Visar inlägg med etikett sionism. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sionism. Visa alla inlägg

23 december 2007

Vilseledningen fortsätter

Detta är en fortsättning på två tidigare bloggposter:

Idag fortsätter vilseledningen om judiska bosättningar på Västbanken för tredje gången på kort tid. Det börjar likna en målmedveten kampanj.

I de tidigare bloggposterna har jag påpekat att tidningsartiklarna "glömt" att nämna att "bosättningarna" Har Homa och Atarot ägdes av judar (i Har Homas fall åtminstone till största delen) innan 1948, då de ockuperades av Jordanien. Idag glömmer SvD och DN lägligt nog i sina artiklar om Ma'ale Adumim att nämna att detta område var statsägd mark, både under turkiskt och jordanskt styre.

Konsekvent fortsätter svenska media att berätta halva sanningen, i många fall rena lögner. Hur ofta anser media det nödvändigt att upplysa sina konsumenter om att tidernas begynnelse, i Mellanöstern lika väl som i andra delar av världen, inte inträffade under Sexdagarskriget, utan att det fanns en tid innan dess då dessa områden var ockuperade av Jordanien? Jag vet till och med den exakta siffran över antalet judar som tilläts bo kvar i det av Jordanien ockuperade Jerusalem och Västbanken, liksom i det av Egypten ockuperade Gaza.

Noll. Inte en enda. Alla slängdes ut eller dödades.

Men idag vill man få folk, framför allt den yngre generationen, att tro att ockupationen (den israeliska, naturligtvis, inte den jordanska) är konfliktens orsak och att Israel hade en erkänd gräns innan 1967. Detta är lögn, om något.

Intressant.se

21 december 2007

Fler lögner

En fortsättning på min tidigare bloggpost, om olika sätt att ljuga, där jag påpekade att det finns två sätt att vilseleda:
  1. Att ljuga, dvs att säga något som inte är sant.
  2. Att förtiga en del av sanningen, dvs utelämna delar på ett sånt vis att helhetsbilden blir skev.
Nu ser jag i DN och SvD att USAs utrikesminister Condoleezza Rice "hyllar" det israeliska beslutet att skrinlägga planerna på "nya bosättningar" i Atarot.
- Jag tror att det är ett klokt beslut, sade Rice i en exklusiv intervju med AFP sedan Israels bostadsdepartement övergav planerna för Atarot-området i östra Jerusalem, där palestinier vill ha sin framtida huvudstad.
[...]
- Jag tror att israelerna förstod att det som hände med Har Homa har bidragit till att undergräva förtroendet i den sköra och helt nya fredsprocessen, sade Rice.
För två veckor sedan begärde Israel in anbud för byggande av omkring 300 fastigheter i bosättningen Har Homa i det ockuperade och annekterade östra Jerusalem. Åtgärden kom en vecka efter det att israeler och palestinier återupplivat fredssamtal vid en konferens i den amerikanska staden Annapolis.
Atarot 1944.

Vad väljer man att inte förtälja denna gång då? Jo, ungefär det man lät bli att berätta om Har Homa, nämligen att Atarot ägdes av judar fram tills att det stals av araber under Självständighetskriget 1947-1949. Vilken skillnad den informationen gör, eller hur?

Intressant.se

17 december 2007

152 kronor

I dagens SvD skriver utrikesminister Carl Bildt och biståndsminister Gunilla Carlsson att Sverige nu ska ge ännu större ekonomiskt bistånd till palestinierna. 1,37 miljarder under detta och kommande år. Det motsvarar 152 kronor per svensk - vuxna och barn. 608 kronor från min tvåbarnsfamilj.

Det finns ett enormt behov av upprustning av samhället i Gaza och på Västbanken, men det verkar som att just detta samhälle utvecklat immunitet mot biståndspengar. Som många påpekat, bl a United States Institute of Peace, är
Palestinians the largest per capita recipients of international development assistance in the world
De får alltså mer bistånd per person än offer för tsunamin häromåret, mer än de överlevande från folkmorden i Rwanda och Sudan, mer än de svältande i östra Afrika. Och vilket synligt resultat har det givit? Som den palestinske politikern Mohammed Dahlan sa om biståndspengarna i The Guardian 2004:
[5 miljarder dollar] have gone down the drain, and we don't know to where
Och i vanlig ordning kommer bara struntsummor från de oljestinna arabstaterna.

Det intressantaste avsnittet i Bildts och Carlssons artikel tycker jag ändå är detta:
Alla parter i den arabisk-israeliska konflikten måste ta sitt ansvar för att en varaktig fred ska bli verklighet. Det arabiska fredsinitiativet visar på grannländernas önskan att avsluta konflikten.
Jag är inte den typen som ser ett halvfullt glas där andra ser ett halvtomt, men detta stycke gav mig hopp om att Bildt är mer slipad än jag hittills misstänkt. Det är tre uttryck här som gör mig hoppfull:
  • Alla parter
  • den arabisk-israeliska konflikten
  • grannländernas...

Det verkar som att Bildt och Carlsson äntligen ser denna konflikt för vad den är - inte en konflikt mellan Israel å ena sidan och palestinier å den andra, utan mellan Israel å ena sidan och arabländerna å den andra. Tänk om den poletten äntligen trillat ner! I så fall är mina 152 kronor en väl investerad uppoffring!

Mer om givarkonferensen:

SvD

Sydsvenskan

Intressant.se

11 december 2007

Migrationsverket sätter gränser

I dagens G-P finns nedanstående artikel (ej online, klicka på bilden för att förstora den).
En enhetschef på Migrationsverket har omplacerats på grund av en hemsida där han tar ställning för Israel och har en länk till moderaterna. [...] Lennart Eriksson har arbetat på Migrationsverket i Kållered i drygt 19 år. De senaste fem åren har han varit enhetschef och arbetat med asylfrågor. Men sedan den 8 oktober har han haft en lägre befattning som beslutsfattare. I somras kallades han upp till den nytillträdde chefen för verksamhetsområdet asyl, Eugéne Palmér, och fick veta att han inte fick ha kvar sitt jobb på grund av hemsidan.
[...]
Vad finns då på hans hemsida? Det är inte texterna om museijärnvägar, historiska uppsatser eller dikter som retat hans arbetsgivare. Nej, det är snarare en blogg där Israel-Palestina-konflikten diskuteras med hård kritik mot Hamas och det är länkar till moderaterna, diverse nyliberala sidor samt texter om pansargeneralen Patton. [...]
Migrationsverkets jurist Staffan Opitz säger:
-Anledningen till situationen är att Lennart Eriksson inte har överordnad chefs förtroende.
Opitz skriver i sin inlaga att Eriksson på sin hemsida har gett den israeliska sidan sitt oreserverade stöd i Israel-Palestina-konflikten. "Mot bakgrund av att konflikten genererar asylsökande från den palestinska sidan är det offentliggjorda stödet för den israeliska sidan inte möjligt att förena med befattningen som chef vid Migrationsverket."

Här är Lennart Erikssons hemsida, och här är hans blogg. Kan någon hitta något otillbörligt på dessa sidor?
Lennart Eriksson, tycker fel enligt Migrationsverket.


Den enda bisarra rättvisa i denna affär är att Eriksson nu har samma titel (beslutsfattare) som Birgitta Elfström hade. Hon gick nyligen i pension, arbetade i många år som beslutsfattare på Migrationsverket, var engagerad i PGS, och skrev inlägg på PGS antiisraeliska blogg. Men ingen chef verkar ha påpekat det olämpliga i hennes engagemang.

Intressant.se

09 december 2007

En liten lektion i konsten att ljuga

...the truth, the whole truth, and nothing but the truth...
Det känner väl de flesta igen från diverse filmer och TV-serier, en del av den ed man svär innan man vittnar i en amerikansk domstol. Här antyds att det finns två sätt att vilseleda:
  1. Att ljuga, dvs att säga något som inte är sant.
  2. Att förtiga en del av sanningen, dvs utelämna delar på ett sånt vis att helhetsbilden blir skev.
Jag ska ge några talande exempel på hur båda dessa metoder används i svartmålningen av Israel. Exemplen är otaliga och tar sig ibland absurda former, som när en brittisk tidning "avslöjade" att Israel höll på att utveckla en "genetisk bomb" som skulle döda araber men inte judar. Behöver man påpeka att svenska tidningar med glädje återgav den "nyheten"?

I denna veckas skörd av antiisraelisk smörja hittar jag bland annat denna slutreplik i en debatt i Västerbottens-Kuriren. Det är inte mycket skribenten, Göran Burén, lyckas få rätt.
Göran Burén, ljuger som en häst travar.
Det blev aldrig någon palestinsk stat 1948 som avsågs i delningsresolutionen, detta av två orsaker. För det första är det helt klarlagt att Israel inte avsåg att acceptera en sådan stat. För det andra var det palestinska samhället fullständigt raserat efter kriget och FN-medlarna Folke Bernadotte och Ralph Bunche föreslog därför att det som blev över efter kriget, Västbanken och Gaza, skulle tillfalla Jordanien respektive Egypten. Detta var alltså sanktionerat av FN och därför ingen ockupation i folkrättslig mening.
Detta stycke är ren lögn.
  1. Israel avsåg visst att acceptera en palestinsk stat. Detta bevisade Israel i både ord och handling. Att en författare som livnär sig på kommunistiska tidningar anser det "helt klarlagt" att motsatsen gäller stärker till och med mitt påstående.
  2. Bernadotte och Bunche föreslog inte alls att "det som blev över efter kriget, Västbanken och Gaza, skulle tillfalla Jordanien respektive Egypten". Jordanien ockuperade Västbanken och Egypten ockuperade Gaza. En av anledningarna att araberna förlorade kriget var för övrigt att de konkurrerade sinsemellan om vem som kunde roffa åt sig mest. Buréns teori om Bernadottes förslag är minst sagt banbrytande, eftersom Bernadotte faktiskt varit död i 160 dagar då det första vapenstilleståndsavtalet, med Egypten, slöts. Bernadotte mördades ju av Lehi i Jerusalem den 17:e september 1948.
  3. Burén vänder totalt på begreppen när han menar att Israel, till skillnad från Egypten och Jordanien, gör sig skyldig till en "ockupation i folkrättslig mening". Det råkar vara tvärtom. Vad gäller Västbanken är det ett område Israel erövrat i ett försvarskrig, och det tillhörde heller ingen stat. Området är således "omtvistat", inte ockuperat. Varje försök från Israels sida att lämna ifrån sig land i utbyte mot fred och erkända gränser har avslagits av araberna. Golanhöjderna erövrades också i ett försvarskrig, men tillhörde Syrien. De landområden som judar ägde där stals helt sonika 1920. Judarna som bodde i Gaza slängdes ut av araberna 1948.
Nästa stycke är lite väl magstarkt, till och med för en blaska som VK:
Det är sant att det finns stark antipati mot judar på en del håll i arabvärlden, till och med antisemitism med samma uttryck som vi sett i Europa. Men det är ett nytt fenomen, det framträder i huvudsak först efter 1948. Det är en reaktion på bildandet av staten Israel, vilket överallt i arabvärlden uppfattades som djupt orättfärdigt. Rått uttryckt kan man säga att sionisterna tog antisemitismen med sig till arabvärlden.
Antisemitismen är judarnas fel... Den var fin!

Liten (EJ uttömmande) förteckning över muslimska massakrer på judar FÖRE 1948:
  • Medina (Saudiarabien) 627
  • Khaybar (Saudiarabien) 629
  • Fez (Marocko) 1032
  • Granada (Spanien) 1066
  • Fez (Marocko) 1146
  • Marrakesh (Marocko) 1146
  • Sijilmasa (Marocko) 1148
  • Fez (Marocko) 1275
  • Fez (Marocko) 1465
  • Tu-at (Algeriet) 1492
  • Alger (Algeriet) 1736
  • Basra (Irak) 1776
  • Stora delar av Libyen 1785
  • Tetuán (Marocko) 1790
  • Alger (Algeriet) 1805
  • Alger (Algeriet) 1815
  • Bagdad (Irak) 1828
  • Alger (Algeriet) 1830
  • Tabriz (Iran) 1830
  • Mashhad (Iran) 1839
  • Marrakesh (Marocko) upprepade ggr 1864-1880
  • Barfurush (Iran) 1867
  • Taza (Marocko) 1903
  • Settat (Marocko) 1903
  • Casablanca (Marocko) 1907
  • Shiraz (Iran) 1910
  • Fez (Marocko) 1912
  • Jaffa (Israel) 1921
  • Damaskus (Syrien) 1925
  • Jerusalem (Israel) 1929
  • Safed (Israel) 1929
  • Hebron (Israel) 1929
  • Constantine (Algeriet) 1934
  • Bagdad (Irak) 1941
  • Tripoli (Libyen) 1945
  • Aleppo (Syrien) 1947
  • Aden (Jemen) 1947
Massakrernas omfattning varierar från något dussin till flera tusen dödsoffer. Burén är tyvärr inte ensam om att försöka sprida denna lögn. Exempelvis finns under uppslagsordet islam följande att läsa i Nationalencyklopedins internetversion:
Fråga Varför tror du att judar och muslimer står så långt ifrån varandra idag trots att det finns mycket som förenar dem?

Svar Motsättningarna mellan judar och muslimer är i första hand politiska, inte religiösa. Under århundraden levde många judar under muslimskt välde, både Orienten och i det moriska Spanien utan att det blev några svåra konflikter. Det är upprättandet av Israel som stat och fördrivandet av palestinierna som har väckt sådan vrede på muslimskt håll och har fått judarna att framstå som deras huvudfiender.

Per Beskow, docent
Det moriska Spanien framställs ofta som extra idylliskt. Att enbart massakern i Granada tog 5000 judars liv betraktas tydligen som historisk kuriosa. Men Burén står fast vid att judarna tog med sig antisemitismen till araberna. Petitesser som att profeten Muhammed själv uppmanade till folkmord på judarna är i det sammanhanget oväsentliga, "rått uttryckt".

Han skriver vidare:
Massor av judar tvingades eller kände sig tvingade att lämna olika arabländer som en följd av de antijudiska stämningarna. Jag försvarar självklart inte detta, men glöm inte att judiska styrkor satte igång en brutal etnisk rensning omedelbart efter FN-omröstningen 1947.
Det är väl sympatiskt att han inte försvarar den etniska rensningen av judar från arabländer? Men han ljuger igen. Omedelbart efter FN-omröstningen 1947 (delningsplanen 29:e november) så gjorde judarna vaddå? Jo de firade! Dansade på gatorna!

Och vad gjorde araberna? De började mörda judar, både i och utanför Israel.

Försöker jag påstå att Israel inte gjorde sig skyldig till etnisk rensning? Nej. Men jag vill sätta det i rätt sammanhang:
  • För det första var det ingen i förväg planerad fördrivning av araber som skedde. Att idén funnits inom den sionistiska rörelsen är sant, liksom att idén förkastades av både etiska och realpolitiska skäl. När FN antog delningsplanen hade den sionistiska rörelsen inga som helst planer på att kasta ut araberna.
  • För det andra förhöll det sig tvärtom på den arabiska sidan. Redan 1947 drog arabförbundets (då Egypten, Irak, Libanon, Saudiarabien, Syrien, Jordanien och Jemen) politiska kommitté upp riktlinjer för antisemitisk lagstiftning. Lagarna, som till största delen genomfördes, gällde konfiskering av judisk egendom, fängslande av judar som misstänktes vara sionister, och användande av deras konfiskerade egendom till att finansiera kampen mot sionismen.
  • För det tredje försökte Haganah, föregångaren till Israels armé, in i det längsta bibehålla goda relationer med araberna. Så sent som den 24:e mars 1948 utfärdade befälhavaren Israel Galili en order till alla enheter att
    abide, in their behavior toward the Arab communities inside the designated Jewish state areas, by the Zionist movement's long-standing policy of co-existence and mutual respect for life and property.
    Denna order var hemlig och på hebreiska, och således inte en motsvarighet till vad dagens palestinska förhandlare säger på engelska om fred och erkännande, bara för att nästa dag mana till heligt krig mot judar på arabiska. Vad var det då som ändrades? Framför allt var det belägringen av Jerusalem, den största judiska staden. Striderna om förbindelsevägen Tel Aviv-Jerusalem var hårda, och läget för de belägrade judarna var desperat.
Jag skulle kunna fylla en bok med alla rena lögner som florerar kring Israel, och det är förmodligen en mycket bättre idé än att försöka pressa in det i ett blogginlägg. Därför går jag vidare till några exempel på det andra sättet att ljuga, nämligen att bara berätta en del av sanningen.

Låt mig börja med en artikel i SvD som berättar att
Israel planerar att låta bosättningen Har Homa på ockuperat område expandera ytterligare [...] På kullarna mellan östra Jerusalem och Betlehem, på ockuperat palestinskt område, ligger den stora bosättningen Har Homa. Bosättningen, byggd som en judisk förstad till Jerusalem, är en nagel i ögat på Betlehemborna, som ser den som ett exempel på den markstöld som undergrävt palestiniernas tilltro till fredsprocessen. [...] För många år sedan var Har Homa en grön kulle, kallad Jabal Abu Ghneim av palestinierna, där den israeliska Fred Nu-rörelsen demonstrerade mot planerna på att bygga en bosättning.
Artikeln följer mall 1a för rapportering från Israel. Intressant är vad artikeln INTE nämner om Har Homa.
  • Den mesta marken i Har Homa ägdes av judar innan det ockuperades av Jordanien 1948.
  • Ingen bodde där eller brukade marken där då byggandet av stadsdelen Har Homa inleddes.
  • Alla landägare (de flesta israeler) kompenserades för den exproprierade marken.
Ett annat exempel hittar jag i DN, signerat Per Jönsson. Han har gnuggat sina geniknölar och kommit fram till att FNs delningsplan från 1947 (resolution 181) är konfliktens orsak:
Delningsplanen var från början orättvis. Den gav 56 procent av Palestinas mark till judarna, som då blott utgjorde en tredjedel av befolkningen och ägde sex procent av marken. Det är inte det minsta märkligt att araberna såväl i som utanför Palestina motsatte sig 181:an
Som jag påpekat tidigare är det inte sant att delningsplanen "gav 56 procent av Palestinas mark till judarna". Delningsplanen innebar en gränsdragning mellan två stater (och ett FN-kontrollerat Jerusalem). Den innebar INTE förflyttning av invånarna eller omfördelning av landägandet. Med andra ord fick varken araber eller judar en kvadratmeter mark enligt resolution 181.

Jönsson aktar sig noga för att nämna två saker.
  • Det första gäller landägandet. Enkel huvudräkning ger vid handen att araberna ägde 100-6=94% av marken. Eller hur? Nej! Drygt 70% av marken var statsägd, 6-7% ägdes av judar och ca 20% av araber. Redan i Survey of Palestine lades grunden för framtida misstag genom att tabellerna över landägande delas upp i vad som ägdes av judar å ena sidan, och allt som inte ägdes av judar å den andra. Benny Morris påpekar också att
    many if not most Palestinian notable families, including the Husseinis, Nashashibis, al Alamis, Dajanis, Abd al Hadis, and so on-the leaders of the Palestinian national movement-sold land to the Jews, and that the meagerness of Zionist purchases was largely dictated by a lack of funds, not by any Arab indisposition to sell.
  • Det andra gäller Negev. 60% av den mark som skulle utgöra den judiska staten bestod av Negevöknen, en obrukbar sandlåda.
När jag ändå är inne på frågan om markägande vill jag dela med mig av en riktig pärla, taget ur Hudiksvalls Tidning den 8/6 2005 (och jag har sett påståendet på andra ställen också). Gunnar Olofsson argumenterar för att Israel är en apartheidstat, och påstår bl a att
i Israel [...] kan icke-judar inte förvärva statsägd mark.
Detta är ett korrekt påstående. Låt oss se vad herr Olofsson väljer att inte nämna:
  • I Israel kan judar inte förvärva statsägd mark. Ingen kan det! Däremot står det både judar och icke-judar fritt att leasa marken.
  • Den Palestinska myndigheten har också lagar om markförsäljning. En sådan lag är att det är förbjudet, även för privatpersoner, att sälja mark till judar. Försäljning av mark till judar räknas som förräderi, och är belagt med dödsstraff! Läs om det här, eller googla er fram! Dödsstraffet har dessutom verkställts ett flertal gånger.

Slut på lektionen för denna gång.

Intressant.se

28 november 2007

De glömda flyktingarna

Det är rubriken på en artikel i Sydsvenskan av Mats Skogkär. Det är även en direkt översättning av titeln på en film, The forgotten refugees. Det är även adressen till filmens hemsida, med mycket informationsmaterial, theforgottenrefugees.com.


Vad handlar dessa om? Precis som det låter, det handlar om ett bortglömt flyktingproblem. Eller ska man säga ett nonchalerat flyktingproblem? Eller kanske rentav ett av politiska skäl undanskuffat flyktingproblem?

Läsare av denna blogg förstår nog att det handlar om judiska flyktingar från arabländerna och Iran, en skara på ca 900.000, ungefär 150.000 fler än de långtifrån bortglömda palestinska flyktingarna.

En annan artikel på samma tema hittar vi i Gotlands Allehanda häromdagen. Ett ämne som det aktivt tigits om i mer än ett halvt sekel nämns två (!) gånger på en knapp vecka i svenska (!!) medier.

Det är inget sammanträffande. För det första är det idag (29:e) 60 år sedan FN antog sin delningsplan för det brittiska Palestinamandatet, och för det andra hade nyligen JJAC ett möte i New York (i vilket jag personligen deltog).

JJAC står för Justice for Jews from Arab Countries. Vid mötet lades fram 9 dokument som tillsammans visar hur arabförbundets medlemmar samordnade sina åtgärder med syftet att slänga ut sin judiska befolkning, lägga beslag på deras tillgångar och använda dessa tillgångar i sitt krig mot judarna i det som skulle bli staten Israel. Dokumenten är daterade från 24/11 1947 till 21/6 1948, åtta av dem kommer från FNs arkiv, det nionde är en artikel ur New York Times.

Det finns både likheter och olikheter mellan de bortglömda judiska flyktingarna från arabvärlden och de palestinska flyktingarna. Båda har de blivit av med allt de ägde och hade. Båda hamnade i tältläger. Där slutar likheterna.

Olikheterna är lättare att räkna upp:
  • Palestinierna är världens mesta mottagare av ekonomiskt bistånd per capita. De judiska flyktingarna har inte fått ett öre.
  • Palestinierna har, till skillnad från andra flyktingar, ett eget FN-organ, UNRWA. De judiska flyktingarna har, till skillnad från andra flyktingar, inte ens fått hjälp från FNs "ordinarie" flyktingorgan, UNHCR.
  • Palestinierna flydde under ett krig de själva startat, när den gryende staten Israel kämpade för sin fysiska överlevnad. De judiska flyktingarna flydde från ett religiöst förtryck de levt under i 1300 år.
  • Palestinierna flydde oftast några kilometer. De judiska flyktingarna oftast hundratals mil.

Mats Skogkär refererar till en utmärkt artikel i Wall Street Journal. För att läsa den, klicka på bilden nedan.

Ett talande klipp ur Skogkärs artikel:
Lozowick konstaterar: ”Israel gav de judiska flyktingarna ett hem, medan arabstaterna gav palestinierna permanenta läger.” Historikern och Mellanösternexperten Bernard Lewis gjorde i en artikel i Wall Street Journal i måndags en liknande reflektion. I Jordanien fick palestinierna visserligen en form av medborgarskap, men de fick stanna i lägren. I övriga arabstater har palestinierna förblivit statslösa främlingar utan rättigheter, utan möjligheter, försörjda genom FN:organet UNRWA:s försorg. ”Om en palestinier däremot flydde till Storbritannien eller USA kunde han, paradoxalt nog, få medborgarskap efter fem år och hans barn som föddes i det nya landet blev medborgare där vid födseln. Men om han begav sig av till Syrien, Libanon eller Irak, förblev han och hans efterkommande, nu på väg mot fjärde och femte generationen, statslösa.”
Den judiske författaren Albert Memmi, född i Tunisien, skrev ett öppet brev till Khadaffi 1973, som mycket väl fångar världens svek. Men först bakgrunden:

För 60 år sen bodde ca 38.000 judar i Libyen. De flesta tvingades fly, många mördades. 1970 konfiskerades judarnas kvarlämnade ägodelar. Libyska judar i exil i Italien protesterade, och därpå följde en officiell libysk inbjudan till judarna att återvända och en försäkran att alla ägodelar skulle återlämnas. Vid det laget fanns bara några hundra judar kvar i Libyen, och de hade nyligen förbjudits att lämna landet ens för kortare utlandsbesök.

Inga judar nappade på det generösa erbjudandet. Det finns idag inte en enda jude kvar i Libyen.

Detta är vad Memmi skrev:
Is it true that you have said that the Jews have always lived at peace in the Arab countries? And that you have nothing against Jews, only Zionists? ...

The error which may have been made at Deir Yassine is constantly being thrown in our faces. Ah, but we have undergone a hundred Deir Yassines, a thousand Deir Yassines! And not only in Russia, Germany or Poland, but also at the hand of Arab people; yet the world has never been upset over it! ...

... if you really wanted to avoid having us come together on this particular bit of land, ... Israel ... , then why did you hound us and expel us from the regions over which your power extends? ...

Do you believe that the Jews born in Arab countries can go back and live in the countries from which they were expelled, before being plundered and massacred? ...

... your constant affirmation [is] of the unity of the Arab nation... When you come right down to it, the Palestinian Arabs' misfortune is having been moved about thirty miles within one vast nation. Is that so serious? Our own misfortune, as Jews from the Arab countries, is much much greater, for we have been moved thousands of miles away, after having also lost everything. And today [we] are ... half the population of Israel. ... And no one has the right to challenge our possibility of taking in our past and also, alas!, our future survivors.
Intressant.se

27 november 2007

Annapolis, Schmannapolis...

De flesta verkar ha mycket lågt ställda förväntningar på det pågående Annapolis-mötet. Så även jag, tyvärr. Man får hoppas att vi har fel. Att mötet skulle förvärra situationen verkar åtminstone avlägset. Optimisterna ser det som en framgång att flera arabstater överhuvudtaget sätter sig vid ett förhandlingsbord med representanter från Israel, då de ju inte erkänner staten Israel.

En titt på vad som skrivs om mötet (löjligt stort axplock finns nedan) ger vid handen att våra svenska journalister är odugliga inom de flesta områden utom ordbajseri.

Två saker är värda att nämnas ur denna uppsjö med artiklar:

  1. Carl Bildt lyckas ta sig in på floskeltoppen med sitt uttalande
    Nu är vi framme vid den sista stora möjligheten till en tvåstatslösning mellan Israel och palestinierna.
    Hur många gånger har vi hört det förut? Vilken bisarr definition av "sista chansen" tillämpas? Att pressen gör sig skyldig till sånt är en sak, de vill ju locka folk att läsa, men en utrikesminister? Löjligt!
  2. DNs analys for dummies är löjeväckande. Här får man veta att det är några detaljer som återstår att lösas innan man har ett slutligt fredsfördrag. Dessa detaljer är
    • gränsdragning
    • palestinska flyktingar
    • Jerusalems status
    Detaljer som inte anses viktiga av DN är således
    • arabernas vägran att erkänna en judisk stat inom några som helst gränser
    • judiska flyktingar
Artiklar om mötet:
SvD: Hamas avfärdar Annapolismötet
SvD: Hoppfullt om fredsförhandlingar
SvD: Kvartetten till Mellanösternmötet
SvD: Låga förväntningar inför fredssamtal
SvD: "Sista chansen för tvåstatslösning"
SvD: Fredsförhandlingar på onsdagen
SvD: Flyktingar i källare sedan 16 år
DN: Hamas avfärdar Annapolismötet

DN: Tusentals protesterar mot fredsmöte
DN: "Sista stora chansen nå en tvåstatslösning"
DN: Fyrtio länder samlade i Annapolis
DN: Bildt om Annapolis: Kan vara sista möjligheten
DN: Rice i diplomatisk spurt
DN: Abbas och Olmert i USA för fredsmöte
DN: Mellanösternmöte fjärran från bistra realiteter
DN: Efter tragedin
DN: En chans för Rice.
DN: Ännu djupfryst
      DN: Snabb start på förhandlingarna
      DN: Bildt försiktigt optimistisk
      DN: Palestinsk stat målet för Bush
      DN: Problemen ligger i detaljerna
      Sydsvenskan: Tusentals protesterar mot fredsmöte
      Sydsvenskan: Försiktigt optimistiskt om start för fredsprocess
      Sydsvenskan: Kvartetten till Mellanösternmötet
      Sydsvenskan: Efter Annapolis

      Intressant.se

      24 november 2007

      Frankrike - Sverige: 1 - 0

      Jag läser i SvD att den franske premiärministern François Fillon varit på besök i Sverige. Ack, dessa franska besök...man blir aldrig klok på dem. Å ena sidan har fransmännen, genom sin historia, visat sig helt inkompatibla med...ja, vad ska man kalla det...hyfs? Å den andra har de idag en president som politiskt har lämnat Sverige (och större delen av EU) vid skampålen.

      Jag kan inte låta bli att småle över hur olika jag föreställer mig att föregående stycke kommer att tolkas av de två huvudsakliga fraktioner som läser min blogg, nämligen proisraeler och antiisraeler. Jag vet redan hur min handledare (vänster, inte extrem men ovillig att resonera logiskt) känner. Han kallade Sarkozy fascist i våras. Han sa dock inte vad som gjorde Sarkozy till fascist, och jag frågade inte, för det var inte till mig han pratade vid tillfället.

      OK. Till att börja med ska jag grundlägga första stycket.

      Vad är det för (historiskt) fel på fransmän? De kom ju med sin revolution och krävde 'Frihet, Jämlikhet, Broderskap', vilket väl är en våt dröm för varje liberal, eller hur? Sant, men försvann judehatet för det? Nej! Varför? För att det kom från prästerskapet, inte från aristokratin.

      Det finns en dålig vits med en poäng:
      Om en (europeisk) jude skulle säga till en annan år 1930 att det inom 20 år skulle bli ännu ett världskrig, och att judarna i det kriget nästan skulle utrotas, så skulle han fått till svar
      -Ja, fransmännen är för djävliga!
      Glöm inte att Theodor Herzl, utnämnd till den politiska sionismens grundare i efterhand, fick sina politiska idéer just från hur judar behandlades i Frankrike (Dreyfussaffären).

      En annan aspekt av franska statsbesök är Mitterands besök i Sverige på 90-talet (tacksam för länktips) då han lade sitt officiella tal åt sidan, och i stället höll ett timslångt tal (ur minnet, får man förmoda) om relationen Sverige-Frankrike genom historien. Sånt gillar vi!

      Jag kan med glädje säga att jag återigen köper franska produkter, vilket är en lättnad. Jag saknade Dijonsenapen.

      Valet av Sarkozy inger hopp. Och nu läser man att en av Sarkozys främsta fördelar är en stötesten för Reinfeldt, nämligen Turkiets vilja att gå med i EU. Sarkozy vill inte ha med Turkiet i EU. Gissning...Bildt, som helst skulle se att hela världen blir EU-medlemmar, pressar Reinfeldt?

      Bildt verkar leva i den typen av sagovärld där alla onda féer blir till goda älvor bara de får tillgång till en fri marknad. Tja, vad ska man säga...mer än att det är trevligt för Calle att han så lätt kan somna om nätterna. Sov gott, Calle!

      Själv är jag LITE mer oroad, men så har ju inte Calle ett tyngande etniskt ok om halsen. Om ett muslimskt land där Hitlers "Mein Kampf" är storsäljare kommer in i EU, och blir (rätta mig om jag har fel) näst folkrikaste land i EU, ja då känner jag mig inte alls trygg. Det är ett snäpp mot att flytta tillbaks in i ghettot (eller mellahn som det kallades i nordafrika).

      Tyvärr säger mig historien att europeer är mer intresserade av pengar än av ideal, till skillnad från amerikaner. Kan det bero på att amerikanerna är ättlingar till dem som flydde just för sina ideal? Antagligen. Så om det är ekonomiskt fördelaktigt att låta Turkiet bli EU-medlem, kommer antagligen övriga EU-länder låta det ske, oavsett konsekvenserna för obetydliga minoriteter, såsom judar.

      Intressant.se

      30 oktober 2007

      Det är tydligen svårt med perspektiv

      Här, här, här, här, här och här rapporteras om Israels nedskärning av energileveranser till Gaza.
      Israels justitiekansler Menahem Mazouz sade på måndagskvällen att man inte kan minska elleveranserna till Gazaremsan utan att först grundligt utreda vilka de humanitära konsekvenserna blir.
      Jag har tidigare påpekat att det finns en uppsjö av länder som inget hellre vill än att överösa palestinierna med bistånd, däribland Sverige. Länder som slipper att dagligen beskjutas med raketer från Gaza.
      FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon fördömde på måndagen Israels bestraffningar av Gazaremsan som "oacceptabla".

      Även det ryska utrikesdepartementet kritiserade Israels isolering av Gaza och sade att man knappast kan bekämpa extremism genom att förneka befolkningen dess mest grundläggande behov.
      Det här är rent ut sagt obegripligt... Vad hindrar Ryssland från att förse Gaza med olja? Eller Egypten?

      Ni som läser någon av ovan länkade artiklar...tänk efter nu! Var får Israel sin olja ifrån? Här kan ni läsa om det. Det borde inte komma som någon överraskning att arabländerna vägrar sälja olja till den sionistiska fienden. Undantaget är Egypten, som i fredsuppgörelsen 1979 förpliktade sig att låta Israel lägga bud på olja som Egypten inte själv behöver. Men den olja Israel importerar från Egypten stod år 2000 enbart för en åttondel av Israels import.

      Fram till den islamiska revolutionen i Iran 1979 importerade Israel olja därifrån. Sedan stängdes även den kranen.

      Så var kommer oljan ifrån? Svaret är att det mesta kommer från Ryssland och andra f d Sovjetrepubliker. Tidigare har man importerat mycket från Angola, Colombia, Mexiko och Norge.

      Återigen, vad hindrar Ryssland eller Egypten att förse Gaza med olja? Ingenting! Men varför försitta chansen att skälla på judarna?

      Sådana är perspektiven idag. Arabländerna har i över 30 år vägrat exportera olja till Israel, och ingen bryr sig. Men när Israel vägrar sälja den olja man själv importerat långväga ifrån till ett område som dagligen beskjuter dem med raketer, då djävlar får det vara nog!

      28 oktober 2007

      Internationell pajas

      IAEAs chef Mohammed ElBaradei pinkar revir. SvD rapporterar att han inte gillar Israels sätt "att ta lagen i egna händer". Det han syftar på är bombningen av ett mål i Syrien, vilket ryktena säger var en anläggning för utveckling av kärnvapen i Nordkoreas regi.
      Det korrekta förfarandet, enligt ElBaradei är genom IAEA:
      - Det tycker jag är bedrövligt, för vi har ett system att om länder har information om att ett land arbetar med ett nukleärrelaterat program, så ska de vända sig till oss. Vi har befogenheten att börja utreda det, sade IAEA-chefen.
      - Att bomba först och fråga sedan, det tycker jag undergräver systemet och ger inte svar på några misstankar, för det är vi som är det internationella samfundets ögon och öron.
      Det känns betryggande... IAEA är ju en framgångssaga utan dess like. Vore det inte för dem skulle det vara fritt fram för länder att framställa kärnvapen med syfte att ställa till med folkmord.

      Israel hade således inget att oroa sig för. IAEA hade befogenhet att utreda det.

      17 oktober 2007

      Vems ansvar?

      I SvD läser jag att Amnesty kräver att Libanon ska sluta diskriminera de palestinska flyktingarna. Är det en nyhet? Nej. Dessutom säger Amnesty
      att ansvaret för flyktingarnas situation inte bara ligger hos den libanesiska regeringen, utan också hos Israel, andra länder i regionen och det internationella samfundet
      Är det en nyhet? Nej. Att Amnesty i vanlig ordning tycker att Israel bär skulden får knappast några ögonbryn att höjas. Något förvånande är väl att de för en gångs skull inte enbart lastar Israel.

      En stilla undran...vad exakt förväntas Israel göra åt saken? Vad skulle Israel gjort annorlunda i det förgångna?

      Scenario 1) Israel förväntas låta palestinska flyktingar återvända till Israel. Av de 726.000 ursprungliga flyktingarna har det blivit miljoner. Alltså leder detta scenario till att den judiska staten förvandlas till ytterligare en (den 57:e tror jag det skulle bli) muslimsk stat, och därmed är vi tillbaka på ruta 1 - judar i minoritet förföljs av religiösa skäl. Precis det var anledningen att judarna flydde till Israel för 100 år sen.

      Rättvisan kräver att de palestinska flyktingarna antingen får återvända eller får ersättning för förlorad egendom. Naturligtvis! Men det är dags för omvärlden i allmänhet, och den rasistiska vänstern i synnerhet, att betrakta konflikten i sin helhet. Den började inte med fördrivningen av araber 1948, utan är mycket äldre än så.

      Det finns tre flyktingproblem i konflikten:
      • Judiska flyktingar från Europa. Över två miljoner.
      • Judiska flyktingar från arabvärlden och Iran. Ca 900.000.
      • Arabiska flyktingar från Israel. Ca 726.000.
      Samtliga dessa har tvingats lämna allt de ägde och samtliga borde ha samma rättigheter, och de som menar att rättvisa är vägen till fred (vilket jag tror är en illusion, tyvärr) borde inse att alla dessa rättigheter måste tillgodoses på ett bräde i så fall. Israel skulle ha allt att vinna på att rättvisa skipas, men det kommer aldrig att ske. Min fars föräldrahem i Ungern plundrades när familjen deporterades till Auschwitz, och inte ett öre fick han i kompensation. I Polen beräknas värdet av enbart de fastigheter som stals från judar under kriget uppgå till 30 miljarder dollar. Inte ett öre där heller. I arabvärlden beslagtogs enorma tillgångar, framför allt i Bagdad. Gissa hur mycket kompensation som betalats ut därifrån...

      Scenario 2) Israel bär skulden därför att man aldrig borde fördrivit palestinierna. Efter 28 års arabisk terror, mitt under brinnande krig, i vilket araberna skryter med att de ska ställa till ett blodbad, när den största judiska staden (Jerusalem) är omringad och belägrad och judarna där saknar förnödenheter, när judarna kastas ut från Hebron och Gaza, när man för sin överlevnad är tvungen att lita till frivilliga besättningar som flyger in nermonterade haubitsar och Messerchmitts från Tjeckien, då förväntas man...ja, vad? Sätta upp domstolar och pröva varje arab enskilt?

      Och varför krig överhuvudtaget, tror ni? Brunvänstern är väldigt förtjust i att utmåla FNs delningsplan från 1947 som djupt orättvis. Judarna tilldelades ju enligt den 55% av Palestina. Det är tur för brunvänstern att det finns så många som inte orkar läsa delningsplanen. Den judiska staten (inte judarna) tilldelades 55%, varav merparten var (och är) obrukbar öken. Men det viktiga i sammanhanget är att inget land överhuvudtaget skulle byta ägare. Gränserna drogs utifrån demografin. Araber i Israel skulle få stanna där och behålla sina ägor, judar i den arabiska staten skulle få stanna och behålla sina ägor där. Låter det orättvist? Araberna var kanske rädda att judarna skulle behandla dem som judar själva blivit behandlade i arabländerna...

      Så förlåt mig att jag inte upprörs över att Amnesty rapporterar:
      ...finns det familjer med tio personer som tvingas leva i ett rum. Bostäderna består ofta av baracker i korrugerad plåt utan riktiga tak, ventilation eller sanitära anläggningar.
      Här är en bild av ett judiskt flyktingläger i Israel på 50-talet:
      Jag nämnde i ett tidigare inlägg att Israels förre president, Moshe Katsav, är flykting från Iran. Han bodde i ett sånt här tältläger, och hans lillebror Zion drunknade vid 2 månaders ålder då tältlägret översvämmades. Men vem känner till sånt i Sverige? Knappast någon, för judar är ju aldrig flyktingar i våra vänstervridna mediers ögon.

      16 oktober 2007

      Benny Morris idag!

      Per Gudmundson har lyssnat på Benny Morris.
      Ingen lösning på konflikten står att finna, menade Morris, så länge det inte sker en förändring i palestiniernas mentalitet. Men givet hur den offentliga debatten förs i arabvärlden, och med tanke på hur indoktrineringen av barnen ser ut, så verkar inte det särskilt aktuellt.

      Den som tyckte att det här budskapet var nedslående fick dock ännu tråkigare besked i den allmänna frågestunden efter föredraget. Då förklarade Benny Morris att allt han just sagt egentligen var ganska oviktigt. Palestinierna kommer visst att begå några terrordåd de närmsta åren, och israeler kommer att genomföra några flygräder. Men det spelar ingen roll i det stora sammanhanget. Det enda som spelar roll för Israels överlevnad är huruvida Iran får kärnvapen eller inte. Ett kärnvapenbestyckat Iran skulle få alla andra problem att blekna.

      Det är hotet om förintelsen, igen.
      För er som bor i närheten - missa inte Benny Morris föredrag i Göteborg ikväll!

      Se även mitt tidigare inlägg om Iran.

      11 oktober 2007

      Benny Morris på Sverigebesök

      Den israeliske historieprofessorn Benny Morris kommer att hålla en öppen föreläsning i Göteborg på tisdag. Morris har gjort sig både älskad och hatad genom att bedriva historisk forskning kring den arabisk-israeliska konflikten. Sanningar som upplevs som obekväma för både israelers och arabers officiella historieskrivningar har kommit fram. Det lär bli intressant!

      Göteborg: Tisdagen den 16 oktober

      Tid: kl 18.15 – ca 20.00
      Göteborgs universitet, Linnésalen i Mediahuset,
      Öppen föreläsning: Recent Israeli-Palestine history (Camp David, the intifadas).
      Seminariegatan 1B Göteborg

      Stockholm: Onsdag den 17 oktober

      Tid: kl 14.30-15.30
      Stockholms Universitet, Avd. för Mellanösternstudier
      Inbjuder till ett öppet samtal och diskussionsforum med Benny Morris
      Lokal: Kräftriket Hus 3 Sal 3:239

      19 september 2007

      Inte en dag för tidigt!

      Både DN och SvD rapporterar att Israel beslutat betrakta Gazaremsan som en "fientlig enhet".
      - Denna åtgärd kommer att lägga grunden för sanktioner mot Gaza, såsom stopp för leveranser av gas, el och vatten. Blockaden kommer att införas gradvis, förklarade tjänstemannen, som uttalade sig anonymt.
      Det var på tiden! Låt någon annan stå för Gazaremsans försörjning. Hela världen (utom de oljestinna arabstaterna) står i kö för att överösa palestinierna med bidrag. Palestinierna är historiens mesta mottagare av ekonomiskt bistånd per capita, utan att någonsin ha befunnit sig i närheten av det ekonomiska bottenskiktet. Och följden? Tja, ta en titt på följande graf från CAMERA (Committee for Accuracy in Middle East Reporting in America).
      These statistics do not mean that foreign aid causes violence; but they do raise questions about the effectiveness of using foreign donations to promote moderation and combat terrorism. The graphs reveal that the increased budgetary aid to the Palestinian government after the start of the second Intifada in September 2000 was accompanied by a corresponding increase in the number of Palestinian homicides in 2001 and 2002. After mid-2002, Israeli countermeasures against suicide bombers began to reduce the number of Israeli dead. By August 2003, the first portion of the security barrier was in place, leading to a rapid decline in homicides in 2003. The appointment of Salam Fayyad, a moderate technocrat, to the finance ministry in late 2002 also resulted in reduced aid as Israeli tax revenue was restored to the Palestinian government. While Israeli countermeasures reduced the number of Israeli victims, Palestinian factional violence took an ever increasing toll. When including Palestinian victims of Palestinian violence as well as Israeli victims, the correlation between aid and homicides continues beyond 2003.

      Är det någon som blir förvånad? Kan det vara så enkelt att det krävs pengar för att skaffa vapen, som exempelvis de raketer som dagligen regnar ner över Sderot, avskjutna i Gazaremsan?

      Det finns inte längre några judar i Gazaremsan. Den långa judiska närvaron där bröts första gången år 61, då romarna förvisade judarna därifrån. De kom tillbaks, men försvann igen 1799, då Napoleons här förde med sig en epidemi. Judarna kom tillbaks igen på 1800-talet, men deporterades av turkarna under 1:a världskriget. Efter kriget kom judarna tillbaks igen, men fick fly under de arabiska judeförföljelserna 1929. 1946 grundades kibbutzen Kfar Darom, men judarna fick återigen fly när Gazaremsan ockuperades av Egypten 1948. Israel ockuperade remsan under Sexdagarskriget 1967, och judiska bosättningar började byggas tre år senare. Alla dessa utrymdes 2005.

      10 september 2007

      Nazisters nyhetsvärde

      Alla nazister är inte lika intressanta i nyhetsrapporteringen. Om detta beror på nyhetsredaktionernas preferenser eller på nyhetskonsumenternas dito eller bäggedera låter jag vara osagt. Igår rapporterade SvD om ett gäng nazister som gripits i Israel.
      Bild på det israeliska nassegänget.

      Ett liknande fall blev löpsedelsstoff för Metro för nåt år sen. Nazisterna är ryssar som invandrat till Israel och fått medborgarskap enligt lagen om återvändande, vilken garanterar judar och personer med minst en judisk far- eller morförälder israeliskt medborgarskap.

      Att lagen leder till absurditeter är uppenbart, men dess syfte är lovvärt och att avskaffa den vore idiotiskt. Israels främsta raison d'être är att skydda judar från de förföljelser de utsätts för i kristna och muslimska länder. Liknande lagar finns i Armenien, Bulgarien, Finland, Grekland, Indien, Irland, Italien, Japan, Kina, Kiribati, Kroatien, Libanon, Polen, Rumänien, Rwanda, Ryssland, Serbien, Slovakien, Spanien, Sydkorea, Turkiet, Tyskland, Ukraina och Ungern.
      Jackie Arklöf - ironisk nazist.

      Ironin i judiskättade nazister som företeelse går knappast någon förbi, men det är ingalunda unikt. Vem minns inte svensken Jackie Arklöf, som var nazist och långt ifrån det ariska idealet? Och visst kan jag förstå att det är kul att frossa i dessa absurda företeelser, även om de är marginella. Blonda nazister med blå ögon är inte lika hett nyhetsstoff.

      Tyvärr är inte nazister en marginell företeelse i Levanten. De fick ju de facto egen majoritet i det palestinska parlamentsvalet. Läs exempelvis ett utdrag ur Hamas programförklaring, där judarna (här bara kallade "fienderna") beskylls för att ligga bakom bägge världskrigen:


      "Article Twenty-Two: The Powers which Support the Enemy
      The enemies have been scheming for a long time, and they have consolidated their schemes, in order to achieve what they have achieved. They took advantage of key elements in unfolding events, and accumulated a huge and influential material wealth which they put to the service of implementing their dream. This wealth [permitted them to] take over control of the world media such as news agencies, the press, publication houses, broadcasting and the like. [They also used this] wealth to stir revolutions in various parts of the globe in order to fulfill their interests and pick the fruits. They stood behind the French and the Communist Revolutions and behind most of the revolutions we hear about here and there. They also used the money to establish clandestine organizations which are spreading around the world, in order to destroy societies and carry out Zionist interests. Such organizations are: the Freemasons, Rotary Clubs, Lions Clubs, B’nai B’rith and the like. All of them are destructive spying organizations. They also used the money to take over control of the Imperialist states and made them colonize many countries in order to exploit the wealth of those countries and spread their corruption therein.
      As regards local and world wars, it has come to pass and no one objects, that they stood behind World War I, so as to wipe out the Islamic Caliphate. They collected material gains and took control of many sources of wealth. They obtained the Balfour Declaration and established the League of Nations in order to rule the world by means of that organization. They also stood behind World War II, where they collected immense benefits from trading with war materials and prepared for the establishment of their state. They inspired the establishment of the United Nations and the Security Council to replace the League of Nations, in order to rule the world by their intermediary. There was no war that broke out anywhere without their fingerprints on it"
      Fatahs käcka ungdomsrörelse.
      Hezbollah har samma hälsning...
      ...liksom Arafats anhängare.

      Detta parti fick alltså mer än hälften av rösterna. Det näst största partiet, Fatah, är inte mycket bättre. Hitlerhälsningen har anammats av deras ungdomsrörelse, liksom den gjorts av Hezbollah.

      Efter 2:a världskriget fann många nazister en fristad i arabländerna. Värst var Syrien, där Alois Brunner fortfarande tros leva i bästa välmåga.

      Nazismen hade dock ett starkt fotfäste i arabländerna redan innan kriget. Stormuftin av Jerusalem, Hajj Amin al-Husseini, hjälpte under kriget till att rekrytera muslimer på Balkan till SS.

      1-2 juni 1941 mördades några hundra judar i Bagdad i en nazistisk (arabisk) pogrom, känd som Farhud.

      Det finns fler exempel som alla har en sak gemensam - de skedde långt innan det fanns en enda palestinsk flykting.

      08 september 2007

      Man skall respektera varandras religion och utrota judarna

      Under fredagens bön i moskén på Södermalm predikade imam Ben Mahmoud Rahmeh, apropå rondellhundar, att "Gud har ett förnedrande straff i beredskap för dem som smädar profeten". De flesta moskébesökare som SvD talar med vill lagstifta mot förlöjligande av profeten Muhammed.
      Egentligen skulle det inte behövas. Man ska respektera varandras religion och ta hänsyn till varandras känslor. Men karikatyrerna visar att man måste lagstifta, säger Sofia el Masry.
      Detta krav hörs från samma moské som sålde kassetter med uppmaning till folkmord. På kassetterna sades bland annat (i översättning):
      ”Åh, gud, utrota judarna, Åh Gud, utrota judarna, Åh Gud, utrota judarna! Åh, Gud, förbanna dem och fördriv dem och låt dem piskas av lidande. Åh Gud över himmel och jord!”
      Detta ansåg JK Göran Lambertz inte vara olagligt. Rondellhundar är naturligtvis allvarligare, eftersom den miljard muslimer som känner sig kränkta kontrollerar större delen av jordens oljeresurser.

      07 september 2007

      Fortsatt raketregn över judiskt flyktingläger

      Det har varit märkvärdigt tyst om Mona Sahlins PR-resa i Mellanöstern. Vad gör hon där egentligen? Ingen vet...allra minst hon själv, skulle jag tro. Den enda rapportering jag sett är att MS först vägrade säga om hon skulle träffa representanter för Hamas under sin resa, för att sedan säga att hon inte skulle det.

      Tills hon hamnade i det aldrig sinande raketregnet över Sderot.

      Sderot är sprungen ur ett tältläger som på 50-talet hyste judiska flyktingar från främst Kurdistan. Sedermera fick lägret en majoritet av judiska flyktingar från Nordafrika, framför allt från Marocko.

      Sahlin fick samma upplevelse som en grupp muslimska ledare från Indien, som nyligen besökte Israel, vilka också hamnade i raketregnet över Sderot.