Pest och kolera

I en kommentar till min tidigare bloggpost Att bomba ett flyktingläger skrev jag

Hur demokratiskt valda Hamas än är, så är det utsiktslöst att försöka få till en fredsuppgörelse med dem, av två skäl:
a) En fredsupppgörelse kräver någon form av kompromiss, ett mellanting mellan vad parterna har som mål. Hamas mål är att utrota alla judar (inte bara i Israel). Hur kompromissar man om något sådant?
b) Hamas agerar utifrån religiösa övertygelser. Det gör att de inte är villiga att kompromissa.

Dick Haas, vars nyhetsförmedling från Israel jag starkt rekommenderar och genast länkar till i högermarginalen, kommenterade detta igår (apropå en artikel i SvD):

Svenska Dagbladet har en artikel idag ( tisdag ) om konflikten mellan Hamas och Israel som ytligt sett handlar om vad som kanske är början till ett verkligt eld upphör. Men i sina glidningar och luddigheter är artikeln också ett gott vardagsexempel på hur en svensk propalestinsk reporter manipulerar fakta - lägger till och drar ifrån.

Reportern är Bitte Hammargren, som oftast numera fungerar som tidningens utsända i Gazaremsan.

Uppgifterna om ett stundande eld upphör i formell mening är ännu mycket lösa. Både ministrarna i den israeliska regeringen och Hamas förnekar att man förhandlat med varandra direkt eller indirekt. I den vevan skriver Hammargren att "Hamas och Israel inte erkänner varandra som motparter."

Det är inte en korrekt beskrivning av förhållandena:

Hamas har på sitt program att utplåna Israel och antingen döda eller fördriva den israeliska befolkningen från Mellanöstern. Med den inställningen och det programmet är det klart att Hamas inte vill förhandla direkt med Israel. Hamas kan på sin höjd låta Egypten agera medlare. Man skulle i sammanhanget inte heller någonsin erkänna att man är intresserad av en informell vapenvila, för att kunna hämta sig efter ett hårt militärt bakslag.

Hammargren tar givetvis inte upp faktum att en israelisk regering inte skulle ha mycket att förhandla om, så länge motparten till och med vägrar att betrakta samma regering som en förhandlingspartner. Vad ska man förhandla om när den ena parten säger till den andra: Vi tänker utplåna er!

Men skulle Hamas en gång erkänna Israels rätt att finnas till, skulle israelerna gladeligen inleda direkta politiska samtal med Hamas. För erkännandet skulle ju innebära, åtminstone i teorin, att Hamas ändrat ståndpunkt och är redo att förhandla om lösningar, byggda på ömsesidiga kompromisser.

När PLO/Fatah efter flera decenniers vägran att tala med israelerna, till sist erkände Israels existensrätt, inledde parterna samtal med varandra. Det var den dåvarande israeliska regeringen som tog initiativet till samtalen.

Hammargren låtsas aldrig ha hört talas om detta.

Enligt henne är Israels vägran att tala med Hamas av samma obevekliga sort som Hamas vägran att erkänna israelernas existensrätt. Hon verkar inte förstå begreppen orsak och verkan.

"Israel har ingen fredspartner!"

Det har vi hört några gånger, från olika håll. Från israeliskt håll, allvarligt menat. Från brunvänstern med syrlig ton, antydandes att oavsett vad araberna tar sig för kommer Israel inte acceptera dem som fredspartner.

Så det är väl en himla tur att palestinierna nu lyckats vaska fram en "moderat" ledare för Fatah, Mahmoud Abbas.

Helyllekille

Abbas föddes i Safed, och hans familj blev flyktingar 1948, varpå de flyttade till Syrien. Efter studier i Syrien och Egypten åkte han till Sovjetunionen, där han 1982 doktorerade vid Institutet för orientaliska studier i Moskva på en avhandling med titeln Kopplingen mellan nazism och sionism 1933-1945.

I denna doktorsavhandling argumenterar Abbas för att ingen kan säga hur många judar som dödades, men framhäver att det kan ha varit avsevärt färre än 6 miljoner, "till och med färre än 1 miljon". Han hävdar dessutom att historikern Raul Hilberg tror antalet var färre än 896.000, vilket Hilberg aldrig påstått.

Vidare hävdar Abbas att gaskamrar aldrig användes för att döda judar - ett påstående han hämtar från Robert Faurisson. Huvudtesen i avhandlingen är att Förintelsen var en gemensam aktion utförd av nazister och sionister tillsammans.

"Avhandlingen" utgavs senare på engelska, med titeln The Other Side: the Secret Relationship Between Nazism and Zionism. Här avfärdar Abbas

"den sionistiska fantasin, den fantastiska lögnen att sex miljoner judar dödades. Det begränsade antal som dukade under föll offer för en [nazistisk-sionistisk] komplott."

Abbas var en av grundarna av Fatah 1957. Enligt Abu Daoud var det Mahmoud Abbas som ordnade finansieringen för massakern vid Olympiska sommarspelen i München 1972, som ledde till 11 israeliska idrottsmäns död.

Var står han nu då? Tja, MEMRI (en annan utmärkt nyhetskanal, som jag också härmed länkar till i högerkanten) har läst den sammanfattning, som den 28:e februari trycktes i den jordanska tidningen Al-Dustour, av en genomgång som Abbas gett till redaktionen på samma tidning. Några exempel därifrån är

• Han vägrar erkänna en judisk stat.
• Han skryter med att han avfyrade den första kulan i "motståndskampen":

  It was I who, in 1965, had the honor of firing the first bullet.

• Han skryter med att de (Fatah) lärt upp så käcka grupper som exempelvis Hezbollah:

  We [Fatah] had the honor of leading the resistance. We instructed everyone, including Hizbullah, as to what the resistance means. They were educated in our camps...

  Hezbollahs sympatiske ledare, Hassan Nasrallah, har bland många kloka ord sagt:

  If they (Jews) all gather in Israel, it will save us the trouble of going after them worldwide.

  Trevliga kompisar Abbas har...
  
• Han är emot väpnad kamp just nu, av den enkla anledningen att de inte har förmågan att vinna, men i framtiden däremot...:

  At this time, I object to the armed struggle, since we are unable to conduct it; however, in future stages things may change...

Konstigt att det aldrig blir fred...

SvD (1,2,3,4,5,6,7)
Sydsvenskan (1,2)
Dagen (1,2,3)

Intressant.se