en gammal dröm (J Jakubowski)

I vanlig ordning går meningarna isär om huruvida man ska fira eller sörja. Och i likaledes vanlig ordning gör vår högt aktade "public service" sitt bästa för att betona det senare alternativet, vilket i Cecilia Uddéns fall tar sig smått löjeväckande proportioner. I programmet Godmorgon, världen! intervjuar hon den israeliske "fredsnestorn" Uri Avnery, som bland annat avslöjar hur hemsk den israeliska arkitekturen är (ca 25 minuter in i del 2):

Han talar om arkitekturen som inte smälter in i landskapet, om glasfasaderna på skyskraporna i Tel Aviv - "ett rent kriminellt energislöseri, eftersom glasväggar gör att husen kräver konstant luftkonditionering i ett varmt klimat", säger Uri Avnery, även om Bauhausarkitekturen som nyligen klassats som världsarv i Tel Aviv försökte någonting annat.

Han talar också om bosättningarna på Västbanken med sina "sneda röda tak, som har en funktion i alplandskap, där snön måste kunna glida av, men här är de bara till för att visa dominans", säger han.
Skyskraporna i Dubai och övriga Mellanöstern skiljer sig säkert inte på den punkten, men vem är intresserad av att höra något negativt om arabernas arkitektur?

När journalistkåren är upptagen med att avslöja den dolda agendan bakom de sneda röda taken på Västbanken, så hinner man inte rapportera om petitesser. En sådan händelse som helt förbisågs var den arabiska raketattacken mot Ashkelon den 14/5. En Gradraket träffade en barnklinik i ett shoppingcenter. Minst 94 skadades, flera allvarligt. Bilder tagna av Edi Israel, IsraelNewsPhotos.com:



Firandet av Israels 60-årsdag har konkurrens. Bland araberna högtidlighålls minnet av al-nakba, katastrofen. Eftersom ingen mig veterligen sagt det rakt ut i svensk press, så gör jag det nu:

Hur har de mage?

För 60 år sedan skröt araberna vitt och brett med att de skulle utföra ett folkmord på judar, men de misslyckades. Det är deras katastrof!


I SvD publicerades en artikel där 16 "svenska judar" tog avstånd från firandet av Israels 60-årsdag. Det besynnerliga med denna artikel är inte dess innehåll (man börjar bli van), utan det faktum att en till antalet försumbar grupp extremister tycks ha en gräddfil till landets opinionsbildande tidningssidor. Kan någon förklara det? Är det debattens motsvarighet till en freak show? Allting som är udda lockar? Eller lever redaktörerna i villfarelsen att Henry Ascher & co har en stor skara bakom sig?

Denna artikel föranledde ett upprop, som jag ser att Per Gudmundson redan lagt ut på sin blogg:



Vi firar Israels 60 årsdag


Den 5 Ijar år 5708 i den hebreiska kalendern vilket motsvaras av den 14 maj 1948 i den gregorianska kalendern, återupprättades den judiska staten omkring 1900 år efter att romarna ockuperade och förstörde den antika judiska staten och dess huvudstad Jerusalem. Israels återfödelse vilar på solida folkrättsenliga, nationella och historiska grundvalar:

Balfourdeklarationen 1917, Versailles- och San Remokonferenserna 1919 respektive 1920, FN:s delningsförslag 1947 samt en 3000 år kontinuerlig judisk nationell identifiering med och närvaro i hemlandet Israel.

Under de 1900 år som skiljer Masadas och den antika judiska statens fall från moderna Israels självständighetsdeklaration, så upprättade ingen annan nation ett hemland i området.

Medan Romarriket,Babylonien, antika Egypten och andra mäktiga imperier är begravda i historien har den judiska nationen mot alla odds återupprättats som en modern stat med Jerusalem åter som sin huvudstad i sina förfäders hemland.

Detta vill vi fira.

I nära 2000 år har generationer av judar i exil från Sevilla i väster till Bagdad i öster, från Kairo i söder till Warszawa i norr uttalat orden ”nästa år i Jerusalem” och drömt om att återvända hem till sina förfäders hemland Israel. Samtidigt har 3000 år av kontinuerlig judisk närvaro i hemlandet Israel bevarat den fysiska och andliga länken mellan det antika och moderna Israel. Det judiska folkets unika historia av passionerad och kontinuerlig hemlängtan trots generationer av exil, har inspirerat otaliga icke-judar över hela världen inklusive den kända engelsk-viktorianska författarinnan George Elliot vars bok Daniel Deronda från 1876 förutspådde att en återupprättad judisk stat i öst skulle ge det judiska folket ett permanent och värdigt hem men också sprida ett ljus av hopp och humanism åt andra nationer i regionen.

Det hebreiska språket vars användningsområde i exil begränsades främst till bön och korrespondens mellan ett fåtal judiska lärda, är idag åter motorn i en blomstrande hebreisk kultur och ett levande samt dynamiskt modersmål åt nära sex miljoner judar i den återupprättade judiska staten.

Detta vill vi fira.

Den moderna och internationellt ofta isolerade judiska staten har mot alla odds under 60 år överlevt sju arabiska aggressionskrig, kontinuerlig arabisk terror, historierevisionistisk hatpropaganda och internationella bojkotter. Under samma tid har det judiska folket vandrat den långa och mödosamma stigen från ett stadium av en nära total försvarslöshet och beroende av Europas, den muslimska världens och andras välvilja till etableringen av en regional militär stormakt med en av världens starkaste försvarsmakter som den yttersta garanten för det judiska folkets fortsatta existens.

Detta vill vi fira.

Det moderna Israel har mot alla odds under sex korta decennier förvandlats från ett fattigt jordbruksland till en högteknologisk och dynamisk ekonomi samt världens viktigaste centrum för teknologisk innovation och forskning vid sidan av Silicon Valley. Den judiska statens medborgare är idag bland de mest välutbildade och kreativa i världen med fler vetenskapsmän och forskare per capita än något annat land i världen.

Detta vill vi fira.

Den moderna judiska staten har under sex korta decennier absorberat och blivit ett värdigt hem åt tre miljoner judiska immigranter och deras barn samt barnbarn. Bland dessa återfinns majoriteten av de av omvärlden ignorerade 900.000 utblottade, etniskt rensade judiska flyktingarna från arabvärlden vars omfattande egendomar och ägodelar konfiskerades av arabländerna. Vidare har hundratusentals traumatiserade judiska överlevande från Förintelsen i Europa och förföljda judar från världens alla hörn fått ett värdigt hem i Israel.

Detta vill vi fira.

Det moderna Israel har utvecklat en demokrati av högsta västerländska standard och blivit en stabil ö av frihet och humanism åt alla oavsett etniskt ursprung, kön och religion, mitt i en orolig ocean av despotism, intolerans och barbari.

Detta vill vi fira.

Den moderna judiska staten har genom flera generationers hårt arbete återuppodlat ökenområden, planterat otaliga miljoner träd till skogar och dränerat malariasjuka sumpmarker vilket gagnat både människor och djurfauna. Detta har resulterat i att Israel blivit en grön oas som utifrån rymden lyser som en grön smaragd i en övervägande karg ökenregion.

Detta vill vi fira.

Trots de kontinuerliga existientiella hoten mot Israel, så har den judiska statens förhoppningar om en varaktig fred inte släckts.

Det judiska folket fortsätter att sträcka fram en hand för en sann fred och samarbete med alla grannar och parter som är villiga att uppriktigt arbeta för fred och ömsesidig tolerans. Medan det judiska folket mödosamt väntar på att den gamla bibliska profetian om att lejon och lamm skall leva fredligt sida vid sida skall realiseras, har det judiska folket i sitt självständiga och återupprättade hemland dragit lärdom av sin historia och transformerats från ett försvarslöst lamm till en stark men fredlig nation som är fast besluten att Masada skall aldrig mer falla.

Detta vill vi fira.

Vi vill fira detta genom att önska staten Israel ett stort grattis och mazal tov på 60 årdagen som återupprättad familjemedlem bland världens nationer. Må de kommande 60åren inbringa ännu mer av demokratisk, ekonomisk, kulturell och vetenskaplig utveckling samt en genuin och permanent fred för Israel och dess grannar i Mellanöstern.

(texten i uppropet formulerad av Daniel Krygier)

1 Bo Sallmander (ordf i Zionit)
2 Bengt-Ove Andersson
3 Ingalill Sallmander
4 Ilya Meyer
5 Torbjörn Karfunkel, doktorand, Göteborg
6 Josef Zorski, läkare
7 Mikael Romanus läkare, doc.
8 Siewert Öholm
9 Alf Norbäck
10 Annelie Enochson, Riksdagsledamot
11 Birgitta Janai, Sverige/Israel
12 Ron Tennenbaum
13 Anita Gradin, ordförande Handelskammaren Sverige-Israel
14 Helena Isaksson
15 Bertil Adania, fil.mag. religionsvetenskap.
16 Jerzy Wasserman Professor Med. Dr
17 Peter Kádár
18 Marcus Benjamin Henriksson, Göteborg
19 Susanne Krygier
20 Josef Krygier, läkare
21 Alexander Krygier, statsvetenskapsstudent, fri tänkare, Israel
22 Oded Meiri (ordf i Fred i Mellanöstern)
23 Wlodek Richter, Stockholm
24 Dmitri Vasserman, (Systemutvecklare, bloggare och fri debattör)
25 Juliusz Brzezinski, professor em.
26 Livia Fränkel, V.ordf. Föreningen Förintelsens Överlevande
27 Maria Linde
28 Lisa M. Cohn, Ekonom, Stockholm
29 Dag Selander, red. FiM-bloggen
30 Daniel Krygier, civilekonom, V. ordf FIDIM, fri debattör, Köpenhamn
31 Ralph Haglund, fil.lic. Lund
32 Mi Grandin, Frilansskribent
33 Eva Hermelius
34 Kent Ekeroth, civilekonom
35 Mikael Hirschberg, läkarstuderande, Stockholm
36 Alexander Gonn
37 Ted Ekeroth, civ ing, ordf FIDIM", Lund
38 Eric Gottlieb, Leg. Optiker
39 Andreas Körösi
40 Annette Westöö
41 Sofia Sudit
42 Lev Sudit
43 Kristina Kockum, socionom
44 Amos Griner, Civ.Ing.
45 Robert Weintraub, enhetschef BlåHuset
46 Peter Wistingsgård-Johansson
47 Johan Gustafson
48 K G Jan Gustafson, Professor Emeritus
49 Franz T. Cohn, redaktör
50 Eva Cohn
51 Leopold Rapoport
52 Martin Blecher
53 Folke Holtz, Mag i religionshistoria och Teol. Kand.
54 Lotta Jansson sjukgymnast
55 Jan Owen Jansson professor
56 Fred Goldberg, docent
57 Ulf Birnik, pol.mag., Stockholm
58 Evie-Lou, Stockholm
59 Gunilla Davin
60 Peter K Guter
61 Emilia Rotstein, läkare
62 Berit Levy
63 Daniel Epstein
64 Thomas Grünwald
65 Mikael Fligman
66 Allan Rubin
67 Eva Rubin
68 Kay Birnik
69 Dora Weinberg
70 Martin Weinberg
71 Peter Birenstam
72 David Wernering, Företagare
73 Tommy Klatzkow
74 Eva Portnoff-Klatzkow
75 Estera Wernering, läkare
76 Olle Wernering, civiling.
77 Katarina Warman
78 Michal Bron Jr, Uppsala
79 Andres Lempira
80 Sarah Rinkel
81 Carl-Axel Liebermann
82 Tommy Wernering, Redaktör
83 Judith Bergman, jur kand
84 Salomo Berlinger, f.d. ordförande i Judiska Församlingen, Stockholm
85 Marianne Ahrne
86 Beatrice Sommerfeld
87 Peter Revesz
88 Marianne Wolff
89 Zvi Wirschubsky, leg läk.. Dr med sc.
90 Yvonne Ekdahl,matkreatör
91 Boris Fogelman, Film composer, Stockholm
92 Svante Erhardson
93 Aira Edelmann
94 Yrjö Edelmann, konstnär
95 Britt Nilsson, (Samfundet Sverige-Israel Dalarna)
96 Dan Nilsson, (Samfundet Sverige-Israel Dalarna)
97 Filippa von Platen, (Samfundet Sverige-Israel Malmö)
98 Dr Bo Kuritzén leg. läkare (MD), Stockholm
99 Alexander Stolin, professor, Göteborg
100 Martin Telinius, statsvetare
101 Markus Stettiner, Kristianstad
102 Albert Feldman, Stockholm
103 Irena Feldman, Stockholm
104 Salek Altauz, Stockholm
105 Julius Glaser, professor, Stockholm.
106 Flora Belostotska, Stockholm
107 Roman Belostotski, Stockholm
108 Borys Wolynski, Stockholm
109 Jerzy Cwifeld, Stockholm
110 Danny Nadler, Göteborg
111 Elena Leytman, socionom, Stockholm
112 Marina Kurzina, Stockholm
113 Jan Tencer, Lund
114 Maria Tencer, Lund
115 Boguslaw Stocki, Stockholm
116 Larisa Tireshina, Stockholm
117 Vadim Tirechin, Stockholm
118 Genja Tireshina, Stockholm
119 Mila Andelman, Stockholm
120 Boris Andelman, Stockholm
121 Tanja Andelman, Stockholm
122 Viktor Andelman, Stockholm
123 Lena Milstein, Stockholm
124 Olga Flis, psykoterapeut, Stockholm
125 Annika Richter, Stockholm
126 Björn Iggsten, Stockholm
127 Henryk Rozenberg, redaktör, Lund
128 Ilia Vasserman, Systemutvecklare, Stockholm.
129 Camilla Olofsson, Stockholm
130 Claude Kayat, Författare
131 Jerzy Lewin
132 Carinne Sjöberg
133 Jerry Hollenberg, IT konsult
134 Robert Szigeti, docent, barnläkare
135 Barbara Rubinstein
136 Jan Vladimir Lapter
137 Helena Marder
138 Edward Ejdelman
139 Michael Feigin
140 Oliver Gindin
141 Peter Winitsky
142 Lars Grünberger
143 Helene Sommerfeld
144 Joanna Lagberg
145 Dan Fransson
146 Ulf Sallmander
147 Catherine Sallmander Prien
148 Charlotte Falck
149 Margarete Nudel
150 Stefan Levy
151 Caroline Sallmander Ternstrand
152 Ingvar Haskel
153 Sissy Haskel
154 Lisa Abramowicz, Svensk Israel-information
155 Ben Benson
156 Daniel Ram
157 Irene Lederhausen,
158 Max Belchat
159 Barbara Kolovsky
160 Anita Burg, civ.ing.
161 Björn Axellie, Sverige/Israel
162 Eva Grünberger, Stockholm
163 Ernst Salamon, Stockholm
164 Joj Lind, London
165 Bo Lind
166 Isa Lind, London
167 Piotr Blaszkowski; Stockholm
168 Anders Hallbäck, Stockholm
169 Henrik Rak, Stockholm
170 Eva Adler, Lidingö
171 Jan Grünberger, Sollentuna
172 Ingegerd Grünberger, Sollentuna
173 Berith Niburg, Stockholm
174 Charlie Niburg,Stockholm
175 Bertil Davin
176 Jakob Gorsetman, läkare
177 Göran Wennergren, professor, Göteborg
178 Adam Ilicki, läkare
179 Adam Erdheim, civ. ing. , Stockholm
180 Bronia Feldman, Stockholm
181 Jakob Feldman, Stockholm
182 Jozef Lieb, Köpenhamn/Danmark
183 Anna Sierczynska, anestesiolog, Frederiksberg/Danmark
184 Mietek Szyber, Stockholm
185 Olga Szyber, Stockholm
186 Wieslaw Kochanski, Stockholm
187 Wiktor Drukier, Köpenhamn/Danmark
188 Julian Better, Stockholm
189 Ewa Better, Stockholm
190 Ada Werkelius-Sallmander, Stockholm
191 Simon Fish, Köpenhamn/Danmark
192 Marek Kiesler, civ. ing.
193 Tomasz Jozefowicz, Hvidovre/Danmark
194 Hans C Pettersson jur kand, Malmö
195 Karin Rebel
196 Jonas Tovi, distr läk, med dr.
197 Daniel Huberman läkare
198 René Jacobs
199 Rose Lagercrantz
200 Hugo Lagercrantz
201 Elisabeth Goldstein, Stockholm
202 Solweig Lewin socionom, Eslöv
203 Henry Nordin, föreståndare för Israels Vänner
204 Eva-Britta Sundkvist, Boliden
205 Alfons Sundkvist, Boliden
206 Mona Erichsén
207 Jörgen U Bengtsson, präst, Svenska kyrkan, Lunds stift
208 Helena Huberman, tandläkare
209 Sofia Zorski, sjuksköterska
210 Vilmos Rényi, Stockholm
211 Wlodek Launberg, Stockholm
212 Britt Muschel, Stockholm
213 Samuel Muschel, Stockholm
214 Ryszard Konar, civ. ing. ,Stockholm
215 Maria Tendler, Malmö
216 Aron Tendler, Malmö
217 David Tendler, Malmö
218 Ignacy Szymchowicz, Köpenhamn/Danmark
219 Anna Konar, Stockholm
220 Ita Erdheim, leg. läkare, Stockholm
221 Rosalie Holmgren
222 Arne Holmgren
223 Dora Goldfarb
224 Izydor Rosenwald
225 Roman Gotlib, Lund
226 Jadwiga Gotlib ,Hultsfred
227 Wanda Aleksandrowicz,Lund
228 Tatjana Gromakowa, Tjeljabinsk
229 Jolanta Widen
230 Lola Baral
231 Maria Rendell
232 Ludvig Rendell
233 Benny Epsten
234 Stephanie Epsten
235 Mats Olofsson
236 Leona Rapoport
237 Olga Rumyantseva, läkare, Lerum
238 Bertil Rossel, Pensionär
239 Shelly Rothschild
240 Willy Salomon, Israel/Sverige
241 Berit Salomon Israel/Sverige
242 Paul Movschenson, fd överläkare, Röda korsets center
243 Anki Luschan-Birnik, Stockholm
244 Jan-Eric Blecher
245 Elise Blecher
246 Leif Birnik, Göteborg
247 Ragnar Fridman, Linköping
248 Thomas Bloch, Stockholm
249 Britt-Marie Fridman, Stockholm
250 Ivona Gerber
251 Mikael Schvili
252 Sara Olinius
253 Robert Olinius
254 Lennart Eriksson
255 Nina Garpenlind, Malmö
256 Sigmund Waserbrot, Göteborg
257 Marion Wiener, producent
258 Miriam Knudtzon, journalist
259 Susanne Metzger, Överläkare
260 Henry Metzger, Företagsledare
261 Dorotha Eliasik
262 Dorota Gruszka Malmö
263 Helena Michlewicz-Kalisz, leg. Läkare, Stockholm
264 Klara Sigvardsson, Örebro IT-handläggare
265 Zosia Gorski, Köpenhamn/Danmark
266 Alex Gorski, Köpenhamn/Danmark
267 Mattias Lewandowski, Rånne/Danmark
268 Michael Orbuch, Köpenhamn/Danmark
269 Rosa Bornstein, Lidingö
270 Jozef Bornstein, Lidingö
271 Stanislaw Rodau
272 Gönenc Ertem, Journalist
273 Jonas Vogel, Tågmästare, Göteborg
274 Ulrika Holmström
275 Regina Feierberg
276 Lilian Rosenwald
277 Boris Bystritski, MD, Vällingby
278 Anna de Tusch-Lec, cand.hort, Köpenhamn/Danmark
279 Jerry Bergman, reporter, Köpenhamn/Danmark
280 Bernard Bernhol, Täby
281 Jacob Rendell, Dr, forskare, Lehavim, Israel
282 Hannah Rendell, konstnar, Lehavim, Israel
283 Victor Swiecicki, Santa Clarita, CA, USA
284 Birgitta Eriksson
285 Peter Kockum
286 Wlodzimierz Konar, New York
287 Barbro Posner
288 Kamila Tennenbaum
289 Ewa Walden-Krygier
290 Natan Walden
291 Catarina R Dohlsten, Civ Ek, Läkare
292 Ruslana Faingersh, civilingenjör
293 Boris Faingersh, civilingenjör
294 Susanne Thorell, Goteborg
295 Benyamin Grolman
296 Mikael Rendell, studerande, Bournemouth, England
297 Ulf Linder
298 Hanife Delibas, journalist
299 Mathias Hannau, lärare
300 Said Kader
301 Paul Vaderlind, Stockholms universitet
302 Hans Nordén, författare Sverige/Israel
303 Carl-Johan Rudman, präst Rättvik
304 Henrik L Barvå, redaktör, Karlstad
305 Jolanta Bajll, Köpenhamn/Danmark
306 Julian Bajll, Köpenhamn/Danmark
307 Mriam Mozel Ostrom
308 Kristina Horowitz, Köpenhamn/Danmark
309 Vladislav Mints
310 Marcus Waserbrot, studerande, Göteborg
311 Friedrich Hilliges
312 Ella Hilliges
313 Hans W. Levy, f.d. ordf. GBgs. Jud. Förs
314 Lilo Levy
315 Irena Cynkier, tekn Dr, överlevande från Holocaust, (f.d. ordförande i Judiska Föreningen i Uppsala), Uppsala
316 Artur Klamer, Göteborg
317 Alexandr Tchekhov
318 Paul Wechselblatt
319 Sabina Kajdman
320 Aron Kajdman
321 Sharon Kajdman
322 Martin Cohn
323 Natha Ferrigan-Oz
324 Vincent Ferrigan-Oz
325 Sam Rotstein
326 Lola Piasecka
327 Ulrika Holmstrom
328 Adam Johannisborg
329 Isabella Johannisborg
330 Elizabeth Konar
331 Ulla Grunberger
332 Helena Kazarina
333 Eva Yaron
334 Rita Lippman
335 Ulf Swenzen
336 Cathrine Swenzen
337 Annika Welinder, Stockholm
338 Svetlana Richter

Sydsvenskan (1)
SvD (1,2,3,4,5,6,7,8,9)
Dagen (1)
Intressant.se

06 maj 2008

Håll ut

En vecka till är jag strängt upptagen. Sen blir det bloggning för hela slanten igen.

15 april 2008

Att hälla bränsle på elden

Jag läser att Israel kommer att återuppta bränsleleveranserna till Gazaremsan på onsdag. Ingen blir förvånad. En aldrig sinande ström av mat, mediciner och bränsle färdas från Israel till Gazaremsan, och i andra riktningen färdas raketer (Qassam- och Grad-) och palestinier som söker sjukhusvård. Det kallas asymmetrisk konflikt. Jag har skrivit om det flera gånger tidigare.


I oktober skrev jag, i Det är tydligen svårt med perspektiv:
Vad hindrar Ryssland från att förse Gaza med olja? Eller Egypten?

Ni som läser någon av ovan länkade artiklar...tänk efter nu! Var får Israel sin olja ifrån? Här kan ni läsa om det. Det borde inte komma som någon överraskning att arabländerna vägrar sälja olja till den sionistiska fienden. Undantaget är Egypten, som i fredsuppgörelsen 1979 förpliktade sig att låta Israel lägga bud på olja som Egypten inte själv behöver. Men den olja Israel importerar från Egypten stod år 2000 enbart för en åttondel av Israels import.

Fram till den islamiska revolutionen i Iran 1979 importerade Israel olja därifrån. Sedan stängdes även den kranen.

Så var kommer oljan ifrån? Svaret är att det mesta kommer från Ryssland och andra f d Sovjetrepubliker. Tidigare har man importerat mycket från Angola, Colombia, Mexiko och Norge.

Återigen, vad hindrar Ryssland eller Egypten att förse Gaza med olja? Ingenting! Men varför försitta chansen att skälla på judarna?

Sådana är perspektiven idag. Arabländerna har i över 30 år vägrat exportera olja till Israel, och ingen bryr sig. Men när Israel vägrar sälja den olja man själv importerat långväga ifrån till ett område som dagligen beskjuter dem med raketer, då djävlar får det vara nog!

I januari, i Mörkret sänker sig över nyhetsrapporteringen, skrev jag om hur israeler riskerar livet för att förse Gazaremsan med energi, och förra veckan, i Vad hände sen?, skrev jag om två av dessa arbetare som mördades av palestinier just för att de förser Gazaremsan med energi.
Oleg LipsonLev Cherniak


En "vild gissning": trots att bränsleleveranserna återupptas kommer Hamas göra gällande att Israel orsakar en humanitär kris. Propaganda über alles.

Ett Reuterstelegram från i söndags sade (min fetstil):

The enclave's 1.5 million people were still short of fuel on Sunday, four days after militants attacked the terminal in Israel from which fuel is pumped to Gaza. Western officials confirmed Israeli statements that some two days' supply of gasoline and diesel were lying untapped in tanks in Gaza.

Hamas said Israel was causing a fuel crisis, while Israel accuses the Islamists of engineering shortages. Palestinian fuel distributors said they were on strike in protest at Israeli limits on their imports of fuel, and denied any Hamas role.
Ibland undrar jag vad det är som gör européer i synnerhet så benägna att svälja Hamas propaganda. Är det månne deras charm?


SvD
Intressant.se

11 april 2008

Vad hände sen?

Än en gång...jag har nu på tok för mycket att göra för att hinna blogga regelbundet, men jag ska göra mitt bästa för den trogna läsarskarans skull. Idag tänkte jag följa upp några tidigare bloggposter.

I september skrev jag i bloggposten Nazisters nyhetsvärde om ett gäng judiskättade nazister som gripits i Israel. Nu skriver Jerusalem Post och Ynetnews om dem igen.


Fyra av dem kommer efter förhandlingar med åklagaren att få fängelsestraff mellan 15 månader och 4½ år. För de återstående fyra nazisterna har förhandlingarna inte slutförts.

Åtminstone texten i JP har redigerats under torsdagen, för när jag läste artikeln tidigare stod där om kräkens ångerfullhet. De flesta tog nu helt avstånd från sina brott, och någon ville till och med tjänstgöra i armén. Dream on...


I oktober, i Hatets drivkraft, citerade jag den avhoppade islamisten Hassan Butt - ett citat från brittiska The Observer som tål att upprepas:

When I was still a member of what is probably best termed the British Jihadi Network, a series of semi-autonomous British Muslim terrorist groups linked by a single ideology, I remember how we used to laugh in celebration whenever people on TV proclaimed that the sole cause for Islamic acts of terror like 9/11, the Madrid bombings and 7/7 was Western foreign policy.

By blaming the government for our actions, those who pushed the 'Blair's bombs' line did our propaganda work for us. More important, they also helped to draw away any critical examination from the real engine of our violence: Islamic theology.
Nu har Reuters intervjuat honom och även 60 minutes. TV-intervjun kan ses i nedanstående klipp. Tack Jihad i Malmö, som uppmärksammat dessa intervjuer!

Del 1 (7:17 min)




Del 2 (3:24 min)





I januari, i Mörkret sänker sig över nyhetsrapporteringen, skrev jag om Hamas propagandakupp då de (inte Israel) mörklade Gazaremsan. Jag citerade då Miko Zarfati, som arbetar på Israel Electric Corporation, som beskriver den absurda situationen, där israeler, bl a vid kraftverket i Ashkelon, arbetar för att försörja Gazaremsan med elektricitet, under konstant beskjutning med Qassam- och numera även iranska Gradraketer:
"This is Palestinian spin. No one has stopped the supply of electricity to the Strip," Zarfati told Ynet. He claimed that his employees worked day and night in a power plant in Ashkelon while putting themselves in danger of being hit by Qassam rockets falling in the area.
[...]
"The situation is totally absurd. We're continuing to supply them electricity despite the (demand) overload for electricity in Israel and despite the fact that Israeli residents and Electric Company workers that are being sent to Gaza Vicinity communities are under threat from Qassam rockets," Zarfati railed.

"The Electric Company sends people to fix power outages that are caused from the Qassam barrages everyday in Sderot and the Gaza vicinity and more than one worker has already been injured in these rocket attacks."
Nu har två av de israeler som arbetar för att försörja Gazaremsan mördats (SvD 1, 2, 3 Sydsvenskan 1, 2). De mördade var Oleg Lipson, 37, från Uzbekistan och Lev Cherniak, 53, från Ryssland.
Oleg LipsonLev Cherniak

Båda arbetade som tankbilsförare, kuggar i det maskineri som försörjer Gazaremsans befolkning med förnödenheter. Just det maskineri som Hamas vill sabotera. Alltid läsvärde Dick Haas skriver:
Enligt Hamas uttolkning av den egna läran, Islam, är krig mot judarna alltid något lovvärt, för sådana krig anfördes av Muhammed själv, och om judarna försvarade sig, så var det något otillåtet och ett uttryck för ren ondska. Det är Hamas teologiska världsbild i klartext.

Av samma skäl låtsas Hamas inte om att ca 70 långtradare med livsmedel och medicin kör in i Gaza från Israel i stort sett varannan dag. Elverket i Gaza förser bland annat stadens sjukhus med ström, strömmen produceras med hjälp av dieseloljan från Israel, som levereras via Karni-terminalen direkt till elverket i remsan. Ett sabotage mot Karni-depån skulle med andra ord kunna användas som ännu ett "bevis" för att israelerna gör sitt bästa för att förpesta tillvaron för befolkningen i Gaza.

Hamas har ofta i det förflutna låtit förstå att det är så man vänder den egna propagandan mot Israel. De israeliska källorna byggde sina resonemang på vad man hört tidigare från Hamas-håll. Hur som helst skulle Hamas via attacken vid Karni ha förberett en planerad stormning av gränsen i södra änden av remsan, gränsen mot Egypten och Sinai. Där är tusentals egyptiska soldater på plats för att förhindra en upprepning av Hamas sprängning av gränsmuren i januari i år, då det beräknas att närmare 200 000 Gazabor stormade in i Egypten för att köpa förnödenheter, matvaror och annat, som Hamas med flit undanhöll Gazaborna. Man förde inte varorna vidare till de lokala grossisterna i remsan.
Oleg Lipson begravs

Lev Cherniaks fru Leah till vänster och
Oleg Lipsons fru Jana i mitten

Attacken mot oljedepån Nahal Oz föregicks av en strid mellan israeliska soldater och palestinier vid Kissufim på Gazaremsan. En enhet ur den israeliska armén genomsökte området på jakt efter terroristernas infrastruktur. Det är vanligt med krypskytte mot de israeliska jordbruken runt Kissufim. Enheten hamnade i ett bakhåll och en israelisk soldat sköts ihjäl.

Den stupade israeliska soldaten var Sayef Bisan, 21, drusisk arab från Galiléen.
Sayef Bisan

Allt tyder på att propagandasegern i vintras gav Hamas mersmak. En officer i israeliska armén, Nir Press, uttalar sig i Ynetnews:
Hamas is presenting a distorted picture of reality in the Gaza Strip and creating a phony humanitarian crisis in order to score points, a senior IDF officer charged Thursday evening.

Referring to the latest terror attack at Nahal Oz, Colonel Nir Press, who heads the Erez Crossing Coordination Office, told Ynet that the attack is part of the campaign led by Hamas, aimed at "creating a false display of crisis in order to gain international legitimacy."

The claims made by Hamas regarding a supposed humanitarian crisis in the Strip have turned out to be false, Press said.

"The buds of this phenomenon emerged at the end of 2007, when we heard claims that gas used by hospitals in Gaza has run out, making it impossible to use operation rooms," the senior officer said. "We immediately brought in large quantities… Hamas' objective in that case was to direct an accusatory finger at Israel, as if it undermines the operation of hospitals."

Press said Hamas established a special body, The Popular Committee for Fighting the Siege on the Gaza Strip, in order to make accusations against Israel.

"For example, they started to count the number of patients who died of disease in the Strip and blamed us for failing to provide treatment," he said. "When the list reached 60 people we undertook a thorough examination and discovered that 20 of them were treated in Israel, while the rest did not even ask to enter Israel for treatment."

"In the past year, the defense establishment allowed more than 7,000 patients and a similar number of escorts to enter Israel for treatment," he said. "Had these 40 patients asked for it, they would have received the same permit."

"Hamas realizes that its situation on the Palestinian street is difficult, and every such accusation resonates in the media and creates international support," Press added. "In reality, the ones who cut off the electricity supply in January were Hamas."
Och under tiden som livet och döden går sin gilla gång i Mellanöstern, så passar vår utrikesminister på att skämma ut sig. Han försöker åtminstone inte utge sig för att vara neutral.

Intressant.se