Att vara muslim i väst innebär ofta ett socialt utanförskap. Islam lockar med innanförskap. Och det är ett innanförskap som är större, varmare och i viss mån mer fördelaktigt än det som andra religioner eller sekter erbjuder. Som Ralf Lennart i filmen, tidigare skinnhuvudet numera radikal muslim, konstaterar i sitt val av religion: islam är från A till Ö.Den Ralf Lennart som nämns bytte namn till Abdu-Raouf Wadman då han konverterade, och är på nätet känd som Abu Usama el-Swede. DN visar sin handlingskraft (ironi) genom att presentera 5 åtgärder:
Muslim är inget man är på fredagar, det är man dygnet runt alla veckans dagar. Koranens levnadsregler gäller hela livet. Extrema uttolkare menar därför att sådant som demokrati och mänskliga rättigheter inte är förenligt med islam.
[...]
Några av männen i filmen framträder som sökande. Ralf Lennart är inte ensam om att ha ett kriminellt förflutet. Systern till Hassan, som lämnade Sverige för att offra sitt liv i Tjetjenien, berättar att brodern tidigare höll på med droger och ser hans kamp för jihad som ett annat uttryck för den verklighetsflykt som präglat hela hans liv.
Om vi i Sverige ska leta efter förklaringar måste vi börja där vi står. Här är vad som bör göras:Per Gudmundson drar andra slutsatser:
1. Bryt kopplingen mellan islam och utanförskap. Med arbetskraftsinvandring och en rörligare arbetsmarknad skulle vi kunna få en större muslimsk medel- och överklass också i Sverige. Det skulle minska stigmatiseringen.
2. Skilj på tro och terrorism. Islam är ett välkommet inslag i Sverige. Militant islamism är det inte.
3. Likställ världsreligionernas ställning i Sverige. Om svenska universitet erbjuder prästutbildning finns ingen anledning att inte också erbjuda imamutbildningar. Och om vi accepterar klockringningar bör vi också välkomna minareter och böneutropare.
4. Ställ krav på muslimska samfund, skolor och andra rörelser. Ska statsbidrag utgå ska företrädarna också ställa upp på samhällets liberala värderingar. Den aktör som bistår med råd, kontakter eller uppmuntran till terrorhandlingar har förverkat sin trovärdighet i ett demokratiskt, öppet samhälle.
5. Skärp den sociala kontrollen och uppmärksamheten så att fanatiker tidigare möter motstånd. Oscar Hedins film är ett viktigt bidrag till vaksamheten.
Filmen presenterar tydligt de gemensamma nämnarna för denna första generation svenska heliga krigare. De skiljer sig inte från de faktorer som ofta finns i bakgrunden för andra som ställer sig utanför samhället. Socialt utsatta miljöer, osäkra hem- förhållanden, småbrott och strulighet i tonåren. Det mest slående exemplet är svenske konvertiten Ralf Lennart, mest känd på internet som propaganda-spridaren Abu Usama el Swede, som innan han blev jihadist hunnit vara både nazist, fotbollshuligan och våldsbrottsling.Den här bilden stämmer inte riktigt med vad vi vet om jihadister i andra länder. Ingen undgick väl sommarens ”läkare utan gränser” i Storbritannien, och den stora förekomsten av ingenjörer i terroristgrupper är väl belagd. Kanske beror skillnaden, som Oscar Hedin antydde när jag talade med honom efter filmen, på att Sverige har haft ett annat invandringsmönster än exempelvis England. Arbetskraftsinvandring och kolonial historia har där skapat en muslimsk medelklass som Sverige, som mest haft asylinvandring, ännu inte har.
Hedin vill förstå varför, och han lyckas bra med att förmedla det i filmen. Men som terrorism- forskaren Magnus Norell sade i en intervju angående filmen så hjälper denna förståelse bara en bit på vägen. Den lär oss inte hur vi löser problemet, och den hjälper oss inte att undvika konflikt.
Frågan är snarast hur nästa generation martyrer kommer att se ut. Filmen ger en ledtråd. I en moské i Helsingborg får man se den unge och karismatiske svenske predikanten Anas Khalifa hålla i en perverterad variant av kyrkans barntimmar. Han förklarar inför tindrande barnaögon att paradiset har hundra särskilda nivåer bara för dem som blir martyrer och offrar sitt liv i strid för sin religion. De närvarande föräldrarna nickar gillande.
Egentligen anser jag att man bör ställa två frågor:
- Vad driver människor i "västvärlden" (framöver skippar jag citationstecknen) att konvertera till Islam?
- Varför för islam krig mot västvärlden?
Det finns säkert en uppsjö med anledningar att folk söker sig till hatiska ideologier - vänsterextremism, nazism, islamism. Har man väl tagit steget in i någon av dessa hatideologier så är steget inte långt till någon av de andra. Exemplen är otaliga på övergångar mellan dessa grupper, och de har ett långtgående samarbete, vilket jag ska skriva om i ett separat inlägg längre fram. Ovan nämnde Abu Usama el-Swede är ett exempel på övergången nazism-islamism. Karolina Matti är ett exempel på övergången vänsterextremism (syndikalism i hennes fall)-nazism.
En gemensam faktor för dessa ideologier är hatet mot USA och judar. Idag har islamismen en långt större dragningskraft än för bara några år sedan. Ökningen kan bero på många saker - krigen i Irak och andra länder, det stora antalet muslimer (däribland många islamister) som kommit till västvärlden, de näst intill obegränsade resurserna i islamisternas händer. Men framför allt är anledningen att islamisterna inte vilar på sina lagrar, utan genomför terrordåd på terrordåd, och det i stor stil. En våt dröm för varje politisk ligist som tycker det blivit segt att gå omkring med knogjärn i fickan och leta lite action.
Den andra frågan är lättare att besvara. Och nej, det handlar inte om en reaktion på förtryck eller kolonialism. Muslimer har inte utsatts för detta i högre grad än andra folkgrupper, och definitivt inte av USA eller judar. En avhoppad islamist, Hassan Butt, skrev i en mycket läsvärd artikel i brittiska The Observer i somras:
When I was still a member of what is probably best termed the British Jihadi Network, a series of semi-autonomous British Muslim terrorist groups linked by a single ideology, I remember how we used to laugh in celebration whenever people on TV proclaimed that the sole cause for Islamic acts of terror like 9/11, the Madrid bombings and 7/7 was Western foreign policy.By blaming the government for our actions, those who pushed the 'Blair's bombs' line did our propaganda work for us. More important, they also helped to draw away any critical examination from the real engine of our violence: Islamic theology.
Svårare är det inte. I ett tidigare inlägg nämnde jag att JK Göran Lambertz inte ansåg det olagligt att moskén på Södermalm sålde kassetter som uppmanade till folkmord på judar. Han menade att hetsen var ett led i en konflikt (den arabisk-israeliska)...där stridsrop och smädelser ingår som alldagliga inslag i den retorik som omger konflikten.
Vad han medvetet blundar för är att
- "traditionen" att kalla judar för bröder till apor och grisar kommer från koranen.
- uppmaningen att utrota judarna kommer från Haditherna, dvs nedtecknade vittnesmål om Muhammeds liv och uttalanden.
Som jag sa finns det olika riktningar inom islam, liksom i alla religioner. Men hatet mot judar är inget perifert eller nytt påfund inom islam. Att säga som Moualla Mourtada gjorde i SvD
Vi som verkligen är troende muslimer, närmare 1,5 miljarder världen över, blir offer för en liten grupps handlingar. Extremisterna utgör inte ens en procent av alla muslimer.är befängt. Vem är han att göra sig till sann uttolkare av koranen? Ingen, lika lite som Åke Green har monopol på kristendomens syn på homosexualitet. Ur luften tar Mourtada siffran "inte ens en procent" som mått på extremismen inom islam. Hur stämmer det med verkligheten?
I en undersökning 2004 var 65% i Pakistan, 55% i Jordanien och 45% i Marocko positivt inställda till Usama bin Ladin. En annan undersökning i Storbritannien visade att 6% av de brittiska muslimerna ansåg att 7/7-bombarna agerade i enlighet med islams sanna principer, och 7% ansåg att självmordsattacker mot civila i Storbritannien kan vara berättigat.
Det är dags att vakna och inse att vi befinner oss i krig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar