Att rädda haven

Markus Hoffman, agronom på LRF, skriver på dagens Brännpunkt om Helsingforskommissionens möte idag.

Det är ett sista försök att rädda det nya Östersjöavtalet, det femte i ordningen, som ska klubbas av miljöministrarna i Krakow den 15 ­november. Historien visar dock att avtal i Helcoms regi inte räcker för att rädda Östersjön.

Många är oroliga för att det inte ska bli ett avtal med efterföljande kollaps för Östersjöarbetet. Eller att avtalet ska bli för tunt.

Världens hav är allvarligt skadade, och hade inte katastrofen skett dolt under havsytan skulle det bli ett ramaskri. Några konkreta åtgärder saknar jag i Hoffmans artikel, och i debatten som helhet:

• Anlägg våtmarker! Våtmarker är ett bra sätt att rena vatten från nitrat (en kväveförening) och fasta partiklar. Dessutom är våtmarker viktiga biotoper med stor biologisk mångfald. Det bör påpekas att kväve är den begränsande faktorn i de flesta hav. Atomerna kol, kväve och fosfor behövs i proportionerna 106:16:1 (Redfieldkvoten) för planktontillväxt, och det ämne som faller under denna kvot blir således begränsande. Tillförsel av detta ämne kan därför öka planktontillväxten. I Östersjön, däremot, liksom i många sötvattenssystem är fosfor den begränsande faktorn. Men även fosfor tas upp i våtmarker, så de gör stor nytta även kring Östersjön.
• Odla musslor! Musslor fångar upp näring ur vattnet, och musselodlingar fungerar som stora partikelfilter. Musslor är nyttig mat, dessutom.
• Skörda fintrådiga alger! Enligt rapporten "Ekonomisk analys av algskörd och användning av fintrådiga alger":

  Algskörd skulle idag inte kunna bära sina egna kostnader utan det skulle behövas statliga bidrag för att skörda alger. En viss effektivitetsvinst skulle troligtvis kunna göras vid en samordning med strandstädningen, men ett tillskott av pengar krävs. Effekterna av algskörd och användning av alger behöver studeras vidare för att kunna bedöma om det är samhällsekonomiskt lönsamt med algskörd. Om vidare studier visar att algskörd ökar rekryteringen av rödspotta råder det inga tvivel om att algskörden är en samhällsekonomiskt lönsam åtgärd för att restaurera grundområden som drabbas av fintrådiga alger. Användning av fintrådiga alger i papperstillverkningen och inom läkemedelsindustrin verkar lovande, men ytterligare undersökning behövs. Ett annat bra sätt att använda algerna är som gödnings/jordförbättringsmedel i parker, på campingplatser eller på golfbanor. Detta skulle vara ett bra sätt att få avsättning för algerna men blir knappast ekonomiskt lönsamt. Eftersom det ännu inte går att visa på en samhällsekonomisk lönsamhet eller ekonomiska vinster från användning av algerna skulle det behövas ett ekonomiskt bidrag för att skörda alger.

  Grundtanken är denna - övergödning leder till algtillväxt, och det gynnar framför allt de snabbväxande algerna, vilket är encelliga och fintrådiga alger. Dessa producerar syre under sin tillväxt, men när vintern kommer sjunker de till botten och bryts ner. Under nedbrytningen konsumeras syre, och vi får problem med syrefria bottnar...djuren kvävs helt enkelt. Dessutom kan fiskyngel inte leva i den sörja av trådalger som de flesta är bekanta med från badvikar. Tar man däremot upp algerna ur vattnet innan de bryts ner, så slipper man syrebristen, och man tar upp näring ur vattnet. OK, inte ekonomiskt lönsamt ännu, men jag är övertygad om att det går att göra lönsamt, särskilt när man räknar in de positiva effekterna på fiskbeståndet.
• Den viktigaste åtgärden är att minska fisket. Tyvärr är Sverige här utlämnat åt EUs fiskekvoter. Som konsument kan man välja sin matfisk med omsorg. Här finns en liten guide från WWF. Det skulle aldrig falla mig in att köpa torsk eller ål, med tanke på hur hotade de bestånden är.