Hatets drivkraft, del II

Henrik Hamrén recenserar också filmen Det svider i hjärtat i Sydsvenskan.

Debatten om terrordåden mår bra av mindre religion, inte mer.

Så inleds recensionen. Hamréns tes är att problemet endast orsakas av utanförskap:

Den svenske muslimske självmordsbombaren är inte en välintegrerad och välutbildad medelklassmänniska. Här handlar det om unga och resurssvaga killar vars liv kantas av kriminalitet, frånvarande föräldrar, våld och droger. Historien om muslimen Lennart skulle lika gärna kunna vara historien om nynazisten Lennart, eller HA-knutten, eller kanske Plymouthbrodern. Den visar kärnan i extrema sekters dragningskraft och hur längtan efter stadga, trygghet och tröst är sektens livselixir.

”Det svider i hjärtat” öppnar för nya förklaringsmodeller men ger inga definitiva svar. Utanförskapet är den tydligaste faktorn. Till det kommer globalpolitiken i form av USA:s angreppskrig mot delar av den muslimska världen (i vilket Sverige är en del genom vår vapenexport).

Den tredje faktorn är religionen. Men ”Det svider i hjärtat” handlar ganska lite om islam. Den handlar om individer. Filmen gör det än svårare att förstå den gängse mediedebattens envisa fixering vid religion, som känns ungefär lika relevant som att diskutera nynazister enbart utifrån deras upplevda fosterlandskärlek.

Jag tycker mig se en viss skillnad mellan islamister, HA och nynazister å ena sidan, och Plymouthbröder å den andra. Benägenheten att spränga folk i luften...

Som jag hävdade häromdagen, så är jag inte särskilt intresserad av de psykologiska faktorer som får folk att bli religiösa. Utanförskap? Ja, kanske det. Men intressantare är vad som driver folk att vilja mörda och lemlästa urskiljningslöst. Där skiljer sig rekryteringen till Plymouthbröderna markant från rekryteringen till många muslimska samfund. Hatet kommer först, därefter väljer man mellan att bli nazist, kommunist, islamist eller MC-gangster.

Jag kan extrapolera en hel del om vilka som deltog i paneldiskussionen utifrån Hamréns påstående:

Paneldiskussionen efter visningen av ”Det svider i hjärtat” på Panora i Malmö i lördags blottade behovet av nya förklaringar. Alla är överens om att terrordåd mot civila inte är accepterade av islam.

Se mitt tidigare inlägg.