25 december 2007

Slak gul kuk

Jag kan inte låta bli att undra...vad är det för fel på kineser? Allt som är längre än det är brett, eller ännu hellre utrotningshotat, det maler de ner för att få ståfräs. Epidemisk impotens? Knappast, med tanke på hur snabbt de förökar sig.

Intressant.se

Den store poeten Greider

Göran Greider har publicerat några korta julsagor i sin egen lekstuga. Hans storhet kommer fram i all sin glans och härlighet. Ett exempel:

2. Det var en gång en kristdemokratisk finansmarknadsminister som hette Mats Odell. Han trodde på Gud, men Gud trodde inte på honom. Vad skulle Gud göra med honom? När Gud försökte auktionera ut honom till högstbjudande var det ingen som bjöd. Så han blev arbetslös och levde olycklig i alla sina dagar!

En i sanning stor poet, den där Greider. Här är mer poesi på samma nivå:

Alla barnen har två ben utom Therese,
hon har protes.

Intressant.se

Judar ockuperar, muslimer...lånar?

SvD och DN fortsätter att skriva om Israels byggande av bostäder på "ockuperat område". Tidigare har jag kommenterat det i mina bloggposter

För den som eventuellt undgått att förstå min huvudtes, här kommer den i klartext:

De områden som vanligen benämns "ockuperade" är enligt internationell lag "omtvistade". När de ockuperades av araber 1948 slängdes de judiska invånarna ut.

Idag låtsas världen inte om att detta någonsin ägt rum. Man har stor medkänsla med de arabiska flyktingar som arabernas krig mot judarna resulterade i, men de judiska flyktingarna tigs det om.

Som jag tidigare påpekat finns det tre stora flyktingströmmar involverade i denna konflikt:

  • Judiska flyktingar från Europa. Över två miljoner.
  • Judiska flyktingar från arabvärlden och Iran. Ca 900.000.
  • Arabiska flyktingar från Israel. Ca 726.000.

Bara de arabiska flyktingarna har fått internationell hjälp.

Men mer väsentligt i just det här fallet är "gränserna", eller snarare avsaknaden av dito. Israel har aldrig haft internationellt erkända gränser, så varje gång man hör uttrycket "-67 års gränser" ska man ta sig i akt, för då är det nåt lurt på gång. Vad som funnits är en stilleståndslinje från 1949, som byggde på militära realiteter, utan hänsyn till att både judar och araber drivits på flykt.

Att Israel skulle lämna ifrån sig de judiska delarna av Jerusalem, inklusive klagomuren, är orimligt. Avancerade förslag till gränsdragningar har lagts fram, men de har alla fallit på en och samma stötesten:

Araberna vägrar se en judisk stat existera!

Intressant.se

23 december 2007

Vilseledningen fortsätter

Detta är en fortsättning på två tidigare bloggposter:

Idag fortsätter vilseledningen om judiska bosättningar på Västbanken för tredje gången på kort tid. Det börjar likna en målmedveten kampanj.

I de tidigare bloggposterna har jag påpekat att tidningsartiklarna "glömt" att nämna att "bosättningarna" Har Homa och Atarot ägdes av judar (i Har Homas fall åtminstone till största delen) innan 1948, då de ockuperades av Jordanien. Idag glömmer SvD och DN lägligt nog i sina artiklar om Ma'ale Adumim att nämna att detta område var statsägd mark, både under turkiskt och jordanskt styre.

Konsekvent fortsätter svenska media att berätta halva sanningen, i många fall rena lögner. Hur ofta anser media det nödvändigt att upplysa sina konsumenter om att tidernas begynnelse, i Mellanöstern lika väl som i andra delar av världen, inte inträffade under Sexdagarskriget, utan att det fanns en tid innan dess då dessa områden var ockuperade av Jordanien? Jag vet till och med den exakta siffran över antalet judar som tilläts bo kvar i det av Jordanien ockuperade Jerusalem och Västbanken, liksom i det av Egypten ockuperade Gaza.

Noll. Inte en enda. Alla slängdes ut eller dödades.

Men idag vill man få folk, framför allt den yngre generationen, att tro att ockupationen (den israeliska, naturligtvis, inte den jordanska) är konfliktens orsak och att Israel hade en erkänd gräns innan 1967. Detta är lögn, om något.

Intressant.se

21 december 2007

Fler lögner

En fortsättning på min tidigare bloggpost, om olika sätt att ljuga, där jag påpekade att det finns två sätt att vilseleda:
  1. Att ljuga, dvs att säga något som inte är sant.
  2. Att förtiga en del av sanningen, dvs utelämna delar på ett sånt vis att helhetsbilden blir skev.
Nu ser jag i DN och SvD att USAs utrikesminister Condoleezza Rice "hyllar" det israeliska beslutet att skrinlägga planerna på "nya bosättningar" i Atarot.
- Jag tror att det är ett klokt beslut, sade Rice i en exklusiv intervju med AFP sedan Israels bostadsdepartement övergav planerna för Atarot-området i östra Jerusalem, där palestinier vill ha sin framtida huvudstad.
[...]
- Jag tror att israelerna förstod att det som hände med Har Homa har bidragit till att undergräva förtroendet i den sköra och helt nya fredsprocessen, sade Rice.
För två veckor sedan begärde Israel in anbud för byggande av omkring 300 fastigheter i bosättningen Har Homa i det ockuperade och annekterade östra Jerusalem. Åtgärden kom en vecka efter det att israeler och palestinier återupplivat fredssamtal vid en konferens i den amerikanska staden Annapolis.
Atarot 1944.

Vad väljer man att inte förtälja denna gång då? Jo, ungefär det man lät bli att berätta om Har Homa, nämligen att Atarot ägdes av judar fram tills att det stals av araber under Självständighetskriget 1947-1949. Vilken skillnad den informationen gör, eller hur?

Intressant.se

18 december 2007

Vasst formulerat

I dagens SvD finns en härlig insändare. Kommentarer överflödiga:
Lösningen på växthusproblematiken
Finansdepartementets expertgrupp för miljöstudier har konstaterat att Sverige svarar för cirka 0,2 procent av de globala växthusgasutsläppen och kan inte märkbart påverka klimatet genom utsläppsminskningar! Låt oss dela in jorden i 500 zoner som var och en står för cirka 0,2 procent av de globala växthusgasutsläppen. Ingen zon kan då märkbart påverka klimatet genom utsläppsminskningar!Frågan är om växthuseffekten ens längre existerar efter denna radikal åtgärd.
Karl Krook

Intressant.se

17 december 2007

152 kronor

I dagens SvD skriver utrikesminister Carl Bildt och biståndsminister Gunilla Carlsson att Sverige nu ska ge ännu större ekonomiskt bistånd till palestinierna. 1,37 miljarder under detta och kommande år. Det motsvarar 152 kronor per svensk - vuxna och barn. 608 kronor från min tvåbarnsfamilj.

Det finns ett enormt behov av upprustning av samhället i Gaza och på Västbanken, men det verkar som att just detta samhälle utvecklat immunitet mot biståndspengar. Som många påpekat, bl a United States Institute of Peace, är
Palestinians the largest per capita recipients of international development assistance in the world
De får alltså mer bistånd per person än offer för tsunamin häromåret, mer än de överlevande från folkmorden i Rwanda och Sudan, mer än de svältande i östra Afrika. Och vilket synligt resultat har det givit? Som den palestinske politikern Mohammed Dahlan sa om biståndspengarna i The Guardian 2004:
[5 miljarder dollar] have gone down the drain, and we don't know to where
Och i vanlig ordning kommer bara struntsummor från de oljestinna arabstaterna.

Det intressantaste avsnittet i Bildts och Carlssons artikel tycker jag ändå är detta:
Alla parter i den arabisk-israeliska konflikten måste ta sitt ansvar för att en varaktig fred ska bli verklighet. Det arabiska fredsinitiativet visar på grannländernas önskan att avsluta konflikten.
Jag är inte den typen som ser ett halvfullt glas där andra ser ett halvtomt, men detta stycke gav mig hopp om att Bildt är mer slipad än jag hittills misstänkt. Det är tre uttryck här som gör mig hoppfull:
  • Alla parter
  • den arabisk-israeliska konflikten
  • grannländernas...

Det verkar som att Bildt och Carlsson äntligen ser denna konflikt för vad den är - inte en konflikt mellan Israel å ena sidan och palestinier å den andra, utan mellan Israel å ena sidan och arabländerna å den andra. Tänk om den poletten äntligen trillat ner! I så fall är mina 152 kronor en väl investerad uppoffring!

Mer om givarkonferensen:

SvD

Sydsvenskan

Intressant.se

15 december 2007

Expos kamp mot väderkvarnar

Tidningen Expo har givit ut en skrift som heter Kriget mot islam. I ingressen står det:
Islamofobin är inget nytt fenomen. Men i skuggan av kriget mot terrorismen och en ökad misstro mot muslimer har en ny europeisk anti-islamsk rörelse börjat ta form. För första gången granskas den nya rörelsen mot islam. [...] Akademiker, bloggare och politiker gör gemensam sak med högerextremister. Under de två senaste åren har en rad nya anti-islamska nätverk bildats. Expo granskar personerna bakom den nya rörelsen.
Så vem är det som pekas ut? Ja, det är det som är problemet. Expo har buntat ihop en handfull nazister med andra som helt enkelt ser islamismen som ett hot. Å ena sidan de som företräder en folkmordsideologi, å andra sidan de som motarbetar en folkmordsideologi. Den bakomliggande tanken kan bara vara en - muslimer i alla dess former är höjda över varje form av kritik. Jag hade tänkt skriva ett längre inlägg om Expos hatskrift, men eftersom flera andra bloggare redan gjort det på ett föredömligt sätt, ger jag er några länkar till dessa i stället:
argumentum ad ignorantiam
Jihad i Malmö
Östra Ölands fria horisont (flera inlägg i ämnet)
Fader Jonatans Blog
skafferitrollen
Det finns naturligtvis fler...

Intressant.se

11 december 2007

Uppdatering om Besserwisser

De av er som sett mig i Besserwisser (jag skrev tidigare om detta) vet att jag hittills vunnit tre program, som gick på kanal 9 förra veckan, 4-6 december. Nu gör programmet ett juluppehåll fram till 14:e januari. Eventuellt kommer säsongen inledas med en veckas "kändis-Besserwisser", så än så länge vet jag inte om mitt nästa program sänds den 14:e eller 21:a januari. Jag informerar er så fort jag vet själv.

Intressant.se

Mer om Birgitta Elfström

Birgitta Elfström, som jag nämnde i min förra bloggpost, har inte bara bloggat för PGS, utan har även skrivit på Merit Wagers blogg. En av de mer talande bloggposterna handlar om när Birgitta, som en av ytterst få västerländska kvinnor, lyckades få till ett möte med Hezbollahs ledare Hassan Nasrallah.

Tidigare hade jag här några bilder från Merit Wagers blogg, men har blivit ombedd att ta bort dem. De omtalade bilderna finns här.

Innan vi hann sätta oss ner uppenbarade sig plötsligt Hassan Nasrallah. Det kan låta konstigt, men det kändes som om luften plötsligt uppfylldes av en helig aura. Där kom han, Hizbollahledaren, utstrålande ett stort lugn och med ett varmt leende på läpparna. ”Är detta verkligen Hassan Nasrallah?” tänkte jag. Han hälsade artigt, fortfarande leende. Han bad mig sitta närmast honom i en av de höga stolarna och jag fick börja med att ge en kort presentation av mig själv.
Hassan Nasrallah inledde med att prisa den svenska demokratin och Sveriges arbete för mänskliga rättigheter. Sedan pratade han om sin son som blev ett av Mellanösterkonfliktens offer, om Hizbollahs arbete i parlamentet, om palestiniernas situation i Libanon, om Israels ockupation av södra Libanon och om framtiden. Han berättade med inlevelse om Hizbollahs sociala verksamhet som omfattade bl.a. skolor och sjukhus.För mig framstod Hassan Nasrallah som en vänlig, påläst, intelligent och skarpsynt man med en påtaglig utstrålning som kändes i hela rummet. Det var ett speciellt och mycket minnesvärt möte.

Intressant.se

Migrationsverket sätter gränser

I dagens G-P finns nedanstående artikel (ej online, klicka på bilden för att förstora den).
En enhetschef på Migrationsverket har omplacerats på grund av en hemsida där han tar ställning för Israel och har en länk till moderaterna. [...] Lennart Eriksson har arbetat på Migrationsverket i Kållered i drygt 19 år. De senaste fem åren har han varit enhetschef och arbetat med asylfrågor. Men sedan den 8 oktober har han haft en lägre befattning som beslutsfattare. I somras kallades han upp till den nytillträdde chefen för verksamhetsområdet asyl, Eugéne Palmér, och fick veta att han inte fick ha kvar sitt jobb på grund av hemsidan.
[...]
Vad finns då på hans hemsida? Det är inte texterna om museijärnvägar, historiska uppsatser eller dikter som retat hans arbetsgivare. Nej, det är snarare en blogg där Israel-Palestina-konflikten diskuteras med hård kritik mot Hamas och det är länkar till moderaterna, diverse nyliberala sidor samt texter om pansargeneralen Patton. [...]
Migrationsverkets jurist Staffan Opitz säger:
-Anledningen till situationen är att Lennart Eriksson inte har överordnad chefs förtroende.
Opitz skriver i sin inlaga att Eriksson på sin hemsida har gett den israeliska sidan sitt oreserverade stöd i Israel-Palestina-konflikten. "Mot bakgrund av att konflikten genererar asylsökande från den palestinska sidan är det offentliggjorda stödet för den israeliska sidan inte möjligt att förena med befattningen som chef vid Migrationsverket."

Här är Lennart Erikssons hemsida, och här är hans blogg. Kan någon hitta något otillbörligt på dessa sidor?
Lennart Eriksson, tycker fel enligt Migrationsverket.


Den enda bisarra rättvisa i denna affär är att Eriksson nu har samma titel (beslutsfattare) som Birgitta Elfström hade. Hon gick nyligen i pension, arbetade i många år som beslutsfattare på Migrationsverket, var engagerad i PGS, och skrev inlägg på PGS antiisraeliska blogg. Men ingen chef verkar ha påpekat det olämpliga i hennes engagemang.

Intressant.se

09 december 2007

En liten lektion i konsten att ljuga

...the truth, the whole truth, and nothing but the truth...
Det känner väl de flesta igen från diverse filmer och TV-serier, en del av den ed man svär innan man vittnar i en amerikansk domstol. Här antyds att det finns två sätt att vilseleda:
  1. Att ljuga, dvs att säga något som inte är sant.
  2. Att förtiga en del av sanningen, dvs utelämna delar på ett sånt vis att helhetsbilden blir skev.
Jag ska ge några talande exempel på hur båda dessa metoder används i svartmålningen av Israel. Exemplen är otaliga och tar sig ibland absurda former, som när en brittisk tidning "avslöjade" att Israel höll på att utveckla en "genetisk bomb" som skulle döda araber men inte judar. Behöver man påpeka att svenska tidningar med glädje återgav den "nyheten"?

I denna veckas skörd av antiisraelisk smörja hittar jag bland annat denna slutreplik i en debatt i Västerbottens-Kuriren. Det är inte mycket skribenten, Göran Burén, lyckas få rätt.
Göran Burén, ljuger som en häst travar.
Det blev aldrig någon palestinsk stat 1948 som avsågs i delningsresolutionen, detta av två orsaker. För det första är det helt klarlagt att Israel inte avsåg att acceptera en sådan stat. För det andra var det palestinska samhället fullständigt raserat efter kriget och FN-medlarna Folke Bernadotte och Ralph Bunche föreslog därför att det som blev över efter kriget, Västbanken och Gaza, skulle tillfalla Jordanien respektive Egypten. Detta var alltså sanktionerat av FN och därför ingen ockupation i folkrättslig mening.
Detta stycke är ren lögn.
  1. Israel avsåg visst att acceptera en palestinsk stat. Detta bevisade Israel i både ord och handling. Att en författare som livnär sig på kommunistiska tidningar anser det "helt klarlagt" att motsatsen gäller stärker till och med mitt påstående.
  2. Bernadotte och Bunche föreslog inte alls att "det som blev över efter kriget, Västbanken och Gaza, skulle tillfalla Jordanien respektive Egypten". Jordanien ockuperade Västbanken och Egypten ockuperade Gaza. En av anledningarna att araberna förlorade kriget var för övrigt att de konkurrerade sinsemellan om vem som kunde roffa åt sig mest. Buréns teori om Bernadottes förslag är minst sagt banbrytande, eftersom Bernadotte faktiskt varit död i 160 dagar då det första vapenstilleståndsavtalet, med Egypten, slöts. Bernadotte mördades ju av Lehi i Jerusalem den 17:e september 1948.
  3. Burén vänder totalt på begreppen när han menar att Israel, till skillnad från Egypten och Jordanien, gör sig skyldig till en "ockupation i folkrättslig mening". Det råkar vara tvärtom. Vad gäller Västbanken är det ett område Israel erövrat i ett försvarskrig, och det tillhörde heller ingen stat. Området är således "omtvistat", inte ockuperat. Varje försök från Israels sida att lämna ifrån sig land i utbyte mot fred och erkända gränser har avslagits av araberna. Golanhöjderna erövrades också i ett försvarskrig, men tillhörde Syrien. De landområden som judar ägde där stals helt sonika 1920. Judarna som bodde i Gaza slängdes ut av araberna 1948.
Nästa stycke är lite väl magstarkt, till och med för en blaska som VK:
Det är sant att det finns stark antipati mot judar på en del håll i arabvärlden, till och med antisemitism med samma uttryck som vi sett i Europa. Men det är ett nytt fenomen, det framträder i huvudsak först efter 1948. Det är en reaktion på bildandet av staten Israel, vilket överallt i arabvärlden uppfattades som djupt orättfärdigt. Rått uttryckt kan man säga att sionisterna tog antisemitismen med sig till arabvärlden.
Antisemitismen är judarnas fel... Den var fin!

Liten (EJ uttömmande) förteckning över muslimska massakrer på judar FÖRE 1948:
  • Medina (Saudiarabien) 627
  • Khaybar (Saudiarabien) 629
  • Fez (Marocko) 1032
  • Granada (Spanien) 1066
  • Fez (Marocko) 1146
  • Marrakesh (Marocko) 1146
  • Sijilmasa (Marocko) 1148
  • Fez (Marocko) 1275
  • Fez (Marocko) 1465
  • Tu-at (Algeriet) 1492
  • Alger (Algeriet) 1736
  • Basra (Irak) 1776
  • Stora delar av Libyen 1785
  • Tetuán (Marocko) 1790
  • Alger (Algeriet) 1805
  • Alger (Algeriet) 1815
  • Bagdad (Irak) 1828
  • Alger (Algeriet) 1830
  • Tabriz (Iran) 1830
  • Mashhad (Iran) 1839
  • Marrakesh (Marocko) upprepade ggr 1864-1880
  • Barfurush (Iran) 1867
  • Taza (Marocko) 1903
  • Settat (Marocko) 1903
  • Casablanca (Marocko) 1907
  • Shiraz (Iran) 1910
  • Fez (Marocko) 1912
  • Jaffa (Israel) 1921
  • Damaskus (Syrien) 1925
  • Jerusalem (Israel) 1929
  • Safed (Israel) 1929
  • Hebron (Israel) 1929
  • Constantine (Algeriet) 1934
  • Bagdad (Irak) 1941
  • Tripoli (Libyen) 1945
  • Aleppo (Syrien) 1947
  • Aden (Jemen) 1947
Massakrernas omfattning varierar från något dussin till flera tusen dödsoffer. Burén är tyvärr inte ensam om att försöka sprida denna lögn. Exempelvis finns under uppslagsordet islam följande att läsa i Nationalencyklopedins internetversion:
Fråga Varför tror du att judar och muslimer står så långt ifrån varandra idag trots att det finns mycket som förenar dem?

Svar Motsättningarna mellan judar och muslimer är i första hand politiska, inte religiösa. Under århundraden levde många judar under muslimskt välde, både Orienten och i det moriska Spanien utan att det blev några svåra konflikter. Det är upprättandet av Israel som stat och fördrivandet av palestinierna som har väckt sådan vrede på muslimskt håll och har fått judarna att framstå som deras huvudfiender.

Per Beskow, docent
Det moriska Spanien framställs ofta som extra idylliskt. Att enbart massakern i Granada tog 5000 judars liv betraktas tydligen som historisk kuriosa. Men Burén står fast vid att judarna tog med sig antisemitismen till araberna. Petitesser som att profeten Muhammed själv uppmanade till folkmord på judarna är i det sammanhanget oväsentliga, "rått uttryckt".

Han skriver vidare:
Massor av judar tvingades eller kände sig tvingade att lämna olika arabländer som en följd av de antijudiska stämningarna. Jag försvarar självklart inte detta, men glöm inte att judiska styrkor satte igång en brutal etnisk rensning omedelbart efter FN-omröstningen 1947.
Det är väl sympatiskt att han inte försvarar den etniska rensningen av judar från arabländer? Men han ljuger igen. Omedelbart efter FN-omröstningen 1947 (delningsplanen 29:e november) så gjorde judarna vaddå? Jo de firade! Dansade på gatorna!

Och vad gjorde araberna? De började mörda judar, både i och utanför Israel.

Försöker jag påstå att Israel inte gjorde sig skyldig till etnisk rensning? Nej. Men jag vill sätta det i rätt sammanhang:
  • För det första var det ingen i förväg planerad fördrivning av araber som skedde. Att idén funnits inom den sionistiska rörelsen är sant, liksom att idén förkastades av både etiska och realpolitiska skäl. När FN antog delningsplanen hade den sionistiska rörelsen inga som helst planer på att kasta ut araberna.
  • För det andra förhöll det sig tvärtom på den arabiska sidan. Redan 1947 drog arabförbundets (då Egypten, Irak, Libanon, Saudiarabien, Syrien, Jordanien och Jemen) politiska kommitté upp riktlinjer för antisemitisk lagstiftning. Lagarna, som till största delen genomfördes, gällde konfiskering av judisk egendom, fängslande av judar som misstänktes vara sionister, och användande av deras konfiskerade egendom till att finansiera kampen mot sionismen.
  • För det tredje försökte Haganah, föregångaren till Israels armé, in i det längsta bibehålla goda relationer med araberna. Så sent som den 24:e mars 1948 utfärdade befälhavaren Israel Galili en order till alla enheter att
    abide, in their behavior toward the Arab communities inside the designated Jewish state areas, by the Zionist movement's long-standing policy of co-existence and mutual respect for life and property.
    Denna order var hemlig och på hebreiska, och således inte en motsvarighet till vad dagens palestinska förhandlare säger på engelska om fred och erkännande, bara för att nästa dag mana till heligt krig mot judar på arabiska. Vad var det då som ändrades? Framför allt var det belägringen av Jerusalem, den största judiska staden. Striderna om förbindelsevägen Tel Aviv-Jerusalem var hårda, och läget för de belägrade judarna var desperat.
Jag skulle kunna fylla en bok med alla rena lögner som florerar kring Israel, och det är förmodligen en mycket bättre idé än att försöka pressa in det i ett blogginlägg. Därför går jag vidare till några exempel på det andra sättet att ljuga, nämligen att bara berätta en del av sanningen.

Låt mig börja med en artikel i SvD som berättar att
Israel planerar att låta bosättningen Har Homa på ockuperat område expandera ytterligare [...] På kullarna mellan östra Jerusalem och Betlehem, på ockuperat palestinskt område, ligger den stora bosättningen Har Homa. Bosättningen, byggd som en judisk förstad till Jerusalem, är en nagel i ögat på Betlehemborna, som ser den som ett exempel på den markstöld som undergrävt palestiniernas tilltro till fredsprocessen. [...] För många år sedan var Har Homa en grön kulle, kallad Jabal Abu Ghneim av palestinierna, där den israeliska Fred Nu-rörelsen demonstrerade mot planerna på att bygga en bosättning.
Artikeln följer mall 1a för rapportering från Israel. Intressant är vad artikeln INTE nämner om Har Homa.
  • Den mesta marken i Har Homa ägdes av judar innan det ockuperades av Jordanien 1948.
  • Ingen bodde där eller brukade marken där då byggandet av stadsdelen Har Homa inleddes.
  • Alla landägare (de flesta israeler) kompenserades för den exproprierade marken.
Ett annat exempel hittar jag i DN, signerat Per Jönsson. Han har gnuggat sina geniknölar och kommit fram till att FNs delningsplan från 1947 (resolution 181) är konfliktens orsak:
Delningsplanen var från början orättvis. Den gav 56 procent av Palestinas mark till judarna, som då blott utgjorde en tredjedel av befolkningen och ägde sex procent av marken. Det är inte det minsta märkligt att araberna såväl i som utanför Palestina motsatte sig 181:an
Som jag påpekat tidigare är det inte sant att delningsplanen "gav 56 procent av Palestinas mark till judarna". Delningsplanen innebar en gränsdragning mellan två stater (och ett FN-kontrollerat Jerusalem). Den innebar INTE förflyttning av invånarna eller omfördelning av landägandet. Med andra ord fick varken araber eller judar en kvadratmeter mark enligt resolution 181.

Jönsson aktar sig noga för att nämna två saker.
  • Det första gäller landägandet. Enkel huvudräkning ger vid handen att araberna ägde 100-6=94% av marken. Eller hur? Nej! Drygt 70% av marken var statsägd, 6-7% ägdes av judar och ca 20% av araber. Redan i Survey of Palestine lades grunden för framtida misstag genom att tabellerna över landägande delas upp i vad som ägdes av judar å ena sidan, och allt som inte ägdes av judar å den andra. Benny Morris påpekar också att
    many if not most Palestinian notable families, including the Husseinis, Nashashibis, al Alamis, Dajanis, Abd al Hadis, and so on-the leaders of the Palestinian national movement-sold land to the Jews, and that the meagerness of Zionist purchases was largely dictated by a lack of funds, not by any Arab indisposition to sell.
  • Det andra gäller Negev. 60% av den mark som skulle utgöra den judiska staten bestod av Negevöknen, en obrukbar sandlåda.
När jag ändå är inne på frågan om markägande vill jag dela med mig av en riktig pärla, taget ur Hudiksvalls Tidning den 8/6 2005 (och jag har sett påståendet på andra ställen också). Gunnar Olofsson argumenterar för att Israel är en apartheidstat, och påstår bl a att
i Israel [...] kan icke-judar inte förvärva statsägd mark.
Detta är ett korrekt påstående. Låt oss se vad herr Olofsson väljer att inte nämna:
  • I Israel kan judar inte förvärva statsägd mark. Ingen kan det! Däremot står det både judar och icke-judar fritt att leasa marken.
  • Den Palestinska myndigheten har också lagar om markförsäljning. En sådan lag är att det är förbjudet, även för privatpersoner, att sälja mark till judar. Försäljning av mark till judar räknas som förräderi, och är belagt med dödsstraff! Läs om det här, eller googla er fram! Dödsstraffet har dessutom verkställts ett flertal gånger.

Slut på lektionen för denna gång.

Intressant.se

03 december 2007

Bakslag för Venezuelas lille Hitler

DN, SvD och Sydsvenskan rapporterar en knapp seger för motståndarna till Chavez förslag till grundlagsändring, vilken skulle givit honom möjlighet att sitta kvar som president livet ut. Vad som inte rapporteras i svenska medier är regimens trakasserier av judar, vilket man kan läsa om här:
Police raided Venezuela’s main Jewish social club on the eve of a national referendum.
The raid on La Hebraica late Saturday night occurred just hours before Venezuelans went to the polls to decide on constitutional changes proposed by President Hugo Chavez. The raid was seen as a provocation against the Jewish community, which is almost unanimously opposed to Chavez, a major ally of Iranian President Mahmoud Ahmadinejad, and his leftist reforms.
The police raid took place as 900 Jews enjoyed an all-night wedding party at the nearby Union Israelita synagogue in Altamira, an upscale suburb of Caracas.
According to sources, members of the police unit that investigates drug-trafficking and terrorism broke the main gate of La Hebraica in the middle of the night, allegedly looking for weapons and explosives. Officers searched the premises but found nothing, the sources said.
Venezuelans on Sunday rejected by a narrow margin 69 constitutional amendments proposed by the Chavez government, including eliminating presidential term limits, which would have paved the way for Chavez to be re-elected indefinitely. Saturday night's raid echoed one from November 2005, when Venezuelan police raided a Jewish school in Caracas looking for weapons. None were found.
Intressant.se