Bakslag för Venezuelas lille Hitler

DN, SvD och Sydsvenskan rapporterar en knapp seger för motståndarna till Chavez förslag till grundlagsändring, vilken skulle givit honom möjlighet att sitta kvar som president livet ut. Vad som inte rapporteras i svenska medier är regimens trakasserier av judar, vilket man kan läsa om här:

Police raided Venezuela’s main Jewish social club on the eve of a national referendum.
The raid on La Hebraica late Saturday night occurred just hours before Venezuelans went to the polls to decide on constitutional changes proposed by President Hugo Chavez. The raid was seen as a provocation against the Jewish community, which is almost unanimously opposed to Chavez, a major ally of Iranian President Mahmoud Ahmadinejad, and his leftist reforms.
The police raid took place as 900 Jews enjoyed an all-night wedding party at the nearby Union Israelita synagogue in Altamira, an upscale suburb of Caracas.
According to sources, members of the police unit that investigates drug-trafficking and terrorism broke the main gate of La Hebraica in the middle of the night, allegedly looking for weapons and explosives. Officers searched the premises but found nothing, the sources said.
Venezuelans on Sunday rejected by a narrow margin 69 constitutional amendments proposed by the Chavez government, including eliminating presidential term limits, which would have paved the way for Chavez to be re-elected indefinitely. Saturday night's raid echoed one from November 2005, when Venezuelan police raided a Jewish school in Caracas looking for weapons. None were found.

Intressant.se

De glömda flyktingarna

Det är rubriken på en artikel i Sydsvenskan av Mats Skogkär. Det är även en direkt översättning av titeln på en film, The forgotten refugees. Det är även adressen till filmens hemsida, med mycket informationsmaterial, theforgottenrefugees.com.


Vad handlar dessa om? Precis som det låter, det handlar om ett bortglömt flyktingproblem. Eller ska man säga ett nonchalerat flyktingproblem? Eller kanske rentav ett av politiska skäl undanskuffat flyktingproblem?

Läsare av denna blogg förstår nog att det handlar om judiska flyktingar från arabländerna och Iran, en skara på ca 900.000, ungefär 150.000 fler än de långtifrån bortglömda palestinska flyktingarna.

En annan artikel på samma tema hittar vi i Gotlands Allehanda häromdagen. Ett ämne som det aktivt tigits om i mer än ett halvt sekel nämns två (!) gånger på en knapp vecka i svenska (!!) medier.

Det är inget sammanträffande. För det första är det idag (29:e) 60 år sedan FN antog sin delningsplan för det brittiska Palestinamandatet, och för det andra hade nyligen JJAC ett möte i New York (i vilket jag personligen deltog).

JJAC står för Justice for Jews from Arab Countries. Vid mötet lades fram 9 dokument som tillsammans visar hur arabförbundets medlemmar samordnade sina åtgärder med syftet att slänga ut sin judiska befolkning, lägga beslag på deras tillgångar och använda dessa tillgångar i sitt krig mot judarna i det som skulle bli staten Israel. Dokumenten är daterade från 24/11 1947 till 21/6 1948, åtta av dem kommer från FNs arkiv, det nionde är en artikel ur New York Times.

Det finns både likheter och olikheter mellan de bortglömda judiska flyktingarna från arabvärlden och de palestinska flyktingarna. Båda har de blivit av med allt de ägde och hade. Båda hamnade i tältläger. Där slutar likheterna.

Olikheterna är lättare att räkna upp:

• Palestinierna är världens mesta mottagare av ekonomiskt bistånd per capita. De judiska flyktingarna har inte fått ett öre.
  
• Palestinierna har, till skillnad från andra flyktingar, ett eget FN-organ, UNRWA. De judiska flyktingarna har, till skillnad från andra flyktingar, inte ens fått hjälp från FNs "ordinarie" flyktingorgan, UNHCR.
  
• Palestinierna flydde under ett krig de själva startat, när den gryende staten Israel kämpade för sin fysiska överlevnad. De judiska flyktingarna flydde från ett religiöst förtryck de levt under i 1300 år.
  
• Palestinierna flydde oftast några kilometer. De judiska flyktingarna oftast hundratals mil.

Mats Skogkär refererar till en utmärkt artikel i Wall Street Journal. För att läsa den, klicka på bilden nedan.

Ett talande klipp ur Skogkärs artikel:

Lozowick konstaterar: ”Israel gav de judiska flyktingarna ett hem, medan arabstaterna gav palestinierna permanenta läger.” Historikern och Mellanösternexperten Bernard Lewis gjorde i en artikel i Wall Street Journal i måndags en liknande reflektion. I Jordanien fick palestinierna visserligen en form av medborgarskap, men de fick stanna i lägren. I övriga arabstater har palestinierna förblivit statslösa främlingar utan rättigheter, utan möjligheter, försörjda genom FN:organet UNRWA:s försorg. ”Om en palestinier däremot flydde till Storbritannien eller USA kunde han, paradoxalt nog, få medborgarskap efter fem år och hans barn som föddes i det nya landet blev medborgare där vid födseln. Men om han begav sig av till Syrien, Libanon eller Irak, förblev han och hans efterkommande, nu på väg mot fjärde och femte generationen, statslösa.”

Den judiske författaren Albert Memmi, född i Tunisien, skrev ett öppet brev till Khadaffi 1973, som mycket väl fångar världens svek. Men först bakgrunden:

För 60 år sen bodde ca 38.000 judar i Libyen. De flesta tvingades fly, många mördades. 1970 konfiskerades judarnas kvarlämnade ägodelar. Libyska judar i exil i Italien protesterade, och därpå följde en officiell libysk inbjudan till judarna att återvända och en försäkran att alla ägodelar skulle återlämnas. Vid det laget fanns bara några hundra judar kvar i Libyen, och de hade nyligen förbjudits att lämna landet ens för kortare utlandsbesök.

Inga judar nappade på det generösa erbjudandet. Det finns idag inte en enda jude kvar i Libyen.

Detta är vad Memmi skrev:

Is it true that you have said that the Jews have always lived at peace in the Arab countries? And that you have nothing against Jews, only Zionists? ...

The error which may have been made at Deir Yassine is constantly being thrown in our faces. Ah, but we have undergone a hundred Deir Yassines, a thousand Deir Yassines! And not only in Russia, Germany or Poland, but also at the hand of Arab people; yet the world has never been upset over it! ...

... if you really wanted to avoid having us come together on this particular bit of land, ... Israel ... , then why did you hound us and expel us from the regions over which your power extends? ...

Do you believe that the Jews born in Arab countries can go back and live in the countries from which they were expelled, before being plundered and massacred? ...

... your constant affirmation [is] of the unity of the Arab nation... When you come right down to it, the Palestinian Arabs' misfortune is having been moved about thirty miles within one vast nation. Is that so serious? Our own misfortune, as Jews from the Arab countries, is much much greater, for we have been moved thousands of miles away, after having also lost everything. And today [we] are ... half the population of Israel. ... And no one has the right to challenge our possibility of taking in our past and also, alas!, our future survivors.

Intressant.se

Det är tydligen svårt med perspektiv

Här, här, här, här, här och här rapporteras om Israels nedskärning av energileveranser till Gaza.

Israels justitiekansler Menahem Mazouz sade på måndagskvällen att man inte kan minska elleveranserna till Gazaremsan utan att först grundligt utreda vilka de humanitära konsekvenserna blir.

Jag har tidigare påpekat att det finns en uppsjö av länder som inget hellre vill än att överösa palestinierna med bistånd, däribland Sverige. Länder som slipper att dagligen beskjutas med raketer från Gaza.

FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon fördömde på måndagen Israels bestraffningar av Gazaremsan som "oacceptabla".

Även det ryska utrikesdepartementet kritiserade Israels isolering av Gaza och sade att man knappast kan bekämpa extremism genom att förneka befolkningen dess mest grundläggande behov.

Det här är rent ut sagt obegripligt... Vad hindrar Ryssland från att förse Gaza med olja? Eller Egypten?

Ni som läser någon av ovan länkade artiklar...tänk efter nu! Var får Israel sin olja ifrån? Här kan ni läsa om det. Det borde inte komma som någon överraskning att arabländerna vägrar sälja olja till den sionistiska fienden. Undantaget är Egypten, som i fredsuppgörelsen 1979 förpliktade sig att låta Israel lägga bud på olja som Egypten inte själv behöver. Men den olja Israel importerar från Egypten stod år 2000 enbart för en åttondel av Israels import.

Fram till den islamiska revolutionen i Iran 1979 importerade Israel olja därifrån. Sedan stängdes även den kranen.

Så var kommer oljan ifrån? Svaret är att det mesta kommer från Ryssland och andra f d Sovjetrepubliker. Tidigare har man importerat mycket från Angola, Colombia, Mexiko och Norge.

Återigen, vad hindrar Ryssland eller Egypten att förse Gaza med olja? Ingenting! Men varför försitta chansen att skälla på judarna?

Sådana är perspektiven idag. Arabländerna har i över 30 år vägrat exportera olja till Israel, och ingen bryr sig. Men när Israel vägrar sälja den olja man själv importerat långväga ifrån till ett område som dagligen beskjuter dem med raketer, då djävlar får det vara nog!

Internationell pajas

IAEAs chef Mohammed ElBaradei pinkar revir. SvD rapporterar att han inte gillar Israels sätt "att ta lagen i egna händer". Det han syftar på är bombningen av ett mål i Syrien, vilket ryktena säger var en anläggning för utveckling av kärnvapen i Nordkoreas regi.
Det korrekta förfarandet, enligt ElBaradei är genom IAEA:

- Det tycker jag är bedrövligt, för vi har ett system att om länder har information om att ett land arbetar med ett nukleärrelaterat program, så ska de vända sig till oss. Vi har befogenheten att börja utreda det, sade IAEA-chefen.
- Att bomba först och fråga sedan, det tycker jag undergräver systemet och ger inte svar på några misstankar, för det är vi som är det internationella samfundets ögon och öron.

Det känns betryggande... IAEA är ju en framgångssaga utan dess like. Vore det inte för dem skulle det vara fritt fram för länder att framställa kärnvapen med syfte att ställa till med folkmord.

Israel hade således inget att oroa sig för. IAEA hade befogenhet att utreda det.

Mer nyheter om Iran

Två artiklar i den kristna tidningen Dagen är intressanta. Först rapporteras att vissa judar och kristna oroar sig för de iranska judarnas säkerhet. Andra gör det inte.

International Fellowship of Christians and Jews, IFCJ (internationella sällskapet av kristna och judar) samlar varje år in mångmiljonbelopp från evangelikaler i USA som vill skänka pengar till Israel. Nu utlovar IFCJ 10 000 dollar (65 000 kronor) till varje iransk jude som flyttar till Israel - och 82 har nappat på erbjudandet sedan projektet startade tidigare i år. IFCJ räknar med att ytterligare ett 60-tal ska utvandra till den judiska staten före årets slut.

De iranska judarnas historia är minst sagt komplex. Judar kom i större utsträckning till Persien i samband med den babyloniska fångenskapen, vilken startade 586 f Kr. Över tusen år innan islam grundades. Den gren av islam som är dominerande i Iran, shia, har varit fientligare till judar än sunni, den största grenen av islam. T ex har shia en legend som gör gällande att profeten Muhammed blev giftmördad av en judinna.

Det fanns judar som låtsades vara muslimer, men i hemlighet levde som judar. Ur en artikel av Shula Kope:

Den märkliga historien om Meshed-judarnas – Anusei Meshed, som de kallas på hebreiska – går tillbaka till en pogrom den 26 mars 1839, när en shiitisk pöbel angrep det judiska kvarteret, mördade 33 människor och sårade över ett hundra. De överlevande fick välja mellan att övergå till islam eller dö.
Många konverterade och antog muslimska namn. De byggde en moské och somliga gjorde till och med pilgrimsfärder till Mecka. Men bakom de tegelväggar som dolde deras hem tog många risken att följa judisk lag och tradition.
De följande årtiondena flyttade några från Meshed till Herat, omkring 300 kilometer bort, där de kunde leva fritt som judar. Meshed hade varit förbjudet för judar ända till mitten av 1700-talet. Staden är fortfarande islams heligaste i Iran – det är där som martyren imam Reza, shiiternas åttonde imam, har sin grav.
– Nader Shah, en av Irans mest betydande härskare, inbjöd judar att bosätta sig i staden efter sin segerrika återkomst från ett erövringståg till Indien. Han gjorde Meshed till huvudstad och kallade in judiska familjer för att bevaka hans skatter och stimulera ekonomin, berättar Moshe Hakimi, pensionerad rektor för en skola i Tel Aviv, som specialiserat sig på Meshed-gruppens historia.
Vid Nader Shahs död 1747 föll dessa familjer offer för förföljelse av fanatiska islamska ledare som ansåg att judisk närvaro i Meshed var ett helgerån.
Trots detta byggde församlingen i Meshed fyra synagogor, ett ritualbad, mikve, och en skola.
Enligt professor Amnon Netzer vid institutet för asiatiska och afrikanska studier vid Hebreiska Universitetet i Jerusalem tvingades tiotusentals judar att omvända sig till islam under årens lopp, även före upploppet i Meshed.
– Det som gör fallet Meshed unikt är att de faktiskt förblev marraner i 100 år och därefter, år 1925 under shah Reza Pahlevis toleranta regim, återvände de som var kvar i Meshed officiellt till judendomen.
Han hävdar att skälet till att historien om dessa kryptojudar inte är så känd är att historieböcker i israeliska skolor inte ägnar uppmärksamhet åt judarnas historia i islamska länder.

Men det finns åtskilliga som fortfarande minns. Moshe Hakimi till exempel. Som pojke i Meshed var han bäst i klassen i Koran-kunskap, ett utmärkt skydd för den som inte ville märkas som jude. Men i en annan skola, i ett rum som var dolt för nyfikna ögon i de vindlande gränderna i hans stadsdel, studerade han judiska ämnen.
– När skolan var slut skickade läraren hem oss två i taget för att vi inte skulle dra uppmärksamheten till oss, berättar Hakimi.
Hans ögon glittrar när han talar om Meshed. Han talar en kultiverad, välformulerad hebreiska i långsamt, avmätt tempo och vokalerna rundas av hans persiska accent.
– Vi levde ett dubbelliv. I hemlighet var vi judar men för syns skull var vi muslimer. Jag minns när jag var sju år och satt bredvid min far i moskén och alla skulle gråta och klaga till minne av den shiitiske imamens död. Jag såg mig omkring och märkte att alla dolde ansiktet och låtsades gråta. Jag vände mig till min far och viskade: "Varför ser jag inga tårar?" Min far tystade mig. När vi kom hem förklarade han: "Det är bara för syns skull. Vi är judar. Vi gör det här bara för att de skall tro att vi är goda muslimer."

Fram till 1935 kallades landet Persien. Shahen Reza Pahlavi var en stor beundrare av Hitler, och ändrade officiellt namnet till Iran, vilket betyder "ariernas land". Han var däremot inte antisemit. Från Israels självständighet 1948 till den islamiska revolutionen 1979 var Iran Israels främsta bundsförvant i den muslimska världen. Den judiska minoriteten växte till och med, till följd av att en del av de 140.000 judar som flydde från Irak tog sin tillflykt till Iran, och stannade där.

Efter revolutionen blev situationen osäker. Det fanns ca 80.000 judar kvar i Iran vid revolutionen. De flesta utvandrade, majoriteten till USA. Ayatollah Khomeini deklarerade en fatwa som sa att judar skulle behandlas väl. (Dock ej Bahá'íer, mer om det nedan.) Khomeini gjorde skillnad på judendom och zionism. Judar var (och är) därför tillåtna att utöva sin religion. Samtidigt sattes ribban för Irans judar av den renodlat politiska rättegången mot, och därefter avrättningen av, den judiske ledaren Habib Elghanian. Dessutom var judar i mångt och mycket att betraktas som gisslan. Hela judiska familjer fick inte lämna landet samtidigt, utan någon var tvungen att stanna kvar som en försäkring att judar inte skulle emigrera till Israel.

---

Bábs helgedom i Haifa, Israel. Detta är Bahá'íernas näst heligaste helgedom.

Den andra artikeln talar om att Ali-Muhammad Varqa, en av Bahairörelsens stora ledare, har avlidit.

Lite vanvördigt kan man säga att bahaierna nu kastas handlöst ut i en ny tillvaro. Ali-Muhammad Varqa var nämligen den siste av rörelsens 50 ”Hands of the Cause of God” (händer som tjänar Guds sak), en liten ledargrupp som utsågs av bahais ursprungliga högsta ”väktare” fram till 1957.

Bahairörelsen har utsatts för grymma förföljelser sedan den islamiska revolutionen.

Samtidigt rapporteras nya övergrepp mot den utsatta bahai-minoriteten i Iran. Enligt rörelsens hemsida förstördes en begravningsplats med mer än 100 bahai-gravar i staden Najafabad i september. För-övarna använde grävmaskiner. I juli demolerades en begravningsplats i Yazd på samma sätt. Bahaier över hela Iran får hotelsebrev och flera har gripits; i Kermanshah dömdes en 70-årig man till 70 piskrapp och ett års fängelse för att ha ”propagerat för bahai och förtalat de sanna imamerna”.
- Förföljelsen i Iran har intensifierats efter den islamistiska revolutionen 1979. Först avrättades alla våra ledare. I dag förekommer en del mystiska dödsfall. Bahaier förvägras högre utbildning, deras pensioner konfiskeras och de avskedas från sina jobb. Statskontrollerade medier hetsar mot bahai, säger Douglas Moore och tillägger att bahaier under senare tid också har problem i Egypten där deras tro inte erkänns som religion och de därför inte kan få ut officiella identitetshandlingar.

Över 200 av rörelsens anhängare har mördats i Iran under åren 1978-1998.

Expressen på rätt spår

Dagens ledare i Expressen kräver sanktioner mot Iran, pga deras strävan efter att utveckla kärnvapen. Vad dessa vapen ska användas till vet alla - förinta Israel.

Den ansträngda iranska ekonomin (Iran tvingas importera bensin, eftersom de inte har kapacitet att raffinera oljan själva, och bensinpriset är löjligt lågt tack vare statliga subventioner) har fått ett uppsving av de höjda oljepriserna. Alla medel måste tas till för att hindra Irans efterlängtade kärnvapenkrig. Fredliga medel till att börja med.

Så se upp! Dadlarna i din affär kan komma från Iran! Likaså saffran till lussekatterna. Titta på ursprungsmärkningen, och köp inte iranska varor! Gör världen en tjänst och ta cykeln till jobbet!

Bojkotta Iran!

Uppdatering: Jag ser att Sydsvenskan är inne på samma spår.