Att hälla bränsle på elden

Jag läser att Israel kommer att återuppta bränsleleveranserna till Gazaremsan på onsdag. Ingen blir förvånad. En aldrig sinande ström av mat, mediciner och bränsle färdas från Israel till Gazaremsan, och i andra riktningen färdas raketer (Qassam- och Grad-) och palestinier som söker sjukhusvård. Det kallas asymmetrisk konflikt. Jag har skrivit om det flera gånger tidigare.


I oktober skrev jag, i Det är tydligen svårt med perspektiv:

Vad hindrar Ryssland från att förse Gaza med olja? Eller Egypten?

Ni som läser någon av ovan länkade artiklar...tänk efter nu! Var får Israel sin olja ifrån? Här kan ni läsa om det. Det borde inte komma som någon överraskning att arabländerna vägrar sälja olja till den sionistiska fienden. Undantaget är Egypten, som i fredsuppgörelsen 1979 förpliktade sig att låta Israel lägga bud på olja som Egypten inte själv behöver. Men den olja Israel importerar från Egypten stod år 2000 enbart för en åttondel av Israels import.

Fram till den islamiska revolutionen i Iran 1979 importerade Israel olja därifrån. Sedan stängdes även den kranen.

Så var kommer oljan ifrån? Svaret är att det mesta kommer från Ryssland och andra f d Sovjetrepubliker. Tidigare har man importerat mycket från Angola, Colombia, Mexiko och Norge.

Återigen, vad hindrar Ryssland eller Egypten att förse Gaza med olja? Ingenting! Men varför försitta chansen att skälla på judarna?

Sådana är perspektiven idag. Arabländerna har i över 30 år vägrat exportera olja till Israel, och ingen bryr sig. Men när Israel vägrar sälja den olja man själv importerat långväga ifrån till ett område som dagligen beskjuter dem med raketer, då djävlar får det vara nog!

I januari, i Mörkret sänker sig över nyhetsrapporteringen, skrev jag om hur israeler riskerar livet för att förse Gazaremsan med energi, och förra veckan, i Vad hände sen?, skrev jag om två av dessa arbetare som mördades av palestinier just för att de förser Gazaremsan med energi.

Oleg Lipson	Lev Cherniak

En "vild gissning": trots att bränsleleveranserna återupptas kommer Hamas göra gällande att Israel orsakar en humanitär kris. Propaganda über alles.

Ett Reuterstelegram från i söndags sade (min fetstil):

The enclave's 1.5 million people were still short of fuel on Sunday, four days after militants attacked the terminal in Israel from which fuel is pumped to Gaza. Western officials confirmed Israeli statements that some two days' supply of gasoline and diesel were lying untapped in tanks in Gaza.

Hamas said Israel was causing a fuel crisis, while Israel accuses the Islamists of engineering shortages. Palestinian fuel distributors said they were on strike in protest at Israeli limits on their imports of fuel, and denied any Hamas role.

Ibland undrar jag vad det är som gör européer i synnerhet så benägna att svälja Hamas propaganda. Är det månne deras charm?


SvD
Intressant.se

Pallywood

Har ni sett filmen Wag the Dog? Den handlar om hur en politiker tar hjälp av en Hollywoodproducent för att avleda folks uppmärksamhet från riktiga problem. Ett krig hittas på, och kring det fiktiva kriget produceras falska nyhetsreportage och en hel del annat. En mycket underhållande film...rekommenderas.

Om ni inte sett filmen, så behöver ni inte springa iväg till videoaffären...slå på valfritt nyhetsprogram på TV eller öppna en tidning. Där finns verklighetens Wag the Dog. Inte allt, naturligtvis, men i sektionen för Mellanösternrapportering hittar ni det definitivt. Industrin har fått ett smeknamn - Pallywood.

Nu senast hade vi "energikrisen" i Gaza, som var en samproduktion mellan Hamas och den kritikerrosade TV-kanalen Al Jazeera. De som hängt med i rapporteringen om den arabisk-israeliska konflikten blir knappast förvånade. Vi har sett det så många gånger förr. Det som var mest förvånande den här gången var att det var så taffligt genomfört, och att folk går på det ändå! Riktigt komiskt blir det när man lägger fram bevisen, svart på vitt, och de mest inbitna antiisraelerna ändå anser att Israel måste fördömas.

Här tvingas t ex parlamentet arbeta till ljuset av stearinljus...

...fast det hade varit enklare att dra bort gardinerna, eftersom bilden togs vid 13-tiden på dagen.
Neonbelysningen verkar ha fungerat...

...liksom gatubelysningen.

Och den stackars bebisen i kuvösen, som syntes i tidningar världen över...

...kunde åtminstone glädja sig åt att det fanns el till kuvösen.

Det här har pågått i åratal. Intensivast var arbetet i sagofabriken under kriget i Libanon 2006, och det fick snabbt namnet Hezbollywood. Ett av de mer kända exemplen är ambulansen på bilden nedan, som påstods ha träffats av en israelisk missil.
Bluff, så klart. Hålet i taket, som påstods vara missilens ingångshål, visade sig vara en ventil.

Fallet med Libanons mest otursförföljda kvinna:
Först dök hon upp på omslaget till The Spectator den 22 juli, begråtandes sitt hus som bombats sönder av israelerna.
Samma dag som föregående bild publicerades bombade israelerna sönder ett annat av hennes hus i södra Beirut. (Reuters)
Och som lök på laxen bombade israelerna sönder ytterligare ett av hennes hus i en förort till Beirut den 5 augusti. (AP)

Hennes olycka blev knappast mindre av att hon gjordes till driftkucku, bl a med denna bild:

Tricket med en jämrande äldre kvinna användes även av Saddam Hussein under Gulfkriget på 90-talet, då det uppdagades att samma kvinna jämrade sig och skrek slagord mot USA i flera TV-inslag från olika bombade ställen.

Allra mest uppmärksamhet just under kriget i Libanon fick Adnan Hajj, en libanesisk frilansfotograf som arbetade åt Reuters. När det uppdagades att han photoshoppat bilder avbröt Reuters samarbetet med honom.

Men det finns subtilare sätt att manipulera bilder. Exempelvis vill man kanske ge omvärlden intrycket att Israel bombar civila byggnader. Då gör man så här:

Ta med en hoper leksaker, gärna dockor eller kramdjur, till en ruin (bombad av Israel eller inte, det spelar ingen roll).
Placera sedan ut leksakerna där de gör sig bra på bild, och vips...





...har man dramatiska vittnesmål om judisk blodtörst. De tre första leksaksbilderna är tagna av en och samma fotograf, Sharif Karim (Reuters).

Jag har faktiskt sett det här tricket i en film - en krigsreporter som alltid hittar en (medhavd) docka i ruinerna - men jag kan inte komma på vilken film det var. Om någon läsare vet vilken film det är...lämna en kommentar! Fiffigt är det hursomhelst. Man skulle kunna försörja sig på det...eh, just det...det är ju det vissa gör.

Det mest kända falsariet är det om Muhammed al-Durrah.
Den officiella arabiska versionen skapades av den palestinske kameramannen Talal Abu Rahma. Enligt denna hamnade Muhammed och hans far i en eldstrid i Netzarimkorsningen i Gazaremsan den 30 september 2000, och den 12-årige pojken Muhammed sköts kallblodigt till döds av israeliska soldater.
Hela incidenten visade sig vara dikt. Det finns inget som tyder på att det ens avlossades några skott från israelisk sida, eller att pojken i filmen skulle skadats på något vis. Bluffen har blivit rättssak i Frankrike.

SvD Brännpunkt: Bildt tiger om helvetet i Gaza

Intressant.se