Visar inlägg med etikett politik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett politik. Visa alla inlägg

07 september 2008

Ny variant av Turingtestet

Känner ni till Turingtestet? Det var den berömde Alan Turing som föreslog en metod att testa en dators förmåga att uppvisa intelligens. Metoden är simpel - låt en människa A kommunicera via skärm och tangentbord med dels en annan människa B, dels en dator som försöker uppträda mänskligt, när dessa båda är dolda för A. Om A efter att ha kommunicerat med båda inte med säkerhet kan avgöra vilken konversation som var med datorn och vilken som var med människan, då har datorn klarat testet.

Har man följt de senaste årens "nyhetsrapportering" från Israel i svenska medier slås man av hur taffligt enkelspårig och falsk den är. Turings test kan lätt modifieres:

Ge mig två artiklar om Israel - en från svenska medier, och en skriven av någon med genuin förståelse för den arabisk-israeliska konflikten - och jag kan direkt skilja dem åt. Den dagen då jag inte längre kan det, då har vi äntligen fått en nyhetsrapportering värd namnet.

Som tur är finns det fortfarande riktig journalistik även relaterad till Israel (vilket jag länkar till längre ner), men den släpps inte in i massmedierna...än.

I kvällens skörd av "nyheter" finns en om att Olmert bör åtalas för korruption (Några skånska tidningar) och en som rapporterar att (SvD, Sydsvenskan, Dagen, Några skånska tidningar):
En grupp arabiska advokater och människorättsaktivister kallade på söndagen Israels blockad av Gazaremsan för folkmord.
Angående Olmert - någon måste ju ha röstat fram karln, eftersom han sitter där han sitter, men det är idag svårt att hitta dessa väljare, eftersom få vill kännas vid honom.

Få tror att han kommer att inneha premiärministerposten efter nästa val, och många tror att det valet kommer att skyndas på pga korruptionsanklagelserna mot honom. Jag tänker inte säga emot.
Det riktigt ironiska i Olmerts opinionsmässiga situation är att korruptionsanklagelserna har givit Israel en riktig uppskjuts i den arabiska opinionen. I slutet av maj skrev Jerusalem Post:
The corruption case against Prime Minister Ehud Olmert has earned Israel tremendous respect throughout the Arab world, where many have called on their leaders to benefit from Israel's democratic system and independent judicial system.

Words of praise for Israel are a rare phenomenon in the Arab media. But judging from the reactions of many Arabs to the corruption case in the past week, the trend appears to have changed.

Even some Arabs who describe themselves as "sworn enemies of the Zionist entity" have begun singing praise for Israel. Over the past week, the corruption case against Olmert received wide coverage in the mainstream Arab media, prompting an outcry about the need for transparency and accountability in the Arab world.
Där ges en mängd exempel på kommentarer som fällts av läsarna i arabiska medier apropå korruptionsanklagelserna mot Olmert. Några smakprov:
"Show me one Arab or Islamic country where a prime minister or a senior government official was ever questioned for financial corruption or bribery." (Majed)

"Although we are talking about Israel, which I have always hated very much, there is still no one above the law there." (Khaled, Saudiarabien)

"Despite my strong hatred for the Zionist regime, I have a lot of admiration and respect for this entity because there is no one above the law. In the Arab world, laws are broken every day and no one seems to care." (Syrien)

"In the Arab world, our leaders don't accept less than $1 million in bribes; the money must be deposited in secret bank accounts in Switzerland. Olmert is a fool if he took only a small sum." (Algeriet)

"Only a few thousand dollars? What a fool! This is what an Egyptian minister gets in a day or what a Saudi CEO gets in 45 minutes, or a Kuwaiti government official in five minutes. This is what the physician of the emir of Qatar gets every 30 seconds." (Ahmed, Jordanien)

"Why don't you seek Arab citizenship? There you can take as much money as you want. Even if they discover the theft, they will erect a statue for you in a public square." (Jasser Abdel Hamid)

"Unfortunately, this is the real democracy. Our enemies are very good in practicing democracy. In the Arab world, our leaders steal everything and no one ever dares to ask a question." (Abu Yusef, Egypten)
Korruptionen i arabvärlden är ingen perifer företeelse, utan en viktig faktor bakom den arabisk-israeliska konflikten. Om ni vill förstå konflikten har jag ett tips. Ilya Meyer har precis skrivit fyra utmärkta artiklar som nu ligger på FiM-bloggen. Läs dem!
Det är journalism som den borde vara! För att ni inte ska vara utan läsning bjuder jag på ännu en artikel från Jerusalem Post den 24/3. Ett smakprov:
The farmers and ranchers of the Galilee, like their counterparts in the Negev are at wits' end. Fearing Arab riots or political condemnation by the Israeli Left, Arab leaders, the Islamic Movement and their allies abroad, the police and the state prosecutors have simply stopped enforcing the laws against the Galilee and Negev Arabs. Surrounded by increasingly hostile and lawless Arab and Beduin villages, local Jews' livestock and crops are continuously plundered.

They are faced with three equally unacceptable options for contending with this state of affairs. They can do nothing and let their livelihood and lives' work be destroyed. They can pay protection money to Arab criminal gangs, who in exchange agree not to rob them. Or they can try to sell off their lands and abandon agriculture altogether.
När får vi läsa något sådant i svensk press?

Intressant.se

01 september 2008

Godkänd av Migrationsverkets åsiktskontroll

I december 2007 skrev jag om Lennart Eriksson, som fråntogs sin tjänst som enhetschef på Migrationsverket pga sitt ställningstagande för Israel. Jag gjorde jämförelsen med två andra anställda vid Migrationsverket, makarna Birgitta Elfström och Arne Malmgren, vilka båda sedan länge varit djupt engagerade i Palestinagrupperna i Sverige. Deras åsikter tycks inte utgöra något hinder, eftersom Arne Malmgren sedan affären började de facto har befordrats (!). Läs mer i bloggposterna
Lennart Eriksson, tycker fel enligt Migrationsverket.
Skandalen letade sig faktiskt hela vägen till SvDs ledarblogg i februari:
Ursprungligen hade flera bloggare, däribland jag, olovandes lagt ut bilder på Birgitta Elfström i Libanon. Bilderna var tagna från Merit Wagers blogg. Den ena bilden föreställde Birgitta Elfström omfamnande en kvinna i Hezbollahutstyrsel, den andra när hon provar ett vapen i vad som synes vara en kombinerad lamp- och vapenaffär. Efter att skandalen uppmärksammats i SvD fick flera bloggare mail från Merit Wager som förklarade att tillgripande av andras bilder kan få grava ekonomiska konsekvenser. Jag tog bort bilderna. Nu ser jag att de även tagits bort från Merit Wagers blogg. En retuscherad variant av den ena bilden finns här, och den andra kan beskådas här.

Att det finns rätt och fel åsikter enligt Migrationsverket befästs ytterligare av en artikel i gårdagens Göteborgs-Posten (klicka på bilderna nedan) och en i Hallandsposten den 12/8. Artiklarna handlar om Tina Kolhammar, handläggare på Migrationsverket, som ska delta i det kristna s k "följeslagarprogrammet" EAPPI.


Kolhammar säger:
Generellt håller vi oss neutrala, men vi tar ställning mot brott mot folkrätten och mot mänskliga rättigheter. Jag hoppas att vi också ses som neutrala även om vi tvingas rapportera fler övergrepp från den ena sidan.
Det låter ju vackert. En alternativ förklaring är att om man bara letar fel hos den ena sidan, så är det bara där man hittar dem. Lite underligt är det att EAPPI (som ju är ett kristet initiativ) inte ens försökt skydda Västbankens kristna från de förföljelser de utsatts och utsätts för från muslimskt håll. De kristna flyr. Under den senaste 40-årsperioden har andelen kristna på Västbanken sjunkit från 20% till 2%! I Betlehem var 62% kristna 1995, idag färre än 20%! Muslimerna driver systematiskt ut de kristna, och därom råder tystnad...

Men än mer skrämmande är den brist på perspektiv som genomsyrar EAPPI. Jag ogillar religiösa fanatiker av alla de slag, och dit hör en stor andel av Hebrons judar, men omvärlden tycks helt sakna förståelse för deras prekära situation. Vad skulle hända om deras barn gick oskyddade i Hebron? De skulle inte överleva 5 minuter, det är vad som skulle hända. Kan vi lita på att EAPPI skyddar dem om Israels militär lämnar Hebron? Knappast...
Intressant.se

06 augusti 2008

Insändaren publicerad

Den insändare jag skickade till Västerbottens Folkblad för några dagar sedan (se förra bloggposten) har publicerats. Läs mer på FiM-bloggen.

Intressant.se

19 juli 2008

Vems värderingar?

Häromdagen skedde en "fångutväxling" mellan Israel och Hezbollah. Hezbollah fick fem fångar ur israeliska fängelser och kropparna efter 199 arabiska krigare. Fyra av fångarna var Hezbollahmedlemmar, men det var den femte, Samir Kuntar, som väckte störst uppståndelse. Av förståeliga skäl, mer om det nedan.

Israels utbyte i "fångutväxlingen" var kropparna av de kidnappade och mördade soldaterna Ehud Goldwasser och Eldad Regev.
Eldad Regev (t v) och Ehud Goldwasser (t h).

I DN läser jag följande intressanta kommentar om byteshandeln:
- I Israel finns en prestige i att ta hem sina egna trots att det sker till ett högt pris. Men det ger också en bild av att israeliska liv är värda mer, på sätt och vis visar man en överlägsenhet, säger Jan Joel Andersson, programchef och forskare på Utrikespolitiska Institutet, till TT.
Vad Jan Joel Andersson, programchef, forskare och "nummer två" på Utrikespolitiska Institutet, egentligen menade vill jag höra från honom personligen (han är tillfrågad och kommer att få tillfälle att svara här på bloggen utan klipp). Jag behöver däremot inte gissa vad TT försöker antyda med sitt citat. De försöker framställa denna "fångutväxling" som ännu ett exempel på att Israel är rasistiskt.

Det råder ingen tvekan om att det råder en avgrundsdjup skillnad mellan de värderingar som är grundläggande för Israel å ena sidan och dess fiender å den andra, men den slutsats som TT med ovanstående citat försöker få läsarna att dra är milt sagt långsökt. Det ligger inte i Israels makt att ensidigt bestämma "priset" i denna makabra byteshandel. Och skulle Israel ha trissat upp priset på sina döda soldater i någon pervers motsats till prutning?

Låt oss ta en titt på de olika värderingarna in action. Vi börjar med Samir Kuntar.

Han avtjänade ett straff på fem livstidsdomar plus 47 år för sin medverkan i ett vämjeligt terrordåd 1979. Bland annat tog Kuntar under vapenhot med sig 31-årige Danny Haran och dennes 4-åriga dotter Einat ner till stranden i Nahariya, där han mördade Danny framför ögonen på dottern genom att först skjuta honom i ryggen och sedan dränka honom i havet för säkerhets skull. Därefter krossade han den 4-åriga flickans huvud mot en sten med sin gevärskolv. Se denna film om Samir Kuntar:



Under sin fängelsevistelse gavs Kuntar tillfälle att både gifta sig och skaffa sig en universitetsutbildning.

Jämför nu detta med Regev och Goldwasser. Deras enda brott var att de var israeliska soldater som patrullerade gränsen mot Libanon. Den 12 juli 2006 attackerade Hezbollah en israelisk patrull med sprängämnen och raketer. Tre soldater dödades, tre sårades och två kidnappades, Regev och Goldwasser.

De kidnappade soldaterna fick ingen universitetsutbildning under fångenskapen. De mördades. Och deras familjer tvangs leva i ovisshet om huruvida de var vid liv eller inte.

Kuntar, som krossade en 4-årig flickas huvud mot en sten på stranden i Nahariya, mottogs som en hjälte i Libanon. Lustigt nog hade Kuntar en del att säga till Hezbollahs TV al-Manar:
To tell you the truth, we envy our enemies. The way they care for a body and will go to the end of the world in order to get it back, and how they care for the hostage and will go all the way to return him
Vari ligger då skillnaden i värderingar? Golda Meir sade en gång att
Peace will come when the Arabs will love their children more than they hate us.

Golda menade naturligtvis inte att araber inte älskar sina barn, vilket vore ett absurt påstående. Nej, hon satte fingret på själva kärnan i konflikten, vilken idag förvanskas medvetet. Flyktingar och landtvister är inte orsak till utan följder av konflikten. Det är arabernas vägran att låta judar ha en egen stat som är konfliktens kärna. Denna vägran har sin grund i islams (och i viss mån kristendomens) judehat.

Idag ser det muslimska judehatet ut som det kristna judehatet gjorde för 100 år sedan - judar utmålas som onda, blodtörstiga och framför allt mäktiga. Denna variant av judehat är relativt ny i den muslimska världen. Den såg sin gryning i Damaskusaffären 1840, och tog fart under andra hälften av 1800-talet, i huvudsak som en importvara från Europa.

Men judehatet har funnits i islam sedan Muhammeds dagar, fast i en annan skepnad. Judar sågs inte som mäktiga konspiratörer, utan tvärtom som maktlösa och värdelösa. Eliezer Ben-Yehuda, den moderna hebreiskans fader, uttryckte det så här:
The Muslim Arabs hate [the Jews] perhaps less than they hate all other non-Muslims, but they despise them as they do not despise any other creature [...] in the world.
Benny Morris skriver i sin bok Righteous Victims - A History of the Zionist-Arab Conflict, 1881-1999:
The view of the Jews as objects, unassertive and subservient, was to underlie to some degree both the initial weak, irresolute Ottoman and Arab responses to the gradual Zionist influx into Palestine - Why bother, the Jews could achieve nothing anyway! - and the eventual aggressive reactions, including vandalism and murder - the Jews were accursed of God and meant only harm; their lives and property were therefore forfeit. And the traditional view of the Jews as inconsequential weaklings was for decades thereafter to stoke the fires of resentment and humiliation. In the course of the twentieth century the Arabs of the Levant were repeatedly to be humbled by the Jews, and none more so than the Palestinians, ultimately transformed into a weak minority in their own land. Such slights the Muslim world found difficult to countenance; such a situation could not be allowed to endure.
Här är konfliktens kärna och kärnan i Golda Meirs uttalande! Araberna har haft alla chanser att välja fredlig samexistens, men tanken på en självständig judisk stat mitt i det muslimska folkhavet tycks oacceptabel, så till den milda grad att man väljer krig och de tragedier det leder till hellre än att låta Israel existera.

Den dagen muslimerna kan förlika sig med Israels existens, när Israels fiender sätter större värde på att bygga välfärd för sig själva än på att rasera judars välfärd, först då kan det bli fred.

Intressant.se

20 maj 2008

Skogkär vs Uddén: 1-0


Jag har precis uppdaterat listan över artiklar som behandlar Israels 60-årsjubileum i mitt förra inlägg, 60 år. Det jag lagt till är Mats Skogkärs lysande artikel i gårdagens Sydsvenskan, En nakba kommer sällan ensam.
Från den 4 maj och framåt uppmärksammade Sveriges Radio, SR, Israels 60-årsjubileum med en rad inslag och reportage. I programmet Medierna ställdes frågan om svenska medier är partiska i sin rapportering kring den israelisk-palestinska konflikten.
Är påven katolik? Har tomten skägg?
Just SR är ett bra exempel.
Radions inslag om det 60-årsjubilerande Israel har samlats på en särskild temasida på SR:s webbplats. Fram till igår såg den ut på följande sätt.
Längst upp en överrubrik:
”Förlovat eller förlorat land - Israel 60 år.”
Längre ner på sidan fanns ytterligare två stora rubriker.
”Palestinier minns dagen för sin katastrof.”
”Palestinsk befolkning ännu på flykt.”
Det är i praktiken inte Israels jubileum som uppmärksammas, det är nakba. Det handlar om Israel, men Israel ur ett mycket bestämt perspektiv: palestiniernas, de palestinska flyktingarnas och de israeliska arabernas.
Intressant.se

18 maj 2008

60 år

David Ben-Gurion läser upp Israels självständighetsförklaring
i Tel Aviv den 14:e maj 1948.


Som väntat har Israel varit ett hett samtalsämne den gångna veckan, i samband med 60-årsfirandet av statens självständighet. Ett axplock av vad som skrivits:

Aftonbladet: Grattis på 60-årsdagen Israel! (33 riksdagsledamöter)
AiP: Fredspolitik för Mellanöstern (A Linde)
BT: Vänsterns omvända rasism
Corren: Sextio år vid katastrofens rand
Corren: Israels framtid måste säkras (D Demirbag-Sten)
Dagens Arena: Pendeln rör sig åter (P Wirtén)
DN: Långt till freden
DN: Att lära av Israel (P Jönsson)
DN: Minne mot minne (G Rosenberg)
DT: En 60-åring värd att fira! (L Sacrédeus)
DT: Rädda palestinska barn! (S Jeresi)
GA: Israel ett hopp, inte ett hot (B-O Andersson)
Gotlands Tidningar: Riv muren och låt palestinierna flytta hem! (B Ullberg Gardell)
GP: Efter 60 år är det dags att göra upp (G Grahn-Hinnfors)
GP: De första 60 åren
HN: Palestinierna behöver omvärldens stöd (5 "aktiva i Palestinagruppen i Varberg")
HN: Sveket mot palestinierna (P Granstedt)
KvP: Drömmarna och krigen (S Schulman)
Magasintet Neo: Unga offer i gammal konflikt (P Olofsson)
NWT: En internationell lösning på konflikten? (L Abramowicz)
SvD: Flyktinglägret blev hans hem efter den stora katastrofen (B Hammargren)
SvD: Vi firar inte Israels 60-årsdag (16 "svenska judar")
SvD: Spelet kring delningen 1948 (M Bergquist)
SvD: Demokratin lever trots alla år av hot (T Gür)
SvD: Inte en enda dag av fred ("valda representanter för de svenska ­judarna")
Sydsvenskan: Demokratijubileum i Mellanöstern (E Manor)
Sydsvenskan: Fira inte en apartheidregim (Y Ruwaida)
Sydsvenskan: Ingen apartheidregim i Israel (L Abramowicz & U Öfverberg)
Sydsvenskan Det första kriget (M Skogkär)
Sydsvenskan En nakba kommer sällan ensam (M Skogkär)
TÅ: Ingen fred om inte Hamas erkänner Israel (F Malm)
VF: Israel måste tänka om (T Nilsson)
VF: Alla demokrater bör fira Israel (B Ohlsson & N Larsson)
VK: En omstridd jubilar
VK: Jämför med Indien/Pakistan (T Hellström)
VLT: Växande antisemitism gör judisk stat viktig (B-O Andersson)
VLT: Israel förverkligade en gammal dröm (J Jakubowski)

I vanlig ordning går meningarna isär om huruvida man ska fira eller sörja. Och i likaledes vanlig ordning gör vår högt aktade "public service" sitt bästa för att betona det senare alternativet, vilket i Cecilia Uddéns fall tar sig smått löjeväckande proportioner. I programmet Godmorgon, världen! intervjuar hon den israeliske "fredsnestorn" Uri Avnery, som bland annat avslöjar hur hemsk den israeliska arkitekturen är (ca 25 minuter in i del 2):

Han talar om arkitekturen som inte smälter in i landskapet, om glasfasaderna på skyskraporna i Tel Aviv - "ett rent kriminellt energislöseri, eftersom glasväggar gör att husen kräver konstant luftkonditionering i ett varmt klimat", säger Uri Avnery, även om Bauhausarkitekturen som nyligen klassats som världsarv i Tel Aviv försökte någonting annat.

Han talar också om bosättningarna på Västbanken med sina "sneda röda tak, som har en funktion i alplandskap, där snön måste kunna glida av, men här är de bara till för att visa dominans", säger han.
Skyskraporna i Dubai och övriga Mellanöstern skiljer sig säkert inte på den punkten, men vem är intresserad av att höra något negativt om arabernas arkitektur?

När journalistkåren är upptagen med att avslöja den dolda agendan bakom de sneda röda taken på Västbanken, så hinner man inte rapportera om petitesser. En sådan händelse som helt förbisågs var den arabiska raketattacken mot Ashkelon den 14/5. En Gradraket träffade en barnklinik i ett shoppingcenter. Minst 94 skadades, flera allvarligt. Bilder tagna av Edi Israel, IsraelNewsPhotos.com:



Firandet av Israels 60-årsdag har konkurrens. Bland araberna högtidlighålls minnet av al-nakba, katastrofen. Eftersom ingen mig veterligen sagt det rakt ut i svensk press, så gör jag det nu:

Hur har de mage?

För 60 år sedan skröt araberna vitt och brett med att de skulle utföra ett folkmord på judar, men de misslyckades. Det är deras katastrof!


I SvD publicerades en artikel där 16 "svenska judar" tog avstånd från firandet av Israels 60-årsdag. Det besynnerliga med denna artikel är inte dess innehåll (man börjar bli van), utan det faktum att en till antalet försumbar grupp extremister tycks ha en gräddfil till landets opinionsbildande tidningssidor. Kan någon förklara det? Är det debattens motsvarighet till en freak show? Allting som är udda lockar? Eller lever redaktörerna i villfarelsen att Henry Ascher & co har en stor skara bakom sig?

Denna artikel föranledde ett upprop, som jag ser att Per Gudmundson redan lagt ut på sin blogg:



Vi firar Israels 60 årsdag


Den 5 Ijar år 5708 i den hebreiska kalendern vilket motsvaras av den 14 maj 1948 i den gregorianska kalendern, återupprättades den judiska staten omkring 1900 år efter att romarna ockuperade och förstörde den antika judiska staten och dess huvudstad Jerusalem. Israels återfödelse vilar på solida folkrättsenliga, nationella och historiska grundvalar:

Balfourdeklarationen 1917, Versailles- och San Remokonferenserna 1919 respektive 1920, FN:s delningsförslag 1947 samt en 3000 år kontinuerlig judisk nationell identifiering med och närvaro i hemlandet Israel.

Under de 1900 år som skiljer Masadas och den antika judiska statens fall från moderna Israels självständighetsdeklaration, så upprättade ingen annan nation ett hemland i området.

Medan Romarriket,Babylonien, antika Egypten och andra mäktiga imperier är begravda i historien har den judiska nationen mot alla odds återupprättats som en modern stat med Jerusalem åter som sin huvudstad i sina förfäders hemland.

Detta vill vi fira.

I nära 2000 år har generationer av judar i exil från Sevilla i väster till Bagdad i öster, från Kairo i söder till Warszawa i norr uttalat orden ”nästa år i Jerusalem” och drömt om att återvända hem till sina förfäders hemland Israel. Samtidigt har 3000 år av kontinuerlig judisk närvaro i hemlandet Israel bevarat den fysiska och andliga länken mellan det antika och moderna Israel. Det judiska folkets unika historia av passionerad och kontinuerlig hemlängtan trots generationer av exil, har inspirerat otaliga icke-judar över hela världen inklusive den kända engelsk-viktorianska författarinnan George Elliot vars bok Daniel Deronda från 1876 förutspådde att en återupprättad judisk stat i öst skulle ge det judiska folket ett permanent och värdigt hem men också sprida ett ljus av hopp och humanism åt andra nationer i regionen.

Det hebreiska språket vars användningsområde i exil begränsades främst till bön och korrespondens mellan ett fåtal judiska lärda, är idag åter motorn i en blomstrande hebreisk kultur och ett levande samt dynamiskt modersmål åt nära sex miljoner judar i den återupprättade judiska staten.

Detta vill vi fira.

Den moderna och internationellt ofta isolerade judiska staten har mot alla odds under 60 år överlevt sju arabiska aggressionskrig, kontinuerlig arabisk terror, historierevisionistisk hatpropaganda och internationella bojkotter. Under samma tid har det judiska folket vandrat den långa och mödosamma stigen från ett stadium av en nära total försvarslöshet och beroende av Europas, den muslimska världens och andras välvilja till etableringen av en regional militär stormakt med en av världens starkaste försvarsmakter som den yttersta garanten för det judiska folkets fortsatta existens.

Detta vill vi fira.

Det moderna Israel har mot alla odds under sex korta decennier förvandlats från ett fattigt jordbruksland till en högteknologisk och dynamisk ekonomi samt världens viktigaste centrum för teknologisk innovation och forskning vid sidan av Silicon Valley. Den judiska statens medborgare är idag bland de mest välutbildade och kreativa i världen med fler vetenskapsmän och forskare per capita än något annat land i världen.

Detta vill vi fira.

Den moderna judiska staten har under sex korta decennier absorberat och blivit ett värdigt hem åt tre miljoner judiska immigranter och deras barn samt barnbarn. Bland dessa återfinns majoriteten av de av omvärlden ignorerade 900.000 utblottade, etniskt rensade judiska flyktingarna från arabvärlden vars omfattande egendomar och ägodelar konfiskerades av arabländerna. Vidare har hundratusentals traumatiserade judiska överlevande från Förintelsen i Europa och förföljda judar från världens alla hörn fått ett värdigt hem i Israel.

Detta vill vi fira.

Det moderna Israel har utvecklat en demokrati av högsta västerländska standard och blivit en stabil ö av frihet och humanism åt alla oavsett etniskt ursprung, kön och religion, mitt i en orolig ocean av despotism, intolerans och barbari.

Detta vill vi fira.

Den moderna judiska staten har genom flera generationers hårt arbete återuppodlat ökenområden, planterat otaliga miljoner träd till skogar och dränerat malariasjuka sumpmarker vilket gagnat både människor och djurfauna. Detta har resulterat i att Israel blivit en grön oas som utifrån rymden lyser som en grön smaragd i en övervägande karg ökenregion.

Detta vill vi fira.

Trots de kontinuerliga existientiella hoten mot Israel, så har den judiska statens förhoppningar om en varaktig fred inte släckts.

Det judiska folket fortsätter att sträcka fram en hand för en sann fred och samarbete med alla grannar och parter som är villiga att uppriktigt arbeta för fred och ömsesidig tolerans. Medan det judiska folket mödosamt väntar på att den gamla bibliska profetian om att lejon och lamm skall leva fredligt sida vid sida skall realiseras, har det judiska folket i sitt självständiga och återupprättade hemland dragit lärdom av sin historia och transformerats från ett försvarslöst lamm till en stark men fredlig nation som är fast besluten att Masada skall aldrig mer falla.

Detta vill vi fira.

Vi vill fira detta genom att önska staten Israel ett stort grattis och mazal tov på 60 årdagen som återupprättad familjemedlem bland världens nationer. Må de kommande 60åren inbringa ännu mer av demokratisk, ekonomisk, kulturell och vetenskaplig utveckling samt en genuin och permanent fred för Israel och dess grannar i Mellanöstern.

(texten i uppropet formulerad av Daniel Krygier)

1 Bo Sallmander (ordf i Zionit)
2 Bengt-Ove Andersson
3 Ingalill Sallmander
4 Ilya Meyer
5 Torbjörn Karfunkel, doktorand, Göteborg
6 Josef Zorski, läkare
7 Mikael Romanus läkare, doc.
8 Siewert Öholm
9 Alf Norbäck
10 Annelie Enochson, Riksdagsledamot
11 Birgitta Janai, Sverige/Israel
12 Ron Tennenbaum
13 Anita Gradin, ordförande Handelskammaren Sverige-Israel
14 Helena Isaksson
15 Bertil Adania, fil.mag. religionsvetenskap.
16 Jerzy Wasserman Professor Med. Dr
17 Peter Kádár
18 Marcus Benjamin Henriksson, Göteborg
19 Susanne Krygier
20 Josef Krygier, läkare
21 Alexander Krygier, statsvetenskapsstudent, fri tänkare, Israel
22 Oded Meiri (ordf i Fred i Mellanöstern)
23 Wlodek Richter, Stockholm
24 Dmitri Vasserman, (Systemutvecklare, bloggare och fri debattör)
25 Juliusz Brzezinski, professor em.
26 Livia Fränkel, V.ordf. Föreningen Förintelsens Överlevande
27 Maria Linde
28 Lisa M. Cohn, Ekonom, Stockholm
29 Dag Selander, red. FiM-bloggen
30 Daniel Krygier, civilekonom, V. ordf FIDIM, fri debattör, Köpenhamn
31 Ralph Haglund, fil.lic. Lund
32 Mi Grandin, Frilansskribent
33 Eva Hermelius
34 Kent Ekeroth, civilekonom
35 Mikael Hirschberg, läkarstuderande, Stockholm
36 Alexander Gonn
37 Ted Ekeroth, civ ing, ordf FIDIM", Lund
38 Eric Gottlieb, Leg. Optiker
39 Andreas Körösi
40 Annette Westöö
41 Sofia Sudit
42 Lev Sudit
43 Kristina Kockum, socionom
44 Amos Griner, Civ.Ing.
45 Robert Weintraub, enhetschef BlåHuset
46 Peter Wistingsgård-Johansson
47 Johan Gustafson
48 K G Jan Gustafson, Professor Emeritus
49 Franz T. Cohn, redaktör
50 Eva Cohn
51 Leopold Rapoport
52 Martin Blecher
53 Folke Holtz, Mag i religionshistoria och Teol. Kand.
54 Lotta Jansson sjukgymnast
55 Jan Owen Jansson professor
56 Fred Goldberg, docent
57 Ulf Birnik, pol.mag., Stockholm
58 Evie-Lou, Stockholm
59 Gunilla Davin
60 Peter K Guter
61 Emilia Rotstein, läkare
62 Berit Levy
63 Daniel Epstein
64 Thomas Grünwald
65 Mikael Fligman
66 Allan Rubin
67 Eva Rubin
68 Kay Birnik
69 Dora Weinberg
70 Martin Weinberg
71 Peter Birenstam
72 David Wernering, Företagare
73 Tommy Klatzkow
74 Eva Portnoff-Klatzkow
75 Estera Wernering, läkare
76 Olle Wernering, civiling.
77 Katarina Warman
78 Michal Bron Jr, Uppsala
79 Andres Lempira
80 Sarah Rinkel
81 Carl-Axel Liebermann
82 Tommy Wernering, Redaktör
83 Judith Bergman, jur kand
84 Salomo Berlinger, f.d. ordförande i Judiska Församlingen, Stockholm
85 Marianne Ahrne
86 Beatrice Sommerfeld
87 Peter Revesz
88 Marianne Wolff
89 Zvi Wirschubsky, leg läk.. Dr med sc.
90 Yvonne Ekdahl,matkreatör
91 Boris Fogelman, Film composer, Stockholm
92 Svante Erhardson
93 Aira Edelmann
94 Yrjö Edelmann, konstnär
95 Britt Nilsson, (Samfundet Sverige-Israel Dalarna)
96 Dan Nilsson, (Samfundet Sverige-Israel Dalarna)
97 Filippa von Platen, (Samfundet Sverige-Israel Malmö)
98 Dr Bo Kuritzén leg. läkare (MD), Stockholm
99 Alexander Stolin, professor, Göteborg
100 Martin Telinius, statsvetare
101 Markus Stettiner, Kristianstad
102 Albert Feldman, Stockholm
103 Irena Feldman, Stockholm
104 Salek Altauz, Stockholm
105 Julius Glaser, professor, Stockholm.
106 Flora Belostotska, Stockholm
107 Roman Belostotski, Stockholm
108 Borys Wolynski, Stockholm
109 Jerzy Cwifeld, Stockholm
110 Danny Nadler, Göteborg
111 Elena Leytman, socionom, Stockholm
112 Marina Kurzina, Stockholm
113 Jan Tencer, Lund
114 Maria Tencer, Lund
115 Boguslaw Stocki, Stockholm
116 Larisa Tireshina, Stockholm
117 Vadim Tirechin, Stockholm
118 Genja Tireshina, Stockholm
119 Mila Andelman, Stockholm
120 Boris Andelman, Stockholm
121 Tanja Andelman, Stockholm
122 Viktor Andelman, Stockholm
123 Lena Milstein, Stockholm
124 Olga Flis, psykoterapeut, Stockholm
125 Annika Richter, Stockholm
126 Björn Iggsten, Stockholm
127 Henryk Rozenberg, redaktör, Lund
128 Ilia Vasserman, Systemutvecklare, Stockholm.
129 Camilla Olofsson, Stockholm
130 Claude Kayat, Författare
131 Jerzy Lewin
132 Carinne Sjöberg
133 Jerry Hollenberg, IT konsult
134 Robert Szigeti, docent, barnläkare
135 Barbara Rubinstein
136 Jan Vladimir Lapter
137 Helena Marder
138 Edward Ejdelman
139 Michael Feigin
140 Oliver Gindin
141 Peter Winitsky
142 Lars Grünberger
143 Helene Sommerfeld
144 Joanna Lagberg
145 Dan Fransson
146 Ulf Sallmander
147 Catherine Sallmander Prien
148 Charlotte Falck
149 Margarete Nudel
150 Stefan Levy
151 Caroline Sallmander Ternstrand
152 Ingvar Haskel
153 Sissy Haskel
154 Lisa Abramowicz, Svensk Israel-information
155 Ben Benson
156 Daniel Ram
157 Irene Lederhausen,
158 Max Belchat
159 Barbara Kolovsky
160 Anita Burg, civ.ing.
161 Björn Axellie, Sverige/Israel
162 Eva Grünberger, Stockholm
163 Ernst Salamon, Stockholm
164 Joj Lind, London
165 Bo Lind
166 Isa Lind, London
167 Piotr Blaszkowski; Stockholm
168 Anders Hallbäck, Stockholm
169 Henrik Rak, Stockholm
170 Eva Adler, Lidingö
171 Jan Grünberger, Sollentuna
172 Ingegerd Grünberger, Sollentuna
173 Berith Niburg, Stockholm
174 Charlie Niburg,Stockholm
175 Bertil Davin
176 Jakob Gorsetman, läkare
177 Göran Wennergren, professor, Göteborg
178 Adam Ilicki, läkare
179 Adam Erdheim, civ. ing. , Stockholm
180 Bronia Feldman, Stockholm
181 Jakob Feldman, Stockholm
182 Jozef Lieb, Köpenhamn/Danmark
183 Anna Sierczynska, anestesiolog, Frederiksberg/Danmark
184 Mietek Szyber, Stockholm
185 Olga Szyber, Stockholm
186 Wieslaw Kochanski, Stockholm
187 Wiktor Drukier, Köpenhamn/Danmark
188 Julian Better, Stockholm
189 Ewa Better, Stockholm
190 Ada Werkelius-Sallmander, Stockholm
191 Simon Fish, Köpenhamn/Danmark
192 Marek Kiesler, civ. ing.
193 Tomasz Jozefowicz, Hvidovre/Danmark
194 Hans C Pettersson jur kand, Malmö
195 Karin Rebel
196 Jonas Tovi, distr läk, med dr.
197 Daniel Huberman läkare
198 René Jacobs
199 Rose Lagercrantz
200 Hugo Lagercrantz
201 Elisabeth Goldstein, Stockholm
202 Solweig Lewin socionom, Eslöv
203 Henry Nordin, föreståndare för Israels Vänner
204 Eva-Britta Sundkvist, Boliden
205 Alfons Sundkvist, Boliden
206 Mona Erichsén
207 Jörgen U Bengtsson, präst, Svenska kyrkan, Lunds stift
208 Helena Huberman, tandläkare
209 Sofia Zorski, sjuksköterska
210 Vilmos Rényi, Stockholm
211 Wlodek Launberg, Stockholm
212 Britt Muschel, Stockholm
213 Samuel Muschel, Stockholm
214 Ryszard Konar, civ. ing. ,Stockholm
215 Maria Tendler, Malmö
216 Aron Tendler, Malmö
217 David Tendler, Malmö
218 Ignacy Szymchowicz, Köpenhamn/Danmark
219 Anna Konar, Stockholm
220 Ita Erdheim, leg. läkare, Stockholm
221 Rosalie Holmgren
222 Arne Holmgren
223 Dora Goldfarb
224 Izydor Rosenwald
225 Roman Gotlib, Lund
226 Jadwiga Gotlib ,Hultsfred
227 Wanda Aleksandrowicz,Lund
228 Tatjana Gromakowa, Tjeljabinsk
229 Jolanta Widen
230 Lola Baral
231 Maria Rendell
232 Ludvig Rendell
233 Benny Epsten
234 Stephanie Epsten
235 Mats Olofsson
236 Leona Rapoport
237 Olga Rumyantseva, läkare, Lerum
238 Bertil Rossel, Pensionär
239 Shelly Rothschild
240 Willy Salomon, Israel/Sverige
241 Berit Salomon Israel/Sverige
242 Paul Movschenson, fd överläkare, Röda korsets center
243 Anki Luschan-Birnik, Stockholm
244 Jan-Eric Blecher
245 Elise Blecher
246 Leif Birnik, Göteborg
247 Ragnar Fridman, Linköping
248 Thomas Bloch, Stockholm
249 Britt-Marie Fridman, Stockholm
250 Ivona Gerber
251 Mikael Schvili
252 Sara Olinius
253 Robert Olinius
254 Lennart Eriksson
255 Nina Garpenlind, Malmö
256 Sigmund Waserbrot, Göteborg
257 Marion Wiener, producent
258 Miriam Knudtzon, journalist
259 Susanne Metzger, Överläkare
260 Henry Metzger, Företagsledare
261 Dorotha Eliasik
262 Dorota Gruszka Malmö
263 Helena Michlewicz-Kalisz, leg. Läkare, Stockholm
264 Klara Sigvardsson, Örebro IT-handläggare
265 Zosia Gorski, Köpenhamn/Danmark
266 Alex Gorski, Köpenhamn/Danmark
267 Mattias Lewandowski, Rånne/Danmark
268 Michael Orbuch, Köpenhamn/Danmark
269 Rosa Bornstein, Lidingö
270 Jozef Bornstein, Lidingö
271 Stanislaw Rodau
272 Gönenc Ertem, Journalist
273 Jonas Vogel, Tågmästare, Göteborg
274 Ulrika Holmström
275 Regina Feierberg
276 Lilian Rosenwald
277 Boris Bystritski, MD, Vällingby
278 Anna de Tusch-Lec, cand.hort, Köpenhamn/Danmark
279 Jerry Bergman, reporter, Köpenhamn/Danmark
280 Bernard Bernhol, Täby
281 Jacob Rendell, Dr, forskare, Lehavim, Israel
282 Hannah Rendell, konstnar, Lehavim, Israel
283 Victor Swiecicki, Santa Clarita, CA, USA
284 Birgitta Eriksson
285 Peter Kockum
286 Wlodzimierz Konar, New York
287 Barbro Posner
288 Kamila Tennenbaum
289 Ewa Walden-Krygier
290 Natan Walden
291 Catarina R Dohlsten, Civ Ek, Läkare
292 Ruslana Faingersh, civilingenjör
293 Boris Faingersh, civilingenjör
294 Susanne Thorell, Goteborg
295 Benyamin Grolman
296 Mikael Rendell, studerande, Bournemouth, England
297 Ulf Linder
298 Hanife Delibas, journalist
299 Mathias Hannau, lärare
300 Said Kader
301 Paul Vaderlind, Stockholms universitet
302 Hans Nordén, författare Sverige/Israel
303 Carl-Johan Rudman, präst Rättvik
304 Henrik L Barvå, redaktör, Karlstad
305 Jolanta Bajll, Köpenhamn/Danmark
306 Julian Bajll, Köpenhamn/Danmark
307 Mriam Mozel Ostrom
308 Kristina Horowitz, Köpenhamn/Danmark
309 Vladislav Mints
310 Marcus Waserbrot, studerande, Göteborg
311 Friedrich Hilliges
312 Ella Hilliges
313 Hans W. Levy, f.d. ordf. GBgs. Jud. Förs
314 Lilo Levy
315 Irena Cynkier, tekn Dr, överlevande från Holocaust, (f.d. ordförande i Judiska Föreningen i Uppsala), Uppsala
316 Artur Klamer, Göteborg
317 Alexandr Tchekhov
318 Paul Wechselblatt
319 Sabina Kajdman
320 Aron Kajdman
321 Sharon Kajdman
322 Martin Cohn
323 Natha Ferrigan-Oz
324 Vincent Ferrigan-Oz
325 Sam Rotstein
326 Lola Piasecka
327 Ulrika Holmstrom
328 Adam Johannisborg
329 Isabella Johannisborg
330 Elizabeth Konar
331 Ulla Grunberger
332 Helena Kazarina
333 Eva Yaron
334 Rita Lippman
335 Ulf Swenzen
336 Cathrine Swenzen
337 Annika Welinder, Stockholm
338 Svetlana Richter

Sydsvenskan (1)
SvD (1,2,3,4,5,6,7,8,9)
Dagen (1)
Intressant.se

15 april 2008

Att hälla bränsle på elden

Jag läser att Israel kommer att återuppta bränsleleveranserna till Gazaremsan på onsdag. Ingen blir förvånad. En aldrig sinande ström av mat, mediciner och bränsle färdas från Israel till Gazaremsan, och i andra riktningen färdas raketer (Qassam- och Grad-) och palestinier som söker sjukhusvård. Det kallas asymmetrisk konflikt. Jag har skrivit om det flera gånger tidigare.


I oktober skrev jag, i Det är tydligen svårt med perspektiv:
Vad hindrar Ryssland från att förse Gaza med olja? Eller Egypten?

Ni som läser någon av ovan länkade artiklar...tänk efter nu! Var får Israel sin olja ifrån? Här kan ni läsa om det. Det borde inte komma som någon överraskning att arabländerna vägrar sälja olja till den sionistiska fienden. Undantaget är Egypten, som i fredsuppgörelsen 1979 förpliktade sig att låta Israel lägga bud på olja som Egypten inte själv behöver. Men den olja Israel importerar från Egypten stod år 2000 enbart för en åttondel av Israels import.

Fram till den islamiska revolutionen i Iran 1979 importerade Israel olja därifrån. Sedan stängdes även den kranen.

Så var kommer oljan ifrån? Svaret är att det mesta kommer från Ryssland och andra f d Sovjetrepubliker. Tidigare har man importerat mycket från Angola, Colombia, Mexiko och Norge.

Återigen, vad hindrar Ryssland eller Egypten att förse Gaza med olja? Ingenting! Men varför försitta chansen att skälla på judarna?

Sådana är perspektiven idag. Arabländerna har i över 30 år vägrat exportera olja till Israel, och ingen bryr sig. Men när Israel vägrar sälja den olja man själv importerat långväga ifrån till ett område som dagligen beskjuter dem med raketer, då djävlar får det vara nog!

I januari, i Mörkret sänker sig över nyhetsrapporteringen, skrev jag om hur israeler riskerar livet för att förse Gazaremsan med energi, och förra veckan, i Vad hände sen?, skrev jag om två av dessa arbetare som mördades av palestinier just för att de förser Gazaremsan med energi.
Oleg LipsonLev Cherniak


En "vild gissning": trots att bränsleleveranserna återupptas kommer Hamas göra gällande att Israel orsakar en humanitär kris. Propaganda über alles.

Ett Reuterstelegram från i söndags sade (min fetstil):

The enclave's 1.5 million people were still short of fuel on Sunday, four days after militants attacked the terminal in Israel from which fuel is pumped to Gaza. Western officials confirmed Israeli statements that some two days' supply of gasoline and diesel were lying untapped in tanks in Gaza.

Hamas said Israel was causing a fuel crisis, while Israel accuses the Islamists of engineering shortages. Palestinian fuel distributors said they were on strike in protest at Israeli limits on their imports of fuel, and denied any Hamas role.
Ibland undrar jag vad det är som gör européer i synnerhet så benägna att svälja Hamas propaganda. Är det månne deras charm?


SvD
Intressant.se

11 april 2008

Vad hände sen?

Än en gång...jag har nu på tok för mycket att göra för att hinna blogga regelbundet, men jag ska göra mitt bästa för den trogna läsarskarans skull. Idag tänkte jag följa upp några tidigare bloggposter.

I september skrev jag i bloggposten Nazisters nyhetsvärde om ett gäng judiskättade nazister som gripits i Israel. Nu skriver Jerusalem Post och Ynetnews om dem igen.


Fyra av dem kommer efter förhandlingar med åklagaren att få fängelsestraff mellan 15 månader och 4½ år. För de återstående fyra nazisterna har förhandlingarna inte slutförts.

Åtminstone texten i JP har redigerats under torsdagen, för när jag läste artikeln tidigare stod där om kräkens ångerfullhet. De flesta tog nu helt avstånd från sina brott, och någon ville till och med tjänstgöra i armén. Dream on...


I oktober, i Hatets drivkraft, citerade jag den avhoppade islamisten Hassan Butt - ett citat från brittiska The Observer som tål att upprepas:

When I was still a member of what is probably best termed the British Jihadi Network, a series of semi-autonomous British Muslim terrorist groups linked by a single ideology, I remember how we used to laugh in celebration whenever people on TV proclaimed that the sole cause for Islamic acts of terror like 9/11, the Madrid bombings and 7/7 was Western foreign policy.

By blaming the government for our actions, those who pushed the 'Blair's bombs' line did our propaganda work for us. More important, they also helped to draw away any critical examination from the real engine of our violence: Islamic theology.
Nu har Reuters intervjuat honom och även 60 minutes. TV-intervjun kan ses i nedanstående klipp. Tack Jihad i Malmö, som uppmärksammat dessa intervjuer!

Del 1 (7:17 min)




Del 2 (3:24 min)





I januari, i Mörkret sänker sig över nyhetsrapporteringen, skrev jag om Hamas propagandakupp då de (inte Israel) mörklade Gazaremsan. Jag citerade då Miko Zarfati, som arbetar på Israel Electric Corporation, som beskriver den absurda situationen, där israeler, bl a vid kraftverket i Ashkelon, arbetar för att försörja Gazaremsan med elektricitet, under konstant beskjutning med Qassam- och numera även iranska Gradraketer:
"This is Palestinian spin. No one has stopped the supply of electricity to the Strip," Zarfati told Ynet. He claimed that his employees worked day and night in a power plant in Ashkelon while putting themselves in danger of being hit by Qassam rockets falling in the area.
[...]
"The situation is totally absurd. We're continuing to supply them electricity despite the (demand) overload for electricity in Israel and despite the fact that Israeli residents and Electric Company workers that are being sent to Gaza Vicinity communities are under threat from Qassam rockets," Zarfati railed.

"The Electric Company sends people to fix power outages that are caused from the Qassam barrages everyday in Sderot and the Gaza vicinity and more than one worker has already been injured in these rocket attacks."
Nu har två av de israeler som arbetar för att försörja Gazaremsan mördats (SvD 1, 2, 3 Sydsvenskan 1, 2). De mördade var Oleg Lipson, 37, från Uzbekistan och Lev Cherniak, 53, från Ryssland.
Oleg LipsonLev Cherniak

Båda arbetade som tankbilsförare, kuggar i det maskineri som försörjer Gazaremsans befolkning med förnödenheter. Just det maskineri som Hamas vill sabotera. Alltid läsvärde Dick Haas skriver:
Enligt Hamas uttolkning av den egna läran, Islam, är krig mot judarna alltid något lovvärt, för sådana krig anfördes av Muhammed själv, och om judarna försvarade sig, så var det något otillåtet och ett uttryck för ren ondska. Det är Hamas teologiska världsbild i klartext.

Av samma skäl låtsas Hamas inte om att ca 70 långtradare med livsmedel och medicin kör in i Gaza från Israel i stort sett varannan dag. Elverket i Gaza förser bland annat stadens sjukhus med ström, strömmen produceras med hjälp av dieseloljan från Israel, som levereras via Karni-terminalen direkt till elverket i remsan. Ett sabotage mot Karni-depån skulle med andra ord kunna användas som ännu ett "bevis" för att israelerna gör sitt bästa för att förpesta tillvaron för befolkningen i Gaza.

Hamas har ofta i det förflutna låtit förstå att det är så man vänder den egna propagandan mot Israel. De israeliska källorna byggde sina resonemang på vad man hört tidigare från Hamas-håll. Hur som helst skulle Hamas via attacken vid Karni ha förberett en planerad stormning av gränsen i södra änden av remsan, gränsen mot Egypten och Sinai. Där är tusentals egyptiska soldater på plats för att förhindra en upprepning av Hamas sprängning av gränsmuren i januari i år, då det beräknas att närmare 200 000 Gazabor stormade in i Egypten för att köpa förnödenheter, matvaror och annat, som Hamas med flit undanhöll Gazaborna. Man förde inte varorna vidare till de lokala grossisterna i remsan.
Oleg Lipson begravs

Lev Cherniaks fru Leah till vänster och
Oleg Lipsons fru Jana i mitten

Attacken mot oljedepån Nahal Oz föregicks av en strid mellan israeliska soldater och palestinier vid Kissufim på Gazaremsan. En enhet ur den israeliska armén genomsökte området på jakt efter terroristernas infrastruktur. Det är vanligt med krypskytte mot de israeliska jordbruken runt Kissufim. Enheten hamnade i ett bakhåll och en israelisk soldat sköts ihjäl.

Den stupade israeliska soldaten var Sayef Bisan, 21, drusisk arab från Galiléen.
Sayef Bisan

Allt tyder på att propagandasegern i vintras gav Hamas mersmak. En officer i israeliska armén, Nir Press, uttalar sig i Ynetnews:
Hamas is presenting a distorted picture of reality in the Gaza Strip and creating a phony humanitarian crisis in order to score points, a senior IDF officer charged Thursday evening.

Referring to the latest terror attack at Nahal Oz, Colonel Nir Press, who heads the Erez Crossing Coordination Office, told Ynet that the attack is part of the campaign led by Hamas, aimed at "creating a false display of crisis in order to gain international legitimacy."

The claims made by Hamas regarding a supposed humanitarian crisis in the Strip have turned out to be false, Press said.

"The buds of this phenomenon emerged at the end of 2007, when we heard claims that gas used by hospitals in Gaza has run out, making it impossible to use operation rooms," the senior officer said. "We immediately brought in large quantities… Hamas' objective in that case was to direct an accusatory finger at Israel, as if it undermines the operation of hospitals."

Press said Hamas established a special body, The Popular Committee for Fighting the Siege on the Gaza Strip, in order to make accusations against Israel.

"For example, they started to count the number of patients who died of disease in the Strip and blamed us for failing to provide treatment," he said. "When the list reached 60 people we undertook a thorough examination and discovered that 20 of them were treated in Israel, while the rest did not even ask to enter Israel for treatment."

"In the past year, the defense establishment allowed more than 7,000 patients and a similar number of escorts to enter Israel for treatment," he said. "Had these 40 patients asked for it, they would have received the same permit."

"Hamas realizes that its situation on the Palestinian street is difficult, and every such accusation resonates in the media and creates international support," Press added. "In reality, the ones who cut off the electricity supply in January were Hamas."
Och under tiden som livet och döden går sin gilla gång i Mellanöstern, så passar vår utrikesminister på att skämma ut sig. Han försöker åtminstone inte utge sig för att vara neutral.

Intressant.se

07 april 2008

Tjafset fortsätter...

Debatten om hur äktenskapet ska vara föremål för lagstiftning rullar på i SvD. Frågan om det ska vara föremål för lagstiftning överhuvudtaget lyser med sin frånvaro.

Se min tidigare post om äktenskap (med lång diskussion i kommentarerna).

Intressant.se

13 mars 2008

Väderspänning


Det var på tiden! Jag är för en gångs skull oense med SvDs ledarskribent Per Gudmundson i en politisk fråga. För dem som inte är logiskt lagda - det betyder inte nödvändigtvis att jag i övrigt är ense med honom. Vissa frågor engagerar mig helt enkelt inte. Hur som helst är vi oense denna gång, och eftersom jag i vanlig ordning har rätt måste Per således ha fel.

I dagens ledarblogg skriver han om köttskatt, vilket han är klart emot. Några vettiga argument blandas med några mindre vettiga i en soppa som skär sig. Det problem som debatteras är kornas pruttar. När idisslande djur släpper väder släpps metan ut, och metan är en växthusgas.

Gudmundson citerar i sin tur en annan bloggare, Danne Nordling:
Det som inte kom fram i programmet mer än i förbigående var två saker. Ris svarar faktiskt för 40 procent mer metanutsläpp på jorden än idisslarna (där vilda bufflar ingår). Ransonering eller straffskatt på ris ligger alltså ännu mera i farans rikting.
Snacka om att blanda bort korten. Två "argument" tas upp:
  • Ris är värre. Vi ska inte åtgärda problem a, för problem b är värre.
  • Bufflar fiser också. Ska vi reglera vår herres hage?
Det förstnämnda argumentet är svagt. Visst, om risodlingar utgör ett större problem, så bör man prioritera att minska dem innan man minskar köttproduktionen, men det ena utesluter inte det andra.

Det andra argumentet är däremot rent löjligt. Drar man det in absurdum kan man sabotera många politiska diskussioner. Koldioxidbeskatta vulkaner! Och folk som släpper ut koldioxid helt i onödan pga nöjesmotion! Kräv att sälarna slutar fånga torsk!

Att ett fenomen förekommer naturligt betyder inte att samma fenomen kan förekomma i vilken skala som helst utan att bli skadligt. Folk har fångat fisk i tusentals år, men det betyder inte att man inte kan ta kål på en fiskpopulation genom överfiske. Träd har fällts i tusentals år, men för den skull kan man inte röja hur mycket som helst utan att skada skogen, capice?

Men Gudmundson bottenskrapar ändå med sin "analys":
Folk som tidigare inte fått gehör för sina krav på planekonomi, förbud och socialism lanserar sina program på nytt, nu miljömärkta. I grunden är det dock samma moraliserande över konsumtion som ligger bakom, vilande på nollsummeantagandet att om någon äger en fin sak blir någon annan utan.

[...]

Klimatet är bara ett svepskäl. Problemet är att vissa människor har mer pengar än andra - själva grundfelet i den socialistiska tron.
oavsett om köttproduktionen utgör ett problem eller inte, så bör vi inte ens diskutera det, eftersom de som hävdar att det är ett problem egentligen bara försöker införa socialism! De lömska små...!

It's so cunning you can brush your teeth with it!

Nog sagt om Gudmundsons ickeargumentation. Jag tänker inte säga att köttskatt är varken en bra eller en dålig idé, men att sopa bort diskussionen på det vis som Gudmunson gör är både oärligt och farligt. Att köttproduktionen är energislukande råder det stor enighet om, och det handlar inte bara om kofisar.

Av miljöskäl äter jag gärna kött. Betande djur behövs för att bevara viktiga biotoper. Det är en fråga om kvantitet. Den genomsnittliga köttkonsumtionen i Sverige är helt enkelt för hög. (Tabell från FAO):



Att äta mindre kött är en sak man kan göra för att förbättra miljön. Och det finns många fler, men att sticka huvudet i sanden är inte en av dem.



Intressant.se

26 februari 2008

Hvergang!

Moralen gör ständigt nya landvinningar i Sudan. När den sudanesiska regimen har lite ledig tid mellan varven, så sätter man ner foten i frågor om moraliskt förfall. Nyligen tillrättavisades den brittiska lärarinnan Gillian Gibbons, som haft det synnerligen dåliga omdömet att låta en sudanesisk skolklass ge en teddybjörn namnet Muhammed (världens antagligen vanligaste namn). I ett svagt ögonblick lät man henne undslippa spöstraff, trots att hundratals demonstranter krävde att hon skulle dödas.

Nu har turen kommit till Skandinaviens Sodom och Gomorra - Danmark.

Sudan proklamerade i dag en landsomfattande bojkott mot varor från Danmark i protest mot att dansk press nyligen än en gång publicerade en av de så kallade Muhammedkarikatyrerna.
Och det är inte bara i Sudan. Jihad i Malmö skriver:

Dannebrogen brinner redan i Jordanien, Indonesien, Gaza (Hamastan), Pakistan och på fler ställen för varje dag. Islamistiska element i Danmark har startat SMS-kedjor för att bojkotta danska varor i hela arabvärlden, inklusive Nörrebro. Sudans islamistiske president har beslutat att förbjuda import av danska varor. Vad kan en vanlig Danmarks-vän egentligen göra? Att starta en mot-bojkott mot t ex Sudan torde vara meningslöst. Vår import av dadlar och slavar är minimal….
Sant. Sudan har ju olja också, men den har redan vår utrikesminister lagt vantarna på.

Från Gaza rapporteras att Hamas lyckas göra kampanjen mot Danmark så där charmig som bara de kan.

Assud, den mordiska kaninen på Hamas egen barn-TV (som efterträdde biet Nahoul, som dog martyrdöden (som i sin tur efterträdde musen Farfour, som också hade äran att dö martyrdöden)) uppmanar också barnen att bojkotta Danmark.
Ni kan nog själva räkna ut vad som bör göras. Ett tips:
För dem som är för unga att minnas reklamen och inte kan läsa vad som står:

Du Perikles - Ka' Du sige mig - hvornaar smager en Tuborg bedst?

Hvergang!

Uppdatering:

SvD (1,2,3,4)

Sydsvenskan (1)

Intressant.se

14 februari 2008

Underbar insändare

I dagens SvD finns en mycket välformulerad insändare:

Skulle inte stat och religion skiljas?
Vår liberale högskoleminister Lars Leijonborg föreslår en statligt finansierad imamutbildning. Vi förstår och sympatiserar med hans önskan om att inordna en växande religion i en domesticerad lightversion för folkhemsbruk, men vill i sammanhanget uppmärksamma följande problematik:
Vi lever i en sekulär stat med tydlig åtskillnad mellan religion och statens angelägenheter.

Vi anser att åtskiljandet mellan kyrka och stat ska fullföljas och i linje med denna skilsmässa befria staten från all form av konfessionell högskoleutbildning. På vilket sätt är det här förslaget en del av den processen?
Hur ska Koranen med dess våldsförhärligande och kvinnoförnedrande innehåll kunna förenas med Högskolelagens skrivningar om vetenskaplig grund och trovärdighet, jämställdhet mellan kvinnor och män, samt förbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning, handikapp eller etnisk tillhörighet?
Att Bibeln används som studielitteratur är bedrövligt nog, men till dess försvar kan anföras den textkritik som den numera är föremål för inom religionsvetenskapen. Men är islam verkligen beredd på en motsvarande textkritik av Koranen? Det vore förvisso en välgärning om så skedde, men vi tro att det är en utopi. Koranen får inte ifrågasättas! Så hur ska man inom det statliga högskoleväsendet hantera skrifter och religiösa urkunder när dessa absolut inte får kritiseras och alltså inte kan bli föremål för akademisk granskning?
Vi lever ännu med en kvardröjande effekt av statskyrkosystemet, men ska vi åberopa rättvisa i det här fallet måste vi också ha i åtanke att Svenska kyrkan och islam endast är två av 74 ­registrerade trosrörelser i Sverige i dag och således exkluderar Leijonborg en rad religiösa grupper, vilket vi uppfattar som orättvist.
För det är väl inte kriteriet att vara avvikande och i behov av anpassning som gör att imamer i Sverige ska utbildas på statliga högskolor och universitet? Då vill vi hävda att Jehovas äldstebröder behöver kurs i demokratiska rättigheter i HBT-frågor, scientologikaplanerna behöver kurs i logisk empirism samt att pingströrelsen behöver kurs om kvinnors rättigheter i samhället.
Insändare av
Camilla Grepe
Täby
Carina Schedvin
Tyresö

13 februari 2008

Ståhej om Migrationsverkets klavertramp

I december skrev jag två bloggposter om Migrationsverket. Den första handlar om Lennart Eriksson, som blev av med sin anställning som enhetschef på Migrationsverket i Kållered, därför att han på sin privata hemsida tar ställning för Israel och har en länk till moderaterna.

Den andra handlar om Birgitta Elfström och hennes man Arne Malmgren. Båda har i många år arbetat på Migrationsverket, och båda har varit djupt involverade i Palestinagrupperna i Sverige, bl a genom att blogga. Birgitta har gått i pension, men Arne har nyligen befordrats (!!). Här är mina tidigare bloggposter i ämnet:

Länge har det varit tyst om Lennarts fall, men nu har det lossnat.

Idag skriver Per Gudmundson om det på SvDs ledarblogg, och den kristna tidningen Världen idag har två artiklar i ämnet (artikel 1, artikel 2).

Den 8 februari hade den israeliska tidningen Maariv en artikel, här fritt översatt till engelska av en vän:
Senior employee at Swedish Migration Board demoted after he expressed support for Israel.

By Liran Lotker, Maariv reporter in Stockholm.

It might be difficult to believe, but a senior employee of the Swedish Migration Board discovered that things he wrote on his private website have had a negative effect on his job. Lennart Eriksson was recently demoted from his post and was graded lower on the professional ranking scale after he expressed pro-Israel and pro-American opinions.

Eriksson, 51 years old, has worked at the Swedish Migration Board for 20 years. Since 2002 he has served as a manager of a refugee assessment unit. A couple of months ago he returned from an extended vacation, and immediately upon his arrival he was summoned to a meeting with his immediate superior, Eugene Palmer.

During this discussion my manager explained to me that in his view it is not suitable for a man in a managerial position at the Swedish Migration Board to express his private political views, even if they are expressed outside work,” said Eriksson. “When I asked him since when it is forbidden to express opinions according to the democratic right of freedom in a democratic country, my manager replied that the fact that I express these opinions is problematic. However, the truth is that other employees at the Swedish Migration Board have expressed strong political opinions in favour of Palestinians, yet no any action has ever been against them.”

After this incident, Eriksson was transferred to another post with a lower rank, checking refugee files. He decided to sue the Swedish Migration Board following this unjustified demotion. In his lawsuit he is requesting to return to his previous post, along with monetary compensation for this breach of his democratic rights. “It is simply not reasonable that (my superiors) harm me professionally in a country that is supposed to support freedom of expression and freedom of political opinion,” commented Lennart Eriksson. The Swedish Migration Board declined to provide a response before this article was published.
På nätet har det varit än mer uppmärksamhet. Många bloggar och liknande, både i Sverige och utomlands har tagit upp fallet. Exempelvis Jihad i Malmö och
Tundra Tabloids.

Intressant.se

27 januari 2008

Äktenskapsbekymmer

Per Gudmundson skriver i dagens SvD om äktenskapslagstiftning. Vilka ska få gifta sig?

Tänk att det ska vara ett sånt tjafs om äktenskap. Jag tycker att det är jätteenkelt.

Låt äktenskap vara en renodlat religiös företeelse. Vill någon bo tillsammans - varsågod, det finns inga lagliga hinder för det! Kvinna+man, 2 män, 2 kvinnor, eller x män + y kvinnor...fullt lagligt. Vill samma personer ha sex, kanske till och med barn, go ahead. Inte min ensak.

MEN om de vill gifta sig, då klampar de in på religionens revir. Det finns ingen anledning att ordet äktenskap ens skulle förekomma i en lagtext. Överlåt detta helt åt religionerna. Beskattning och arv skall inte heller ta hänsyn till äktenskap.

Återstår en sak, vilka ska få gifta sig i kyrka/synagoga/moské/annat tempel? Det är de troendes ensak. Folk är i sin fulla rätt att tro att vissa sexuella läggningar och äktenskap är ogudaktiga, och då ska de inte tvingas viga dessa konstellationer i sina bönehus, punkt slut.

Så varför envisas homosexuella med att vilja vigas enligt en religion som tycker homosexualitet är syndigt? Det har jag aldrig fattat.

Relaterad ledare i DN.

SvD Brännpunkt (1,2,3)

Intressant.se

16 januari 2008

Mördaren är stoppad

Bilden ovan visar Walid Abeidi, alias Abu al-Qassam, ledare för al Quds-brigaderna, Islamiska Jihads väpnade gren. Eller snarare före detta ledare, för som SvD och DN rapporterar sköts han idag till döds av israelisk militär.

Good Riddance!

Här ser ni resultatet av ett av denne mördares dagsverken. En bomb sprängdes i en shawarmabar i Tel Aviv 17 april 2006. 11 människor mördades.

Det bästa som kan sägas om Abeidi är att han kunde skämta. I juli 2007 sade han ju att al Quds-brigaderna kunde tänka sig att sluta med självmordsbombningarna. Generöst...fast då hade ju redan säkerhetsbarriären ("apartheidmuren") satt stopp för deras blodiga korståg mot judarna.

Ajöken, Walid.

Intressant.se

15 januari 2008

Visst är Gaza ockuperat



SvD skriver om strider i Gazaremsan, eller rättare sagt TT skriver om det. Artikeln avslutas med:

Palestinierna betraktar fortfarande Gaza som ockuperat, eftersom Israel kontrollerar territoriets gränser, kust och luftrum.

Visst är Gazaremsan ockuperad, nämligen av araber. Inte en jude finns kvar efter några tusen års judiskt liv i Gaza.

Men araberna anser att det är judarna som ockuperar Gazaremsan, eftersom araberna inte tillåts trafikera gränserna till Israel som de vill. Konstigt, va?
Här ser vi ju hur ivriga araberna är att få exportera sina produkter till Israel. Som bekant blomstrar Gazaremsans ekonomi. De största importprodukterna är biståndspengar och kaliumnitrat, och exporten består av raketer.

Jag skrev i september om judarnas historia i Gaza. Vi tar det igen:

Det finns inte längre några judar i Gazaremsan. Den långa judiska närvaron där bröts första gången år 61, då romarna förvisade judarna därifrån. De kom tillbaks, men försvann igen 1799, då Napoleons här förde med sig en epidemi. Judarna kom tillbaks igen på 1800-talet, men deporterades av turkarna under 1:a världskriget. Efter kriget kom judarna tillbaks igen, men fick fly under de arabiska judeförföljelserna 1929. 1946 grundades kibbutzen Kfar Darom, men judarna fick återigen fly när Gazaremsan ockuperades av Egypten 1948. Israel ockuperade remsan under Sexdagarskriget 1967, och judiska bosättningar började byggas tre år senare. Alla dessa utrymdes 2005.

Intressant.se

Namninsamling

En anonym kommentator nämnde namninsamlingen Rädda Torsken i Kattegatt!

Skriv på! Kanske man skulle starta en med uppmaning att förbjuda import av scampi? Hmm...ska se hur man gör.

Intressant.se

14 januari 2008

Inte äta mela läkol

Så sjunger en av mina vänner, Sören, i en visa (mel. Tramp, tramp, tramp, gå på och trampa) om anrika kinakrogen Thai Shanghai i Haga, och gör sig därmed lustig över kinesernas oförmåga att uttala bokstaven R.

Sören, socialt kompetent trubadur

Och vilken rubrik passar väl bättre som kommentar till detta?

The story so far...

  • Den 8:e ondgör jag mig över jätteräkorna i mitt inlägg HIGNDIDJIII … ROGNTUDJUUUU!
  • Den 13:e gör Susanna Baltscheffsky detsamma i SvD.
  • ...vilket jag kommenterar den 14:e i Hotet mot mangroven.
  • Nu visar det sig att SvD samma dag som Baltscheffskys inlägg publicerat ett recept från Tastelinelax- och scampispett...och scampi är (liksom tigerräkor) synonymt med jätteräkor.
  • SvD beslutar därför att framledes inte publicera några recept som innehåller tigerräkor.

  • Tack, SvD! Ett steg i rätt riktning. Jag hoppas att 'bollen är i rullning nu', och att fler följer efter.


    Här är Fältbiologernas sida om jätteräkor.

    För den som är mer intresserad av Sören än av räkorna, här är några fler länkar:

    Sören Alexandersson Västsvensk mästare 2004
    Sören Alexanderssons hemvist
    Alexandersson & Paulsson - Jaemmerdahls visorkester

    Intressant.se

    Mer om havet

    Plötsligt verkar tidningarna upptäckt att havet hotas på olika sätt. Positivt, men på tok för sent. Gårdagens huvudledare i DN handlar om utfiskningen av torsken.
    Politikerna har på ett katastrofalt sätt misslyckats med att stoppa utfiskningen. Hoppet står till konsumenternas makt. Stjärnkrögarnas torskbojkott är en viktig signal.
    I Sydsvenskan argumenterar Junilistans EU-parlamentariker Hélène Goudin och Nils Lundgren för ett EU-förbud mot fosfater i tvättmedel.

      I ett inlägg i oktober skrev jag om problemet med övergödning, bland annat.



      Inlägg jag skrivit om havet

      Intressant.se