Visar inlägg med etikett carl bildt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett carl bildt. Visa alla inlägg

11 april 2008

Vad hände sen?

Än en gång...jag har nu på tok för mycket att göra för att hinna blogga regelbundet, men jag ska göra mitt bästa för den trogna läsarskarans skull. Idag tänkte jag följa upp några tidigare bloggposter.

I september skrev jag i bloggposten Nazisters nyhetsvärde om ett gäng judiskättade nazister som gripits i Israel. Nu skriver Jerusalem Post och Ynetnews om dem igen.


Fyra av dem kommer efter förhandlingar med åklagaren att få fängelsestraff mellan 15 månader och 4½ år. För de återstående fyra nazisterna har förhandlingarna inte slutförts.

Åtminstone texten i JP har redigerats under torsdagen, för när jag läste artikeln tidigare stod där om kräkens ångerfullhet. De flesta tog nu helt avstånd från sina brott, och någon ville till och med tjänstgöra i armén. Dream on...


I oktober, i Hatets drivkraft, citerade jag den avhoppade islamisten Hassan Butt - ett citat från brittiska The Observer som tål att upprepas:

When I was still a member of what is probably best termed the British Jihadi Network, a series of semi-autonomous British Muslim terrorist groups linked by a single ideology, I remember how we used to laugh in celebration whenever people on TV proclaimed that the sole cause for Islamic acts of terror like 9/11, the Madrid bombings and 7/7 was Western foreign policy.

By blaming the government for our actions, those who pushed the 'Blair's bombs' line did our propaganda work for us. More important, they also helped to draw away any critical examination from the real engine of our violence: Islamic theology.
Nu har Reuters intervjuat honom och även 60 minutes. TV-intervjun kan ses i nedanstående klipp. Tack Jihad i Malmö, som uppmärksammat dessa intervjuer!

Del 1 (7:17 min)




Del 2 (3:24 min)





I januari, i Mörkret sänker sig över nyhetsrapporteringen, skrev jag om Hamas propagandakupp då de (inte Israel) mörklade Gazaremsan. Jag citerade då Miko Zarfati, som arbetar på Israel Electric Corporation, som beskriver den absurda situationen, där israeler, bl a vid kraftverket i Ashkelon, arbetar för att försörja Gazaremsan med elektricitet, under konstant beskjutning med Qassam- och numera även iranska Gradraketer:
"This is Palestinian spin. No one has stopped the supply of electricity to the Strip," Zarfati told Ynet. He claimed that his employees worked day and night in a power plant in Ashkelon while putting themselves in danger of being hit by Qassam rockets falling in the area.
[...]
"The situation is totally absurd. We're continuing to supply them electricity despite the (demand) overload for electricity in Israel and despite the fact that Israeli residents and Electric Company workers that are being sent to Gaza Vicinity communities are under threat from Qassam rockets," Zarfati railed.

"The Electric Company sends people to fix power outages that are caused from the Qassam barrages everyday in Sderot and the Gaza vicinity and more than one worker has already been injured in these rocket attacks."
Nu har två av de israeler som arbetar för att försörja Gazaremsan mördats (SvD 1, 2, 3 Sydsvenskan 1, 2). De mördade var Oleg Lipson, 37, från Uzbekistan och Lev Cherniak, 53, från Ryssland.
Oleg LipsonLev Cherniak

Båda arbetade som tankbilsförare, kuggar i det maskineri som försörjer Gazaremsans befolkning med förnödenheter. Just det maskineri som Hamas vill sabotera. Alltid läsvärde Dick Haas skriver:
Enligt Hamas uttolkning av den egna läran, Islam, är krig mot judarna alltid något lovvärt, för sådana krig anfördes av Muhammed själv, och om judarna försvarade sig, så var det något otillåtet och ett uttryck för ren ondska. Det är Hamas teologiska världsbild i klartext.

Av samma skäl låtsas Hamas inte om att ca 70 långtradare med livsmedel och medicin kör in i Gaza från Israel i stort sett varannan dag. Elverket i Gaza förser bland annat stadens sjukhus med ström, strömmen produceras med hjälp av dieseloljan från Israel, som levereras via Karni-terminalen direkt till elverket i remsan. Ett sabotage mot Karni-depån skulle med andra ord kunna användas som ännu ett "bevis" för att israelerna gör sitt bästa för att förpesta tillvaron för befolkningen i Gaza.

Hamas har ofta i det förflutna låtit förstå att det är så man vänder den egna propagandan mot Israel. De israeliska källorna byggde sina resonemang på vad man hört tidigare från Hamas-håll. Hur som helst skulle Hamas via attacken vid Karni ha förberett en planerad stormning av gränsen i södra änden av remsan, gränsen mot Egypten och Sinai. Där är tusentals egyptiska soldater på plats för att förhindra en upprepning av Hamas sprängning av gränsmuren i januari i år, då det beräknas att närmare 200 000 Gazabor stormade in i Egypten för att köpa förnödenheter, matvaror och annat, som Hamas med flit undanhöll Gazaborna. Man förde inte varorna vidare till de lokala grossisterna i remsan.
Oleg Lipson begravs

Lev Cherniaks fru Leah till vänster och
Oleg Lipsons fru Jana i mitten

Attacken mot oljedepån Nahal Oz föregicks av en strid mellan israeliska soldater och palestinier vid Kissufim på Gazaremsan. En enhet ur den israeliska armén genomsökte området på jakt efter terroristernas infrastruktur. Det är vanligt med krypskytte mot de israeliska jordbruken runt Kissufim. Enheten hamnade i ett bakhåll och en israelisk soldat sköts ihjäl.

Den stupade israeliska soldaten var Sayef Bisan, 21, drusisk arab från Galiléen.
Sayef Bisan

Allt tyder på att propagandasegern i vintras gav Hamas mersmak. En officer i israeliska armén, Nir Press, uttalar sig i Ynetnews:
Hamas is presenting a distorted picture of reality in the Gaza Strip and creating a phony humanitarian crisis in order to score points, a senior IDF officer charged Thursday evening.

Referring to the latest terror attack at Nahal Oz, Colonel Nir Press, who heads the Erez Crossing Coordination Office, told Ynet that the attack is part of the campaign led by Hamas, aimed at "creating a false display of crisis in order to gain international legitimacy."

The claims made by Hamas regarding a supposed humanitarian crisis in the Strip have turned out to be false, Press said.

"The buds of this phenomenon emerged at the end of 2007, when we heard claims that gas used by hospitals in Gaza has run out, making it impossible to use operation rooms," the senior officer said. "We immediately brought in large quantities… Hamas' objective in that case was to direct an accusatory finger at Israel, as if it undermines the operation of hospitals."

Press said Hamas established a special body, The Popular Committee for Fighting the Siege on the Gaza Strip, in order to make accusations against Israel.

"For example, they started to count the number of patients who died of disease in the Strip and blamed us for failing to provide treatment," he said. "When the list reached 60 people we undertook a thorough examination and discovered that 20 of them were treated in Israel, while the rest did not even ask to enter Israel for treatment."

"In the past year, the defense establishment allowed more than 7,000 patients and a similar number of escorts to enter Israel for treatment," he said. "Had these 40 patients asked for it, they would have received the same permit."

"Hamas realizes that its situation on the Palestinian street is difficult, and every such accusation resonates in the media and creates international support," Press added. "In reality, the ones who cut off the electricity supply in January were Hamas."
Och under tiden som livet och döden går sin gilla gång i Mellanöstern, så passar vår utrikesminister på att skämma ut sig. Han försöker åtminstone inte utge sig för att vara neutral.

Intressant.se

17 december 2007

152 kronor

I dagens SvD skriver utrikesminister Carl Bildt och biståndsminister Gunilla Carlsson att Sverige nu ska ge ännu större ekonomiskt bistånd till palestinierna. 1,37 miljarder under detta och kommande år. Det motsvarar 152 kronor per svensk - vuxna och barn. 608 kronor från min tvåbarnsfamilj.

Det finns ett enormt behov av upprustning av samhället i Gaza och på Västbanken, men det verkar som att just detta samhälle utvecklat immunitet mot biståndspengar. Som många påpekat, bl a United States Institute of Peace, är
Palestinians the largest per capita recipients of international development assistance in the world
De får alltså mer bistånd per person än offer för tsunamin häromåret, mer än de överlevande från folkmorden i Rwanda och Sudan, mer än de svältande i östra Afrika. Och vilket synligt resultat har det givit? Som den palestinske politikern Mohammed Dahlan sa om biståndspengarna i The Guardian 2004:
[5 miljarder dollar] have gone down the drain, and we don't know to where
Och i vanlig ordning kommer bara struntsummor från de oljestinna arabstaterna.

Det intressantaste avsnittet i Bildts och Carlssons artikel tycker jag ändå är detta:
Alla parter i den arabisk-israeliska konflikten måste ta sitt ansvar för att en varaktig fred ska bli verklighet. Det arabiska fredsinitiativet visar på grannländernas önskan att avsluta konflikten.
Jag är inte den typen som ser ett halvfullt glas där andra ser ett halvtomt, men detta stycke gav mig hopp om att Bildt är mer slipad än jag hittills misstänkt. Det är tre uttryck här som gör mig hoppfull:
  • Alla parter
  • den arabisk-israeliska konflikten
  • grannländernas...

Det verkar som att Bildt och Carlsson äntligen ser denna konflikt för vad den är - inte en konflikt mellan Israel å ena sidan och palestinier å den andra, utan mellan Israel å ena sidan och arabländerna å den andra. Tänk om den poletten äntligen trillat ner! I så fall är mina 152 kronor en väl investerad uppoffring!

Mer om givarkonferensen:

SvD

Sydsvenskan

Intressant.se

27 november 2007

Annapolis, Schmannapolis...

De flesta verkar ha mycket lågt ställda förväntningar på det pågående Annapolis-mötet. Så även jag, tyvärr. Man får hoppas att vi har fel. Att mötet skulle förvärra situationen verkar åtminstone avlägset. Optimisterna ser det som en framgång att flera arabstater överhuvudtaget sätter sig vid ett förhandlingsbord med representanter från Israel, då de ju inte erkänner staten Israel.

En titt på vad som skrivs om mötet (löjligt stort axplock finns nedan) ger vid handen att våra svenska journalister är odugliga inom de flesta områden utom ordbajseri.

Två saker är värda att nämnas ur denna uppsjö med artiklar:

  1. Carl Bildt lyckas ta sig in på floskeltoppen med sitt uttalande
    Nu är vi framme vid den sista stora möjligheten till en tvåstatslösning mellan Israel och palestinierna.
    Hur många gånger har vi hört det förut? Vilken bisarr definition av "sista chansen" tillämpas? Att pressen gör sig skyldig till sånt är en sak, de vill ju locka folk att läsa, men en utrikesminister? Löjligt!
  2. DNs analys for dummies är löjeväckande. Här får man veta att det är några detaljer som återstår att lösas innan man har ett slutligt fredsfördrag. Dessa detaljer är
    • gränsdragning
    • palestinska flyktingar
    • Jerusalems status
    Detaljer som inte anses viktiga av DN är således
    • arabernas vägran att erkänna en judisk stat inom några som helst gränser
    • judiska flyktingar
Artiklar om mötet:
SvD: Hamas avfärdar Annapolismötet
SvD: Hoppfullt om fredsförhandlingar
SvD: Kvartetten till Mellanösternmötet
SvD: Låga förväntningar inför fredssamtal
SvD: "Sista chansen för tvåstatslösning"
SvD: Fredsförhandlingar på onsdagen
SvD: Flyktingar i källare sedan 16 år
DN: Hamas avfärdar Annapolismötet

DN: Tusentals protesterar mot fredsmöte
DN: "Sista stora chansen nå en tvåstatslösning"
DN: Fyrtio länder samlade i Annapolis
DN: Bildt om Annapolis: Kan vara sista möjligheten
DN: Rice i diplomatisk spurt
DN: Abbas och Olmert i USA för fredsmöte
DN: Mellanösternmöte fjärran från bistra realiteter
DN: Efter tragedin
DN: En chans för Rice.
DN: Ännu djupfryst
      DN: Snabb start på förhandlingarna
      DN: Bildt försiktigt optimistisk
      DN: Palestinsk stat målet för Bush
      DN: Problemen ligger i detaljerna
      Sydsvenskan: Tusentals protesterar mot fredsmöte
      Sydsvenskan: Försiktigt optimistiskt om start för fredsprocess
      Sydsvenskan: Kvartetten till Mellanösternmötet
      Sydsvenskan: Efter Annapolis

      Intressant.se

      24 november 2007

      Frankrike - Sverige: 1 - 0

      Jag läser i SvD att den franske premiärministern François Fillon varit på besök i Sverige. Ack, dessa franska besök...man blir aldrig klok på dem. Å ena sidan har fransmännen, genom sin historia, visat sig helt inkompatibla med...ja, vad ska man kalla det...hyfs? Å den andra har de idag en president som politiskt har lämnat Sverige (och större delen av EU) vid skampålen.

      Jag kan inte låta bli att småle över hur olika jag föreställer mig att föregående stycke kommer att tolkas av de två huvudsakliga fraktioner som läser min blogg, nämligen proisraeler och antiisraeler. Jag vet redan hur min handledare (vänster, inte extrem men ovillig att resonera logiskt) känner. Han kallade Sarkozy fascist i våras. Han sa dock inte vad som gjorde Sarkozy till fascist, och jag frågade inte, för det var inte till mig han pratade vid tillfället.

      OK. Till att börja med ska jag grundlägga första stycket.

      Vad är det för (historiskt) fel på fransmän? De kom ju med sin revolution och krävde 'Frihet, Jämlikhet, Broderskap', vilket väl är en våt dröm för varje liberal, eller hur? Sant, men försvann judehatet för det? Nej! Varför? För att det kom från prästerskapet, inte från aristokratin.

      Det finns en dålig vits med en poäng:
      Om en (europeisk) jude skulle säga till en annan år 1930 att det inom 20 år skulle bli ännu ett världskrig, och att judarna i det kriget nästan skulle utrotas, så skulle han fått till svar
      -Ja, fransmännen är för djävliga!
      Glöm inte att Theodor Herzl, utnämnd till den politiska sionismens grundare i efterhand, fick sina politiska idéer just från hur judar behandlades i Frankrike (Dreyfussaffären).

      En annan aspekt av franska statsbesök är Mitterands besök i Sverige på 90-talet (tacksam för länktips) då han lade sitt officiella tal åt sidan, och i stället höll ett timslångt tal (ur minnet, får man förmoda) om relationen Sverige-Frankrike genom historien. Sånt gillar vi!

      Jag kan med glädje säga att jag återigen köper franska produkter, vilket är en lättnad. Jag saknade Dijonsenapen.

      Valet av Sarkozy inger hopp. Och nu läser man att en av Sarkozys främsta fördelar är en stötesten för Reinfeldt, nämligen Turkiets vilja att gå med i EU. Sarkozy vill inte ha med Turkiet i EU. Gissning...Bildt, som helst skulle se att hela världen blir EU-medlemmar, pressar Reinfeldt?

      Bildt verkar leva i den typen av sagovärld där alla onda féer blir till goda älvor bara de får tillgång till en fri marknad. Tja, vad ska man säga...mer än att det är trevligt för Calle att han så lätt kan somna om nätterna. Sov gott, Calle!

      Själv är jag LITE mer oroad, men så har ju inte Calle ett tyngande etniskt ok om halsen. Om ett muslimskt land där Hitlers "Mein Kampf" är storsäljare kommer in i EU, och blir (rätta mig om jag har fel) näst folkrikaste land i EU, ja då känner jag mig inte alls trygg. Det är ett snäpp mot att flytta tillbaks in i ghettot (eller mellahn som det kallades i nordafrika).

      Tyvärr säger mig historien att europeer är mer intresserade av pengar än av ideal, till skillnad från amerikaner. Kan det bero på att amerikanerna är ättlingar till dem som flydde just för sina ideal? Antagligen. Så om det är ekonomiskt fördelaktigt att låta Turkiet bli EU-medlem, kommer antagligen övriga EU-länder låta det ske, oavsett konsekvenserna för obetydliga minoriteter, såsom judar.

      Intressant.se

      10 oktober 2007

      Bytes: alliansminister mot oppositionspolitik

      I gårdagens SvD och DN säger Peter Eriksson att hans förstahandsalternativ inför nästa val är en valallians mellan Miljöpartiet och Socialdemokraterna, alltså utan Vänsterpartiet. Anledningen är att Peter Eriksson gripits av en smula sunt förnuft, och insett vilka obehagliga typer som Vänsterpartiet utgörs av, vilket avspeglas i deras politik.

      Jag erkänner villigt att jag tidigare röstat på Miljöpartiet, av den enkla anledningen att de har den bästa miljöpolitiken, och miljöfrågorna är de absolut viktigaste. Tyvärr går sund miljöpolitik ofta hand i hand med osund politik inom andra områden, och det är ett internationellt fenomen. Med galningar som Per Gahrton i partiet kan jag inte med gott samvete rösta grönt längre. Sedan ett drygt år är jag medlem i Folkpartiet.

      Peter Eriksson kommenterar den energipolitik som krävs för att inte världen ska gå åt pipan:
      –Det krävs politiska beslut. Det handlar om en gigantisk omställning, ungefär som när vi tog oss från jordbrukssamhälle till industrisamhälle.
      Han har helt rätt på den punkten. Däremot övervärderar han den tidigare regeringens miljöpolitik i sin kommentar till alliansens "klimatpaket" med höjd koldioxidskatt:
      –Det är skillnad på att gå framåt i motvind, som vi gjorde, och på att stå stilla i medvind, som de gör nu.
      Det finns ingen rimlig anledning att sund miljöpolitik ska monopoliseras av utrikespolitiska vettvillingar. Därför annonserar härmed alliansen ett önskat byte:

      Bytes: alliansminister mot oppositionspolitik
      Finnes: Minister som förirrat sig in i fel politiskt block. Uppvisar alla tecken på att passa som hand i handske inom socialdemokratin:
      • Mutbar
      • Avfärdar det islamistiska hotet med orden"Och borta i bergen i Waziristan sitter – sägs det – en shejk och manar hatiskt till våldsam terror mot alla de öppenhetens, demokratiseringens och globaliseringens krafter som hotar att underminera hans slutna idéers tillbakadrömmande värld." (Utrikespolitiska Institutet den 19 december 2006)
      • Vill fortsätta att ösa pengar över palestinierna
      • Gör gärna affärer med otäcka regimer, såsom i Sudan och Ryssland
      Önskas: En miljöpolitik värd namnet. Som Miljöpartiets, helst ännu bättre.