Humanisternas feltänk

Humanisterna, en organisation som jag är mycket positivt inställd till, beskriver sig på sin hemsida bl a med orden:

Grundläggande för humanismen är kritiskt tänkande och en vetenskaplig kunskapssyn. Humanismen är en sekulär - icke-religiös - livssyn som anser att det inte finns några förnuftiga skäl att tro på religiösa dogmer, gudar eller övernaturliga förklaringar av tillvaron. Humanister har en kritisk inställning till alla former av religion, nyandlighet och ockultism.
[...]
Humanister vill ha en klar åtskillnad mellan kyrka och stat, respektive religion och skola. Religionen är en privatsak och skall inte blandas in i det offentliga samhället. Den internationella humaniströrelsen slår vakt om det sekulariserade samhället som en omistlig grund för demokratin.

Detta skriver jag under på utan att tveka.

Men...ständigt detta men...

Att omsätta dessa lovvärda tankar i politisk praktik kräver emellanåt en djupare analys än ett-snäpp-bättre-är-rätt-riktning. Det gäller, återigen, lagstiftningen kring äktenskap/partnerskap, vilket jag skrivit om tidigare i bloggposten Äktenskapsbekymmer. Den bloggposten är kanske i kortfattadaste (nytt ord!) laget, men vad jag avser framgår tydligt om ni läser den långrandiga diskussion som förts i kommentarerna.

Nu hyllar Carl-Johan Kleberg, ordförande för Humanisterna 1999- 2004, på Expressens debattsida Göran Hägglunds förslag att "äktenskapet återförs till det civila samhället". Problemet är, enligt Klebergs analys, att homosexuella diskrimineras med nuvarande lagstiftning (vilket han har rätt i) och "det motstånd att viga homosexuella som finns inom Svenska kyrkan och alla samfund" (rätt igen).

Kleberg blickar ut mot Europa och säger att

Civiläktenskap är den europeiska lösningen. Stora länder i Europa som Tyskland, Frankrike och Italien har sedan länge den formen som kan kompletteras av den religiösa eller borgerliga ceremoni om man önskar.

Här har Kleberg gått fullständigt vilse.

Varför ha en äktenskapsbalk överhuvudtaget? Vilken funktion fyller den? Att folk vill gifta sig innebär inte att detta behöver regleras enligt lag, eller? Själva uttryckssättet att "äktenskapet återförs till det civila samhället" implicerar att äktenskap ursprungligen varit en civil angelägenhet som sedan kidnappats av religionen. Så är inte fallet.

Det finns ingen anledning att ordet äktenskap ens skall nämnas i lagtexter. Att leva tillsammans och att skaffa barn är inte ekvivalent med äktenskap, och det kräver inte heller att någon präst, imam eller person "som länsstyrelsen har utsett för respektive kommun" (s k borgerlig vigsel) gör ett smack. Det är bara att flytta ihop och kopulera.

De som ändå vill ha festligheter och ceremonier (de flesta) får ha det om de vill, men att tvinga sig på de religiösa samfunden är emot själva grundtanken i humanismen. Ingen präst ska tvingas välsigna ett äktenskap som han/hon av religiösa skäl anser syndigt.

Humanisterna har här tänkt helt fel. Den rätta vägen att gå är inte att hitta rätt lagstiftning för äktenskap, för varje sådan lagstiftning kommer att diskriminera mer än avsaknaden av dito. Tydligen är äktenskapet så djupt rotat i folks medvetanden att tanken på att avskaffa det helt ur lagstiftningen inte ens fallit Kleberg in.

Intressant.se