Mer nyheter om Iran

Två artiklar i den kristna tidningen Dagen är intressanta. Först rapporteras att vissa judar och kristna oroar sig för de iranska judarnas säkerhet. Andra gör det inte.

International Fellowship of Christians and Jews, IFCJ (internationella sällskapet av kristna och judar) samlar varje år in mångmiljonbelopp från evangelikaler i USA som vill skänka pengar till Israel. Nu utlovar IFCJ 10 000 dollar (65 000 kronor) till varje iransk jude som flyttar till Israel - och 82 har nappat på erbjudandet sedan projektet startade tidigare i år. IFCJ räknar med att ytterligare ett 60-tal ska utvandra till den judiska staten före årets slut.

De iranska judarnas historia är minst sagt komplex. Judar kom i större utsträckning till Persien i samband med den babyloniska fångenskapen, vilken startade 586 f Kr. Över tusen år innan islam grundades. Den gren av islam som är dominerande i Iran, shia, har varit fientligare till judar än sunni, den största grenen av islam. T ex har shia en legend som gör gällande att profeten Muhammed blev giftmördad av en judinna.

Det fanns judar som låtsades vara muslimer, men i hemlighet levde som judar. Ur en artikel av Shula Kope:

Den märkliga historien om Meshed-judarnas – Anusei Meshed, som de kallas på hebreiska – går tillbaka till en pogrom den 26 mars 1839, när en shiitisk pöbel angrep det judiska kvarteret, mördade 33 människor och sårade över ett hundra. De överlevande fick välja mellan att övergå till islam eller dö.
Många konverterade och antog muslimska namn. De byggde en moské och somliga gjorde till och med pilgrimsfärder till Mecka. Men bakom de tegelväggar som dolde deras hem tog många risken att följa judisk lag och tradition.
De följande årtiondena flyttade några från Meshed till Herat, omkring 300 kilometer bort, där de kunde leva fritt som judar. Meshed hade varit förbjudet för judar ända till mitten av 1700-talet. Staden är fortfarande islams heligaste i Iran – det är där som martyren imam Reza, shiiternas åttonde imam, har sin grav.
– Nader Shah, en av Irans mest betydande härskare, inbjöd judar att bosätta sig i staden efter sin segerrika återkomst från ett erövringståg till Indien. Han gjorde Meshed till huvudstad och kallade in judiska familjer för att bevaka hans skatter och stimulera ekonomin, berättar Moshe Hakimi, pensionerad rektor för en skola i Tel Aviv, som specialiserat sig på Meshed-gruppens historia.
Vid Nader Shahs död 1747 föll dessa familjer offer för förföljelse av fanatiska islamska ledare som ansåg att judisk närvaro i Meshed var ett helgerån.
Trots detta byggde församlingen i Meshed fyra synagogor, ett ritualbad, mikve, och en skola.
Enligt professor Amnon Netzer vid institutet för asiatiska och afrikanska studier vid Hebreiska Universitetet i Jerusalem tvingades tiotusentals judar att omvända sig till islam under årens lopp, även före upploppet i Meshed.
– Det som gör fallet Meshed unikt är att de faktiskt förblev marraner i 100 år och därefter, år 1925 under shah Reza Pahlevis toleranta regim, återvände de som var kvar i Meshed officiellt till judendomen.
Han hävdar att skälet till att historien om dessa kryptojudar inte är så känd är att historieböcker i israeliska skolor inte ägnar uppmärksamhet åt judarnas historia i islamska länder.

Men det finns åtskilliga som fortfarande minns. Moshe Hakimi till exempel. Som pojke i Meshed var han bäst i klassen i Koran-kunskap, ett utmärkt skydd för den som inte ville märkas som jude. Men i en annan skola, i ett rum som var dolt för nyfikna ögon i de vindlande gränderna i hans stadsdel, studerade han judiska ämnen.
– När skolan var slut skickade läraren hem oss två i taget för att vi inte skulle dra uppmärksamheten till oss, berättar Hakimi.
Hans ögon glittrar när han talar om Meshed. Han talar en kultiverad, välformulerad hebreiska i långsamt, avmätt tempo och vokalerna rundas av hans persiska accent.
– Vi levde ett dubbelliv. I hemlighet var vi judar men för syns skull var vi muslimer. Jag minns när jag var sju år och satt bredvid min far i moskén och alla skulle gråta och klaga till minne av den shiitiske imamens död. Jag såg mig omkring och märkte att alla dolde ansiktet och låtsades gråta. Jag vände mig till min far och viskade: "Varför ser jag inga tårar?" Min far tystade mig. När vi kom hem förklarade han: "Det är bara för syns skull. Vi är judar. Vi gör det här bara för att de skall tro att vi är goda muslimer."

Fram till 1935 kallades landet Persien. Shahen Reza Pahlavi var en stor beundrare av Hitler, och ändrade officiellt namnet till Iran, vilket betyder "ariernas land". Han var däremot inte antisemit. Från Israels självständighet 1948 till den islamiska revolutionen 1979 var Iran Israels främsta bundsförvant i den muslimska världen. Den judiska minoriteten växte till och med, till följd av att en del av de 140.000 judar som flydde från Irak tog sin tillflykt till Iran, och stannade där.

Efter revolutionen blev situationen osäker. Det fanns ca 80.000 judar kvar i Iran vid revolutionen. De flesta utvandrade, majoriteten till USA. Ayatollah Khomeini deklarerade en fatwa som sa att judar skulle behandlas väl. (Dock ej Bahá'íer, mer om det nedan.) Khomeini gjorde skillnad på judendom och zionism. Judar var (och är) därför tillåtna att utöva sin religion. Samtidigt sattes ribban för Irans judar av den renodlat politiska rättegången mot, och därefter avrättningen av, den judiske ledaren Habib Elghanian. Dessutom var judar i mångt och mycket att betraktas som gisslan. Hela judiska familjer fick inte lämna landet samtidigt, utan någon var tvungen att stanna kvar som en försäkring att judar inte skulle emigrera till Israel.

---

Bábs helgedom i Haifa, Israel. Detta är Bahá'íernas näst heligaste helgedom.

Den andra artikeln talar om att Ali-Muhammad Varqa, en av Bahairörelsens stora ledare, har avlidit.

Lite vanvördigt kan man säga att bahaierna nu kastas handlöst ut i en ny tillvaro. Ali-Muhammad Varqa var nämligen den siste av rörelsens 50 ”Hands of the Cause of God” (händer som tjänar Guds sak), en liten ledargrupp som utsågs av bahais ursprungliga högsta ”väktare” fram till 1957.

Bahairörelsen har utsatts för grymma förföljelser sedan den islamiska revolutionen.

Samtidigt rapporteras nya övergrepp mot den utsatta bahai-minoriteten i Iran. Enligt rörelsens hemsida förstördes en begravningsplats med mer än 100 bahai-gravar i staden Najafabad i september. För-övarna använde grävmaskiner. I juli demolerades en begravningsplats i Yazd på samma sätt. Bahaier över hela Iran får hotelsebrev och flera har gripits; i Kermanshah dömdes en 70-årig man till 70 piskrapp och ett års fängelse för att ha ”propagerat för bahai och förtalat de sanna imamerna”.
- Förföljelsen i Iran har intensifierats efter den islamistiska revolutionen 1979. Först avrättades alla våra ledare. I dag förekommer en del mystiska dödsfall. Bahaier förvägras högre utbildning, deras pensioner konfiskeras och de avskedas från sina jobb. Statskontrollerade medier hetsar mot bahai, säger Douglas Moore och tillägger att bahaier under senare tid också har problem i Egypten där deras tro inte erkänns som religion och de därför inte kan få ut officiella identitetshandlingar.

Över 200 av rörelsens anhängare har mördats i Iran under åren 1978-1998.